Min första Petite Knits som är klar och det blev en Oslo mössa. Detta är en behovsstickning. Jag insåg i november när det lite plötsligt blev minus 20 och jag insåg att jag inte hade någon riktigt varm mössa. Nu har jag det...
Jag gillade mönstret det var enkelt att följa. Jag valde just Oslo mössan för att den var slätstickad och det tycker jag är snyggt. Det är mest slätstickning på rundsticka, det är inte världens roligaste om jag ska vara ärlig. Det var slutresultatet som motiverade mig att bli klar. Det var skönt att största delen av mössan gick att sticka med rundstickan.
Jag är nöjd med resultatet det blev en härlig och varm mössa. Från början kände jag att den blev lite liten men efter att ha använt den några gånger så passar den perfekt. Sen att den har varit misstagen som köpt är bara kul.
Länkar
Petite Knits har en hemsida där man kan köpa mönstren digitalt.
Nu under sommaren så blir det en del resor. Det är både kortare och längre, sen ska man inte glömma resorna till och från jobbet. Så resa med ett hantverk det är något som sker nästan varje dag. Och sedan i våras så reser jag med en virkning. Och så här tänker jag när jag ska resa med min virkning.
Sommarens virkning ute på resa
Jag virkar just nu på en filt som heter Crojo Retro som är designad av Sue Maton som driver virkföretaget The Mercerie. Crojo Retro består av blommor och blad. Blommorna virkar jag i häpnadsvärda 18 färger och bladen i tre. Det var ett lätt beslut att bestämma vilka som i det här skede skulle bli min resevirkning och vilken del som skulle få vara hemma. Så jag packade 18 färger…, nej det gjorde jag inte.
Det är bladen som är min resevirkning. För att ytterligare underlätta så har jag valt att serievirka. Det betyder att jag har virkat över 200 prickar i samma ljusgröna nyans. Och nu virkar jag runt alla dessa prickar med en klargrön färg. Till sist så ska prickarna virkas ihop sju och sju till blad.
Ur ett reseperspektiv har det funkat jättebra. Jag har lärt mig mönstret jag ska virka och virkat i en och samma färg. Det har gjort det lätt att ta fram på tåget och i bilen.
Vad har jag då med mig?
Förutom själva virkningen, som är packad i olika plastpåsar från IKEA, har jag med mig virknål, sax och en nål utan udd.
Plastpåsarna är ziplock påsar så de är lätta att stänga. Jag har en stor som får plats med alla saker. Sedan har jag flera mindre för att hålla reda på smådelarna som jag virkar på.
Virknålen är en av mina favoriter från Clover, den ligger skönt i handen och är lagom spetsig.
Saxen är en liten en från HiyaHiya. Den är perfekt för att klippa av en tråd men inte för mer än det. På saxen har jag satt fast en liten virkad blomma att sätta nålen i. Men på en av sommarens resor hamnade vi på Limmo design och Nova skulle absolut ha en magnetisk nålhållare, jag fick den senare av henne så den sitter nu på blomman och håller fast nålen så fint.
Nålen är en vanlig uddlös broderinål som funkar bra med garnet.
Länkar
Hos The Mercerie kan du hitta en gratis webbkurs för att virka Crojo retro.
Ibland är det härligt att sticka något som går snabbt och ”No Limits Sweater” är det sånt projekt. Mönster är från boken ”Sticka” från Lærke Bagger. Jag stickade på den lite nu och då under en månad men jag skulle nog kunnat sticka hela på en helg.
Fin Mohair Silke (Järbo), färg: 31522 Peach Whip, (210m/25g)
Garnåtgång: ~ 1000g (3-tråds Tykk Ull 650g, Finull 250g och Fin Mohair Silke 100g)
Stickor: 10 och 7 mm, rundstickor i olika längder
Hur är det att sticka?
