Etikett: nova

Sommar 2020

Tänk att sommaren kan gå så fort, nu kan man känna hösten i vindarna som blåser.

Livet som det är

Sommaren började med en värmebölja, tänk vilken midsommar! Vi var på landet och dörren stod öppen från det vi gick upp tills vi gick och la oss. Nova sprang ut och in som hon kände för det, och älskade det.

Jag jobbade min sista dag innan semestern den 1 juli, och när det var dags för semester försvann också sommarvärmen. Det kändes lite konstigt att i mitten av juli klä på Nova skalbyxor, vindfleece och självklart gummistövlar, detta för att gå ut och leka när termometern visade ensiffriga gradtal.

Slöjdandet

När det kommer till slöjdande har jag stickat och vävt den här sommaren.

Jag har vävt en ringsjal, ”Sommarens första ros” och påbörjat vävningen av sjalfiltar.

Stickat har det blivit mycket. En mössa, Kronärtskockemössan är det som har blivit klar. fler projekt har blivit startade.
Ett par strumpor, ett par från tävlingen Sockmadness, som jag insåg när jag stickat nästan en hel socka den kommer att passa Nova om några år, men aldrig mig.
Jag har också lagt upp två par vantar, ett par som ska bli en julklapp så det är hemligt och ett annat par som jag stickat på under förskoleinskolningen och kan sticka på under luncher och bussresor, dom kräver inte alla koncentration jag kan uppbringa.

Semesterveckorna gick fort, men samtidigt skönt att komma in i vardagsrutinen igen.

13 maj, Novas lilla födelsedag

En av fördelarna med att vara extemprematur kan vara att man har två födelsedagar, så är det i alla fall för Nova. Hon har sin rätta den 1 februari och en liten den 13 maj, det var då det var planerat att hon skulle föddas.

13 maj har dom senaste tre åren varit lite bitterljuv. Värst var nog första året 2017, året hon föddes. Då kändes allt så grymt, vi hade varit tre månader på sjukhus och såg inte slutet på den vistelsen. Det var också en stor sorg för allt som inte blev, att inte få vara höggravid, att inte få upp en bäbis på bröstet efter förlossningen, inte få ligga 48 timmar på BB och sen åka hem… Vi hann inte ens vara med på föräldragruppen för den startade när vi var i vecka 27, och då var Nova två veckor gammal och vi visste inte om hon skulle klara sig eller ej.

2018, Nova hade fyllt 1 år. Vi vabbade fortfarande med allvarligt sjukt barn intyg, det var det ingen som trodde. Syrgasen var vår vän både hemma och borta, eller vän mera ett nödvändigt ont. Efter nästa ett år med syrgas i hemmet var vi mer än vana med att hantera den. Nova är det dock inget fel på, hon växer och utvecklas som hon ska, och det är oftast en mycket glad ettåring som vill utforska världen.

2019 och jag har börjat jobba igen och Mattias är föräldraledig. Och den 13 maj, känns ytterligare lite lättare att hantera. Så här ett år senare kan jag inte komma ihåg vad vi gjorde eller hur jag kände. Men det var en skön känsla att det var som vanligt, inga extra kontroller, bara det vanliga.

Och så till i år, (jobba 9 timmar så tänker du inte så mycket). I år har Nova fått riktiga presenter, två tåg till sin BRIO tågbana och så en liten apa som ”pratar” och rör på huvudet, tror dom var hajpade för några år sen och nu var dom på rea. Kanske ska sägas att den fick följa med i sängen, dock avstängd mot löfte om att den ska sättas igång igen direkt när vi vaknar imorgon.

2020 är här

Tänk att 10-talet är över och vi nu är 20-talet här, hur gick det till? Det känns som att det har gått så fort. Och det har hänt så mycket, det största som hänt är Nova, som alldeles snart fyller 3 år. Det har också varit roliga och givande beställningar och utställningar.

Jag laddar i det solljus som visar sig under januari.

Så här efter nyår ser jag många bingoplattor och listor på sånt man planerar att göra under året. Det har jag inte gjort, mitt stora mål för 2020 är att hitta flow, mycket av det försvann under neoresan med Nova under våren 2017 och jag vill hitta tillbaka till det.

Just nu skriver och skissar jag alla idéer jag har så får vi se vad som blir verklighet. Jag har några beställningar jag vet om, några som jag hoppas är på G och så vill jag väva några saker för jag tror att dom kommer bli så bra.

Min favoritskyttel len som silke.

Just nu i vävstolen har jag målarduk till Anders, om allt går som det ska kommer målningarna att visas i Stockholm i vår, men mer om det när det närmar sig.

Det är fösta gången som jag väver så brett, 146 cm, i hellinne. Det kräver mera styrka och än har jag inte hittat samma rytm som när jag väver smalt, men det kommer som med allt annat man tränar på.

