Kategori: Boktips

Boktips: Rosengång av Anna Östlund

”Rosengång ; Berättelser, Historik, vävar” av Anna Östlund, Eget förlag, 2012, ISBN: 978-91-637-1635-5. Boken är indelade i tre delar berättelser, historik och vävar. Anna börjar med att berätta om sin mormor som var hennes ingång till vävning. Men också att hon började väva själv först senare. Och att det var vid en vävkurs på Fornby Folkhögskola som idéen till boken kom.

Berättelser om vävning

De berättelser som Anna har med i boken är berättelserna från de vävare som hon lärde känna på den kursen på folkhögskolan. Frågan hon vill besvara är:

Vad är det i vävande som gör att det skapar sådan lust, glädje och engagemang?”

Anna Östlund. Rosengång ; Berättelser, Historik, Vävar. sidan 9

Hon besvara frågan genom nio, som hon skriver, personliga berättelser om elva kvinnor. Det är nio härliga berättelser som visar på hur olika ingångar och tankesätt man har runt vävningen. Att det är så många ger också flera olika svar på frågan och gör detta till en ovanlig vävbok då den handlar lika mycket om vävning som de som väver. De ger också en fördjupning till de vävmönster som finns med i boken eftersom det är dessa kvinnor som har formgivit vävarna i boken.

Historik om rosengång

I kapitlet berättar Anna om rosegångens historia. Anna intervjuar Ulla Berglund Brasch, då hemslöjdskonsulent i Dalarna om rosengång i Dalarna men också om hennes jakt efter nya produkter och det projektet ”Åklä och tria” där bland annat äldre vävar analyserades för att ta fram vävsedlar och beskrivningar. Det är intressant att läsa om projektet och hur Ulla ser på rekonstruktion av äldre vävar. Kapitlet består också av stora tydliga färgbilder på äldre vävar, alla med en kort information om vart täcket är ifrån och lite om hur täckena såg ut i just den bygden.

Vävar – 23 vävsedlar

Det finns 23 vävsedlar i boken. Det är vävar på allt från mattor till väskor. Alla vävar är formgivna av kvinnorna i boken och Anna. Det märks också utifrån att det är olika formspråk och många olika färgskalor. Formspråket är allt från väldigt traditionellt till nyskapande.

Då det har gått ett antal år sedan boken kom ut så är det också många som har vävt ur den och visat på sociala media. En väv som var mycket populär för några år sedan var en matta som heter Ormmatta, formgiven av Yvonne Åkerblom, det är en matta som jag också tycker är mycket fin.

Det är härligt med den mångfald av vävmönster som finns i boken, det finns något för alla.

Jag gillar boken ”Rosengång; Berättelser, Historia, Vävar”. Det är en bok som jag har tipsat många nybörjare om. Varför jag har gjort det är för att jag tycker att rosengång är en bra bindning om man vill väva lite friare mönster. Men för den skulle är den inte bara för nybörjare, och det är där berättelserna är givande och intressanta att läsa. Är du intresserad av rosengång så är det här boken du ska ha.

Andra böcker av Anna Östlund

  • Rosengång i Varmvalsverket, Eget förlag, 2014, ISBN 978-91-637-1636-2
  • Från Januariblues till Decemberröd – 18 kuddar i rosengång, Eget förlag, 2016, ISBN 978-91-639-0257-4
Det grå tyget som boken ligger på ett en provväv i en rosengångsvariant som jag vävde inför ett bårtäcke.

Boktips: En handbok om Indigo; Färgning och projekt av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko

Jag gillar böcker som fördjupar sig i ett ämne, eller snarare ett smalt ämne inom ett större ämne. Och det gör denna boken som jag brukar helt enkelt kalla för Indigo. ”En handbok om Indigo; Färgning och projekt” av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko, Natur & Kultur, 2017, ISBN: 978-91-27-14993-9.

Den största delen av boken handlar om indigo och beskriver vad indigo är, hur man odlar det och sedan färgning. Det är ett långt kapitel med recept. Den sista delen är projekt. Boken avslutas med en kort materiallära och en ordlista.

