Etikett: garn

Sockor – ”Senapsblommor”

Jag trodde länge att detta paret aldrig skulle bli klart. Första sockan har flera gånger varit nära papperskorgen bara för att jag trodde att jag aldrig skulle tag mig i kragen och faktiskt sticka klart dem. Men det har jag gjort!

Detaljer:

  • Mönster: Senbonzakura av  Natalia Vasilieva
  • Garn: 
    • Create with Adlibris Socki Fine, 75% ull och 25% polyamid.
      • Färg: A266 Pumpkin
  • Garnåtgång: bottenfärg: ~65 gram.
  • Stickor: Strumpstickor, 2,5 mm

Kvalificeringen från 2020

Detta är paret man skulle sticka för att kvalificera sig för Sockmadness 2020. Som du säkert förstår kvalificerade jag mig inte till Sockmadness förra året. Det som hände var att det var mycket runt om kring mig då, det var samtidigt som det blev tydligt att pappas cancer gick åt ett håll. Det fanns inte energi eller motivation att tävla i sockstickning. Jag hade nog kunnat harvat på om det inte var så att när socka ett var klar och jag provade den var den för kort i foten.

Den har sedan legat på mitt arbetsbord, jag har titta på den, den är ju så fin men kommer jag någonsin att sticka socka nummer två. På socka ett behövde jag också repa upp tån och sticka foten längre. Men det har burit i mot att kasta eller repa upp den.

Ett omtag och nu klara

I år var jag motiverad att vara med i Sockmadness och jag stickade kvalificeringssockarna och det var ett antal dagar innan tävlingen skulle starta så jag kände ”nu är det dags”. Så jag plockade upp maskorna sista varvet innan tån började på socka ett. Sedan stickade jag foten längre och stickade en ny tå.

Sen började jag med socka två, den har jag sedan stickat på mellan tävlingssockarna och efter att jag blev klar med rutiga sockarna.

Många fina detaljer

Detta är ett par sockar med massor av fina detaljer. Blommorna tycker jag är superfina i sin enkelhet och pop-korn bårderna. Hälen, kolla på hälen! Och att minskningarna på foten ligger under på sulan.

Jag tyckte att mönstret var helt ok, det är många siffror och det gäller att hålla tungan rätt i mun och läsa rätt. Det var några gånger som jag inte fick ihop siffrorna och då insåg att jag läst fel.

En förändring jag har gjort och det är ingen stor är att jag sydde ihop tån med ”Kitchener stitch” istället för att dra igenom tråden och dra ihop.

Länkar

(Länken var korrekt vid publiceringen 2022-05-17.)

Gör mig redo för Sockmadness!

Det är dags på Sockmadness igen, och i år är jag riktigt motiverad. Och det finns en anledning, jag behöver nya sockar jag har nästan slitit ut de jag har. Tidigare år jag har varit med har jag stickat minst fyra par.

Just nu gör jag mig redo det gör jag genom att gå igenom den materiallista som finns i Sockmadness gruppen och därefter har jag gjort buntar med garn som matchar det som står i material listan. Sen är det bara att hoppas att det blir bra. Det är inget som tvingar mig till detta jag kan ändra mig när mönstret kommer. Pärlor och band, jag ett mönster ska ha ett band kommer jag att bestämma när jag vet hur mönstret ser ut och vilket effekt jag vill ha. Jag har några att välja på.

Jag har också samlat ihop alla stickor och annat som jag kan behöva som virknål, synålar, flätsticka och annat smått och gott.

Och självklart alla mina mina tillbehör från Cocoknits som kommer att komma väl till pass under denna tävlingen.

Nu väntar jag bara på att mönstret till kvalificeringssockarna ska kolla, det kommer nog att dröja någon dag till men man vet aldrig. Förra året kom det 1 mars, men ännu inget mönster men kanske när jag vaknar imorgon bitti.