Jag började med garn, vad skulle jag sticka tröjan i? Jag valde att använda den teknik som Lærke kallar för ”All over scrap”. I det här fallet innebar det att jag hade en tråd av scrapgarn, en tråd basgarn och en tråd mohair. Mitt scrapgarn gjorde jag av finullgarn, jag använde rester som jag hade kvar från tidigare stickningar.
Jag gissade att jag skulle få rätt stickfasthet. Det blev en provlapp och så höll jag tummarna att det skulle bli rätt masktäthet och som tur var blev det det. Så jag kunde börja sticka tröjan.
Vilken storlek jag skulle sticka? Enligt mönstret ska man sticka tröjan ganska kort, cropad och det ville inte jag ha. Så jag landade i att sticka den i storlek 2 på bredden och sedan började jag sticka den i storlek 5 på längden för att sen gå över i storlek 4 mitt på bålen. Jag gick på känsla.
Jag valde att sticka det avancerade mönstret som innebar att man skulle sticka tröjan lite längre bak än fram, och att resåren stickades sist. Tröjan stickas nedifrån och upp, bål, ärmar och så ok och polokrage.
Jag gjorde avmaskningarna med italiensk avmaskning, det blir lite fel när jag maskar av nederkanten så det blev stumt. Jag tycker dock att det blev bra med en stum avmaskning där så jag valde att behålla den.
Vad tycker jag om tröja?
Jag har använt tröjan några gånger, den är väldigt varm så just nu är det inte riktigt säsong. Den är för varm att ha under jackan och för kall att ha utan jackan just nu. Det är för varm att ha inomhus. Jag tänker att jag kommer att använda den när som jacka när det blir lite varmare ute, typ noll grader.
Den är väldigt mysig att ha på sig. Det enda som stör mig är polokragen som jag tycker blev lite för lång. Det jag har gjort är att vika in kragen, jag funderar också på att repa upp den lite så den blir ungefär 5 cm kortare.
Det var kul att sticka den, men jag kommer troligtvis inte att sticka en till. Jag har insett att jag tycker bättre om tunnare tröjor som är mer figurnära så det jag tänker sticka framåt.
I höst har jag försökt att djupdyka i den stora frågan vad gör ett projekt roligt? Man skulle kunna vända på det till, vad gör ett projekt tråkigt men jag tycker det är roligare att tänka positivt. Jag kommer att utgå från några av de projekt som jag har slutfört detta året, och som jag kommer ihåg hur det kändes när jag stickade.
Mössan Korsvirke som var en fröjd att sticka efter ett mycket bra mönster.
1. Bra mönster
Det här är a och o. Jag stickar nästan uteslutande efter mönster skrivna av andra. Som en parantes så är min tanke att ändra på det nästa år, men det är ett annat inlägg.
Ett bra mönster vad är det? Ett bra mönster är tydligt och välskrivet. Det är inga problem om det förväntas att jag ska göra lite matte men det får inte vara särskilt mycket. Särskilt inte om det är lite knöligt att räkna, det vill jag ska vara gjort av designern, det är därför jag köper ett mönster.
Med tydligt menar jag att det ska en förklarande text, upplägget av själva mönstret ska vara bra och det finns bilder både på hela projektet och på detaljer om det finns några såna.
Midsummer mkal som jag stickad i ett super härligt garn
2. Härligt garn
Eftersom jag nästan aldrig stickar i det garn som står angivet i mönster så är det här helt mitt ansvar. Men det är viktigt med bra garn, garn som är anpassat för typen av projekt. Sockgarn till sockar, mjukt garn till en tröja, lite hållbarare garn till vantar…
Förutom själva garn typen så ingår färg i detta också. Det har jag skrivit om tidigare att jag känner att jag har gjort lite fel färgval ibland och att jag skulle behöva fundera mera på det.
Men de gånger jag har garn i färg som känns helt rätt så blir det ett roligare projekt.
