Välja färger – Westknit MKAL 2020

Dags igen för Westknits mysteriestickning. Jag har varit med en tidigare och tyckte det var kul, men inte var jag klar med min sjal när mysteriestickningen var klar. Och det ska jag i ärlighetens namn säga att det är inte mitt mål i år heller.

Jag har börjat med att välja färger, det är jättesvårt, särskilt när man inte vet hur slutresultatet kommer se ut. När jag köpte mönstret fick jag en introduktions .pdf där stod följande:

This year’s shawl features two skeins of a main

color (MC) and three contrast colors (CC). The

main color will frame the contrast colors so it’s

important that the main color contrasts nicely

with all three contrast colors.

Slipstravaganza, Intro

Så det har varit min utgångspunkt när jag har letat och testat garn. Jag valde tidigt att använda ett garn från DROPS som heter Flora. Det är ett härligt garn i en ull/alpacka blandning.

Först tänkte jag att det skulle vara häftigt med en annan basfärg än svart så jag tänkte att jag testar gult. Till kontrastfärger valde jag två nyanser av turkos och en ljusblå. När jag hade stickat provet med gulbotten kände jag ”att det här blir inte som jag hade tänkt det”, så då stickar jag ett med svart botten.

Sen började jag fundera på andra färgkombinationer, jag hade rosa garn hemma så nu vet jag inte längre vilken färgkombination jag vill ha. Eller jag vet att jag vill ha svart botten. Och när jag skriver det här så är jag mest sugen på den längst till vänster med den mörkturkosa, tillsammans med rosa och gult. Stephen har på Instagram sagt att den andra kontrastfärgen är den som kommer att synas mest, så frågan är om det blir gul eller rosa.

Det känns som jag kommer vänta med det slutliga beslutet tills jag har sett första ledtråden.

Men jag vet att jag har en bra stickfasthet, garnet finns, stickor finns och dom 54 stickmarkörerna har jag också. Så jag är redo för 9:e oktober!

Boktips: Möten av Kazuyo Nomura och Christina Rinaldo

Ibland kommer böcker som man känner en särskild dragning till, en sån är, ”Möten – Textilier från oasen Siwa med omnejd – Egyptens västra öken” av Kazuyo Nomure och Christina Rinaldo, egen utgivning, ISBN: 978-91-519-5402-8

Boken handlar om textilier från oasen Siwa och närliggande byar som ligger nära den libyska gränsen. Boken tar sitt avstamp i den samling textilier som Christina Rinaldo donerade till Världskulturmuseet 2018.

Boken börjar med ett förord och en inledning, en ”Början” och om Siwa som det varit och hur det är nu. Sen kommer två stora delar, en om textilierna i Siwa och en om dom från ”Beduiner i västra öknen”. Boken avslutas med kortare kapitel med annekdoker, och så ett slutord. Sist bilder på ”Christina Rinaldos textilier från Siwa och omnejd”.

Sjalar från Siwa

Kvinnorna i Siwa har två mycket dekorativa sjalar i sin garderob. En ”troket”, det är en broderad sjal som används första gången vid en kvinnas bröllop, sedan använder hon den vid bröllop och andra festligheter.

”Tarfottet” sys av ett tyg som vävs i väverier som ligger i Kerdassa som ligger utanför Giza nära pyramiderna. ”Tarfottet” består av två våder som sys ihop på mitten och sedan broderas det över sömmen.

Troket och Tarfottet som hänger till försäljning i en affär i Siwa 2006.
”Tarfottet” används fortfarande, så här såg det ut 2006 då en kvinna åker på vagnen till en åsnekärra.

Tält i öknen

Boken tar även upp dom häftiga tälten som kvinnorna syr som har en insida av lapptäcken.

Jag har sovit en natt i ett sånt tält, så vackert, och jag kunde inte låta bli att imponeras av arbetet.

”Möten” innehåller så mycket mer, man får följa jakten på vävare i öknen, dom som fortfarande väver på samma sätt som under faraonernas tid. Det är en bok fylld med ”små ljuvligheter” som Christina skulle ha sagt. Blandningen mellan historiska textilier och dom som är i bruk idag var mycket intressant.

Om du vi köpa boken kan du göra det direkt från Kazuyo Nomura, kontakt uppgifter hittar du på hennes hemsida, eller på Medelhavsmuseet.

