Kategori: Broderi

Boktips: Prydnadssömmar under medeltiden av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert

Det här är en riktig klassiker som har kommit i flera nyutgåvor, jag är ägare av två av dom. Men det är boktipset handlar om den senaste och fjärde utgåvan som kom 2012. ”Prydnadssömmar under medeltiden” av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert, Kungl. Vitterhetsakademien, 2012, ISBN: 978-91-7402-412-8.

Bilder på tvistsöm.

Nu kanske du sitter och funderar jag har en tidigare utgåva eller hittar en på antikvariet, vad är då skillnaden emellan utgåvorna? Är den så stor? Svaret på den frågan är både ja och nej. Teknikerna som presenteras är dom samma, det som skiljer denna utgåvan från dom tidigare är att Margareta Nockert har varit ansvarig för ombearbetningen, och det har tillfört flera saker. Ett är ett förord som hon har skrivit som presenterar broderi under medeltiden, både historik och teknik. Hon har också till viss del gjort om grupperingarna av teknikerna. Men det största tillägget är bilderna, alla färgbilder och också att exemplen inte bara är hämtade från Historiska museet utan från flera olika museer, som t ex Nationalmuseet i Köpenhamn och Jamtli, Jämtlands läns museum.

Totalt är det 19 tekniker som presenteras och dom går från den enklaste, stjälk- och klyvsöm till betydligt mer komplicerade som olika läggsömmar och intarsiabroderi. Varje teknik presenteras både med en ritad skiss över hur stygnen sys och färgbilder på bevarade textilier, vissa tekniker presenteras med en bild andra med flera olika och olika textilier. Många av textilierna visas med närbilder och några får man även se baksidan av. Varje teknik har också en text, en text som mycket kort beskriver tekniken och sedan historiken, och då särskilt om textilierna som är med i boken, men även andra textilier nämns.

Är det här boken som man ska plocka upp om aldrig har broderat, kanske inte. Men har du lite broderivana och är sugen på att testa några, idag, ovanliga tekniker då är det här helt rätt bok. Jag tycker att den är mycket inspirerande och kan bara sitta och titta i den och känna att jag vill brodera och det nu!

Kors & Tvers med broderi

Man kan säga mycket om Corona, men en sak som är bra är att det har tvingat oss att tänka utanför boxen. En sån sak är att Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland/Härjedalen nu under hösten har haft en broderikurs helt på distans.

Och den ville jag gå.

Upplägget var enkelt, fem träffar, fem teman. Träffarna var var tredje söndag, så det fanns broderitid emellan.

Yllebroderi

Jag broderar mittstjärnan på Grandrottning.

Till den här träffen fick vi materialet till en brudkudde skickad till oss. Då jag redan hade broderat en ”påläggsstjärna” fick jag ”grandrottningen”. Under träffen berättade Ingela Fredell om brudkuddarna, om hur dom har använts historiskt, vem har broderat dom, garner, tyg… Hon gick också igenom hur hon jobbar när hon analyserar en brudkudde.

Sen satt vi och broderade och pratade om både det ena och det andra. Jag hann nästa fästa fast applikationerna på min kudde innan träffen var slut.

Sömat och fest

Häxstjärnor från Lillhärdal

Den här träffen handlade om en kollektion som Hemslöjdskonsulenterna tog fram 200? och som är designad av Katarina Widegren Flach. Hon inspirerades av äldre bevarade broderier, bland annat Ringvattenbonaden.

Det broderiet vi fick var till en kuddhuva, häxstjärnor som har sitt ursprung i en kuddhuva från Lillhärdal. Det var ett sätt att dekorera kuddar på. När kuddarna låg i skåpsängen så det blev en dekoration för hela rum, och syntes för alla besökare som kom.

Kuddhuvor var särskilt vanliga i Gästrikland och Västmanland, men förekommer i både Jämtland och Härjedalen.

Jämtlandssöm

Mitt jämtlandssöm broderi, skogen är klar, det saknas bara lite guld.