Många sidor Indigo

Det första kapitlet handlar om indigo och besvarar frågan ”vad är indigo” och berättar om indigons historik. Sedan kommer ett kapitel om ”att odla indigoväxter”. Det är tre växter som boken går igenom, Indigofera, Färgpilört och Vejde. Man går igenom olika odlingsråd och hur man skördar. Boken går också igenom något som heter ”Hapa-zome” som är en japanskterm som betyder lövfärgning och som passar mycket bra för just indigoväxter.

Sen kommer kapitlet om själva färgningen och hur man sköter en kyp. För det är det som skiljer ut färgning med indigo från mycket annan växtfärgning, att man kypfärgar. Färgämnet Indigo är inte vattenlösligt och för att få det fästa vid materialet man vill färga så måste man göra något som heter förkypning och man har ett färgbad som är syrefritt. Färgen kommer därför att oxidera fram, det är därför det känns lite magiskt att färga med indigo. När man tar upp det ur färgbadet är materialet gult för att sedan bli grön och slutligen bli blått.

I boken går man igenom alla steg i färgning och inte minst hur man gör sig av med en färgkyp, vad får man spola ned i avloppet och vad ska lämnas in som farligt avfall på kommunala återvinningen.

Recepten

I boken finns det recept för åtta olika indigokypar. Det är alltifrån enkla som man gör på en timme till dem som behöver veckor på sig. Det finns också recept för färgning med andra växter, detta utifrån vilka färgämnen som man kan kombinera med indigo. Det är betning med alun, björklöv, krapp och järn/tannin.

Projekten

Man besvarar och en fråga som jag får, vad ska man färga? Svarar gör man genom att visa på ett gäng projekt under rubrikerna Shibori, Sashiko, olika sätt att lappa och laga, Ikat och blåtryck.

  • Shibori är en färgningsteknik, där man genom att vika, rynka och klämma får fram olika mönster när man färgar.
  • Sashiko är en japansk lagningsteknik som använder sig av förstygn ”för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil”.
  • Lappat och lagat tar sitt avstamp i ”boro” som är ett japanskt ord som beskriver lappade och lagade plagg. Förutom några sätt att laga hål är det också med ett lapptäcke.
  • Ikat och blåtryck här berättar man om ikat och blåtryck men vill man göra själv så får man söka sig till andra källor.

Boken avslutas med några sidor om materiallära och en ordlista.

Avslutningsvis

Jag gillar verkligen boken ”En handbok om Indigo”, jag gillar böcker som fördjupar sig inom ett visst ämne/teknik. Att det finns möjlighet för författarna att sprida ut sig över sidorna. Som i detta fallet få dela med sig av flera olika recept för att färga indigo, och jag blir jättesugen att testa. När jag har färgat indigo har jag använt mig av Gösta Sandbergs recept som finns i boken ”Växtfärgning”. Det jag skulle vilja testa är en naturlig kyp.

Att det finns en kapitel med projekt uppskattar jag också. Jag har mest färgat garner och det skulle vara kul att färga tyg och testa shibori, sashiko och boro. Sashiko har jag tittat på innan och funderat på om jag skulle testa, och boro också för den delen. Men är det värt det att köpa särskilda nålar och garn eller kan man ta det man har hemma?

Avslutningsvis kan jag säga att jag rekommenderar boken ”En handbok om Indigo” till alla som är nyfiken på indigo och vill testa på att färga, eller för den delen att odla indigo.

Boken är inbunden med indigofärgad tråd och med en bindning som gör att boken ligger öppen utan problem

Boktips: Konsten att väva : En praktisk handbok av Åsa Pärson & Amica Sundström

Äntligen är den här. Ja, den har varit här i över en månad men det är först nu som jag håller i mitt alldeles egna exemplar. ”Konsten att väva : En praktisk handbok” av Åsa Pärson och Amica Sundström, Bonnier Fakta, 2021, ISBN: 978-91-7887-085-1.

Det är en rejäl bok, på många sätt, den är ganska tung och tjock och inte konstigt det med tanke på allt som får plats mellan pärmarna. Boken är uppdelad i åtta kapitel.