Länkar:

  • Sockmadness gruppen på ravelry hittar du HÄR.
  • Mitt inlägg om tillbehör från Cocoknits hittar du HÄR.

(Länkarna var korrekt vid publiceringen 2022-03-01)

Klyftiga mössan

Min mamma undrade för ett tag sedan om jag ville sticka en mössa till henne, gärna en grå. Vi tittade på mönster tillsammans, det som var viktigt för mamma var att mössan skulle ha en rund kulle utan häng. Det blev ”klyftiga mössan”.

Detaljer:

  • Mönster: Citrus hat av  Laura Treadway
  • Garn: 
    • Lanett, mörkgrå, Sandnes garn, 100% ull.
  • Garnåtgång: 68 gr, stickad med dubbelt garn.
  • Stickor: Rundsticka 45 cm och Strumpstickor, 4,5 mm

Jag har som vanligt ändrat lite på mönstret men i detta fallet inga större ändringar. Den största ändringen är att jag stickade henna mössan med 4,5 mm, i mönstret står det att mudden ska stickas med en mindre storlek på stickorna. Annars har jag bara stickat mössan något längre 6,5 inch istället för 6 inch.

Garnet är det garn som jag repade upp, det som skulle ha blivit en klänning till Nova. Det var kul att få sticka något av det, och att mamma önskade sig just en grå mössa, det var bara tur.

Mössan i sin helhet.

Jag blev väldigt nöjd med mössan, mamma blev också nöjd och då jag fäste ändarna när hon var med och lämnade över mössan direkt till henne hann jag inte ta världens finaste bilder.

Jag blev väldigt sugen på att sticka en till mig själv, kanske med lite färg, då jag har mera av det mörkgrå och jag stickar med två trådar funderar jag på att sticka med en tråd grå och en tråd med en färg, alternativt att jag färgar det grått spräckligt med kanske lila. Det tål att funderas på.

Länkar:

  • Mönster till Citrus hat hittar du gratis på Ravelry.
  • Inlägget om den upprepade klänningen hittar du HÄR.

(Länkarna var korrekta vid publiceringen 2022-02-15)

Månadens samling – Pasteller

Jag fick ett infall och kom på att jag skulle samla ihop mina pasteller. Det visade sig svårare än jag kunde tro, men jag hittade ett gäng. För mig är den här tiden på året pasteller, hela världen är som en pastell när snön suddar ut färgerna.

  1. Hålslag där man själv ställer in var man gör hålen, man kan också använda den för att gör hål till diskbound häften och vanliga spiralbundna block och böcker från ”We R Memory keepers”
  2. Broderiegarn från Appleton, finns i hundratals färger, detta var de pastellfärger jag kunde hitta i min påse med garn.
  3. Ett verktyg till från ”We R Memory keeper”, dett är för att göra hål när man ska binda böcker. Den är mycket praktisk.
  4. Markers från Copic Sketch, jag köpte dem för några år sedan när jag skulle komma igång med att skissa igen, har dock fortfarande inte riktigt kommit igång. Men det ska vi inte skylla pennorna på.
  5. En Artbok som jag har bundit efter en teknik som ”Arne & Carlos” både visar på YouTube och har skrivit en bok om. Jag har använt den för att dokumentera en sommar.
  6. Min ”stickrulle” där jag förvarar mina strumpstickor.
  7. Triangelformade stickmarkörer från Cocoknits, de kallar dem färggranna jag säger pastell.
  8. Glaspärlor, inköpta att användas i Sockmadness, det är alltid något par sockar i den tävling som ska ha instickade pärlor i storlek 8/0.
  9. Det här sättet att förvara nålar har jag tagit från min farmor, det är en fin plåtask, som det en gång var godis i, som har fått en bit valkad stickning i botten. Jag har den med mig på uppdrag och kurser då jag inte vet vilka nålar jag kan komma att behöva.
  10. Paracord, jag köpte ett gäng paracord för massa år sedan för att göra armband och nyckelringar, det gjorde jag inte. Men det är perfekt att knytta saker med i vävstolen och annat också. Just denna varianten har en reflextråd så jag kanske borde knyta en reflex av det istället.
Ett uppslag i min Art journal.
Insidan av min plåtburk för synålar.