Tredje träffen och dags för Jämtlandssöm, den som demonstrera är Lena Persson, en fantastisk slöjdare som stickar, broderar, täljer, jobbar i näver…

Kitet vi fick skickat till oss bestod av tyg till ett örngott och garn att brodera med, och nål så klart. Vi fick också en bunt med mönsterblad för att kunna formge ett eget örngott. Jämtlands söm är broderat med bomullstråd på bomullsväv. Bilden längst upp är ett originalbroderi, och där ser du också att originalen har detaljer i guldtråd.

Innan vi började brodera berättade Ingela lite historik, både om jämtlandssöm och om landsskapssömmar.

Landskapssömmar:

Landskapssömmar ”skapades” av hembygds- och hemslöjdsrörelsen oftast runt 1910 – 1930- talen. Jag använder ordet skapades inte för att dom formgavs då, nej utan för att man då bestämde att lokala broderier fick namn som jämtlandssöm, anundsjösöm, järvsöbroderi, delsbobroderi… I flera av fallen har dom bevarade broderierna skapats av en kvinna eller en familj, dom har inte varit sprida i landskapen eller i bygden som namnet kan antyda.

Jämtlandssöm:

Jämtlandssöm är en av dessa tekniker som har sytts av en kvinna. Hon hette Anna Göransdotter, hon föddes och levde största delen av sitt liv i Skärvången som ligger cirka 10 mil nordväst om Östersund. Det man vet om henne är det som står i kyrkoböckerna och det är att hon var handikappad men hade läshuvud.

Men det som finns kvar är hennes hantverk, hennes broderier, och sättet hon gör det på med langettstygn, stjälkstygn och flätsöm.

Broderat på stickat

Fjärde gången var broderat på stickat och det var Katarina Evans som höll i den gången. Det börjad med att Katarina pratade utifrån ett bildspel med broderier. Vi hade också fått till skickat oss material, två bitar stickat, en ribbstickad som var valkad och en slätstickad.

Vi fick också ett häfte i paketet, Ändra av Katarina Brieditis & Katarina Evans utgivet av Hemslöjdens förslag, 2020. Häftet var både för inspiration och för att sy en smock av det ribbstickade tyget.

Jag började med att sy smocken , men jag vet inte om jag sydde fel, men det blev inte som jag tänkt mig. Jag började att sy maskstygn på den slätstickade lappen men om jag ska vara ärlig så hittade jag aldrig inspirationen och den kommer med största säkerhet bli liggande ett bra tag, och sen får vi se.

Eget Arbete

Några av tygerna som jag ska använda i mitt egna arbete.

Det riktigt roliga var det sista projektet det egna arbetet. Vi blev erbjudna att få 15 minuter egen tid med Katarina för att gå igenom dom skisser vi skulle ha skickat in innan. Min skiss föreställer Nova på storsjönsstrand och allt är i olika grå toner utom hon som är en senapsgul overall som skiner som solen.

Jag fick riktigt många bra tips och har kommit så långt att jag har fått hem materialet, nu ska jag bara hitta häftpistolen så jag kan göra igång.

Nu kör hemslöjdskonsulenterna en ny omgång och anmälan är öppen till 11 februari. Här hittar du den.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

November 2020

November började kanske inte på bästa sätt för den började med regn och förkylning. Men den började också med att planera för advent och julpyssel.

Covid-19 eller förkylning – det är frågan

Den 6:e gjorde jag mitt första och förhoppningsvis enda Covid-19 test. Jag gjorde det på inrådan från sjukvården, för min spontana tanke är alltid att allt är lugnt och ingen fara så jag tänkte inte ens på att ta ett test. (Någon annan gång kanske jag berättar jag om dom andra gångerna, och att dom alla gånger har resulterat i att jag har blivit inlagd på sjukhus.)

Efter några dagarna fick jag svar och jag hade inte Covid-19. Men resten av månaden har färgats av förkylningar, jag har varit frisk men övriga familjemedlemmar har en hosta som inte riktigt vill släppa.