3. Tidsåtgång
Mina projekt får inte ta för lång tid att slutföra, tar det för lång tid som blir det inte roligt. Jag har ett par såna projekt liggande, och jag har slutfört några såna projekt under detta året, och då har jag fått använda pannbenet för att kunna slutföra.
Det bästa tidsåtgångs intervallet för mig verkar vara mellan en helg upp till två månader.
Sockan senapsblommor som jag mot alla odds slutförde och hittade tillbaka till flow.
4. En fråga om ”Flow”
”Det finns ingen inspiration, det finns bra hårt arbete”, det sa min konstlärare till en av mina studiekompisar. Jag kan ge honom rätt till viss del och när jag skapar på beställning så är det det som gäller. När jag skapar för mitt eget högsta nöjes skull då är det flow som gäller. Det måste kännas kul, någon del av projektet måste kännas kul, det kan vara allt från själva skapandet eller att bli klar och få använda eller ge bort.
När jag skapar till mig själv då måste det vara givande, då måste motståndet vara så litet som möjligt. Varför kanske du undrar, och det är för att det skapandet är för att må bra, komma ner i varv och må bra, då kan det inte vara en kamp.
Vad är det perfekta projektet?
För mig är det ett projekt där jag har valt ett bra garn i en bra färg. Mönstret jag stickar efter är tydligt och klart. Och det flyter på och jag kan känna slutpunkten där någon gång i framtiden. För ja, jag känner slutpunkten jag ser den inte, det är en känsla.
Nu har den varit klar ett tag och jag har lite blandade känslor inför den så därför har detta inlägget dröjt. Men här är den nu min tomatröda tröja i all sin härlighet.
Detaljer
Mönster: Favorittgenser 287-3 av Rauma garn
Garn:
Iris (Rauma garn), färg: 0259 Röd, (130 m = 50 gr)
Garnåtgång: ~350 gram, storlek XXL
Stickor: 5,5 mm och 6,5 mm
Hur var den att sticka
Det var ett spontant beslut att sticka denna tröjan. Jag hittade garnet på rea efter som det är en kvalité som skulle utgår, den har nu utgått. Det är ett riktigt supermysigt garn i alpacka, ull och nylon.
Jag stickade en provlapp och insåg att jag fick gå upp en halv storlek på stickorna. Det var bara resåren längst ner på ärmarna som jag inte kunde sticka på någon rundsticka jag hade utan jag fick ta fram strumpstickorna.
Det var en enkel tröja att sticka. Man börjar att sticka halskragen som är i resår, så stickar man oket, kroppen och så ärmarna. Ärmarna har en liten roligt form som gör dem härligt ballongiga, det var de som lockade mig till denna tröjan.
Förutom att vara snabbstickad så var det minimalt med montering, förutom att fästa trådar skulle kragen vikas dubbel och sys fast på insidan. Jag var ett tag tveksam om jag skulle göra det eller låta det var, jag är glad att jag valde att göra det. Det gav tröjan lite mer fason.
Är det min favorit tröja?
Det enkla svaret är nej. När jag har den på mig får jag flashbacks till min första stickade tröja i mohair, en tröja som jag älskade och använde mycket. Jag hade troligtvis älskat denna tröjan när jag var 10 år gammal också. Men jag älskar den inte idag. Men det kanske är för mycket att begära av en tröja.
Den är väldigt mysig och jag har använt den hemma till mina myskläder, till det är den underbar. Det är så jag kommer att använda den som en myströja.
Det som gör att den inte är en favorit är att den känns oformlig. Den har inget bak eller fram, och det gör saker med formen. Samtidigt som det är bra för ett mysplagg, det är bara att dra på sig utan att fundera så mycket.
Kommer den att bli använd, svar ja jag kommer troligtvis att slita ut den om den inte ”dör” i en tvättmaskin eller torktumlare. Kommer jag att använda den på jobbet, nej det kommer jag troligtvis inte. Den har dock gjort att jag återigen har tagit en funderare på vilken typ av plagg jag väljer att sticka och varför, och vad jag skulle vilja sticka.
