Kategori: Stickning

Februari och Mars 2021

Hur har februari och mars varit? Man kan utan tvekan säga att jag har varit lite frånvarande av olika anledningar. Det har varit två tuffa månader på olika plan. Nu längtar jag till våren och sommaren och att värmen och ljuset ska komma tillbaka.

Familjen och vardag

Skogsbadade i Tysjöarnas naturreservat i mars.

Februari började med att jag tappade rösten och var förkyld, inte det bästa när dina främsta arbetsuppgifter innebär att du pratar i telefon. Det tog nästan två veckor innan jag var helt på banan igen. Sen har det varit lite VAB, men inte som det brukar vara denna säsongen.

Ju varmare och ljusare det blir desto lättare är det att motivera sig att faktiskt ta sig ut på en tur. Och det har blivit några stycken, några korta andra lite längre. Men någon fördel ska man ha av att bo där man bor, två kilometer i närmsta naturreservat och ännu närmare till en helt vanlig skog.

Nova stortrivs på sin förskola och februari innebar många kalla dagar, men också utflykter till pulkabacken. Men så kom mars och värmen, och det kan inte bli bättre med vattenpölar på hela lekplatsen. Tack och lov att det finns fodrad galon!

Hantverk

Det är svårt att visa något hantverk när det jag väver är hemligt och det jag stickar är ännu hemligare. Men några saker har jag slöjdat som jag kan visa. Bara några dagar in i februari anmälde jag mig till årets socksticknings tävling på Ravelry. Det gjorde att jag stickade klart ett par som jag påbörjade ifjol. Sockarna ”Hallonsaft”, som jag efter det att använde mycket.

Strumporna ”Löss”, som jag stickar på, en för mig nymodighet, en lite strumpsticka.

Jag påbörjade också ett par ”Löss” men dom har jag inte stickat klart än. I mars började den riktiga tävling och den sjätte skickades mönstret ut och jag började sticka. Och jag stickade en socka, och kände att jag inte ville tävla i år. Jag hade inte lust helt enkelt, och då bestämde jag mig för att inte vara med. Och det kändes lite som en befrielse, och den känslan var väldigt talande för att jag gjort rätt val.

Skissen ”Våren kan inte komma fort nog!”

Annars har jag också påbörjat och avbrutit projektet ”#100dayproject”. Det var kul till att börja med, men det bli något jag kom på att jag skulle göra fem minuter innan jag skulle lägga mig så det blev bara en stress. Och jag försöker ta bort allt som skapar stress som jag kan plocka bort och detta blev en sån sak.

Snart vår

Jag tycker den här bilden visar på årstidernas växling, den iskläda sjön till höger. Som får ge vika för värmen och en begynnande vårflod. Detta är Tysjöarnas utlopp i det som blir Semsån, i Tysjöransnaturreservat som ligger i Östersunds stadsdelen Lugnvik.

Jag hoppas april kommer att visa sig vara en riktig fin vårmånad.

Sockar, ”Hallonsaft”

Jag har under några år deltagit i tävlingen ”Sock Madness” som händer på Ravelry. Efter att man har kvalificerat sig blir man placerad i ett lag med ungefär 40 andra stickare. Alla lagen har ett namn och begynnelsebokstaven är olika för alla lagen, alla får vara med och ge förslag på teman för namnen. Dom åren jag har varit med har det varit tropiska blommor, katter, drakar och så ifjol, för att hedra minnet av Adrienne Fong, en av tävlingens moderator och som avled i september 2019, var lagen namngivna efter hennes sockmönster.

Jag var med i team ”Raspberry Lemonade” och därför var det min lagsocka, jag påbörjade självklart ett par och blev klar med en socka och påbörjade skaftet på den andra. Nu inför detta årets ”Sockmadness” kändes det bra att göra klart dom.

Så här såg det utan när jag plockade upp stickningen igen.

