All posts by Hanna

Boktips: Väv en väv av Malin Selander

Malin Selander har skrivit många vävböcker, dom första kom ut på 50-talet. Hon kanske är mest känd för sin ”Swatches”, fyra böcker med tygprover, en röd, en gul, en blå och en grön, dessa kan kosta uppemot 1500,- styck på antikvariat.

Jag hoppas så att någon ska skriva en bok om Malin och hennes skapande, den skulle jag köpa på direkten.

Men nu till boken ”Väv en väv”.

”Väv en väv”, publicerades 1986 av LTs förlag, ISBN 91-36-02169-5

Den innehåller en stor mängd vävar, det är allt från inredningstyger så som dukar, draperier, mattor, plädar… till tyger till kläder, väskor och halsdukar.

Det jag gillar med Malins vävar är att det är hur hon jobbar med färger och olika material som skiljer sig mycket från andra vävböcker. Hon vill också locka till eget skapande och skriver själv att det är första gången som hon skriver ut fabrikant och färgnummer på garnerna.

”I tidigare böcker har jag med vilja uteslutit de uppgifterna eftersom jag har den åsikten att man inte skall kopiera ”ordagrant” utan ”hitta på själv”.

Vävnotorna är enkla att läsa och Malin har skrivit en inledning till varje vävnota, den innehåller lite olika saker för dom olika vävarna. Det kan vara hur hon har tänkt runt material, färg, bindning, tekniska vävaspekter och/eller enkla förändringar man kan göra med trampning. Det känns som att syftet med dessa inledningarna är att ge vävaren möjligheten att göra väven till sin egen. Att Malin är vävlärare märks, det är pedagogiskt och tydligt.

Det lite rolig detalj med min bok är att jag har den efter Kerstin Bagge som satt i styrelsen för ”Riksvävarna” samtidigt som mig, Kerstin bodde i Örebro. Och i boken finns ett positiv i ett kuvert med texten ”Malins favoritbild ur boken Väv en Väv 1986”. Jag undrar hur den hamnade där, vad som är historien bakom det, och vad ska jag göra med det, kanske ska det vara på Länsmuseet i Örebro där resten av Malins Samlingar finns. Ska skriva upp det på göra listan: Kolla om dom är intresserade av det, vem vet?!

(Bilden längst upp föreställer duken ”Linjespel” och det är min favoritväv ur boken).

Sol ute, sol på varpen

Känns som jag jobbar med ytterligheter, från en väv i hellinne på fullbredd till en provväv i bomull och ull. Den senare känns väldigt lätt arbetad i jämförelse.

Jag har längtat hela vintern efter att kunna jobba med öppet fönster så jag kan känna vinden som blåser. Idag var det äntligen dags. Och solen som skiner in på varpen, det gör att jag mår så mycket bättre, det är osm att vinterns tunga täcke lättar något.

Det jag ska väva är en beställning så ni får hålla till godo med lite bilder på varpen, men jag kan lova att det blir snyggt!

En gigantisk daldräll

Efter att ha haft en vävstol med en vävbredd på 100 cm så är det häftigt att kunna den nya vävstolen kunna väva 150 cm. Så min vana trogen så köra jag fullt ut. Så första väven i vävstolen blev en hellinne daldräll med en bredd av 146 cm.

Vävning pågår.

Vävarna, det är totalt 3 stycken, är till Anders Knutsson och han skapar helt underbara målningar på dom. Det är spännande att få väva en daldräll där målet är att ha långa flotteringar och inte försöka avbinda dom. Och det är för att dom ska bli tavlor och inte bordsdukar.

Ett litet latmanstrick!

När jag hade gjort framknytning upptäckte jag en tråd som var lite slappare än dom andra, lösningen blev att sätta en papperstuss under just den tråden. Det funkade jättebra!

Så hur är det att väva så brett? Det kräver mer av kroppen, mer kraft för att kunna skyttla och att slå. Det är en teknik med allt. Nästa väv är smalare ska faktiskt bli skönt att få lite omväxling.

Innan vävarna skickades till New York och Anders dansade Nova en liten dans på en.

Plan för min sommargarderob

I flera år har jag tänkt att sy till mig själv, jag har köpt mönster, inte så mycket tyg, men det har aldrig blivit något sytt. Det finns fler anledningar till det, men nu tänker jag strunta i alla undanflykter och bara köra!

Så nu har jag planerat för några plagg som jag hoppas jag kommer att trivas i under sommaren. Plaggen jag tänker sy är från boken ”Lotta Jansdotter Everyday Style” av Lotta Jansdotter. Det som är lite ”speciellt” är hur tygåtgången är skriven, den är först och främst baserad på en tygbredd på 110 cm och sen är det bara ett längd mått angivet så svårt att veta om det är största storleken eller mellan storleken som gäller.

Dom två saker gör att det är lite svårt att veta exakt hur mycket tyg som går åt med mina tyger som har en tygbredd på 150 cm. Så jag hoppas kunna få ut några extra plagg på dom tyger jag har köpt, vi får se när jag har börjat lagt ut mönster och klippt ut.