Det är dags igen för mysteriestickning, i år heter sjalen Twists & Turns. Detta är fjärde gången som jag tänker sticka Westknits mysteriestickning. Detta är andra året som jag köper ett kit från ”Stephen & Penelope” som är en garnaffär som Stephen West är med och driver i Amsterdam.
Hur jag tänkt inför tidigare år
Jag har som sagt var stickat tre mysteriestickningar tidigare, två har jag skrivit om på här, det är Slipstravaganza och Shawlography. Den tredje som jag har stickat är Speckle & Pop Shawl, den har inte fått alla ändra fästa ännu, vilket är synd för den är snygg.
Förra året bestämde jag mig för att beställa ett kit från Stephen & Penelope. Jag valde då ett kit med ett dansk garn som heter Yuko, som är supermjuk. Åren innan dess har jag satt ihop mina egna färger. Om jag ska vara ärlig så kände jag inte att jag hade något val när det kom till Speckle & Pop Shawl eftersom det året fanns det bara handfärgade garner som låg utanför min budget, tyvärr.
Så här har jag tänkt i år
I år har jag köpt ett kit igen, denna gången visste jag att jag ville test Holst Supersoft, som också är från ett dansk garnföretag. Jag hade lite svårt att välja färg, jag ville inte sticka i samma färgskala som ifjol, vilket är färger som jag gärna stickar. Så det slutade med att jag köpte ett kit som jag kallade för polkagris, nu när jag har sett det på riktigt så har jag insett att det jag trodde var vitt är ljusgrått och det tomteröda är en mörkröd. Det är ingen nackdel, bara inte riktigt som jag trodde. Den rosa ser dock ut som jag trodde.
När man köper ett kit får man också med några småsaker, i år var det en projektväska, en sticktjockleksmätare, kilstermärke och en tygetikett. Jag valde också att köpa till flätsticka/stickmarkör.
Och nu har jag också köpt mönstret, det ingår inte i kitet utan det måste man köpa separat.
Jag fick för mycket garn!
Jag har aldrig varit med om att få ett mejl där det står att du ska få pengar tillbaka vi har räknat fel. Det visade sig att kitet innehåller mer garn än det behövs och då har man bestämt att de som köpte Holst kit, jag antar innan felet upptäcktes, får tillbaka vad två nystan kostade, men vi fick också garnet. Det kändes bra, men jag hade också varit helt ok om jag fått beskedet att jag skulle få tillbaka pengarna och få mindre garn, så det blev en bonus.
I samband med att paketet skulle skickas fick jag också beskedet att det skulle skickas med en annan fraktfirma. Det skulle visst inte gå att välja den fraktfirman som jag valde inom EU, jag valde den som var billigast. Jag behövde inte betala mera för det, hade jag behövt det hade jag blivit sur.
Jag hoppas att de har bättre flyt nästa år, inte så mycket för min skull utan för deras egen skull.
Just nu vill jag bara sticka och så hamnade jag mellan projekt så jag bestämde mig för att sticka denna mössan. Som jag har döpt om, så nu heter den Korsvirke, den hete ett tag takfötter. Det var ett spontant projekt som jag påbörjade en fredag och avslutade på lördagen.
Detaljer
Mönster: Easwas av Kate Davies
Garn:
Swen (Yarns and Barns), färg: granit, (220 m = 100 gr)
Garnåtgång: ~75 gram
Stickor: 4 mm och 3 mm
Hur var den att sticka?
Jag är mycket nöjd med mönstret, det var skrivet på ett bra sätt. En sak som jag uppskattade var att det stod att man skulle använda stickor som var mindre än de man behövde för att få till rätt masktäthet till resåren. Det gjorde det tydligt för mig. Mönstret var också till viss del färg kodat, pluspoäng för det.