Detaljer:

  • Mönster: Raspberry Lemonade av Adrienne Fong
  • Garn: 
    • botten: Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, 2254 Wolke (100 gram = 420 meter),
    • mönster: Qualitas Sock, egenfärgat (100 gram = 416 meter)
  • Garnåtgång: 88 gram (51 gram botten och 37 gram mönster)
  • Stickor: Strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: L

Garn:

”Hallonsaft” stickas med två färger, jag valde att sticka med ett självrandande garn och ett lite melerat garn som jag färgat själv. Till botten valde jag att använda Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, det är ett garn som jag haft länge, flera år och jag har inte hittat ett bra mönster att använda det till, men jag tänkte att till detta skulle det passa riktigt bra. Till mönster valde jag ett blått garn som jag färgat själv och det är som jag skrev lätt melerat. När jag såg färgkombinationen tänkte jag på drottningsylt och den innehåll hallon och blåbär, (och är supergott).

Det gick åt mindre garn än jag trodde det skulle, av bottengarnet Schoppel-Wolle Zauberball Crazy gick det åt 51 gram och av mönstergarnet gick det åt 37 gram, så totalt 88 gram.

Här syns det tydligt hur lång kilen blev.

Mönstret:

Mönstret är väldigt enkelt att följa och det var inga större problem. Med ett undantag och det lika mycket mitt fel som mönstrets. I mönstret står inte hur många varv man ska sticka utan det står mått, och det var inga problem på skaftet, jag stickade och mätte. Sen kom jag till hälen och hällappen, och stickar den tills den mäter 2 1/4 inch. Men min stickfasthet stämmer inte på varv när jag stickar fram och tillbaka utan jag har fler varv per centimeter än det står i mönster. Det som då händer är detta. Jag plockar upp maskor för fotkilen och det blir så många som 27 maskor.

Det får konsekvenser för foten. Enligt mönster ska kilen minskas vartannat varv och den ska vara enfärgad, efter kilen ska man fortsätta sticka sex varv enfärgat innan det är dags för mönster igen. Vad som händer för mig är att min fotkil blir väldigt lång eftersom jag har så många maskor som ska minskas, jag plockar därför bort som sex enfärgade varven efter att fotkilen är färdigstickade. Genom att göra det får jag i alla fall några varv mönster på foten.

Man kan fundera på varför jag inte repade upp och stickade om, och det enkla svaret är att sockan har en bra passform och jag känner därför inget behov att repa upp och sticka om. Men om jag skulle sticka ett till par av Adrienne Fong sockar kommer jag att ha det i åtanke.

Så vad tycker jag?

Här syns den skarpa färgbytet som blev med Schoppel-Wolle Zauberball Crazy efter hälen.

Jag gillar garnerna, Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, får en fin randning, tyvärr gör hälen att det blir en skarp färgrand när man går över till att sticka runt igen. Om det är något som man tycker stör väldigt mycket får man tänka ett steg längre när man väljer mönster och ha det i åtanke, bandhäl är kanske inte bästa valet för att undvika det.

Sockarna sitter bra på foten och dom är mjuka och härliga. Eftersom det blev mycket garn över kommer dom att få kusiner i framtiden, det ska bli kul att se hur dom kommer att se ut.

Slipstravaganza, westknit MKAL 2021

Äntligen klar! Det är andra gången jag stickar en Westknit MKAL, första gången tog det flera år för mig att bli klar, och alla trådar är inte fästa än, så tekniskt sett är den fortfarande inte klar.

Detaljer:

  • Mönster: Slipstravaganza av Stephen West
  • Garn: DROPS Flora, Svart, Gult, Turkos, Petrol, Korall (100 gram = 420 meter)
  • Stickor: Rundsticka 3,5 mm, 100 cm
Den färdiga sjalen som blockas.

Färgval

Innan jag började sticka funderade jag mycket på vilka färger jag skulle sticka i och jag skrev ett inlägg om det som du hittar HÄR.

Så började det

Det jag gillade med denna sjalen var att första delen var så pass liten att jag hann med att sticka den på tiden innan, bonus del 2, kom. Och det var väldigt motiverande för att hålla igång stickningen.

Del 1 – Bikakemönster

Första delen var ett bikakemönster, det var också här som man egentligen skulle välja vilken färg som skulle vara nummer 1, 2 osv. Jag valde hur som helst att sticka det i gult och rosa. Med den svarta kanten blev det riktigt klatschigt!