(Den som tog mig till Siwa var Christina Rinaldo som då var lektor på Väfskolan/Högskolan i Borås där jag studerade vid då. Christina älskade Egypten och särskilt Siwa, så mycket att hon byggde ett hus där när hon gick i pension. Jag är tacksam för att jag fick följa med ditt.)

Påläggsstjärna, brudkudde från Brunflo

Det är andra gången jag skriver ett blogginlägg om den här brudkudden från Jämtland, det första försvann när hannakristine.se blev hackad 2017, som jag sydde färdig i maj 2016. Materialsatsen är från Hemslöjdskonsulenterna och heter ”Påläggsstjärna” och originalet kommer från Brunflo, Östersunds sn.

En av anledningarna till att jag valde den här brudkudden var för att den kändes ”överkomlig”. Den har rätt många applikationer som ger mycket utan jättemycket jobb. Det övriga broderar framförallt med stjälkstygn och så lite plattsöm, ett stygn som jag aldrig blir riktigt nöjd med när jag broderar.

Jag började med att tråckla fast applikationerna, då känns det som det händer mycket. Att kasta fast applikationerna runt kanterna tycker jag underlättar mycket, det gör det lättare när jag sen ska brodera påläggssömmen. Jag tycker annars det är lätt att dra till applikationen när jag broderar.

Den färdiga kransen med den stora påläggsstjärnan i mitten.

Den färdiga brudkudden i sin helhet. Det som inte har hänt sen 2016 är monteringen. Dom äldre kuddarna är monterade med skinnbaksida och det vill jag också att min brudkudde ska ha. Men där har ekonomin satt stopp under föräldraledigheten, men i framtiden ska det bli montering.

Du hittar denna och fler andra kuddar hos Jamtli butiken.

Boktips: Att Väva av Arianna Funk & Miriam Parkman

Det är alltid kul när det kommer nya vävböcker, och en bok som kom i våras är ”Att Väv” av Arianna Funk och Miriam Parkman, Natur & Kultur, ISBN: 978-91-27-16474-1

Att sätta upp en väv

”Att Väva” är en bok som innehåller mycket. Den är skriven av två personer och det är inget som man försöker förtäcka. Det står i början av dom flesta kapitel vem som har skrivit vad. I vissa fall som i färgningskapitlet, skrivet av Miriam, avslutas med en kommentar av Arianna. Samma sak med vävarna. I vissa fall har Arianna och Miriam utgått från samma garner och/eller bindning och gör varsin variant. Det är också en behållning med boken, för det visar på den enorma variations rikedom som finns.

Boken börjar med ett kapitel om hur man sätter upp en väv. Utgångspunkten är ”väv en handduk” i bomullsgarn 8/2, en bra nybörjarprojekt. Det blir en snabbgenomgång som innehåller mycket matnyttigt. En sak jag tycker är bra att varje delmoment börjar med, vad du behöver. Att kapitel avslutas med felsökning, är också bra, för vad gör du när du hittar ett solvfel, skedfel, om en tråd går av…

Går det att sätta upp en väv som total nybörjare efter instruktionen är jag inte rätt person till att bedöma. Men att ha den som handledning när man har gjort det någon gång eller för längesen det tror jag på.

Något att ha i tanken är att många moment kan göras på flera sätt, och inget är mer rätt än det andra, vissa sätt går snabbare än andra men slutprodukten blir den samma.

Framknytningen som är med i boken är den som jag använder oftast.

Att väva en väv

Den största delen av boken består av olika projekt, några är skyttlade tekniker men några är också konstvävnader så som röllakan, rya och flossa. Att den innehåller konstvävnads tekniker är det som gör den här boken intressant för mig för det är inte många vävböcker som gör det och inte så detaljerat som i ”Att Väva”.

Delen om flossa fick mig att fantisera om en sängmatta till Nova

Att formge en väv

Miriam när hon skissar, just blandningen av pennor, färg och garn känner jag igen.

Ett kapitel handlar om formgivning och jag tycker det är riktigt bra. En sak som fångade mitt intresse är när Miriam skriver att ”vävnotor är också skisser”, för visst är det så. I mina skissböcker från när jag pluggade är det blandat skisser och vävnotor.

