All posts by Hanna

Slipstravaganza, westknit MKAL 2021

Äntligen klar! Det är andra gången jag stickar en Westknit MKAL, första gången tog det flera år för mig att bli klar, och alla trådar är inte fästa än, så tekniskt sett är den fortfarande inte klar.

Detaljer:

  • Mönster: Slipstravaganza av Stephen West
  • Garn: DROPS Flora, Svart, Gult, Turkos, Petrol, Korall (100 gram = 420 meter)
  • Stickor: Rundsticka 3,5 mm, 100 cm
Den färdiga sjalen som blockas.

Färgval

Innan jag började sticka funderade jag mycket på vilka färger jag skulle sticka i och jag skrev ett inlägg om det som du hittar HÄR.

Så började det

Det jag gillade med denna sjalen var att första delen var så pass liten att jag hann med att sticka den på tiden innan, bonus del 2, kom. Och det var väldigt motiverande för att hålla igång stickningen.

Del 1 – Bikakemönster

Första delen var ett bikakemönster, det var också här som man egentligen skulle välja vilken färg som skulle vara nummer 1, 2 osv. Jag valde hur som helst att sticka det i gult och rosa. Med den svarta kanten blev det riktigt klatschigt!

Del 1 med bikakemönster

Del 2 (bonus) – Kolumner

Här ändrade jag mig lite med färgerna och la till en mörkturkos som jag först inte tänkt använda men jag tyckte att den skulle funka bra till denna, lite lugnare mellan delen. Jag tycker att jag oftast inte har några problem att läsa och förstå ett stickmönster men när jag skulle plocka upp maskorna för att sticka denna delen fattade jag inget! Tack och lov fanns det en video på YouTube som jag kunde titta på. Det är lite ovanligt att det skulle vara hål mitt i sjalen så jag försökte få instruktionen att funka så att jag skulle plocka maskor på alla kanter, och det skulle man inte.

Kolumner, Diamanter, Checks och Trianglar

Del 3 – Diamanter

Sen startade jag del 3, och tog en paus. Så kan det bli när man går en broderiekurs. Men efter ett tag behövde jag bara få sticka och bli klar med den.

Det var en kul del att sticka, jag valde att skaka om färgerna och jag följer inte den färgordning som står i mönstret. Jag tog den ordning som jag tyckte skulle vara bäst utan att tänka på vad mönstret egentligen säger.

Del 4 – Checks

Det här kändes också som en mellanrand och jag valde att ha samma färger som i del 2. Jag tyckte om hur del 2 såg ut så därför var det ett lätt att välja att ta samma färg för denna delen.

Del 5 – Trianglar

Det är inte i alla mönster som man får sticka 26 små trianglar, och det var så kul. Massa små korta trianglar vävda med kort varv. Det är också delar som denna som tilltalar mig extra med Westknits mönster, mera sånt.

Del 6 – Chevrons

Så äntligen sista delen den avslutande bården. Och så på första varvet skulle det ökas från hanterbara ~450 maskor till mer än 900 maskor. Varje varv tog en evighet! I mönstret står det att man kan välja att göra en smalare bård med tre färg ränder istället för sex. Men jag kände att sjalen behövde den bredare bården så det fanns aldrig en tanke på att göra den smalare varianten.

Långa varv på slutet!
För att inte tala om avmaskningen som är en stickad i-cord kant.

Så nu är det klar, jag har börjat använda den och den är helt underbar. Det också kul med alla reaktioner som jag har fått från dom som sett den, jag känner mig så fin när jag har den.

Inspiration: Januari 2021

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en typ av stickning, en tygbutik och så årets ord.

Spetsstickning

Min första Aeolian som jag stickade 2011.

Under hösten har jag stickat ganska mycket, det har varit inte så avancerade stickningar men ganska stora, med två färdiga Westknits sjalar. Jag stickade också en mössa i spetsstickning, och det gav mer smak.