Del 1 med bikakemönster

Del 2 (bonus) – Kolumner

Här ändrade jag mig lite med färgerna och la till en mörkturkos som jag först inte tänkt använda men jag tyckte att den skulle funka bra till denna, lite lugnare mellan delen. Jag tycker att jag oftast inte har några problem att läsa och förstå ett stickmönster men när jag skulle plocka upp maskorna för att sticka denna delen fattade jag inget! Tack och lov fanns det en video på YouTube som jag kunde titta på. Det är lite ovanligt att det skulle vara hål mitt i sjalen så jag försökte få instruktionen att funka så att jag skulle plocka maskor på alla kanter, och det skulle man inte.

Kolumner, Diamanter, Checks och Trianglar

Del 3 – Diamanter

Sen startade jag del 3, och tog en paus. Så kan det bli när man går en broderiekurs. Men efter ett tag behövde jag bara få sticka och bli klar med den.

Det var en kul del att sticka, jag valde att skaka om färgerna och jag följer inte den färgordning som står i mönstret. Jag tog den ordning som jag tyckte skulle vara bäst utan att tänka på vad mönstret egentligen säger.

Del 4 – Checks

Det här kändes också som en mellanrand och jag valde att ha samma färger som i del 2. Jag tyckte om hur del 2 såg ut så därför var det ett lätt att välja att ta samma färg för denna delen.

Del 5 – Trianglar

Det är inte i alla mönster som man får sticka 26 små trianglar, och det var så kul. Massa små korta trianglar vävda med kort varv. Det är också delar som denna som tilltalar mig extra med Westknits mönster, mera sånt.

Del 6 – Chevrons

Så äntligen sista delen den avslutande bården. Och så på första varvet skulle det ökas från hanterbara ~450 maskor till mer än 900 maskor. Varje varv tog en evighet! I mönstret står det att man kan välja att göra en smalare bård med tre färg ränder istället för sex. Men jag kände att sjalen behövde den bredare bården så det fanns aldrig en tanke på att göra den smalare varianten.

Långa varv på slutet!
För att inte tala om avmaskningen som är en stickad i-cord kant.

Så nu är det klar, jag har börjat använda den och den är helt underbar. Det också kul med alla reaktioner som jag har fått från dom som sett den, jag känner mig så fin när jag har den.

Inspiration: Januari 2021

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en typ av stickning, en tygbutik och så årets ord.

Spetsstickning

Min första Aeolian som jag stickade 2011.

Under hösten har jag stickat ganska mycket, det har varit inte så avancerade stickningar men ganska stora, med två färdiga Westknits sjalar. Jag stickade också en mössa i spetsstickning, och det gav mer smak.

Det som fascinerar mig med spetsstickning har något med hur mönster formas olika beroende av hur minskningarna görs. Omslagen som skapar hålen och hur man kan bestämma storleken på hålen genom att göra en eller flera omslag efter varandra. Och ”nuppor” som ger en textur och som är så kul och enkla att sticka. Och dom här tre sakerna tillsammans gör att stickningen blir så kul och inspirerande.

Och inte att förglömma när man har stickat klar och man får blocka den, och helt plötsligt kommer mönstret till sin rätt. Det som på stickorna ser ut som en trasa med struktur, ser efter blockningen ut som en dröm.

Jag har köpt material till tre sjalar och det är dom jag tänker börja med. Den jag har börjat med är en ”Aeolian” av Elizabeth Freeman, den har jag stickat tidigare men i en annan kvalité. Dom andra jag planerar att sticka är ”Waiting for Rain” av Sylvia McFadden och ”Branching out” av tincanknit. Det är tre helt olika spetssjal och det är olika saker med dom som lockar.

Historiska rum

Historiska rum på Facebook

Historiska rum är en tygbutik som har sin bas i Visby men säljer framför allt genom Facebook. Dom har specialiserat sig på tyg för att sy historiska dräkter, vad det innebär är att alla tygerna är i naturmaterial, dom har kvalitéer som dom är ensamma om. Som till exempel verken som är ett tyg med linnevarp och ullinslag.