(När vi var ute och såg pärlemormolnen på första bilden så sken månen ganska starkt och Novas stora fundering var, ”Var är solen?”. Hon och momma hade precis pratat mycket om solen och månen så det var det som var hennes fokus.)

Garn leveranser!

Det känns både helt fantastiskt och lite skrämmande att vara igång med vävningen igen, inte på full fart än, men lite mer än dom senaste två åren. För några veckor sedan fick jag två lite större garn leveranser. Och jag vet, nästan, i vilken ordning jag kommer att väva.

Först blir det en linneväv, och det i en ”massa” färger och det gillar jag, ska sätta mig ner och linda för att hitta en fin randning.

Därefter blir det provvävning för ett projekt som kommer att vävas senare i vår eller två ”bonader”. Provvävningen känns lite extra särskilt som det medför att jag ska ställa upp min stora vävstol, min Öxabäck 150 cm, med 16 skaft och trampor.

Bonaderna ska troligtvis visas på en utställning i april, och den blir något helt nytt, lite utan för bekvämlighetszonen.

Årskrönika 2018

Då var 2018 över, ett helt år, 12 månader, 365 dagar, oj vad fort det har gått! Jag har varit hemma med Nova hela 2018, först vabbade jag och därefter föräldraledig. Oj vad det har hänt mycket med henne, januari förra året kröp hon inte och nu springer hon. Hennes personlighet som växer varje dag, min glada, envisa, nyfikna dotter.

Under tiden jag vabbade var jag mer eller mindre helt kreativt blockerad. Nova var också ganska vårdkrävande, särskilt under nätterna, så all energi gick till det. Jag försökte vara med i ”Sock Madness” sockstickartävlingen på ravelry, jag hann färdigt två par.

Sockarna ”Black Berry” omgång 1, av Sock madness 2018.

Hösten har gått åt till att hitta tillbaka, och helt tillbaka är jag inte men jag har gjort en start. Men några saker har blivit klara eller påbörjade.

Jag och Katarina, Varpverket, vid överlämningen av bårtäcket ”Kyanit” i Lugnviks kyrkan.

Den största är överlämningen av bårtäcket till Östersundsförsamling, det är det tredje och kommer att brukas i Lugnviks, Odensala och Gamla Kyrkan. Täcket är vävt i diamantkypert och bården i en åttaskaftad kypert jag har ritat själv.

En av målardukarna till Anders i vävstolen.

Jag har också vävt målarduk till Anders, bilderna jag har fått sett ser fantastiska ut. Som vanligt hoppas jag att jag får ser dom i verkliga livet, kanske blir det i vår då han ska vara med på Market Fair på Liljevalchs i Stockholm.

Sen har jag vävt några provvävar som jag hoppas kunna dela med mig under nästa år.

Privat har jag stickat lite, klappat en massa tyg som jag hoppas sy av någon dag. Jag var med i en BOM club så jag har sytt ganska mycket ”English Paper Pieces”, men det är mycket kvar innan det är klart.

Jag syr på en av stjärnorna i BOM cluben jag var med i.

Jag ser fram emot 2019, dom kommer säkert att hända många roliga saker, några vet jag om idag, andra har jag ingen aning om.

December Daily 2018, planering

I år är fjärde året som jag påbörjar ”December Daily”, första året blev det inte avslutat, men 2016 och 2017 är klara. ”December Daily” är ett fotoalbumprojekt som engagerar många världen över. För mig började det med att jag ”hittade” Ali Edwards och efter några månader så dök ”December Daily” upp och jag kände att det var något för mig. Dom två album som jag har avslutat är så värdefulla, 2016 var jag gravid och vi var på RUL och 2017 var Novas första jul. 

Två sidor från 2016, en sida med ”mitt” knäckrecept,
och så sillinläggning som jag gör varje år, sill är en favorit hos mig.

Jag säger inte att man måste köpa Alis produkter, men för mig har det varit vägen till att slutföra detta ganska stora projekt. Jag tror ändå att det som har bidragit mest är att använda ett album med ”page protectors”, plastfickor som är uppdelade för flera bilder eller journalkort. 

Fördelen med detta är att man kan påbörja albumet redan innan December startar, men man behöver inte låsa fast sig i något utan man kan ändra som man vill vart efter månaden flyter på.

Här har jag börjat, uppslaget är 10:e, jag har inte bestämt än vad jag ska lista.

Planen för 2018 är ganska lika den jag hade för 2017. Att varje kväll välja ut och redigera dagens bilder och flytta över dom i en dropbox mapp, redo för framkallning. Dagar jag dokumenterar för hand på ett journalkort ska jag göra det också på kvällen eller morgon efter. 

Min ”travelers notebook” redo för 1 december!

För att hålla reda på allt jag kommer jag att använda mig av en ”travelers notebook” där jag skriver vilka bilder som ska vara vart och om det är något annat som ska göras senare. 