Det är intressant att läsa om formgivning som är anpassad för vävning och olika tekniker. För att skiss för vävning kräver oftast lite kunnande om just vävning. Att skissa för vävning börjar ofta, i alla fall för mig, i en av två riktningar. En är att skissa med en specifik teknik eller bindning i åtanke eller skissa fritt och därefter bestämma hur skissen ska vävas och det tycker jag Miriam beskriver bra.

När jag läste det blev jag sugen på att börja skissa igen, skaffa en skissbok och börja om. Det känns som det är något jag glömt bort dom senaste åren.

Att färga garn

I färgningskapitlet beskrivs hur du färgar orka och turkost garn.

Jag älskar att färga därför blir jag så glad när det fanns ett kapitel om färgning. Och inte om färgning ”efter konstens alla regler” som Miriam själv skriver. Utan hon beskriver ett sätt att färga garn som går mer på känsla, erfarenhet och blanda färger tills man är nöjd. Och som hon skriver funkar det bra när man ska färga några hekto. Ska du färga mer får det bli efter konstens alla regler.

”Att väva” är boken jag saknade när jag började väva. Med det sagt så hittar jag mycket inspiration i den idag också, och jag har börjat skissa på en väv.

Vanten Lägdan

Vid ett av mina besök på Yarns & Barns fick ett kit till ”Vanten Lägdan” följa med hem i färgen Granit. Det är en riktigt bra vante som funkar super nu i höst. En riktigt bra grej är att det inte är en höger eller vänster vante, härligt stressiga mornar när man ska skynda till förskola och jobb.

Detaljer:

  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 50 gram
  • Stickor: strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: S, förlängd

Började sticka 11 augusti – färdig 29 augusti

Jag stickade storlek S, men jag stickade längre än det stod i mönstret. Mudden stickade jag efter mönster, men jag stickade 5 varv efter mudden innan jag började med ökningen för tumkilen. Handen stickade jag också längre än det stod i mönstret 9,5 cm, blev det innan jag började avmaskningen.

Trots det, så gick det bara åt 5o gram garn, och eftersom garnet var uppdelat på två härvor behövde jag bara nysta en härva och har en härva kvar till något annat projekt.

Det var en riktigt rolig stickning. Samtidigt som jag stickade på dessa vantar stickade jag på en stickning som är krävande, det var skönt att ha en annan stickning som det bara var att sticka, utan att behöva tänka så mycket.

Jag har redan börjat använt dom och det är med största säkerhet dom jag kommer att använda hela hösten ända tills det är dags för vinterhandskarna.

Sommar 2020

Tänk att sommaren kan gå så fort, nu kan man känna hösten i vindarna som blåser.

Livet som det är

Sommaren började med en värmebölja, tänk vilken midsommar! Vi var på landet och dörren stod öppen från det vi gick upp tills vi gick och la oss. Nova sprang ut och in som hon kände för det, och älskade det.

Jag jobbade min sista dag innan semestern den 1 juli, och när det var dags för semester försvann också sommarvärmen. Det kändes lite konstigt att i mitten av juli klä på Nova skalbyxor, vindfleece och självklart gummistövlar, detta för att gå ut och leka när termometern visade ensiffriga gradtal.

Slöjdandet

När det kommer till slöjdande har jag stickat och vävt den här sommaren.

Jag har vävt en ringsjal, ”Sommarens första ros” och påbörjat vävningen av sjalfiltar.

Stickat har det blivit mycket. En mössa, Kronärtskockemössan är det som har blivit klar. fler projekt har blivit startade.
Ett par strumpor, ett par från tävlingen Sockmadness, som jag insåg när jag stickat nästan en hel socka den kommer att passa Nova om några år, men aldrig mig.
Jag har också lagt upp två par vantar, ett par som ska bli en julklapp så det är hemligt och ett annat par som jag stickat på under förskoleinskolningen och kan sticka på under luncher och bussresor, dom kräver inte alla koncentration jag kan uppbringa.

Semesterveckorna gick fort, men samtidigt skönt att komma in i vardagsrutinen igen.

