Kategori: Stickning

Inspiration: Januari 2021

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en typ av stickning, en tygbutik och så årets ord.

Spetsstickning

Min första Aeolian som jag stickade 2011.

Under hösten har jag stickat ganska mycket, det har varit inte så avancerade stickningar men ganska stora, med två färdiga Westknits sjalar. Jag stickade också en mössa i spetsstickning, och det gav mer smak.

Det som fascinerar mig med spetsstickning har något med hur mönster formas olika beroende av hur minskningarna görs. Omslagen som skapar hålen och hur man kan bestämma storleken på hålen genom att göra en eller flera omslag efter varandra. Och ”nuppor” som ger en textur och som är så kul och enkla att sticka. Och dom här tre sakerna tillsammans gör att stickningen blir så kul och inspirerande.

Och inte att förglömma när man har stickat klar och man får blocka den, och helt plötsligt kommer mönstret till sin rätt. Det som på stickorna ser ut som en trasa med struktur, ser efter blockningen ut som en dröm.

Jag har köpt material till tre sjalar och det är dom jag tänker börja med. Den jag har börjat med är en ”Aeolian” av Elizabeth Freeman, den har jag stickat tidigare men i en annan kvalité. Dom andra jag planerar att sticka är ”Waiting for Rain” av Sylvia McFadden och ”Branching out” av tincanknit. Det är tre helt olika spetssjal och det är olika saker med dom som lockar.

Historiska rum

Historiska rum på Facebook

Historiska rum är en tygbutik som har sin bas i Visby men säljer framför allt genom Facebook. Dom har specialiserat sig på tyg för att sy historiska dräkter, vad det innebär är att alla tygerna är i naturmaterial, dom har kvalitéer som dom är ensamma om. Som till exempel verken som är ett tyg med linnevarp och ullinslag.

Jag har använt mig av tyget från Historiska rum i flera olika projekt. I den kvalitén jag tidigare jag har använt mig av, ylleflanell, finns det många färger och i färger som har passat precis till mina projekt.

När man ska beställa är det lite svårt att bestämma sig för det finns så många olika kvalitéer och färger att välja på. Nu senast som jag beställde var det till ett broderi med applikationer och det slutade med att jag beställde flera färger och kvalitéer. (Jag kommer att visa var så säker).

One Little Word: Näring

Då var det dags igen, att välja ett ord för år 2021. Ifjol hade jag inget ord men 2018 hade jag Fokus och 2019 var det Tid. För 2021 har jag valt Näring. Anledningen till det är flera. En är att jag vill tänka mera på vad jag stoppar i mig i form av mat. Men, och det är kanske det viktigaste, att titta på mitt liv och se vad som ger näring och göra mer av det, och försöka plocka bort sånt som tar näring.

För att jobba med mitt ord, och för att få motivation har jag anmält mig till en online workshop som löper under hela året. Varje månad får man en uppgift som man ska göra utifrån sitt ord. Januaris uppgift var att utforska sitt ord och skriva vad man såg framför sig under 2021.

Det ska bli kul att göra uppgifterna under året och i december se, blev det som jag tänkt, vad har ändrats och vad är sig likt.

Sjal ”Onboarding”

Den här sjalen kunde ha hetat ”Skype sjalen” lika gärna som ”Onboarding sjalen”. Den är stickad under introduktionen på mitt nya jobb, en introduktion som kallas för ”onboarding”. Innan corona var introduktionen i klassrum eller på kursgård men nu, som allt annat, är den på distans via skype. Jag insåg efter en månad, eller så, att jag lyssnar bättre om jag stickar samtidigt, och jag letade därför efter en sjal som skulle vara super lätt att sticka, och ja, jag kan sticka utan att titta på min stickning.

Detaljer:

  • Mönster: Radiate Shawl av Stephen West
  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 300 gram
  • Stickor: Rundsticka 4 mm, 100 cm
  • Storlek: Något mindre än mönstret

När jag hade hittat mönstret, ”Radiate shawl”, behövde jag ett garn. Jag hade så precis blivit klar med ”Vanten Lägdan” och gillade verkligen garnet i Jämtlandsfårsull från ”Yarns and Barns”. Därför blev det att jag tog med mig Nova dit en lördag och handlade tre härvor grått garn.