Tygerna har jag köpt på ”Stoff & stil” för det var så enkelt att sitta hemma och klicka hem tygerna så här i Coronatider. Annars gillar jag att handla i fysisk butik så jag kan känna på tygerna innan, och kanske till och med lägga ut mönstret för att se exakt hur mycket jag behöver. Och det är väldigt mycket lättare att välja tråd, knappar, dragkedja…

13 maj, Novas lilla födelsedag

En av fördelarna med att vara extemprematur kan vara att man har två födelsedagar, så är det i alla fall för Nova. Hon har sin rätta den 1 februari och en liten den 13 maj, det var då det var planerat att hon skulle föddas.

13 maj har dom senaste tre åren varit lite bitterljuv. Värst var nog första året 2017, året hon föddes. Då kändes allt så grymt, vi hade varit tre månader på sjukhus och såg inte slutet på den vistelsen. Det var också en stor sorg för allt som inte blev, att inte få vara höggravid, att inte få upp en bäbis på bröstet efter förlossningen, inte få ligga 48 timmar på BB och sen åka hem… Vi hann inte ens vara med på föräldragruppen för den startade när vi var i vecka 27, och då var Nova två veckor gammal och vi visste inte om hon skulle klara sig eller ej.

2018, Nova hade fyllt 1 år. Vi vabbade fortfarande med allvarligt sjukt barn intyg, det var det ingen som trodde. Syrgasen var vår vän både hemma och borta, eller vän mera ett nödvändigt ont. Efter nästa ett år med syrgas i hemmet var vi mer än vana med att hantera den. Nova är det dock inget fel på, hon växer och utvecklas som hon ska, och det är oftast en mycket glad ettåring som vill utforska världen.

2019 och jag har börjat jobba igen och Mattias är föräldraledig. Och den 13 maj, känns ytterligare lite lättare att hantera. Så här ett år senare kan jag inte komma ihåg vad vi gjorde eller hur jag kände. Men det var en skön känsla att det var som vanligt, inga extra kontroller, bara det vanliga.

Och så till i år, (jobba 9 timmar så tänker du inte så mycket). I år har Nova fått riktiga presenter, två tåg till sin BRIO tågbana och så en liten apa som ”pratar” och rör på huvudet, tror dom var hajpade för några år sen och nu var dom på rea. Kanske ska sägas att den fick följa med i sängen, dock avstängd mot löfte om att den ska sättas igång igen direkt när vi vaknar imorgon.

Sockmadness SM14

Jag har varit med ett antal gånger nu i tävlingen Sockmadness som hålls på Ravelry. I år var inget undantag.

Tävlingen går ut på att sticka sockar på tid. Och är upplagd i omgångar där det blir färre och färre kvar för varje omgång. I sista omgången är det bara en per låg kvar som tävlar om första platsen.

Tävlingen drog igång i mars med ett par kvalificerade sockar, alla som kan sticka ett par sockar efter kvalificeringsmönstret går vidare och bli placerade i ett lag. År var vi 25 lag, med omkring 40 deltagare i varje lag.

Mitt lag heter ”Raspberry Lemonade” och alla lagen är döpta efter mönster av Adrienne Fong, en tidigare administratör av gruppen som gick bort i september 2019.

Första paret i är var ”Wohin?” av Caoua Coffee. Jag stickade mina i ett spräckligt garn från Adlibris och mörkblått Fabel. Jag kallade mina sockar ”Hålkrus”, för jag tyckte dom ser ut som vävbindningen hålkrus. Det var nära att jag föll på mållinjen men med 7 timmar tillgodo fick jag iväg mejlet.

Nästa par var ”Diamond Duality” av Liz Harris. Jag stickade mitt par i ett egen färgat sockgarn och i svart fabel. Jag kallade mina sockar ”Diamanter kan brinna”.

Det var en riktig utmaning för mig att sticka dom, inte för att mönstret var svårt utan att jag inte litade på det jag egentligen vet. Och det är att jag stickar mönsterstickning lösare än slätstickning, alltså blev det mycket stickat. Skaftet stickade jag tre gånger och jag måste sticka om en socka en gång till. Den socka som blev bra och som passar min fot stickade jag dem enfägade partierna med stickor 2,5 mm och dom mönstrade med 2 mm.

I tredje rundan var det dags för ”Braidalot” av Dots Dabbles. Jag stickade mina i ett garn från Adlibris och rester av Fabel. Jag kallade mina sockar ”Rosa flätor”. Det som är lite kul med dom är att flera har sagt att dom är så fina, det känns kul att höra.

I runda fyra var det dags för ”Lacy not Lazy Madness Socks” av imawale imawale. Igen stickade jag mina i ett garn från Adlibris och ett vit sockgarn jag hade hemma. Jag kallade mina sockar ”Olata sockar”. Och det är här min tävling tar slut, sticktiden räcker inte till. Jag prioriterade att vara ute med Nova när jag är ledig och var schemalag 7 – 17 på jobbet så orken på kvällarna finns inte där. Men så var det, nästa år så kanske jag kommer förbi runda 4, det skulle vara skoj.