Bilderna kommer jag att framkalla i januari och då sätta samman hela albumet.

En av världens prematurer

Den 17 november är det Världsprematurdagen, den firas varje år för att informera och lyfta fram det som har med prematurer att göra. Det är lätt att man fastnar vid hur små dom är när dom föds, men många prematurer har saker som följer dom resten av livet på grund av sin förtidiga födsel. Många är det som drabbas av hjärnblödningar första dagarna i livet. Problem med mage och tarm är också vanligt, för att inte tala om luftvägar och lungor. Men studier visar också att prematurer ofta är lyckligare än ”fullgångna”.

Nova en månad gammal på Neo-IVA Umeå. Hon har CPAP som hjälper henne att andas.

Min dotter Nova föddes vecka 25+3, hon vägde 636 gram och var 31 centimerter lång. Visst tänker jag ofta på vår ”ner-resa”, dom lite drygt fyra månader som vi var inlagda mellan jan – juni 2017. Men inget kunde förbereda mig för att komma hem.

Vi kom hem med syrgas och allt som följer med det. Förutom syrgastuber, koncentrator och saturationsmätare också mängder med förbrukningsmaterial. Dom första månaderna var det täta besök till vården. Sedan började det glesas ut och nu i höst är det ungefär ett i veckan. Det var tufft att komma hem och ibland är det tufft idag också. Men vi försöker att inte fastna i det tuffa utan i allt det positiva, som att vi har fått ok att börja med babysim! Något som jag planerade att jag ville göra när jag var gravid och nu äntligen får, och det bästa Nova tycker det är lika härligt som jag.

Idag är det svårt att veta om Nova kommer ha några problem på grund av sin förtidiga födelse. Hon är en glad 18 månaders (21 mån okorr.) som upptäcker världen för fulla muggar. Vi vill bara ge henne dom bästa möjligheterna i livet, som alla föräldrar vill.

Vill du läsa mer om prematurer kan jag rekommendera ”Prematurförbundets hemsida” och ”Lilla barnets fond”.  

Dags att återta vävstolen

2 år har jag varit bort nu, inte riktigt men nästan, nu är läget ett annat. Sen 1 augusti är inte Nova allvarligt sjukt, varken i vår, sjukvårdens eller försäkringskassans ögon. Det innebär att jag har börjat ta ut föräldradagar, men inte alla dagar i veckan, Mattias är också föräldraledig. Det innebär att jag har börjat väva igen!

Mitt vävrum har under året fungerat som gästrum, men mest som förråd. Nu är det uppstädat, och en blomma har fått tagit plats i en bokhylla. Det är en blomma som jag har fått av min svärmor som stickling, och den har ”exploderat” under sommaren, underbart.

Det jag jobbar med just nu är montering av ett bårtäcke, komplettering av ett annat bårtäcke och målardukar. Låter inte det spännande?! Jag började med en ullväv för att få in känslan i händerna igen innan det är dags för linne. För det sitter i händerna, bara känslan när händerna tar i slagbommen eller vikten av skytteln i handen. 

Nova ”hjälper” mig att knyppla ”Sockerudd med spindel”.

Nova har blivit så stor att hon gärna vill hjälpa till. Gärna att packa upp påsar och lådor med garn. Korsspolar är väldigt roliga. Hoppas att jag kan föra över min glädje för skapande till henne, sen om hon väljer att väva, svarva, smida eller något helt annat det är helt upp till henne.

Novas stjärnor

När jag var gravid hade jag ganska många planer på saker jag ville sy till bäbisen. Sen kom hon så tidigt att jag inte hade hunnit med något!

När det stod klart att vi skulle vara i Umeå på NUS en längre period så började jag planera på vad jag ville slöjda, vad skulle funka! Jag hade svårt att ta mig ifrån sjukhuset, både fysiskt och mentalt, så det stod tidigt klart att jag skulle behöva beställa från nätet. Jag hade inga verktyg eller ork till något avancerat. Ett lapptäcke till vagnen hade jag planerat att sy så det kom jag på att jag kunde göra.

Sagt och gjort beställde jag en Jelly roll och pappers mallar till English Paper Piecing från England. Jag valde en Jelly Roll från Moda som heter Hey Dot, den innehöll en färgskala som jag gillar och vit så det borde räcka till bakgrund. 

Mönster då? Jag gillar stjärnor, och Nova är en typ av stjärna så det tyckte jag var passande. Därför valde jag 60 grads diamanter, för då behövde jag bara köpa en sorts mall.

Under tiden i Umeå började jag att sy, jag blev inte klar på långa vägar, men det var skönt att ha något i händerna när jag satt där vid kuvösen och pratade med och titt som tätt la en hand på den lilla lilla tjej som är min dotter, hon är inte så lite längre och hon ligger i säng sedan många veckor.

Sömnaden gör sakta med säkert framåt, stjärna efter stjärna.