Det blev också mängden garn som fick bestämma storleken på sjalen. För jag stickade på under mina Skype föreläsningar, och till slut insåg jag att nu är det inte mycket garn kvar. Som många av Stephen West mönster är det en i-cord kant runt hela sjalen. Det innebär att avmaskningen kräver ganska mycket garn, jag vet inte exakt hur många maskor jag hade på slutet men det var runt 600.

Det var häftigt att blocka den för då insåg jag hur stor den är och hur lång ytterkanten verkligen var.

Efter att den blev klar har jag använt den på jobbet och den är underbar att kunna vira in sig kall dagar på kontoret.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.

Höst 2020

Är hösten slut nu, eller bara fortsätter den?!

Det här har varit hösten då Nova har upptäckt årstider. Många gånger har hon sagt,

”Det är höst nu”

Nova 3 år

Det har hänt mycket bakom kulisserna i höst. Men det mesta som har hänt har inte har haft något med hantverk att göra.

Nova har börjat på en ny förskola som ligger nära där vi bor, och hon trivs jättebra. Tyvärr ska den helrenoveras och då ska alla barnen gå på Lövsta som ligger i en helt annan stadsdel. Det har varit ganska mycket media om den flyttcirkus som blir, inte bara för förskolebarnen utan också för skolbarnen på flera skolor.

Mattias blev intervjuad i P4 om flytten, och som han sa ”Det känns ganska jobbigt”.

Klicka på bilden för att komma till P4 för att hör några föråldras synpunkter. Bland annat Mattias.

För mig har hösten också inneburit att jag har börjat på mitt nya arbete. Jag har gått från att jobba hos en privat arbetsgivare till en större myndighet. Det har varit en omställning, på ett bra sätt. Bara det att introduktionsutbildningen var på nästa två månader, kändes fantastiskt, men också så mycket att lära sig.

Det har också inneburit att jag har dragit ner på mitt vävande för tillfället, jag väver men inte lika mycket. Det har varit ett svårt beslut men när det väl var fattat kändes det helt rätt.

Jag har slöjdat också, jag har framförallt stickat mycket. Oktober är också månaden för Westknits mysteriestickning, så mycket sticktid på just den. Men jag går också en broderikurs så det har blivit en hel del broderat också, jag har broderat yllebroderi och korsstygn, än så länge.

Jobbet i vävstolen har som sagt vad saktat av men det händer saker, jag har både vävt ner en väv och påbörjat vävuppsättning på nästa väv.

Solvningen av en varp

Nu får vi se om det blir en vit vinter än. Vi hade vinter några dagar i oktober men den försvann lika fort som den kom.

Välja färger – Westknit MKAL 2020

Dags igen för Westknits mysteriestickning. Jag har varit med en tidigare och tyckte det var kul, men inte var jag klar med min sjal när mysteriestickningen var klar. Och det ska jag i ärlighetens namn säga att det är inte mitt mål i år heller.

Jag har börjat med att välja färger, det är jättesvårt, särskilt när man inte vet hur slutresultatet kommer se ut. När jag köpte mönstret fick jag en introduktions .pdf där stod följande:

This year’s shawl features two skeins of a main

color (MC) and three contrast colors (CC). The

main color will frame the contrast colors so it’s

important that the main color contrasts nicely

with all three contrast colors.

Slipstravaganza, Intro

Så det har varit min utgångspunkt när jag har letat och testat garn. Jag valde tidigt att använda ett garn från DROPS som heter Flora. Det är ett härligt garn i en ull/alpacka blandning.

Först tänkte jag att det skulle vara häftigt med en annan basfärg än svart så jag tänkte att jag testar gult. Till kontrastfärger valde jag två nyanser av turkos och en ljusblå. När jag hade stickat provet med gulbotten kände jag ”att det här blir inte som jag hade tänkt det”, så då stickar jag ett med svart botten.