Det var lite spännande att blocka den då toppen är platt, och sexkantig. Då det är viktigt för modellen att toppen är blockad platt fick jag fundera ett tag på vad jag kunde använda. Det slutade med att jag använde mig mig av en kakburk som passade riktigt bra, särskilt som resåren inte blev blockade längst ner.
Garnet då? Jag använde mig av Swen från Yarns and Barns och det är spunnet från lammull från gotlands- och sveafår. Det är ett härligt garn, det är ett ganska hårt garn och har en underbar glans.
Hur många mössor behöver man?
Svaret är hur många som helst, och jag har inte tillräckligt många. Denna mössan har jag haft bland mina favoriter på Ravelry sen förra året. Den är designad av den Kate Davies som bor i Skottland, hon hittar också mycket inspiration från Skottland.
Jag har tittat på hennes mönster men detta är första gången jag stickar något designat av henne. Det är alltid spännande, men det gav mersmak och jag kommer att sticka fler saker designat av henne.
Nu har jag använt den några gånger och jag tycker verkligen om den.
Det var en rolig stickning som gärna hade fått tagit lite längre tid.
Länkar
Kate Davies har en hemsida där man kan köpa mönster och stickkit.
Jag gillar att spinna garn och har länge varit utan spinnrock och då har jag spunnit då och då på min turkiska slända för att hålla igång min spånadsteknik. Jag har andra sländor men jag föredrar den turkiska. Det är modellen som heter turkisk, och det är en smart modell.
Vad skiljer den turkiska sländan från andra sländor?
Det är mycket som inte skiljer den turkiska sländan från andra sländor. Det är en bottentyngd slända som kan ha olika former av fästen längst upp, krok, samiskt fäste eller inget alls. Det som skiljer den från andra är att vingarna som är själva trissan är konstruerade så att det är lösa, och det finns en anledning till det.
När man lindar upp garnet så lindar man det runt vingarna. Antingen under två, över en… eller över två och under en. Det man gör då är ett nystan som man kan dra tråden inifrån på, vilket är mycket smidigt när man sen ska tvinna eller bara använda garnet man har spunnit.
När man har fyllt sländan drar man av nystandet med vingarna och sen tar man ut vingarna och man har ett nystan.
Jag spinner shetlandsull
Just nu spinner jag shetlandsull, jag köpte 100 gram från Limmodesign, för säkert ett år sedan. Jag spinner lite då och då, ännu har jag inte spunnit 10 gram, men jag spinner inte för att producera utan för att det är kul.
Det jag märker mer och mer är att jag vill börja spinna på min spinnrock, det enda som hindrar mig är jag. Men det är några projekt som jag skulle vilja slutföra innan jag börjar spinna, för jag tror att jag kommer att fastna och bara spinna under en period.
Nova ville också vara med på en bild, det är hon som har haft fjärrutlösaren på bilderna där jag spinner.
Länkar
Limmo-design säljer många olika kardflor, hon har även sländor och spinnrockar.
Äntligen klar! Jag började sticka på min runda filt 2018 eller 2019, tanken var att Nova skulle ha den i barnvagnen. ”Den runda filten” är ett mönster som är designat av Tant Kofta och det är ett välgörenhetsprojekt. För varje filt du stickar sätter du in minst 50 kronor i Tant Koftas insamlingsbössa hos ”Plan Internationals” för flickors rättigheter.
Detaljer
Mönster: Den runda Filten av Tant Kofta
Garn:
Botten: Kampes 3-tr, färg: natur, (200 m = 100 gr)
Prickar: Kampes 2-tr, dubbelt, (300 m = 100 gr)
Garnåtgång: ~600 gram
Stickor: 5,5 mm
Garnval
Jag valde att använda garn som jag hade hemma och jag hade ett kilo Kampes 3-trådiga. Till prickarna valde jag Kampes 2-trådiga som jag höll dubbelt. Garnet jag använde var rester från mina testfärgningar, det är ganska korta ändar som jag knöt ihop. Eftersom jag tänkte att jag skulle filta filten när den var klar så kändes det inte som något problem att bara knyta ihop ändarna med råbandsknop.
