Kategori: Dagbloggen

29 november – värme

På kvällen när jag kommer hem och Nova har somnat så finns det inget bättre än att sätta sig med en varm kopp te. Gärna en handdrejad, inte av mig, det lärde jag mig när jag gick en kvällskurs i keramik. Jag köper min keramik jag gör den inte själv.

När jag har min kopp te så skriver jag ofta ett blogginlägg, skriver lite i min anteckningsbok och så går jag och lägger mig.

Så har mina kväller sett ut nu i snart en vecka, det är lätt att tänka att det är så det kommer att se ut för alltid, men så kommer det inte att vara. En dag i taget.

28 november – livet pågår hela tiden

Det är mycket som känns surrealistiskt just nu, ibland känns allt bara overkligt. Men livet pågår hela tiden. Advent är här. Lucia är om två veckor och Nova behöver nya kläder till luciatåget, just nu kan hon inte bestämma sig för pepparkaksgubbe eller ängel. Blommorna behöver vatten, måltider behöver lagas och tvätt behöver tvättas. Samtidigt som tiden känns som det springer fram går den också superlångsamt.

Blomman på bilden är på ett ”experiment” jag klippte ner en suckulent som jag fått i present och då testade jag att sätta ner några blad i jorden. Det var i slutet av juni och nu har jag upptäckt att det har kommit upp några miniblad under ett av bladen. Det ska få vara där tills i vår då ska det få en egen kruka. Och förhoppningsvis kommer det flera miniblad.

27 november – första advent

Idag är det första advent och jag har lagt upp årets adventskalendersstickning från Uppstickaren. Den börjar med en provisorisk uppläggning, som jag gjorde i ett i ett garn jag hade hemma och så har jag börjat med den två färgade resåren. Jag har ännu ingen aning om vilken typ av produkt detta kommer att bli, det sak bli spännande att se.

Jag och Nova har gjort advents fint här hemma, eller i alla fall börjat. Jag har inga julkänslor i år men det har Nova, och då där det viktig för mig att hon får den jul som hon vill ha.

26 november – det behövs färgklickar i livet

Just nu behöver jag extra färgklickar i livet, idag var det rosa yllesockar. Det jag inte tänkte på när jag satte på mig dem var att jag också satte på Nova rosa yllesockar från Woolpower.

Det är ganska svart just nu i livet och det beror på att min mamma är svårt sjuk i sin cancer. Det känns så grymt att behöva gå igenom samma sak igen, det är bara 14 månader som pappa gick bort.

Jag och min syster försöker vara med mamma så mycket vi bara kan nu och det betyder mycket prat, mycket stickning och omvårdnad.

23 november – tankar inför nästa år

Det är svårt att planera något just nu men tankarna kommer när jag springer och snart är det bara en månad kvar så är det 2023. Det ”roliga” i det hela är att jag inte har fått in i det i huvudet att det är 2022 så vi får se vad som händer när det blir 2023.

Det jag tänker är att jag ska göra en ram, en tanke eller ett ord som jag ska ha med mig som ett stöd eller snuttefilt under 2023. Jag tror inte att 2023 är året då jag ska ha en massa mål som jag ska försöka uppfylla. 2023 blir nog ett år som kommer att handla om att landa.

21 november – livet som telefon

Vissa dagar känns det som att jag pratar i telefon hela tiden. Jag pratar i telefon på jobbet och så såna här dagar då jag pratar i telefon privat också. Det är mycket praktiskt som behöver lösas just nu och då är telefonen mitt verktyg. Jag pratar med stressade, glada, hjälpsamma, mindre glad, jag försöker vara trevlig, oftast är jag det.

(Visst är det en fin bild som Nova har tagit av mig?!)

20 november – det går åt mycket lim just nu

Det har varit en lugn söndag. Jag har stickat och Nova har skapat ytterligare en collagebok. Denna gången är man en lös pappersdocka så är på ett äventyr som pågår genom hela boken. Man blir jagad, man följer en skattkarta, man äter och man får också en present. Vi avslutade boken med att göra en säng på baksidan där dockorna kan vila tills vi ska läsa boken igen.

Det är helt underbart att läsa bok med Nova. Hon ritar också samtidigt som hon läser om hon kommer på att något saknas eller att hon upptäcker luckor i historien.

Det går åt massor av lim och papper just nu. Hon har hittat sina favoritpennor som är några av mina tuschpennor med penselspets, och då är det dem hon får använda.

19 november – mera garn

Kan man ha för mycket garn?! Mycket tveksamt! Jag har fyllt på mitt garnlager med garn till två projekt. Det är två projekt från Lærke Baggers bok Sticka, en tröja till mig och en klänning till Nova.

Min tröja ska kompletteras med garn som jag har hemma så att tröjan kommer att ha ”många” färger. Den ska enligt mönstret stickas på stickor 10 mm. Jag kommer inte att använda de rekommenderade garnerna. Jag hoppas att det kommer att räcka med en eller två provlappar men man vet aldrig det kan behövas flera lappar och lite matte.

Till Novas klänning har jag köpt garn som har samma stickfasthet som står angivet i mönstret.

Båda garnerna är nya för mig och det ska bli kul att testa dem båda.

18 november – årets stickadventskalender

Att hemstickat är årets julklapp, det är två som har det gjort det så då måste det stämma. Jag har köpt en stickningsadventskalender i år, tidigare år så har jag stickat Järbos julvante. I år blir det nog ingen julvante men jag vet inte vilken produkt som ska stickas i adventskalendern, det ska bli spännande att se.

Det jag undrar just nu är vilka stickor som jag kan behöva, jag har aldrig sticka med garnet i kalendern som är Spinndrift från Jamiesons of Shetland. Det ska bli kul att testa det garnet som jag har tittat på länge. Jag kommer att skriva mera om detta under december och självklart kommer jag att visa vad det blir.

17 november – Världsprematurdagen

Idag är det världsprematurdagen, jag har varit prematurförälder i mer än 5 år nu. När Nova var liten så pratade jag mer om att hon var prematur och det hängde nog ihop med att det var mer läkarbesök och annat som hängde ihop med prematuriteten. Nu är det inte så många besök av den typen kvar, det som hänger kvar är några besök inför skolstarten till hösten, de som är i nationella prematuruppföljningen.

Idag är Nova fem år och hon blir sex år i februari. Jag kommer nog alltid att ha stunder då minnena kommer över mig, att hon kan ha varit så liten och att hon klarade den kampen. Att vi efter fyra månader på sjukhus kunde ta med henne hem. Nu är hon som vilken annan femåring som helst, hon är sig själv, hon är Nova, SuperNova.