Länkar:

  • Det är fler som säljer ”We R Memory keepers” i Sverige, jag brukar handla från CiLi in Papers och Kristinas Scrapbooking.
  • Appleton garn kan man bland annat köpa hos, Canvas, CoolWool och Korps.
  • Copic pennorna har jag köpt på Penstore.
  • Videon på YouTube där Arne & Carlos visar hur de binder in en bok hittar du HÄR.
  • Mitt blogginlägg om min stickrulle hittar du HÄR.
  • Mitt blogginlägg om Cocoknits hittar du HÄR.
  • Glaspärlor brukar jag köpa hos Hilmas Pyssel, de säljer helt underbara japanska glaspärlor.
  • Sockmadness är en tävling som pågår på Ravelry, anmälningen öppnar 1 februari 2022.

(Länkarna var korrekta vid publiceringen 2022-01-24)

Julvanten 2021 – Järbo

Järbo har en julvante i år igen. Maja Karlsson har designat en julvante även i år. Den släpps som en mysteriestickning i tre delar, mudd, hand och tumme. Om du vill veta hur det gick för mitt par från ifjol kan du läsa om det i inlägget ”Repa upp UFOn”. Men detta året har jag stickat ett helt par.

Detaljer:

  • Mönster: Julvanten 2021 av Maja Karlsson, Järbo garn
  • Garn: 
    • Svensk ull, Järbo garn (100 gram = 180 meter)
    • Färger:
      • Fg 1: 59021 – Wasa Crisp
      • Fg 2: 59018 – Lingonberry Jam
      • Fg 3: 59019 – Bauer Forest
  • Garnåtgång: fg 1: ~60 gram, fg 2: ~10 gram, fr 3: ~10 gram (totalvikt: 75 gram)
  • Stickor: Strumpstickor, 4 mm

Färgval

I det första blogginlägget för Julvanten 2021 var ett informationsinlägg och i det delade man med sig av flera olika förslag på färgkombinationer, man hade också garnkit man kunde köpa. Redan där och då berättade man att det fanns begränsat med garn i vissa färger. Jag valde ett av garnförslagen som hete Julsaga och har en ”Varm, beige bottenfärg med djuprött och krispigt grönt mönster. Klassiska färger, med en twist.” Jag var snabb som attan för att få de färger jag ville ha.

Före blockning

Stickning

Jag ändrade hur jag stickade från hur jag gjorde förra året. Den största skillnaden att jag bestämde mig för att sticka en vante i taget. Detta för att undvika det som hände förra året då jag inte slutförde mina vantar och det blev övermäktigt att repa upp båda två.

Mina vantar ifjol blev för små jag gick därför upp i storlek på stickorna och stickade med stickor 4 mm.

Det gick lite segt att sticka första vanten, den andra vanten stickade jag på två dagar. Anledningen till att den första vanten tog så lång tid var nog mycket för att jag inte blev helt nöjd med den, och det var först när jag blev klar med den och jag bestämde mig för att paret skulle bli klart.

Vad tycker jag då om julvanten 2021?

Det är en vante som är för de som är nya stickare. Julvanten 2021 skulle vara perfekt för den vill testa att sticka mönsterstickning men inte vill börja med ett stort projekt då är ett par vantar perfekta att börja med. Modellen är enkel med ”instickad” tumme, det betyder att man inte stickar tumkil. Och det är också där som mitt stora problem med denna vanten, för att få en bra passform på en vante som behövs det tumkil, det beror på hur den mänskliga handen är konstruerad.

Jag föredrar en vante som är stickade på tunnare stickor, min åsikt är att en tunnare och smidigare vante är skönare att använda. Om det är riktigt kallt ute använde jag hellre handskar.