Det som fascinerar mig med spetsstickning har något med hur mönster formas olika beroende av hur minskningarna görs. Omslagen som skapar hålen och hur man kan bestämma storleken på hålen genom att göra en eller flera omslag efter varandra. Och ”nuppor” som ger en textur och som är så kul och enkla att sticka. Och dom här tre sakerna tillsammans gör att stickningen blir så kul och inspirerande.

Och inte att förglömma när man har stickat klar och man får blocka den, och helt plötsligt kommer mönstret till sin rätt. Det som på stickorna ser ut som en trasa med struktur, ser efter blockningen ut som en dröm.

Jag har köpt material till tre sjalar och det är dom jag tänker börja med. Den jag har börjat med är en ”Aeolian” av Elizabeth Freeman, den har jag stickat tidigare men i en annan kvalité. Dom andra jag planerar att sticka är ”Waiting for Rain” av Sylvia McFadden och ”Branching out” av tincanknit. Det är tre helt olika spetssjal och det är olika saker med dom som lockar.

Historiska rum

Historiska rum på Facebook

Historiska rum är en tygbutik som har sin bas i Visby men säljer framför allt genom Facebook. Dom har specialiserat sig på tyg för att sy historiska dräkter, vad det innebär är att alla tygerna är i naturmaterial, dom har kvalitéer som dom är ensamma om. Som till exempel verken som är ett tyg med linnevarp och ullinslag.

Jag har använt mig av tyget från Historiska rum i flera olika projekt. I den kvalitén jag tidigare jag har använt mig av, ylleflanell, finns det många färger och i färger som har passat precis till mina projekt.

När man ska beställa är det lite svårt att bestämma sig för det finns så många olika kvalitéer och färger att välja på. Nu senast som jag beställde var det till ett broderi med applikationer och det slutade med att jag beställde flera färger och kvalitéer. (Jag kommer att visa var så säker).

One Little Word: Näring

Då var det dags igen, att välja ett ord för år 2021. Ifjol hade jag inget ord men 2018 hade jag Fokus och 2019 var det Tid. För 2021 har jag valt Näring. Anledningen till det är flera. En är att jag vill tänka mera på vad jag stoppar i mig i form av mat. Men, och det är kanske det viktigaste, att titta på mitt liv och se vad som ger näring och göra mer av det, och försöka plocka bort sånt som tar näring.

För att jobba med mitt ord, och för att få motivation har jag anmält mig till en online workshop som löper under hela året. Varje månad får man en uppgift som man ska göra utifrån sitt ord. Januaris uppgift var att utforska sitt ord och skriva vad man såg framför sig under 2021.

Det ska bli kul att göra uppgifterna under året och i december se, blev det som jag tänkt, vad har ändrats och vad är sig likt.

Boktips: Väv Skånska allmogevävnader av Gunvor Johansson

Det här är en av böckerna som av någon anledning alltid ligger högt upp i mina bokhögar eller står synligt i bokhyllan. Jag tittar gärna i den för inspiration. ”Väv skånska allmogevävnader – Drättar, agedynor & jynnen” av Gunvor Johansson, Stiftelsen skånsk hemslöjd, 2005, ISBN: 91-631-6881-2

Framsidan med en av dom textilier som inventerades och färglades.

Efter en kort inledning om hur Malmöhusläns hemslöjdsförening grundas, och hur föreningen under många år jobbade med att inventera och systematisk undersöka äldre textilier. Totalt inventerade man 17’326 textilier, dessa dokumenterades med en bild med garnprover, många av bilderna färglades också.

Därefter kommer ett kapitel om hur dom skånska konstvävnaderna har använts. Vilka material som har använts, hur garnerna är spunna, hur dom är färgade. Gunvor går också igenom märkningar, stoppning i dynorna, baksidor… allt du kan tänka dig. Hon skriver också om skötsel av äldre textilier. En del som jag gillar och är glad att hon tagit med är hur man dokumenterar vävnader och hon ger oss en arbetsordning att följa.

Sen börjar den praktiska delen. Den börjar med tips för vävuppsättningen utifrån att dom skånska konstvävnaderna alla vävs med linvarp och den behöver vara ”ordentligt spänd”.