Jag har använt mig av tyget från Historiska rum i flera olika projekt. I den kvalitén jag tidigare jag har använt mig av, ylleflanell, finns det många färger och i färger som har passat precis till mina projekt.

När man ska beställa är det lite svårt att bestämma sig för det finns så många olika kvalitéer och färger att välja på. Nu senast som jag beställde var det till ett broderi med applikationer och det slutade med att jag beställde flera färger och kvalitéer. (Jag kommer att visa var så säker).

One Little Word: Näring

Då var det dags igen, att välja ett ord för år 2021. Ifjol hade jag inget ord men 2018 hade jag Fokus och 2019 var det Tid. För 2021 har jag valt Näring. Anledningen till det är flera. En är att jag vill tänka mera på vad jag stoppar i mig i form av mat. Men, och det är kanske det viktigaste, att titta på mitt liv och se vad som ger näring och göra mer av det, och försöka plocka bort sånt som tar näring.

För att jobba med mitt ord, och för att få motivation har jag anmält mig till en online workshop som löper under hela året. Varje månad får man en uppgift som man ska göra utifrån sitt ord. Januaris uppgift var att utforska sitt ord och skriva vad man såg framför sig under 2021.

Det ska bli kul att göra uppgifterna under året och i december se, blev det som jag tänkt, vad har ändrats och vad är sig likt.

Sjal ”Onboarding”

Den här sjalen kunde ha hetat ”Skype sjalen” lika gärna som ”Onboarding sjalen”. Den är stickad under introduktionen på mitt nya jobb, en introduktion som kallas för ”onboarding”. Innan corona var introduktionen i klassrum eller på kursgård men nu, som allt annat, är den på distans via skype. Jag insåg efter en månad, eller så, att jag lyssnar bättre om jag stickar samtidigt, och jag letade därför efter en sjal som skulle vara super lätt att sticka, och ja, jag kan sticka utan att titta på min stickning.

Detaljer:

  • Mönster: Radiate Shawl av Stephen West
  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 300 gram
  • Stickor: Rundsticka 4 mm, 100 cm
  • Storlek: Något mindre än mönstret

När jag hade hittat mönstret, ”Radiate shawl”, behövde jag ett garn. Jag hade så precis blivit klar med ”Vanten Lägdan” och gillade verkligen garnet i Jämtlandsfårsull från ”Yarns and Barns”. Därför blev det att jag tog med mig Nova dit en lördag och handlade tre härvor grått garn.

Det blev också mängden garn som fick bestämma storleken på sjalen. För jag stickade på under mina Skype föreläsningar, och till slut insåg jag att nu är det inte mycket garn kvar. Som många av Stephen West mönster är det en i-cord kant runt hela sjalen. Det innebär att avmaskningen kräver ganska mycket garn, jag vet inte exakt hur många maskor jag hade på slutet men det var runt 600.

Det var häftigt att blocka den för då insåg jag hur stor den är och hur lång ytterkanten verkligen var.

Efter att den blev klar har jag använt den på jobbet och den är underbar att kunna vira in sig kall dagar på kontoret.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.

Höst 2020

Är hösten slut nu, eller bara fortsätter den?!

Det här har varit hösten då Nova har upptäckt årstider. Många gånger har hon sagt,

”Det är höst nu”

Nova 3 år

Det har hänt mycket bakom kulisserna i höst. Men det mesta som har hänt har inte har haft något med hantverk att göra.

Nova har börjat på en ny förskola som ligger nära där vi bor, och hon trivs jättebra. Tyvärr ska den helrenoveras och då ska alla barnen gå på Lövsta som ligger i en helt annan stadsdel. Det har varit ganska mycket media om den flyttcirkus som blir, inte bara för förskolebarnen utan också för skolbarnen på flera skolor.

Mattias blev intervjuad i P4 om flytten, och som han sa ”Det känns ganska jobbigt”.

Klicka på bilden för att komma till P4 för att hör några föråldras synpunkter. Bland annat Mattias.

För mig har hösten också inneburit att jag har börjat på mitt nya arbete. Jag har gått från att jobba hos en privat arbetsgivare till en större myndighet. Det har varit en omställning, på ett bra sätt. Bara det att introduktionsutbildningen var på nästa två månader, kändes fantastiskt, men också så mycket att lära sig.

