Etikett: mönsterstickning

Repa upp UFOn #1

UFO = Unfinished objekt. Ibland blir det inte som jag har tänkt mig, eller så inser jag att jag inte kommer att gör klart ett projekt, då är det bäst att repa upp. Så nu har jag repat upp tre projekt av två olika anledningar. Förhoppningsvis så hoppas jag att jag har lärt mig något också, men jag tror att jag kommer att repa upp flera projekt i framtiden. (Jag lämnade i alla fall två sockar så ska få ett år på sig att få en kompis, annars blir de också upprepade.)

Julvanten 2020

Julvanten 2020 från Järbo garn

Järbo har haft en mysteriestickning i december, en julvante, jag tror det är femte året i år. Men detta är vanten från ifjol. Mönster släpps i delar först mudden. Så jag stickade två muddar. Sen var det dag för mönsterstickning.

Jag brukar sticka mönsterstickning lösare än enfärgat så jag tänkte att det jag borde kunna sticka på den rekommenderade sticknumret. Jag hade fel, så fel! På bredden funkade det men längden. När det enligt mönstret var dags för avmaskning var jag inte i närheten av toppen av mitt lillfinger.

Det kan vara så att min inspiration försvann då. Men jag har tänkt hela året att jag ska repa upp och sedan sticka om för vantarna är jättefina. Nu är upprepningen klar så nu kan jag börja om med stickningen, men först är det dags för detta årets julvante som startar 6 december.

Florence Nightingale vantar

Dessa vantar skulle min mamma ha fått i julklapp förra året. Anledningen att hon inte fick det var av samma anledning som julvanten. Men här tog jag i när jag valde grovlek på stickorna, jag gick upp från mönstret från 2 mm till 2,5 mm. När jag stickade mudden så allt jättebra men så när jag stickat ett tag på vanten insåg jag att det blir inte bra. Jag stickade i alla fall fram till toppen och det var det bara att se sanningen i vitögat, vanten blir för liten.

Vi får se om inspirationen kommer åter och om mamma vill ha ett par vantar med Florence Nightingale då kanske jag stickar ett par, i en bra storlek. Fina är de hur som helst.

Stickad klänning till Nova

Har du också startat projekt där du efter ett tag känner, ”vad är det för projekt jag har startat?”. Så var det med denna stickade klänning, det är ett mönster från Sandnes och stickas i Lanett. Den stickas i patentstickning, jag ändrade så jag stickade den i briochestickning, det är lite enklare och resultatet ser likadant ut.

Men till ”vad är det för projekt jag har startat?”. Först och främst, en klänning? Nova hade vid två års ålder nästan aldrig klänning, det är i ärlighetens namn samma idag. Så varför lägga en massa tid och jobb på en klänning som ändå ”aldrig” kommer att användas. Och en grå? Nova hade oftast vid två år ålder kläder i klara starka färger. Och kanske det viktigaste, om jag inte bara stickade på denna klänningen så skulle jag aldrig hinna klart den så att Nova i alla fall skulle kunna hinna använda den ett antal gånger innan den skulle vara för liten.

I ärlighetens namn så funderade jag en stund på om jag kunde sticka den till en tröja istället. Men nej, ett projekt jag inte rört på två år kommer inte att bli avslutat. Jag lägger energin på hönsestrikk koftan som jag stickar till Nova istället. Den kommer att bli använd när den är klar.

Härvor på tork.

Repa upp, repa upp…

Det är en speciell känsla att repa upp något på 10 minuter som har tagit åtskilliga timmar att sticka. Jag repar upp och gör härvor. Sedan blöter jag härvorna och hänger dem på tork. Jag anser inte att man behöver tynga dem eller göra annat än att dra ut dem och låta dem hänga och torka.

Så här blir tråden när man stickar flerfärgstickning, det ser lite kul ut när man repar upp.

Det som slår mig när jag repar upp dessa stickning och ”räddar” garnet är att det är inte så många tekniker som tillåter det. Det är som den reflektion Celia Dackenberg gör om Penelope, maka till Odysseus. När Odysseus är ute i den Trojanska krigen så säger hon till sina firare att hon inte skulle gifta om sig förrän hon vävt färdigt en svepning. Så hon väver på dagarna och repar upp på nätterna. Den reflektion som Celia gör är att om Penelope hade stickat istället så hade hon kunnat sova på nätterna. För så är det, att repa upp stickat går i ett nafs, att repa upp vävning det tar tid, nästan lika lång tid som det tog att väva det.

Länkar:

  • Julvanten 2020 – design av Maja Karlsson (Järbos hemsidan)
  • Vanten Florence Nightingale – design Lotta Lundin, knittinglotta (mönstret finns på Ravelry.)
  • Sandnes – mönstret till klänningen August hittar du i mönsterkatalog 2003
  • Celia Dackenberg – hittar du på Instagram, hennes böcker finns hos de flesta större bokhandlare.

Sommerstrikk MKAL 2021

Vad har jag gett mig in på?! Sticka en mönstrad kofta, det har jag aldrig gått i mål med tidigare. Jag har påbörjat flera stycken men jag har inte gjort klart någon.

Upplägget var så att man köpte mönstret på designerns Wiola Designs hemsida, wiola.no. Efter det fick man lite kort information och att man skulle ansöka om inträde i facebookgruppen ”Sommerstrikk”. Det var i facebookgruppen som allt hände. Det var där som mönstret lades ut och det var mycket prat och frågor.

Välja färger

Stickningen drog igång 15 juni och innan dess låg fokuset på att välja vilka färger man skulle sticka i. Det är alltid svårt att välja när man inte vet hur den slutliga koftan ser ut. Men Wiola gjorde det mycket enklare genom att ge fyra olika färgförslag. Förslagen var mestadels i Finullsgarn från Rauma men även andra garner, tyvärr fanns inte alla färger tillgängliga i Sverige så jag fick komponera ihop en egen färgkombination. Då Wiolas färgkombinationer hette Maj, Juni, Juli och Augusti, och min är en kombination mellan Juli och Augusti så kallar jag den för ”Tidigt i Augusti”.

Att Wiola berättade hur hon hade valt färgerna gjorde det också enklare. En bottenfärg, två ljus mönsterfärger, fyra mönsterfärger som går från ljust till mörkt och sista mönsterfärgen som är en ljusare nyans av bottenfärgen.

Dom färger som jag slutligen använde. Längst upp är bottenfärgen, och därefter mönsterfärger 1 – 7.

Stickningen påbörjas

Stickningen var uppdelad på 10 delar, det var ungefär 3 dagar mellan delarna. Oket var uppdelat på sex delar och de övriga 4 delarna var vänster ärm, höger ärm, bål och knappkanter.

Att sticka oket var riktigt roligt, varje del hade olika färger och olika mönster. Det var riktigt spännande att se vad som skulle stickas.

När oket var stickat så var det dags för ärmarna. Då fick jag ett riktigt bra tips som jag inte har tänkt på tidigare och det var att ha stickningen i en påse. Det är underlättade mycket att samla hela stickningen i så inte allt bara hängde och dinglade. Jag hålla tiden fram till andra ärmen därefter hann jag inte med, men jag hade inte heller trott att jag skulle hinna med. Nu stickar jag på bålen, det är långa varv så det tar tid. Den kommer att bli jättefin, och jag ser verkligen fram emot att få den klar så jag kan använda den.

Stickningen har fått följa med under hela sommaren i sin korg.

Nästa inlägg kommer när koftan är klar så får ni se ”Agnes” i all sin härlighet. (Wiola döpte om den från ”Sommerstrikk” till ”Agnes” i slutet av stickningen)