Kapitlet om viggrölakan.

Boken innehåller beskrivningar av nio olika konstvävnadstekniker. Boken är upplagd så att teknikerna blir mer och mer avancerade.

Den första tekniken är Treskaft, eller tresolv som är en bunden rosengång som vävs med tre skaft. (Det vanliga i till exempel Jämtland är fyra skaft.) Den följs av Halvkrabba, Dukagång, Munkabälte, Krabbasnår, Opphämta, Rölakan, Viggrölakan och sist men inte minst Trensafloss.

Alla har tekniker har en historik, följt av en beskrivning av hur man väver. Därefter kommer det ett eller flera mönster som är från inventeringen som gjordes tidigt 1900-tal. Det är vävnota med varp, inslag och sked, och ett rutmönster som beroende av bindning är ett rent mönster eller har en solvning.

Till dom flesta tekniker får man fler kvalitéer att välja på, och det är en av dom stora behållningarna av boken. Det går att använda som en uppslagsbok för att hitta en bra kvalité till många olika konstvävnadstekniker.

Den sista delen är färgfoto på Skånska konstvävnadstekniker, och det är totalt 19 sidor med bilder.

Två av färgbilderna, dessa två är vävda i munkabälte.

När jag läste Väv på Sätergläntan hade jag turen att få gå en kurs för Gunvor Johansson då vi fick testa dom flesta teknikerna som finns med i boken. Sen dess har jag velat väva det igen, det är nog anledningen till att boken alltid ”råkar” ligga framme.

Sjal ”Onboarding”

Den här sjalen kunde ha hetat ”Skype sjalen” lika gärna som ”Onboarding sjalen”. Den är stickad under introduktionen på mitt nya jobb, en introduktion som kallas för ”onboarding”. Innan corona var introduktionen i klassrum eller på kursgård men nu, som allt annat, är den på distans via skype. Jag insåg efter en månad, eller så, att jag lyssnar bättre om jag stickar samtidigt, och jag letade därför efter en sjal som skulle vara super lätt att sticka, och ja, jag kan sticka utan att titta på min stickning.

Detaljer:

  • Mönster: Radiate Shawl av Stephen West
  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 300 gram
  • Stickor: Rundsticka 4 mm, 100 cm
  • Storlek: Något mindre än mönstret

När jag hade hittat mönstret, ”Radiate shawl”, behövde jag ett garn. Jag hade så precis blivit klar med ”Vanten Lägdan” och gillade verkligen garnet i Jämtlandsfårsull från ”Yarns and Barns”. Därför blev det att jag tog med mig Nova dit en lördag och handlade tre härvor grått garn.

Det blev också mängden garn som fick bestämma storleken på sjalen. För jag stickade på under mina Skype föreläsningar, och till slut insåg jag att nu är det inte mycket garn kvar. Som många av Stephen West mönster är det en i-cord kant runt hela sjalen. Det innebär att avmaskningen kräver ganska mycket garn, jag vet inte exakt hur många maskor jag hade på slutet men det var runt 600.

Det var häftigt att blocka den för då insåg jag hur stor den är och hur lång ytterkanten verkligen var.

Efter att den blev klar har jag använt den på jobbet och den är underbar att kunna vira in sig kall dagar på kontoret.

Egna cerat med lavendel

Första gången jag fick testa att göra egna cerat var när jag gick på gymnasiet, det var kanske 1999 eller 2000. Jag gick en kurs i ”Alternativ hälsa” och då fick vi göra det. Jag tyckte det var kul och gjorde egna hemma. Efter det inget, jag har funderat på det men inget mer.

Men nu så har det hänt igen. På black friday slog jag till och handlade på mig ingredienser och cerat hylsor. Och nu har jag gjort dem. Tio stycken blev det.

Alla ingredienser samlade, och mycket blev kvar för en till omgång!

Jag valde att använda ett enkelt recept med aprikoskärnolja, bivax, kakaosmör, e-vitamin och lavendel (eterisk olja). Receptet är från Organic Makers, det är också från dom som jag har köpt alla ingredienser och cerat hylsor.