Snö, regn, snö, is…

Vädret i november går att sammanfatta med omväxlande. Så många mornar jag har gått ut genom dörren och det har varit ljumna vindar. Och det har känts lite konstigt. Jag har hellre snö än en massa is som vi har nu. Men just nu är det i alla fall minusgrader och frost, en bra start på adventstiden.

Jag har broderat mycket

Jag broderar på en gran i jämtlandssöm.

Broderikursen jag går har fortsatt hela november, ja den fortsätter ända till i januari. Jag började november med att brodera ”Häxstjärnor” och efter kurstillfället den 15:e har jag broderat på ett örngott med ”Jämtlandssöm”

Jag har broderat så mycket att mitt vänstra långfingret börjat få en liten förhårdnad. Det är bara att inse att det är länge sen som jag broderade så mycket som jag gör nu.

Ja, november har känts grå och lite motig!

Nu ser jag fram emot december och jul!

Häxstjärnor från Lillhärdal

Jag går en broderikurs på distans som Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland/Härjedalen anordnar. Det är totalt fem tillfällen med olika teman, ett tog avstamp i traditionella broderier i korsstygn. Och det kit som vi fick skickat till oss för att brodera var från kollektionen ”Sömat och fest” som Katarina Widegren-Flach tog fram tillsammans med Hemslöjdskonsulenterna 2008.

Det färdiga broderiet redo för montering.

Häxmuseet i Lillhärdal

Förlagan till broderiet finns på Häxmuseet i Lillhärdal, som drivs av Hembygdsföreningen i Lillhärdal, i Härjedalen och är en ”kuddhuva”. Broderiet ska sitta på ena kortsidan på ett örngott, så att det syns när när det ligger i en uppbäddad säng.

Originalet är broderat i rött bomullgarn på linne, men i ”Sömat och fest” tog katarina fram fyra nya färgställningar, en var den gula som jag fick.

Broderi pågår, mittstjärnan är klar och jag jobbar med en av sidostjärnorna.

Korsstygn på räknelinne

Jag har broderat korsstygn på räknelinne förut men det är inte något jag gör varje år, det var kul att få göra det igen. Och visst var det kul. Att det var så litet och att allt var i samma färg gjorde det också lätt att ta med sig och jag har broderat en hel del på lunch- och fikaraster på jobbet.

Att det var en struktur, en upprepning, av dom olika mönsterdelarna gjorde att det inte var några problem att ta fram och brodera en liten stund här och där.

Deadlinen jag hade gett mig själv var nästa kurstillfälle, då vi ska börja med ett nytt broderi, och nästa tillfälle är nu på söndag 15 november. Så man kan lugnt säga att jag hann, att jag vabbade nästan 1,5 vecka gjorde också sitt till.

Finn fem fel, eller rättare sagt sex. Den till höger är broderar efter mönstret.

Jag började med att brodera mittstjärnan, och sedan dom stora stjärnorna på sidorna och så avslutade jag med dom fyra hjärtana. Och dom trodde jag aldrig att jag skulle bli klar med, det blev bara fel hela tiden. Jag tror jag broderade och tog upp lika ofta. Till slut var jag så less så jag ville bara bli K-L-A-R!!!

Så du kan ana min frustration när jag var klar och tittade på broderiet och insåg att jag hade broderat ett hjärta fel. Det är hängena på varje sida som är ett steg fel. Här kunde man ju tänkt att jag skulle ta upp och göra om, men nej, det får vara som det är. Mycket eftersom jag har gjort det på båda sidorna om hjärtat så är det inget jag tänker på. Och så blir det något som är bara mitt.

Och så tänkte jag bjuda på en en bild av mig själv när jag broderar. Lite svårt att fixa själv så Nova fick agera fotograf. När jag frågade om ”mamma syntes i kameran” sa hon ”Ja”. Och här kommer bästa bilden. Håll till godo!

Höst 2020

Är hösten slut nu, eller bara fortsätter den?!

Det här har varit hösten då Nova har upptäckt årstider. Många gånger har hon sagt,

”Det är höst nu”

Nova 3 år

Det har hänt mycket bakom kulisserna i höst. Men det mesta som har hänt har inte har haft något med hantverk att göra.