Jag har också två par till som inte är avslutade, det är vår lag socka ”Raspberry Lemonade” av Adrienne Fong. Och en av uppvärmingssockarna Liesl av Sharon Gerstman. Jag kommer att återkomma till dom i framtiden.

Jag håller på att flytta in…

Jag har länge haft en hemsida och blogg på samma adress HannaKristine.se. Och nu kände jag att det var dags att dela på dem.

HannaLeker.se hittar du min blogg där jag kommer att blogga om allt möjligt, inte bara vävning, om stort och smått, hantverk, tankar om livet… Här kommer det vara en blandning mellan privata Hanna och företaget HannaKristine.

HannaKristine.se hittar du sånt jag har vävt och hur du kommer i kontakt med mig om du vill ha något uppvävt eller boka mig för en föreläsning eller kurs… I framtiden vem vet, men det är där som min företag kommer att bo.

Just nu så kommer jag både att publicera ny inlägg och flytta över gamla till HannaLeker. När det är klart kommer jag att göra om HannaKristine, så det kan verka lite rörigt nu ett tag. Men jag hoppas du hänger med på resan.

Att klä en vävstol

Just nu håller jag på med vävuppsättningen av den oblekta varpen. Jag både gillar och inte gillar uppsättningsdelen av vävningen. När jag bara vill börja väva så kan det kännas jobbigt att veta att det är många timmar innan det är dags att slå in det första inslaget. Idag så vet jag oftast hur lång tid en uppsättning kommer att ta, det var värre när jag började att väva och hade lite orealistiska tankar på hur lång tid det skulle ta.

Då var starten gjord!

Den här varpen ska solvas i partier, det är ett ganska långt parti, 166 trådar för att vara exakt. Mönstret jag ska väva kräver sex skaft. När jag solvar i partier så är jag väldigt systematisk för att det inte ska bli fel. Det gäller att hålla tungan rätt i munn. 

Den mekaniska skedkroken har en krok längs upp som gör att den hänger kvar i skeden där jag har lämnat den.

När jag skedar använder mig av en mekanisk skedkrok, det är ett av mina favoritverktyg, den fungerar super på lite tätare skedar. Den mekaniska skedkroken byter rör själv, här kan du se en film jag spelat in som finns på YouTube.

Oblekt lin i nästa varp

Jag tömde vävstolen i fredags och nu är det snart dags för pådragning av nästa varp. Den här varpen är av oblekt lin i 16/2, jag gillar oblekt lin, känslan av det, glansen som är helt fantastisk. Min absolut favorit är gyllenblekt, men man kan inte använda det till allt, eller varför inte.

När man varpar oblekt lin så dammar det rätt mycket, det syns om inte annat i handen som håller trådarna. Ett fint damm lägger sig på fingrarna, jag gillar det, att det efterlämnar sig något på mig. 

Varpen red i en redkam

Läsåret 2002-2003 gick jag på Sätergläntan, Väv år 2, det var första gången jag träffade på en redkam. Jag var frälst direkt och har använt det sen dess. Jag använder en redkam från AK snickeri, det finns många varianter runt om i världen och för all del även i Sverige. Jag har provat både att ha redkammen i slagbommen och på bakre sträckbommen, och jag tycker att det blir bäst med redkammen i slagbommen.

Min vävstol som är redo för pådragning.

Jag jobbar oftast på kvällen och det blir en eller någon timme per dag, så igår förberedde jag allt för pådragningen. Just nu använder jag mig av min man för att dra på, jag håller och han ”vevar”. Jag har tidigare använt mig av pådragningsknekt och jag har en ”best friend” i bitar redo att byggas ihop. Trots att jag har dragit på massa meter med pådragningsknekt så är jag inte helt kompis med den. Jag är väldigt sugen på att montera ihop min ”best friend” för att testa den, skulle vara skönt att kunna dra på själv, då skulle jag kunna göra det även om jag får tid på dagen när Nova sover.

Prioriteringsträning

Att få barn innebär många saker, man får träna på nya saker, en sak är prioriteringar. Det håller jag på med nu. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, sy, väva… Men nu finns det inte tid för allt. Hantverkstiden är reducerad från att kunna sitta en hel helg till 1 timme per dag, om jag har tur. 

Så nu sitter jag och prioriterar vad ska jag lägga min tid på? Vävningen ligger högst på listan, men sen då? I somras köpte jag material till en stickadklänning till Nova, den skulle vara bra att ha i vinter och så fin. Så den ligger nära till hands att bli upplagt. Jag har också anmält mig till en ”Loppalong”, men hinner jag, hinner jag nu?

Jag med i förening ”Jamtlis gynnare” där man kan vara volontär på Jamtli Historieland och det skulle jag vilja och då behöver jag kläder för 1895. Skulle vara så roligt att kunna ställa upp. Ska sägas att det finns kläder att låna men det är kläder för lite varmare väder.

Sy kläder till Nova skulle jag också vilja göra. Som ni förstår jag hinner inte med allt, lika bra att sätta sig i vävstolen och fundera igenom allt, igen.