Så ner med alla ingredienser i en glasbägaren, man behöver ha en våg för att se att man får rätt mängd av allt. Sen ska allt smälta i vattenbad, och så hälla upp det i hylsorna. Man fyller hylsorna i två omgångar, första gången fyller man upp till 1 cm från kanten. Andra omgången fyller man när det har bildats en grop i ceratet, (men det lyckades jag inte ta någon bild på).

Dom är helt underbara, och nu har jag så många att jag kan ha ett i varje ficka, väska… Jag har också gett bort några i till nära och kära, det är alltid kul att kunna dela med sig av ”godsakerna”. Genom att cerat hylsorna är i papper är det inga problem att märka dom med namn bara genom att skriva med en helt vanlig penna.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

Vira från My maker box

Jag har skrivit tidigare att jag verkligen gillar materialförpackningar, allt man behöver för ett projekt samlat i en behändig liten låda eller påse. I det här fallet en låda.

Innehållet i min första ”My maker box”

Vad är My maker box?

För mig dök det upp som reklam på Instagram, jag klickade vidare och så var två materialsatser på väg till mig, den andra kommer jag skriva om senare, jag lovar.

Det jag har läst mig till på My maker boxs hemsidan är det mor och son som driver det. Allt material är restprodukter från textilindustrin som dom har runt knuten i Boråstrakten, eller återbruk. Dom samarbetar med formgivare och ett mindre snickeri.

Varför valde jag då att lägga mina surt förvärvade pengar på detta? Därför jag tyckte om det, jag gillar idén på återbruk och inte minst designen. Det finns ett antal olika kit att välja på och jag valde dom två som lockade mig mest.

Jag började med den som kändes enklast, eller rättare sagt den som inte kräver att jag städar mitt arbetsbord för att kunna ställa upp symaskinen. Vira, en liten väska som man rullar ihop i skinn.

Då var det bara att börja då!

Trevligt att sitta i soffan och sy.

Det mesta man behöver finns i lådan, men några saker behövde jag leta fram och det var en linjal, sax och syl.

Jag började med att klippa ut bitarna, den stora biten, dom som fickorna skulle sys fast på behövde jag inte klippa den var i rätt storlek. Det jag behövde klippa var den biten som skulle bli ficka och den som skulle hålla fast karbinhaken.

Insidan med den stora fickan och dem två mindre som är i ett stycke.

Jag ske erkänna att jag började med att göra lite fel, jag använde sylen att dra streck med på mocka sidan, och glömde att spegelvända mönstret på fickan. Jag tänkte att jag bara skulle kunna vända på den och jag testade det genom att lägga dit fickan och rulla ihop väska och öppna den. Det jag kom fram till var att om jag vänder på fickan så kommer jag 9 gånger av 10 att öppna den upp och ner. Därför fick det bli som det blev. Men jag tror att om man är vänsterhänt kan det vara bra att vända fickan och spegelvända hela väskan.

Hela väskan skulle sys med skomakarsöm, det är första gången jag testar det så det var riktigt kul. För att göra det hela lättare skulle man limma fast delarna innan man sydde, och det gjorde det.

Det tog inte många timmar att sy och det var så kul när den var klar, nu ska jag bara bestämma vad jag ska använda den till. Just nu lutar det åt en ”utökad” plånbok så det blir lättare att hitta viktiga grejer i handväskan eller ryggsäcken.

November 2020

November började kanske inte på bästa sätt för den började med regn och förkylning. Men den började också med att planera för advent och julpyssel.

Covid-19 eller förkylning – det är frågan

Den 6:e gjorde jag mitt första och förhoppningsvis enda Covid-19 test. Jag gjorde det på inrådan från sjukvården, för min spontana tanke är alltid att allt är lugnt och ingen fara så jag tänkte inte ens på att ta ett test. (Någon annan gång kanske jag berättar jag om dom andra gångerna, och att dom alla gånger har resulterat i att jag har blivit inlagd på sjukhus.)