Sen började jag fundera på andra färgkombinationer, jag hade rosa garn hemma så nu vet jag inte längre vilken färgkombination jag vill ha. Eller jag vet att jag vill ha svart botten. Och när jag skriver det här så är jag mest sugen på den längst till vänster med den mörkturkosa, tillsammans med rosa och gult. Stephen har på Instagram sagt att den andra kontrastfärgen är den som kommer att synas mest, så frågan är om det blir gul eller rosa.

Det känns som jag kommer vänta med det slutliga beslutet tills jag har sett första ledtråden.

Men jag vet att jag har en bra stickfasthet, garnet finns, stickor finns och dom 54 stickmarkörerna har jag också. Så jag är redo för 9:e oktober!

Vanten Lägdan

Vid ett av mina besök på Yarns & Barns fick ett kit till ”Vanten Lägdan” följa med hem i färgen Granit. Det är en riktigt bra vante som funkar super nu i höst. En riktigt bra grej är att det inte är en höger eller vänster vante, härligt stressiga mornar när man ska skynda till förskola och jobb.

Detaljer:

  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 50 gram
  • Stickor: strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: S, förlängd

Började sticka 11 augusti – färdig 29 augusti

Jag stickade storlek S, men jag stickade längre än det stod i mönstret. Mudden stickade jag efter mönster, men jag stickade 5 varv efter mudden innan jag började med ökningen för tumkilen. Handen stickade jag också längre än det stod i mönstret 9,5 cm, blev det innan jag började avmaskningen.

Trots det, så gick det bara åt 5o gram garn, och eftersom garnet var uppdelat på två härvor behövde jag bara nysta en härva och har en härva kvar till något annat projekt.

Det var en riktigt rolig stickning. Samtidigt som jag stickade på dessa vantar stickade jag på en stickning som är krävande, det var skönt att ha en annan stickning som det bara var att sticka, utan att behöva tänka så mycket.

Jag har redan börjat använt dom och det är med största säkerhet dom jag kommer att använda hela hösten ända tills det är dags för vinterhandskarna.

Kronärtskockemössan

Av någon anledning så har jag inte stickat många mössor, men så insåg jag att jag äger ungefär 2 yllemössor och 2 bomullsmössor, var av en är från en tidigare arbetsgivare. Det tänker jag ändra på, med start nu…

Jag bestämde mig för att sticka en ”Artichoke Hat”, designad av Matilda Kruse som driver butiken ”Organic Knitters”.

Detaljer:

  • Garn: Indiecita, 712 (Vinrött), (50gram =~166 meter)
  • Garnåtgång: 41 gram
  • Stickor: Rundsticka 40 cm, 3 mm och 3,5 mm

Började sticka 22 juli – färdig 31 juli (förutom att fästa ändar som tog en vecka till.)

Stickning pågår, anteckningar i min bujo för att hålla ordning på vilket varv jag var på.

Vad tyckte jag då?

Garnet

Det är första gången jag stickar med Indiecita, det är något jag velat länge så det var kul att äntligen blev så. Jag upplevde det som en enkelt garn att sticka med. Det är ett mjukt garn, ska kanske säga att jag väldigt sällan tycker att ett garn är stickigt så kanske inte den bästa bedömaren.

Kanske inte det garn jag väljer nästa gång jag ska sticka spets då jag tycker att mönstret inte kommer fram lika bra som jag förväntat mig.

En färdig mössa som ligger dubbelvikt på mitt knä för att få till rätt form.

Mönstret

Det var inga problem att följa mönstret. Den rekommenderade uppläggningen är “Tubular cast-on”. Jag har gjort den uppläggningen en gång ,och det som var bra med det var att när jag sökte efter “Tubular cast-on” så fick jag upp fler beskrivningar av ett sätt där man skulle använda virknål och en bit skräpgarn. Tack vare min begränsade kunskap så kände jag att det fanns ett annat sätt, och då hittade jag att ”Organic Knitters” lagt ut en film på YouTube med en beskrivning, så en lite sak jag kan sakna är en lite hänvisning till den filmen i mönstret.