Om stickningen
Jag har stickat på denna sjalen under så många år och i olika perioder. Från början ganska intensivt och sedan av och till. Det som har varit bidragande är att jag inte har haft stickningen hemma utan den har varit hos min mamma.
Om jag ska vara ärlig har det inte varit den roligaste stickning, runt runt i otaliga varv. Jag hade garn för att göra den större men jag kände till slut att avslutar jag den inte nu så kommer den aldrig att bli klar.
Det var kul att sticka prickarna och det var de som lyfte hela filten och stickningen. Jag har sett ganska många runda filtar nu i olika sammanhang och sett att många har valt att göra botten randig och det kanske jag skulle ha gjort jag med, nu blev det helvit.
Hur blev den
Jag är väldigt nöjd med min filt. Den blev lagom stor för att ha på benen och lite mer när man sitter i soffan och tittar på tv.
Det var kul att se den efter tvätt/filtning eftersom garner blommade upp så fint. Som jag visste att det skulle göra, men man kan inte vara säker innan man har tvättat.
Om jag skulle sticka en till skulle det inte bli en filt utan sittunderlag, som jag sett några sticka, och sedan valka dem hårt.
De senaste åren har jag haft ett semesterhantverk, förra året var det koftan Agnes, innan dess var det ett yllebroderi. I år var det en mysteriestickning från Organic Knitters, designad av Matilda Kruse. Och i år blev projektet klart under semestern.
Detaljer
Mönster: Midsummer Mystery Shawl av Matilda Kruse
Garn:
Cheeky Merino Joy, färg: wood, (320 m = 100 gr)
Garnåtgång: ~250 gram
Stickor: 3,75 mm
Hur funkade denna mysteriestickningen?
Mönstret var uppdelat i fem delar och vi fick en del i veckan från midsommarhelgen. Den första delen tog kanske en timme att sticka och sen blev det mer och mer att sticka. Den sista delen var lite mera än halva sjalen.
Delarna kom via mejl på morgonen, oftast innan 10 på morgonen. Varje del fick vi både som skriven och som diagram så man kunde välja vilken man föredrog att sticka efter.
Stora delar av mönster är skriven så att man får ena halvan av sjalen och så spegelvänder man det för den andra halvan. De varven som kräver lite mera i form av olika vinklar på minskningar har hela varvet utskrivet.
Hur var det att sticka?
När jag bestämde mig för att sticka denna mysteriestickningen bestämde jag mig också för att använda mig av det garnet som Matilda använder i sin sjal. Så jag köpte ett kit, det var svårt att välja färg, jag valde till slut ett brunt garn, det kommer att passa till det mest i min garderob.
Det här är andra gången som jag stickade efter ett mönster som Matilda har designat. Det första var ”Kronärtskockemössan”, så visst är det spetsstickning men ingen sjal. För det är så att man lär sig hur en designer tänker och skriver mönster och ju fler mönster man stickar desto ”lättare” blir det.
Det tog ett tag innan jag blev kompis med detta mönster. Att spegelvända andra halva till exempel och sedan var det andra saker som gjorde att jag var tvungen att skriva ut mönstret för att kunna göra små anteckningar i marginalerna. Men med det gjort var det inga problem att sticka.
Jag gillade att sticka denna och konstruktionen var också kul. Det är första gången som jag har stickat en sjal med den konstruktionen och jag var ganska konfys hur formen skulle bli och hur denna sjalen egentligen skulle se ut.
Nu när jag har blockat den och använt den som tycker jag om formen, det kommer bli en sjal som jag kommer att använda mycket framöver.