Efter blockning, det är ett rävspår till vänster.

Länkar:

Den turkosa skypesjalen

Lagom till jul blev jag klar med min tredje ”skypesjal”. När jag väljer vilka mönster jag ska sticka tänker ”jag kommer jag kunna sticka denna sjalen utan att behöva titta allt för ofta stickningen och behöver jag räkna?”. Det är för att en skypestickning inte får ta fokus från mötet så jag ska kunna titta på det bildspel som presenteras och det är inte en chans att jag kan räkna maskor.

Detaljer:

  • Mönster: Herbivore av Stephen West
  • Garn: 
    • Järbo 2-tr ull (100 gram = 300 meter)
    • Färg: 74140 Evening Turquoise
    • En snutt av ett restgarn för en del av avmaskningen.
  • Garnåtgång: 3 härvor = 3 hekto.
  • Stickor: Rundsticka 125 cm, 4 mm

Stickningen

Jag valde att sticka i ett garn från Järbo 2-tr ull, det är ett ganska rivigt garn, det har blivit lite mjukare efter blockningen. Att ett garn är rivigt är inget som stör mig och inte heller denna gången. Men det är bra att ha i åtanke om du fördrar att sticka med mjuka garner så är detta troligtvis inte ett garn för dig.

Jag har stickat nästan enligt mönstret, det som jag ändrat var att jag gjorde avmaskningen från avigsidan, så kanten blev ett varv kortare. Anledningen var att garnet tog slut och jag orkade helt enkelt inte ta upp varvet, jag tyckte inte heller att det spelade någon roll.

I de mönstrade partierna stickar man med vridna maskor varannan maska, både från rät och avigsidan. Det är det som inte gjorde denna sjalen till den ultimata ”skype”sjalen, det är helt enkelt svårt att sticka vridna maskor utan att titta.

Sjalen i hela sin härlighet.

Passform

Passform är kanske fel ord när det kommer till en sjal. Men denna sjalen ligger riktigt bra runt nacke och axlar. Den är helt klart åt det långsmala hållet och det är både för och nackdelar med det. Det gör det lättare att få fast ändarna, men det kräver också att man måste lindar den runt sig, i alla fall om man är som jag som blir galen av långa hängande ändarna.

Om jag skulle ha gjort om något så är det att jag skulle ha stickat i-cord runt om, något som Stephen använder i sina senare stickmönster, Herbivore är ett av Stephens tidiga mönster.

Bra passform, och visst har vi en fin gran?!

Länkar:

  • Mönstret Herbivore hittar du bland annat på Ravelry.
  • Jag har köpt mitt garn från Garnr.

Månadens inspiration – December

Det är annat än tomtar, rött och glitter som inspirerar mig under december. Det är fyra saker som inspirerar mig mig lite extra under december. En bok, en ny broderiteknik, garnkartor och varför inte gammalt hederligt badsalt.

Garnkartor

Jag älskar garnkartor, särskilt att göra egna med ett specifikt projekt eller tema i åtanke.

Vissa har garnkartor är så fina, jag håll på att skriva få men nu behöver man oftast betala för dem. Jag betalar gärna för garnkartor för hur bra fotade garnkartor än är så är det inte samma sak. Man ser inte glansen på samma sätt och inte minst så kan man inte känna.

Det finns ganska många olika sorter av garnkartor, den vanligaste är när det är korta garnbitar som är fastklistrade i överkant. Sen finns det varianten där garnet är upplindat på kartongremsor. Min favorit och det är också den jag gör själv är när man sätter fast ”tussar” med garn. Fördelen som jag ser det är att det faktiskt går att ta av garnet för att kunna lägga olika färger bredvid varandra och om det är en generös tillverkar kan man faktiskt linda en randning runt en penna eller liknande.