Nova har börjat på en ny förskola som ligger nära där vi bor, och hon trivs jättebra. Tyvärr ska den helrenoveras och då ska alla barnen gå på Lövsta som ligger i en helt annan stadsdel. Det har varit ganska mycket media om den flyttcirkus som blir, inte bara för förskolebarnen utan också för skolbarnen på flera skolor.

Mattias blev intervjuad i P4 om flytten, och som han sa ”Det känns ganska jobbigt”.

Klicka på bilden för att komma till P4 för att hör några föråldras synpunkter. Bland annat Mattias.

För mig har hösten också inneburit att jag har börjat på mitt nya arbete. Jag har gått från att jobba hos en privat arbetsgivare till en större myndighet. Det har varit en omställning, på ett bra sätt. Bara det att introduktionsutbildningen var på nästa två månader, kändes fantastiskt, men också så mycket att lära sig.

Det har också inneburit att jag har dragit ner på mitt vävande för tillfället, jag väver men inte lika mycket. Det har varit ett svårt beslut men när det väl var fattat kändes det helt rätt.

Jag har slöjdat också, jag har framförallt stickat mycket. Oktober är också månaden för Westknits mysteriestickning, så mycket sticktid på just den. Men jag går också en broderikurs så det har blivit en hel del broderat också, jag har broderat yllebroderi och korsstygn, än så länge.

Jobbet i vävstolen har som sagt vad saktat av men det händer saker, jag har både vävt ner en väv och påbörjat vävuppsättning på nästa väv.

Solvningen av en varp

Nu får vi se om det blir en vit vinter än. Vi hade vinter några dagar i oktober men den försvann lika fort som den kom.

Boktips: Möten av Kazuyo Nomura och Christina Rinaldo

Ibland kommer böcker som man känner en särskild dragning till, en sån är, ”Möten – Textilier från oasen Siwa med omnejd – Egyptens västra öken” av Kazuyo Nomure och Christina Rinaldo, egen utgivning, ISBN: 978-91-519-5402-8

Boken handlar om textilier från oasen Siwa och närliggande byar som ligger nära den libyska gränsen. Boken tar sitt avstamp i den samling textilier som Christina Rinaldo donerade till Världskulturmuseet 2018.

Boken börjar med ett förord och en inledning, en ”Början” och om Siwa som det varit och hur det är nu. Sen kommer två stora delar, en om textilierna i Siwa och en om dom från ”Beduiner i västra öknen”. Boken avslutas med kortare kapitel med annekdoker, och så ett slutord. Sist bilder på ”Christina Rinaldos textilier från Siwa och omnejd”.

Sjalar från Siwa

Kvinnorna i Siwa har två mycket dekorativa sjalar i sin garderob. En ”troket”, det är en broderad sjal som används första gången vid en kvinnas bröllop, sedan använder hon den vid bröllop och andra festligheter.

”Tarfottet” sys av ett tyg som vävs i väverier som ligger i Kerdassa som ligger utanför Giza nära pyramiderna. ”Tarfottet” består av två våder som sys ihop på mitten och sedan broderas det över sömmen.

Troket och Tarfottet som hänger till försäljning i en affär i Siwa 2006.
”Tarfottet” används fortfarande, så här såg det ut 2006 då en kvinna åker på vagnen till en åsnekärra.

Tält i öknen

Boken tar även upp dom häftiga tälten som kvinnorna syr som har en insida av lapptäcken.

Jag har sovit en natt i ett sånt tält, så vackert, och jag kunde inte låta bli att imponeras av arbetet.

”Möten” innehåller så mycket mer, man får följa jakten på vävare i öknen, dom som fortfarande väver på samma sätt som under faraonernas tid. Det är en bok fylld med ”små ljuvligheter” som Christina skulle ha sagt. Blandningen mellan historiska textilier och dom som är i bruk idag var mycket intressant.