Mössan består av en mönsterrapport, på längden. Det jag tror många uppskattar är att det finns både ett diagram och skrivet mönster varv för varv. Det var bara för mig att sticka varv efter varv i diagrammet, hoptagningen finns också med så när diagrammet var stickat var det klart.

Passform

Jag tycker att mössan sitter riktigt bra, jag har ett huvudomfång av 56 cm. När det kommer till mössor vill jag att dom ska sitta riktigt bra, dom får inte glida upp så man måste dra ner dom hela tiden.

När jag såg bilderna på mönstret störde jag mig lite på ihoptagningen, jag har följt mönster men jag upplever inte att min mössa har ”flärpar” som jag tycker den på mönster har.

Nu är jag redo för höstrusket, jag hoppas det kommer sent i år, tidigast oktober.

Yarns and Barns – Ås

Yarns and Barns är ett minispinneri som drivs av en ekonomiskförening och ligger i Ås, Tängvägen 33, cirka en mil väster om Östersund.

Dom har öppet i spinneributiken sista lördagen kl 10-16 varje månad, och ibland lite oftare, bästa sättet att veta är att gilla dom på Facebook då information om öppettider kommer där.

Massa underbart garn!

Det som är ”häftigt” är att garnet man säljer är spunnet på plats i Ås och ullen är från lokala får. Dom har tre olika ullsorter som man spinner av det är jämtlandsull som är en korsning mellan merinofår och sveafår, ullen är supermjuk. Den andra är sveaull som något glansigare och krusig, den sista är gotlandsull som används för slitsyrkan i ett garn tillsammans med sveaull (Swen).

Yarns and Barns har flera olika garner, det är UllRika som är spunnet av Jämtlandsull och det finns från 1-trådigt till 3-trådigt. Eftersom Jämtlandsfåret finns både svarta och vita så finns det förutom vit och natursvart också två grå nyanser silver och granit.

Materialförpackningar till Vanten Lägdan och Mössan Rimfrost

Jag kunde inte låta bli att köpa med mig två materialförpackningar, jag är ett stort fan av materialförpackningar, jag kan köpa riktigt fina bara för att titta på. (Jag tittar nu på en materialförpackning med ”Knit like a Latvian” vantar som troligtvis aldrig kommer att stickas, men den är så fin).

Två härvor 1-trådig UllRika fick också följa med hem, jag planerar att sticka en sjal i vinter. Det var alldeles för längesen jag stickade en spetssjal.

Olata sockar

Det här är tävlingsockor, runda fyra i Sockmadness. Som synes blev jag inte klar innan rundan eller för den delen tävlingen var över.

Äntligen färdiga sockar!

Mönstret heter ”lacy not lazy socks” och är gjort av imawale imawale. Jag döpte mina till ”Olata sockar”, det var väl vitsigt! (Särskilt som det har tagit mig så lång tid att sticka dom).

Jag har stickat sockgarn, en tråd vit och den andra är självrandande, med långa partier av varje färg. Dom färdiga sockarna matchar nästa färgmässigt men inte helt.

Det är ett roligt mönster. Mönstret är en kombination av lyfta maskor, spetsstickning och flätstickning. Man stickar vartannat varv i en ljus färg och så i en mörk färg. Kanske att det var lite för lite kontrast mellan mina garner för sulans mönster inte blev så tydligt som jag kunde ha önskat.

När det självrandande garnet blev ljusare syntes mönstret inte lika bra längre.

Eftersom jag har stickat på dom under så lång tid så här jag stickat både här och där. Som i en biltvätt, det enda som ställde till problem var att jag var tvungen att köra fram bilen för polering och torkning.

Jag har också stickat på bussen, på lunchen. Och på bästa stället, ute i solen, helt underbart.

Ena hälen stickade jag färdigt i en biltvätt.