Boken: Simple weave

Jag älskar böcker, och att köpa nya böcker är något jag unnar mig några gånger per år. Detta är en bok som jag har haft mina ögon på och nu är jag ägare av ett exemplar.

Ryggbandsvävstol, det är det jag tar med mig från boken. Jag är mycket sugen på att göra en och funderar på material. Ska jag köpa eller såga ner några väl valda träd, jag har kontakter så jag kan såga ner träd helt lagligt och lovligt

Jag har skrivit en längre recension om du vill läsa mer detaljerat om boken.

Boro/sashiko

Den 4 december skulle jag har varit med på en workshop med Takao Momiyama. Men tyvärr vara jag förkyld hela veckan innan så jag kunde tyvärr inte vara med. Men redan när jag anmälde mig så köpte jag jättefint material från Japan. Så just nu tittar jag på massa videos på YouTube och jag har en idé om vad jag vill göra med mina tyger.

Badsalt

Ok, jag vet att typ ingen använder badsalt längre. Inte jag heller, om det inte var så att jag fick en liten påse i en prenumerationsbox jag prenumererar på. Jag tycker det är så skönt att bada fotbad, och det tycker Nova också, så jag kom på att jag skulle använda badsaltet, så mysigt. Varför har jag glömt bort badsalt?! Att det inte är så vanligt längre märktes när jag skulle köpa mera, och lite billigare. Det var inte lätt att hitta, men till slut hittade jag ett så nu kan jag också Nova bada fotbad med badsalt under en lång tid framåt.

Länkar:

  • Boken: Simple weave, kan du köpa hos Bokus och Adlibis, bland annat.
  • HÄR hittar du min recensionen av Boken: Simple weave
  • Takao Momiyama – har en hemsida där du kan hitta kommande workshops.

Repa upp UFOn #1

UFO = Unfinished objekt. Ibland blir det inte som jag har tänkt mig, eller så inser jag att jag inte kommer att gör klart ett projekt, då är det bäst att repa upp. Så nu har jag repat upp tre projekt av två olika anledningar. Förhoppningsvis så hoppas jag att jag har lärt mig något också, men jag tror att jag kommer att repa upp flera projekt i framtiden. (Jag lämnade i alla fall två sockar så ska få ett år på sig att få en kompis, annars blir de också upprepade.)

Julvanten 2020

Julvanten 2020 från Järbo garn

Järbo har haft en mysteriestickning i december, en julvante, jag tror det är femte året i år. Men detta är vanten från ifjol. Mönster släpps i delar först mudden. Så jag stickade två muddar. Sen var det dag för mönsterstickning.

Jag brukar sticka mönsterstickning lösare än enfärgat så jag tänkte att det jag borde kunna sticka på den rekommenderade sticknumret. Jag hade fel, så fel! På bredden funkade det men längden. När det enligt mönstret var dags för avmaskning var jag inte i närheten av toppen av mitt lillfinger.

Det kan vara så att min inspiration försvann då. Men jag har tänkt hela året att jag ska repa upp och sedan sticka om för vantarna är jättefina. Nu är upprepningen klar så nu kan jag börja om med stickningen, men först är det dags för detta årets julvante som startar 6 december.

Florence Nightingale vantar

Dessa vantar skulle min mamma ha fått i julklapp förra året. Anledningen att hon inte fick det var av samma anledning som julvanten. Men här tog jag i när jag valde grovlek på stickorna, jag gick upp från mönstret från 2 mm till 2,5 mm. När jag stickade mudden så allt jättebra men så när jag stickat ett tag på vanten insåg jag att det blir inte bra. Jag stickade i alla fall fram till toppen och det var det bara att se sanningen i vitögat, vanten blir för liten.

Vi får se om inspirationen kommer åter och om mamma vill ha ett par vantar med Florence Nightingale då kanske jag stickar ett par, i en bra storlek. Fina är de hur som helst.