Det har också inneburit att jag har dragit ner på mitt vävande för tillfället, jag väver men inte lika mycket. Det har varit ett svårt beslut men när det väl var fattat kändes det helt rätt.

Jag har slöjdat också, jag har framförallt stickat mycket. Oktober är också månaden för Westknits mysteriestickning, så mycket sticktid på just den. Men jag går också en broderikurs så det har blivit en hel del broderat också, jag har broderat yllebroderi och korsstygn, än så länge.

Jobbet i vävstolen har som sagt vad saktat av men det händer saker, jag har både vävt ner en väv och påbörjat vävuppsättning på nästa väv.

Solvningen av en varp

Nu får vi se om det blir en vit vinter än. Vi hade vinter några dagar i oktober men den försvann lika fort som den kom.

Välja färger – Westknit MKAL 2020

Dags igen för Westknits mysteriestickning. Jag har varit med en tidigare och tyckte det var kul, men inte var jag klar med min sjal när mysteriestickningen var klar. Och det ska jag i ärlighetens namn säga att det är inte mitt mål i år heller.

Jag har börjat med att välja färger, det är jättesvårt, särskilt när man inte vet hur slutresultatet kommer se ut. När jag köpte mönstret fick jag en introduktions .pdf där stod följande:

This year’s shawl features two skeins of a main

color (MC) and three contrast colors (CC). The

main color will frame the contrast colors so it’s

important that the main color contrasts nicely

with all three contrast colors.

Slipstravaganza, Intro

Så det har varit min utgångspunkt när jag har letat och testat garn. Jag valde tidigt att använda ett garn från DROPS som heter Flora. Det är ett härligt garn i en ull/alpacka blandning.

Först tänkte jag att det skulle vara häftigt med en annan basfärg än svart så jag tänkte att jag testar gult. Till kontrastfärger valde jag två nyanser av turkos och en ljusblå. När jag hade stickat provet med gulbotten kände jag ”att det här blir inte som jag hade tänkt det”, så då stickar jag ett med svart botten.

Sen började jag fundera på andra färgkombinationer, jag hade rosa garn hemma så nu vet jag inte längre vilken färgkombination jag vill ha. Eller jag vet att jag vill ha svart botten. Och när jag skriver det här så är jag mest sugen på den längst till vänster med den mörkturkosa, tillsammans med rosa och gult. Stephen har på Instagram sagt att den andra kontrastfärgen är den som kommer att synas mest, så frågan är om det blir gul eller rosa.

Det känns som jag kommer vänta med det slutliga beslutet tills jag har sett första ledtråden.

Men jag vet att jag har en bra stickfasthet, garnet finns, stickor finns och dom 54 stickmarkörerna har jag också. Så jag är redo för 9:e oktober!

Vanten Lägdan

Vid ett av mina besök på Yarns & Barns fick ett kit till ”Vanten Lägdan” följa med hem i färgen Granit. Det är en riktigt bra vante som funkar super nu i höst. En riktigt bra grej är att det inte är en höger eller vänster vante, härligt stressiga mornar när man ska skynda till förskola och jobb.

Detaljer:

  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 50 gram
  • Stickor: strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: S, förlängd

Började sticka 11 augusti – färdig 29 augusti

Jag stickade storlek S, men jag stickade längre än det stod i mönstret. Mudden stickade jag efter mönster, men jag stickade 5 varv efter mudden innan jag började med ökningen för tumkilen. Handen stickade jag också längre än det stod i mönstret 9,5 cm, blev det innan jag började avmaskningen.

Trots det, så gick det bara åt 5o gram garn, och eftersom garnet var uppdelat på två härvor behövde jag bara nysta en härva och har en härva kvar till något annat projekt.

Det var en riktigt rolig stickning. Samtidigt som jag stickade på dessa vantar stickade jag på en stickning som är krävande, det var skönt att ha en annan stickning som det bara var att sticka, utan att behöva tänka så mycket.

Jag har redan börjat använt dom och det är med största säkerhet dom jag kommer att använda hela hösten ända tills det är dags för vinterhandskarna.