Etikett: växtfärgning

Månadens inspiration – augusti

Det är fyra saker som särskilt inspirerar mig under augusti. Det är fyra helt olika saker, det är en stor del av mig som vill hålla kvar sommaren och en annan som ser fram emot hösten och klara krispiga höstdagar.

Symönster på nätet

Jag älskar att jag kan köpa symönster direkt på nätet och skriva ut på min skrivare. Ingen väntetid. Ok, det betyder också att jag måste tejpa ihop 30 – 40 A4 sidor. Men fördelen är att man slipper det sladdriga mönstret i silkespapper och det är i stabilt 80 grams papper istället, mycket enklare att hantera.

Och det finns så många fina mönster att välja på. Mönstret på bilden är till en ”Puff Shirt” från The Assembly Line. (HÄR hittar du deras hemsida)

Min Agnes kofta i sin korg.

Sticknings MKAL

Efter sommarens MKAL är jag sugen på en ny. Eller jag vet vilken MKAL som jag längtar efter och det är Stephen Wests MKAL som han brukar ha i oktober – november. Stephen har sagt i sociala media att det ska bli en i år också, mer information kommer i september. Det ska bli spännande att se vilken information som kommer då, hur många färger ska det vara och hur ska man tänka med färgvalet. Jag har stickat i lite olika garner och i år funderar jag på att sticka i Finull från Rauma.

Ifjol hete sjalen ”Slipstravaganza” och jag sticka den i svart och starka färger. (HÄR hittar du inläggen jag skrivit om ”Slipstravaganza”)

Garner som jag växtfärgade för några år sedan

Växtfärgning

Jag kommer knappt ihåg när jag växtfärgade senast, kanske 10 år sedan. Men nu är jag så sugen igen. Jag har börjat med att plocka fram alla böcker jag har och jag har också köpt på mig några nya.

Det jag vill testa är nya tekniker, nya betningar, nya sätt att färga på. För att kunna testa så mycket som möjligt har jag börjat göra små fem grams härvor. Men jag har inte börjat färga än men färgningens säsongen är inte över än, är det någonsin det?

Det är helt underbart och jag kan skörda varje dag.

Skörda det jag har sått

Just nu skördar jag varje dag och det är helt underbart. Jag har sallat så det räcker och blir över. Jag har skördat den första kålrabbin och nästa är redo för skörd. Jag väntar på att morötterna och majrovorna ska bli klara. Persiljan är skördad en omgång och infrusen i små paket av sommar, och i vinter kan jag plocka fram dom och strö över soppor och grytor, helt underbart.

Jag har också planer för odlingssommaren 2022, några saker jag vill ändra på. Några grönsaker som jag vill testa och andra som jag inte kommer att odla nästa sommar.

Odlingssäsongen 2021 är inte över än, jag sådde rädisa så sen som förra veckan. Och innan frosten är här så ska vitlöken ner i marken.

Boktips: En handbok om Indigo; Färgning och projekt av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko

Jag gillar böcker som fördjupar sig i ett ämne, eller snarare ett smalt ämne inom ett större ämne. Och det gör denna boken som jag brukar helt enkelt kalla för Indigo. ”En handbok om Indigo; Färgning och projekt” av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko, Natur & Kultur, 2017, ISBN: 978-91-27-14993-9.

Den största delen av boken handlar om indigo och beskriver vad indigo är, hur man odlar det och sedan färgning. Det är ett långt kapitel med recept. Den sista delen är projekt. Boken avslutas med en kort materiallära och en ordlista.

Många sidor Indigo

Det första kapitlet handlar om indigo och besvarar frågan ”vad är indigo” och berättar om indigons historik. Sedan kommer ett kapitel om ”att odla indigoväxter”. Det är tre växter som boken går igenom, Indigofera, Färgpilört och Vejde. Man går igenom olika odlingsråd och hur man skördar. Boken går också igenom något som heter ”Hapa-zome” som är en japanskterm som betyder lövfärgning och som passar mycket bra för just indigoväxter.

Sen kommer kapitlet om själva färgningen och hur man sköter en kyp. För det är det som skiljer ut färgning med indigo från mycket annan växtfärgning, att man kypfärgar. Färgämnet Indigo är inte vattenlösligt och för att få det fästa vid materialet man vill färga så måste man göra något som heter förkypning och man har ett färgbad som är syrefritt. Färgen kommer därför att oxidera fram, det är därför det känns lite magiskt att färga med indigo. När man tar upp det ur färgbadet är materialet gult för att sedan bli grön och slutligen bli blått.

I boken går man igenom alla steg i färgning och inte minst hur man gör sig av med en färgkyp, vad får man spola ned i avloppet och vad ska lämnas in som farligt avfall på kommunala återvinningen.

Recepten

I boken finns det recept för åtta olika indigokypar. Det är alltifrån enkla som man gör på en timme till dem som behöver veckor på sig. Det finns också recept för färgning med andra växter, detta utifrån vilka färgämnen som man kan kombinera med indigo. Det är betning med alun, björklöv, krapp och järn/tannin.

Projekten

Man besvarar och en fråga som jag får, vad ska man färga? Svarar gör man genom att visa på ett gäng projekt under rubrikerna Shibori, Sashiko, olika sätt att lappa och laga, Ikat och blåtryck.

  • Shibori är en färgningsteknik, där man genom att vika, rynka och klämma får fram olika mönster när man färgar.
  • Sashiko är en japansk lagningsteknik som använder sig av förstygn ”för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil”.
  • Lappat och lagat tar sitt avstamp i ”boro” som är ett japanskt ord som beskriver lappade och lagade plagg. Förutom några sätt att laga hål är det också med ett lapptäcke.
  • Ikat och blåtryck här berättar man om ikat och blåtryck men vill man göra själv så får man söka sig till andra källor.

Boken avslutas med några sidor om materiallära och en ordlista.

Avslutningsvis

Jag gillar verkligen boken ”En handbok om Indigo”, jag gillar böcker som fördjupar sig inom ett visst ämne/teknik. Att det finns möjlighet för författarna att sprida ut sig över sidorna. Som i detta fallet få dela med sig av flera olika recept för att färga indigo, och jag blir jättesugen att testa. När jag har färgat indigo har jag använt mig av Gösta Sandbergs recept som finns i boken ”Växtfärgning”. Det jag skulle vilja testa är en naturlig kyp.

Att det finns en kapitel med projekt uppskattar jag också. Jag har mest färgat garner och det skulle vara kul att färga tyg och testa shibori, sashiko och boro. Sashiko har jag tittat på innan och funderat på om jag skulle testa, och boro också för den delen. Men är det värt det att köpa särskilda nålar och garn eller kan man ta det man har hemma?

Avslutningsvis kan jag säga att jag rekommenderar boken ”En handbok om Indigo” till alla som är nyfiken på indigo och vill testa på att färga, eller för den delen att odla indigo.

Boken är inbunden med indigofärgad tråd och med en bindning som gör att boken ligger öppen utan problem