Stickad klänning till Nova

Har du också startat projekt där du efter ett tag känner, ”vad är det för projekt jag har startat?”. Så var det med denna stickade klänning, det är ett mönster från Sandnes och stickas i Lanett. Den stickas i patentstickning, jag ändrade så jag stickade den i briochestickning, det är lite enklare och resultatet ser likadant ut.

Men till ”vad är det för projekt jag har startat?”. Först och främst, en klänning? Nova hade vid två års ålder nästan aldrig klänning, det är i ärlighetens namn samma idag. Så varför lägga en massa tid och jobb på en klänning som ändå ”aldrig” kommer att användas. Och en grå? Nova hade oftast vid två år ålder kläder i klara starka färger. Och kanske det viktigaste, om jag inte bara stickade på denna klänningen så skulle jag aldrig hinna klart den så att Nova i alla fall skulle kunna hinna använda den ett antal gånger innan den skulle vara för liten.

I ärlighetens namn så funderade jag en stund på om jag kunde sticka den till en tröja istället. Men nej, ett projekt jag inte rört på två år kommer inte att bli avslutat. Jag lägger energin på hönsestrikk koftan som jag stickar till Nova istället. Den kommer att bli använd när den är klar.

Härvor på tork.

Repa upp, repa upp…

Det är en speciell känsla att repa upp något på 10 minuter som har tagit åtskilliga timmar att sticka. Jag repar upp och gör härvor. Sedan blöter jag härvorna och hänger dem på tork. Jag anser inte att man behöver tynga dem eller göra annat än att dra ut dem och låta dem hänga och torka.

Så här blir tråden när man stickar flerfärgstickning, det ser lite kul ut när man repar upp.

Det som slår mig när jag repar upp dessa stickning och ”räddar” garnet är att det är inte så många tekniker som tillåter det. Det är som den reflektion Celia Dackenberg gör om Penelope, maka till Odysseus. När Odysseus är ute i den Trojanska krigen så säger hon till sina firare att hon inte skulle gifta om sig förrän hon vävt färdigt en svepning. Så hon väver på dagarna och repar upp på nätterna. Den reflektion som Celia gör är att om Penelope hade stickat istället så hade hon kunnat sova på nätterna. För så är det, att repa upp stickat går i ett nafs, att repa upp vävning det tar tid, nästan lika lång tid som det tog att väva det.

Länkar:

  • Julvanten 2020 – design av Maja Karlsson (Järbos hemsidan)
  • Vanten Florence Nightingale – design Lotta Lundin, knittinglotta (mönstret finns på Ravelry.)
  • Sandnes – mönstret till klänningen August hittar du i mönsterkatalog 2003
  • Celia Dackenberg – hittar du på Instagram, hennes böcker finns hos de flesta större bokhandlare.

Månadens samling – Blått

Blått är flott, och det är lite blå känslor nu så här på slutet av semestern. Men det är framförallt Novas favoritfärg just nu. Så därför har jag plockat fram en samling med blått.