Efter några dagarna fick jag svar och jag hade inte Covid-19. Men resten av månaden har färgats av förkylningar, jag har varit frisk men övriga familjemedlemmar har en hosta som inte riktigt vill släppa.

Snö, regn, snö, is…

Vädret i november går att sammanfatta med omväxlande. Så många mornar jag har gått ut genom dörren och det har varit ljumna vindar. Och det har känts lite konstigt. Jag har hellre snö än en massa is som vi har nu. Men just nu är det i alla fall minusgrader och frost, en bra start på adventstiden.

Jag har broderat mycket

Jag broderar på en gran i jämtlandssöm.

Broderikursen jag går har fortsatt hela november, ja den fortsätter ända till i januari. Jag började november med att brodera ”Häxstjärnor” och efter kurstillfället den 15:e har jag broderat på ett örngott med ”Jämtlandssöm”

Jag har broderat så mycket att mitt vänstra långfingret börjat få en liten förhårdnad. Det är bara att inse att det är länge sen som jag broderade så mycket som jag gör nu.

Ja, november har känts grå och lite motig!

Nu ser jag fram emot december och jul!

Ny skissbok (No. 1)

När jag läste boken ”Att väva” av Arianna Funk och Miriam Parkman blev jag så sugen på att börja skissa igen med någon reda. Och min vana trogen bestämde jag mig för att binda boken själv och i en teknik jag inte prova på tidigare, ”French stitch” eller orientalisk bindning som den ibland kallas.

Papper

Jag börjar alltid med att välja papper när jag gör böcker. Och dom böcker jag gör har oftast olika sorters papper i läggen, så också denna. Till slut blev det fem olika sorter:

  • Akvarellpapper, inte något fancy men lite tjockare och med lagom mycket gräng.
  • Skisspapper, det ska det vara i en skissbok eller hur.
  • Markerspapper, i två olika storlekar. Och det är för att jag ska komma igång med att använda mina Copic markers som jag köpte i våras.
  • Randatpapper, för att jag hade det hemma och för att ge mig möjligheten att skriva lite längre här och där.
  • Transparant papper, bara för att det är så kul och för att man kan skissa i lager.

Hur många papper då? Jag började med att bestämma hur många lägg jag ska ha, och jag har 4, ibland 5 papper i varje lägg. Jag bestämde mig för 15 lägg, det har tidigare blivit bra i en bok som ska räcka länge.

Sen bestämde jag hur många papper av varje sort jag skulle ha, det blev 20 – 10 av varje sort, till slut blev det 70 ark.

Bindningen

Att testa nya tekniker tycker jag är jättekul så därför blev det att jag testade ”French stitch”. Jag började med att göra hål för bindningen med en syl och därefter började jag att sy. Eftersom jag inte hittade mitt knyppelgarn så därför blev det bomullsgarn 16/2, och det blev inte bra. Först och främst gick det av när jag skulle dra, och när jag var klar med boken tyckte jag bindningen blev jätteslapp. Så jag började om.

Fram med lingarn 16/2 och band i linne som fick följa med i bindningen för att göra bindningen ”fastare”. Jag vaxade lingarnet med bivax för att det skulle glida lättare, och så började jag om.

Omslaget

Till sist dags för omslag, eftersom den här tekniken inte kräver något lim och omslaget knyts fast med banden som fick följa med i bindningen så kan jag ändra mig så därför blev det ett snabbt val. Jag tog helt enkelt det första A3 blocket jag hittade och det var ett block för akrylmålning så det funkade bra.

Tyvärr veck jag lite snålt på två ställen så jag antingen för att dekorera så det inte syns eller så gör jag om omslaget, det får tiden utvisa.

Att komma ihåg till nästa gång

Så här långt var jag så nöjd och så gjorde jag bort mig, och jag är fortfarande sur på mig själv. Jag kom på den briljanta iden att jag skulle skära rent kanten. Och det hade säkert gått bra om jag hade haft en vass kniv men det hade jag inte. Så istället för en rak och snygg kant har jag nu en ganska vågig och hackig kant, jag får se om jag försöker skära den igen med en vass kniv eller om kan jag lever med det.