Om du vi köpa boken kan du göra det direkt från Kazuyo Nomura, kontakt uppgifter hittar du på hennes hemsida, eller på Medelhavsmuseet.

(Den som tog mig till Siwa var Christina Rinaldo som då var lektor på Väfskolan/Högskolan i Borås där jag studerade vid då. Christina älskade Egypten och särskilt Siwa, så mycket att hon byggde ett hus där när hon gick i pension. Jag är tacksam för att jag fick följa med ditt.)

Påläggsstjärna, brudkudde från Brunflo

Det är andra gången jag skriver ett blogginlägg om den här brudkudden från Jämtland, det första försvann när hannakristine.se blev hackad 2017, som jag sydde färdig i maj 2016. Materialsatsen är från Hemslöjdskonsulenterna och heter ”Påläggsstjärna” och originalet kommer från Brunflo, Östersunds sn.

En av anledningarna till att jag valde den här brudkudden var för att den kändes ”överkomlig”. Den har rätt många applikationer som ger mycket utan jättemycket jobb. Det övriga broderar framförallt med stjälkstygn och så lite plattsöm, ett stygn som jag aldrig blir riktigt nöjd med när jag broderar.

Jag började med att tråckla fast applikationerna, då känns det som det händer mycket. Att kasta fast applikationerna runt kanterna tycker jag underlättar mycket, det gör det lättare när jag sen ska brodera påläggssömmen. Jag tycker annars det är lätt att dra till applikationen när jag broderar.

Den färdiga kransen med den stora påläggsstjärnan i mitten.

Den färdiga brudkudden i sin helhet. Det som inte har hänt sen 2016 är monteringen. Dom äldre kuddarna är monterade med skinnbaksida och det vill jag också att min brudkudde ska ha. Men där har ekonomin satt stopp under föräldraledigheten, men i framtiden ska det bli montering.

Du hittar denna och fler andra kuddar hos Jamtli butiken.

Ett halvt familjeträd

Jag kommer från en släktforskade släkt, kanske är det därför jag så gärna vill brodera ett familjeträd till Nova. Det tog ett tag innan jag hittade ett som jag tyckte var riktigt fint. Det jag valde är från ”Bothy Threads” och heter ”My family Tree”. Jag valde medvetet ett som inte var allt för avancerat, öka oddsen att det är färdigt innan Nova är tonåring.

En liten hand ville vara med på bilden.

Nu är det ett år sedan jag började, så det går inte snabbt. Jag plockar fram det då och då och syr några stygn. Men det är faktiskt lite berest. På en tur till Stockholm broderade jag i väntsalen. Jag har insett att det är två saker som gör att människor vill prata med en, att hantverka (brodera, sticka, sy…) och att ha med sig ett barn.

Vardag i prematurland

Från det att jag åkte in på sjukhus den 30 januari och kom hem 19 veckor senare har min packning när vi ska på sjukhuset ändrats. Numer åker jag aldrig in vid oplanerade besök utan neccesär, bullet journal, handarbete och ombyte.

I fredags var det dags igen, det blev nästan fem timmar på barn och ungdoms mottagningen. Som tur var så fick vi åka hem, jag har ingen längtan tillbaka till sjukhuset.

Handarbetet som fick följa med denna gången var ett broderi som jag påbörjade förra våren, mars närmare bestämt. Det fick då följa med till Washington DC. Lätt att ha med sig på flyget, med färdigklippta garnbitar skulle det inte vara en katastrof om dom skulle ta min lilla sax i säkerhetskontrollen, det gick dock bra med saxen.

Tanken är att det ska bli en liten väska. Mönstret ritade jag när jag var utbytesstudent i Kairo på Helwan universitet 2005. Uppgiften var att inspireras av kelimmönster och förändra dom. Det var en rolig uppgift och jag skissade fram många olika mönster.

Jag broderar på Aidaväv med moulinegarn. Jag tar tre trådar för att det ska fylla bra. Tanken är att ytan ska vara helt fylld med korsstygn. Jag har börjat med mönstret, sen ska det bli en enfärgad botten.