Kronärtskockemössan

Av någon anledning så har jag inte stickat många mössor, men så insåg jag att jag äger ungefär 2 yllemössor och 2 bomullsmössor, var av en är från en tidigare arbetsgivare. Det tänker jag ändra på, med start nu…

Jag bestämde mig för att sticka en ”Artichoke Hat”, designad av Matilda Kruse som driver butiken ”Organic Knitters”.

Detaljer:

  • Garn: Indiecita, 712 (Vinrött), (50gram =~166 meter)
  • Garnåtgång: 41 gram
  • Stickor: Rundsticka 40 cm, 3 mm och 3,5 mm

Började sticka 22 juli – färdig 31 juli (förutom att fästa ändar som tog en vecka till.)

Stickning pågår, anteckningar i min bujo för att hålla ordning på vilket varv jag var på.

Vad tyckte jag då?

Garnet

Det är första gången jag stickar med Indiecita, det är något jag velat länge så det var kul att äntligen blev så. Jag upplevde det som en enkelt garn att sticka med. Det är ett mjukt garn, ska kanske säga att jag väldigt sällan tycker att ett garn är stickigt så kanske inte den bästa bedömaren.

Kanske inte det garn jag väljer nästa gång jag ska sticka spets då jag tycker att mönstret inte kommer fram lika bra som jag förväntat mig.

En färdig mössa som ligger dubbelvikt på mitt knä för att få till rätt form.

Mönstret

Det var inga problem att följa mönstret. Den rekommenderade uppläggningen är “Tubular cast-on”. Jag har gjort den uppläggningen en gång ,och det som var bra med det var att när jag sökte efter “Tubular cast-on” så fick jag upp fler beskrivningar av ett sätt där man skulle använda virknål och en bit skräpgarn. Tack vare min begränsade kunskap så kände jag att det fanns ett annat sätt, och då hittade jag att ”Organic Knitters” lagt ut en film på YouTube med en beskrivning, så en lite sak jag kan sakna är en lite hänvisning till den filmen i mönstret.

Mössan består av en mönsterrapport, på längden. Det jag tror många uppskattar är att det finns både ett diagram och skrivet mönster varv för varv. Det var bara för mig att sticka varv efter varv i diagrammet, hoptagningen finns också med så när diagrammet var stickat var det klart.

Passform

Jag tycker att mössan sitter riktigt bra, jag har ett huvudomfång av 56 cm. När det kommer till mössor vill jag att dom ska sitta riktigt bra, dom får inte glida upp så man måste dra ner dom hela tiden.

När jag såg bilderna på mönstret störde jag mig lite på ihoptagningen, jag har följt mönster men jag upplever inte att min mössa har ”flärpar” som jag tycker den på mönster har.

Nu är jag redo för höstrusket, jag hoppas det kommer sent i år, tidigast oktober.

”Sommarens första ros” – en ringsjal

Nu i sommar så ställde jag upp i min första vävtävling, ”Scandinavian Warp- and Scrap Makers Show Off”. Anmälningstiden var redan i december och då kändes det som eoner av tid fram till början av juni då jag senast skulle leverera en ”scrap” till sömmerska som jag är i team med.

Tävlingen startar

Just att tävlingen var en teamtävling var det som lockade mig, och jag hamnade i team med Helena ”VeryBerryStore”. Det var en till vävare i vårt team men hon drog sig ur på grund av tidsbrist.

Tävlingen började med att vi röstade fram fyra inspirationsbilder som vi tävlande skulle välja emellan, och därefter valde vi i vårt team en bild av en kvist med rosa blommor. Att välja gick fort men jag hade väv i vävstolen så det var först i vår som den var ledig.

Den här väven innebär en massa, första, för mig. Jag kallfärgade varpen, vävde i bindningen rosenkrans och inte minst det är första gången jag väver en ringsjal.

Färgning och vävning av sjalen

Jag började med att beställa garn, och ändra mig och så plockade jag fram andra garner ur mitt lager, så till slut blev det en blandning av nya och ”gamla” garner. När jag varpade kom jag på att jag ville ha en mörkare varp i kanterna och ljusare på mitten, så så fick det bli. Jag varpade fyra flätor, det är för att jag drar på med tyngder och då är det lättare med flera inte så breda flätor.