Det viktigaste nu är att jag faktiskt börjar att skissa i den och använder den som jag har tänkt mig.

Inspiration: November 2020

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en bok, ett instagramkonto, en garnleverantör och slutligen månadens tema på den ”Story Class” från Ali Edwards jag prenumererar på.

Bok: Sweater quest: My Year of Knitting Dangerously

Mary Tudor i ”Tudor Roses” (2013) av Alice Starmore

Jag har läst boken ”Sweater Quest: My year of knitting dangerously” skriven av Adrienne Martini. Den handlar om det året det tog Adrienne att sticka koftan ”Mary Tudor”. Jag skriver mer om boken HÄR.

Det här var en bok jag inte kunde sluta läsa, och jag blev så sugen på att sticka en mönsterstickad tröja, inte ”Mary Tudor” men någon annan. Det hela slutade med att jag har varit på biblioteket och lånade ”Medeltid och maskor”. Ja, ”Tudor Roses” av Alice Starmore, som också finns på mitt biblioteket, fick stanna kvar på sin hylla efter att jag bläddrat lite i den.

Jag har några projekt jag måste avsluta så det kommer att bli 2021 innan jag kan börja på en ny stickning, men då ligger det i farans riktning att det blir en mönsterstickad tröja, och att jag kommer att testa att sticka i fair isle teknik.

Instagram: Miriam Parkman, @miriamethel

Bilder från Miriam Parkmans Instagram flöde.

Just nu behöver jag färg och det får man i överflöd på Miriam Parkmans instagramkonto. Hon blandar, färdiga vävar, skissar, inspiration, allt i en underbar färgskala.

Något som inspirerar mig är också hur hon jobbar både som handvävare och som formgivare, och att få följa den röda tråden i det hon gör.

Om ni känner igen hennes namn så kan det vara för att hon, tillsammans med Arianna Funk, som har skrivit boken ”Att Väva”.

Garn: Sjöalyckan Silke

Två av Sjöalyckans silke tjocklekar (Nm 5/2 och Nm 20/2) ofärgade

Silke, mycket lyxigt och helt underbart.

Sex olika tjocklekar av silkegarn, sex olika, vad mer kan man begära. Har jag skrivit att det är handfärgat av Anna och Roger som har Sjöalyckan, det blir bara bättre och bättre.

Jag träffade på Sjöalyckan silke första gången på vävmässan i Umeå 2014, utan någon plan köpte jag en härva, man skulle kunna kalla det för vävgodis. Nu i ett projekt kanske jag ska använda silke så jag beställde en härva av deras tjockaste kvalité (Nm 5/2). Och då hände det som så lätt händer jag fastnade vid ordet, ”Broderisilke”, jag som går en broderikurs just nu, det var perfekt, så några spolar av det hamnade i varukorgen. Och så blev jag så nyfiken på kvalitén, Nm 20/2, som jag tänkte skulle vara underbar att kombinera med ull till en sjal i en väv någon gång, så ner med den i varukorgen också.

Så nu ligger dom på mitt arbetsbord och ser underbara ut och jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dom, vad ska jag brodera och väva.

Memory keeping: Cozy – Story Class

Ett utsnitt ur en av mina sidor på temat ”Cozy”

Ali Edwards är en kvinna i USA som formger och säljer produkter för ”memory keeping” eller scrapbooking, kärt barn har många namn.

Hon har också något hon kallar för ”Story Class”. Jag prenumererar så att jag varje månad får en ”klass” och ett digitalt kit för att dokumentera minnen, händelser, vardag… Genom olika teman. Månadens tema var Cozy.

Cozy =

behaglig, trivsam, hemtrevligt, varm och skönt

Jag har gjort två sidor på temat, där jag skriver om vad jag minns som gav mig en behaglig och hemtrevlig känsla, men också hur jag försöker att göra så att min dotter ska få uppleva det.

Min spontana tanken när jag såg temat ”Cozy” var att sitta under en skön yllefilt i soffan med en handarbete i händerna, gärna medans jag tittar på en bra film eller serie.