  1. Min knyppeldyna, den fick jag köpa av min högstadieskola när jag fastnade för knyppling i sjunde klass. Och den är helt underbar, den är liten och nätt. Den går att sätta fast den på pakethållaren, det vet jag av erfarenhet.
  2. Kan man ha får många ritblock? Jag tro inte det. Jag gillar verkligen Canson, de har många olika sorters block, inte minst i kraftpapper. Detta blocket är för mixed media (blötta tekniker) och helt utan gräng.
  3. Denna saxen har jag plockat från min mamma, det är jag ganska säker på och den härstammar nog från 1980-talet. Den börjar bli ganska oskarp så den är i slutet av sitt klippande liv, men den kommer att få hänga med ett bra tag till.
  4. Detta är en nysthållare och snodden kan du ha runt handleden och så är det inga problem att gå med sin stickning eller virkning. Den kommer från min mormor och jag tror att det är från 1950- eller 1960-talen.
  5. Superfloss, ett måste i stickpåsen när jag stickar med pärlor. Superfloss gör det så lätt att få på pärlorna på maskan.
  6. Blått = Indigo, det är så härligt att det har kommit flera böcker om växtfärgning/naturligfärgning dom senaste åren. HÄR hittar du recensionen jag har skrivit om boken ”En handbok om indigo; Färgning & Projekt”.
  7. Det finns så många färger av blått och det är tur att det finns sytråd i massa olika nyanser av blått också.
  8. Ullgarn från det norska spinneriet Hillesvåg. Detta är deras tunna kamgarn Alv14/2 i färgen 8095, lys bondeblå.
  9. Många av de bevarade Jämtländska brudkuddarna är broderade på blå vadmal. Det finns en teori att det beror på att man hade tillgång till begagnade militärrockar som var blå under den perioden då de flesta kuddarna broderades, sent 1700-tal till tidigt 1800-tal. Kudden som jag broderar heter ”Grandrottningen” och det är ett kit som Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland och Härjedalen har tagit fram efter gamla bevarade kuddar.
Jag knypplar ”Sockerudd med spindel” i knyppellin 90/2. Mönstret är från Vadstensspetsar.

Sommerstrikk MKAL 2021

Vad har jag gett mig in på?! Sticka en mönstrad kofta, det har jag aldrig gått i mål med tidigare. Jag har påbörjat flera stycken men jag har inte gjort klart någon.

Upplägget var så att man köpte mönstret på designerns Wiola Designs hemsida, wiola.no. Efter det fick man lite kort information och att man skulle ansöka om inträde i facebookgruppen ”Sommerstrikk”. Det var i facebookgruppen som allt hände. Det var där som mönstret lades ut och det var mycket prat och frågor.

Välja färger

Stickningen drog igång 15 juni och innan dess låg fokuset på att välja vilka färger man skulle sticka i. Det är alltid svårt att välja när man inte vet hur den slutliga koftan ser ut. Men Wiola gjorde det mycket enklare genom att ge fyra olika färgförslag. Förslagen var mestadels i Finullsgarn från Rauma men även andra garner, tyvärr fanns inte alla färger tillgängliga i Sverige så jag fick komponera ihop en egen färgkombination. Då Wiolas färgkombinationer hette Maj, Juni, Juli och Augusti, och min är en kombination mellan Juli och Augusti så kallar jag den för ”Tidigt i Augusti”.

Att Wiola berättade hur hon hade valt färgerna gjorde det också enklare. En bottenfärg, två ljus mönsterfärger, fyra mönsterfärger som går från ljust till mörkt och sista mönsterfärgen som är en ljusare nyans av bottenfärgen.

Dom färger som jag slutligen använde. Längst upp är bottenfärgen, och därefter mönsterfärger 1 – 7.

Stickningen påbörjas

Stickningen var uppdelad på 10 delar, det var ungefär 3 dagar mellan delarna. Oket var uppdelat på sex delar och de övriga 4 delarna var vänster ärm, höger ärm, bål och knappkanter.

Att sticka oket var riktigt roligt, varje del hade olika färger och olika mönster. Det var riktigt spännande att se vad som skulle stickas.

När oket var stickat så var det dags för ärmarna. Då fick jag ett riktigt bra tips som jag inte har tänkt på tidigare och det var att ha stickningen i en påse. Det är underlättade mycket att samla hela stickningen i så inte allt bara hängde och dinglade. Jag hålla tiden fram till andra ärmen därefter hann jag inte med, men jag hade inte heller trott att jag skulle hinna med. Nu stickar jag på bålen, det är långa varv så det tar tid. Den kommer att bli jättefin, och jag ser verkligen fram emot att få den klar så jag kan använda den.

Stickningen har fått följa med under hela sommaren i sin korg.

Nästa inlägg kommer när koftan är klar så får ni se ”Agnes” i all sin härlighet. (Wiola döpte om den från ”Sommerstrikk” till ”Agnes” i slutet av stickningen)