Varpen valde jag att kallfärga, och det fick ske i garaget. Jag använder en metod där man lägger det man vill färga i en sodablandning, där får den ligga i 30 minuter. Färgar gör jag med reaktivfärg som jag löser i vatten. Så jag la ut en stor bit byggplast och la ut varpflätorna dom den. Sedan var det bara att hälla på färgen där jag ville ha den. Sen gör jag en kokong av plasten, sen är det bara att vänta i 24 timmar. Därefter skölja, skölja, skölja…

När färgen är gjord är det bara vävningen kvar.

Bindningen jag valde var ”Rosenkransen” som är en kypertvariation på 8 skaft och trampor. När och hur den fick sitt namn vet jag inte men i dom vävböcker jag har heter den ”Rosenkransen”, ett passade namn. Den kräver att man har tungan rätt i mun när man man trampar vissa partier men man kommer snabbt in i det.

Till inslag valde jag lin, för det är ett material som jag gillar. Lin 16/1 finns också i en uppsjö av färger, vilket är bra eftersom jag ville få en ombreeffekt där färgen skulle gå från grått till rosa, gärna ganska skarpt rosa.

När jag var färdig skickade jag en bit till Helena som sydde två underbara klänningar av scarpen. Tyget jag vävt använde hon till framstycket till vuxenklänningen och till ärmar på barnklänningen. Hon sydde också flera lösa blommor som man kan använda för att piffa upp vilket plagg man vill.

Det färdiga resultatet

Så här fint blev det, det var ett kul projekt. Att det är första gången både för mig och för arrangörerna har märkts bakom kulisserna där det har ställts frågor som inte alltid har fått tydliga och klara svar. Vid tävlingar i framtiden kommer jag att ta med mig erfarenheten från denna och det kommer att göra det, om inte annat, smidigare för mig.

Kollaget jag gjorde för att presentera sjalen.
(Bilderna på Helena med barn är fotad av Johannes Berlin.)

Yarns and Barns – Ås

Yarns and Barns är ett minispinneri som drivs av en ekonomiskförening och ligger i Ås, Tängvägen 33, cirka en mil väster om Östersund.

Dom har öppet i spinneributiken sista lördagen kl 10-16 varje månad, och ibland lite oftare, bästa sättet att veta är att gilla dom på Facebook då information om öppettider kommer där.

Massa underbart garn!

Det som är ”häftigt” är att garnet man säljer är spunnet på plats i Ås och ullen är från lokala får. Dom har tre olika ullsorter som man spinner av det är jämtlandsull som är en korsning mellan merinofår och sveafår, ullen är supermjuk. Den andra är sveaull som något glansigare och krusig, den sista är gotlandsull som används för slitsyrkan i ett garn tillsammans med sveaull (Swen).

Yarns and Barns har flera olika garner, det är UllRika som är spunnet av Jämtlandsull och det finns från 1-trådigt till 3-trådigt. Eftersom Jämtlandsfåret finns både svarta och vita så finns det förutom vit och natursvart också två grå nyanser silver och granit.

Materialförpackningar till Vanten Lägdan och Mössan Rimfrost

Jag kunde inte låta bli att köpa med mig två materialförpackningar, jag är ett stort fan av materialförpackningar, jag kan köpa riktigt fina bara för att titta på. (Jag tittar nu på en materialförpackning med ”Knit like a Latvian” vantar som troligtvis aldrig kommer att stickas, men den är så fin).

Två härvor 1-trådig UllRika fick också följa med hem, jag planerar att sticka en sjal i vinter. Det var alldeles för längesen jag stickade en spetssjal.

Plåtbobbiner, så här gör du! (YouTube)

Dags för en ny film på YouTube, den här gången om Plåtbobbiner. Jag har använt mina ofta eftersom jag har vävt mycket mer ullgarn som kommer på härva. Det jag väver nu är också med ullgarn på härva så då passade jag på att spela in hur jag gör.

En notis: Jag lärde mig ”kant-kant-mitt-mitt” när jag gick på Väfskolan vid Högskolan i Borås, och om jag inte missminner mig så är det en teknik som används i Japan när man spolar sidentråd, tanken är att om tråden går av så har man i alla fall en chans att hitta den. (Tunna trådar kan skära in i tråden och därigenom försvinna ner i spolen.) På Väfskolan började den användas under arbetet med ”Tutankhamon garderob”.