Första kapitlet är ”Vävprojekt” och det innehåller 22 vävprojekt för hemmet, som det står på baksidan. Kapitelet börjar med att Åsa skriver om hur hon jobbar när hon komponerar ett tyg, och det är väldigt intressant att läsa. Att bokens vävprojekt har tillkommit i hennes önskan att fylla det torp hon hyr med handvävda textilier, och det gör att dom har ett syfte utöver att vara med i boken. Det är något som jag tycker märks. En detalj som jag tycker ska finnas i flera vävboken är hur många trådar per centimeter garnet har när man lindar det runt en linjal.

Efter det kommer det fyra kapitel, ”Vävstolar & redskap”, ”Material”, ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”.

I dessa fyra kapitel ska du bland annat att läsa om hur du kan tänka när du väljer en vävstol. Det finns en genomgång om vilka redskap du rekommenderas att ha när du börjar väva, men också vad man kan komplettera med efter behov när man vävt ett tag. I kapitlet om material handlar det om naturfibrer och man går igenom kort fårull, lin och bomull.

I dom två kapitlen ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”. I ”Uppsättning av väven” finns det instruktioner på alla moment som ingår i en vävuppsättning, från varpning till vävning och nerklippning. Jag gillar att man också tar upp ergonomi, för som man skriver ”Vävstolen och vävningen är inte alltid det mest ergonomiska för din kropp”. Kapitlet avslutas med ”felsökning”. ”Vävteori” är super om du vill göra egna vävar och vävnotor. Där finns instruktioner för hur du räknar ut hur många trådar du ska ha per centimeter i det garn som du vill använda i din väv. Hur lång och bred din varp ska vara och hur man ska tänka med mönsterindelning. Man går igenom garnnummer, det finns också uträkningar för att räkna ut garnåtgång. Det sista stycket handlar om hur man ska tänka om man har en vävnota och så vill man byta kvalitet på varp och/eller inslag.

För att tydliggöra kapitlet ”Bindningslära” har det fått en annan färg, papperet där är ljusbeige och det syns också när boken är stängd var det kapitlet är. 189 bindningar har man med i kapitlet och alla visas med en provlapp och med ett bindningmönster. Boken går igenom grundbindningarna tuskaft, kypert och satin. Man går också igenom många fler bindningar bland annat sammansatta bindningar, cord och kräppbindningar.

Sjunde kapitlet går igenom ”Konstvävnadstekniker”, man har valt att ha med både plockade och skyttlade tekniker. Även dessa tekniker visas med provvävar och i dom fall det är aktuellt bindmönster.

Det åttonde och avslutade kapitlet heter ”Avslutningar, monteringar & skötsel” och det är ett bra avslut på boken, med både monteringar både för tunnare vävar som skulle fållas och avslut för mattor.

Jag tror att det här kommer att bli en ny vävbok som att bli som en uppslagsbok för vävare, på samma sätt som ”Stora Vävboken” av Laila Lundell har varit under många år.

Böcker att ha koll på inför Bokrean 2021

Snart är det dags för årets bokrea, den startar i år 23 februari. På grund av Coronan så tänker jag lite annorlunda kring årets bokrea och istället för att gå och handla klockan 7 på startdagen har jag förbokat böckerna jag särskilt vill ha. Här kommer min lista av böcker jag tycker du ska titta lite extra på inför bokrean.

Dom fyra butiker som jag har kollat på är Ugglan bokhandel, Akademibokhandeln, Adlibris och Bokus.

Ugglan bokhandel

Den första reakatalogen jag såg i år var Ugglan bokhandel och därför tycker jag inte det är mer än rätt att börja med dom. Det som är lite extra kul, i alla fall med den bokhandeln i Östersund som är en Ugglan bokhandel, Hübenettes bokhandel, är att dom plockar fram böcker från lagret som det kanske bara finns en av så man kan göra riktigt bra fynd.

”Hobby sidorna” i katalogen med lite allt möjligt.

I katalogen finns kanske inte så mycket som har med handarbete att göra, men det finns några gobitar. Bland annat:

  • Lina Sofia Lundin; Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp
  • Britt-Marie Christoffersson; Broderat på stickat
  • Johanna Wallin; Sticka nordiska mönster: vantar, mössor och sockar ( Finns också hos Akademibokhandeln)
  • Kerstin Neumüller; Lappat & lagat (Finns också hos Akademibokhandeln, Bokus och Adlibris)

Av dess vill jag särskilt peka på ”Naturlig färgning” och ”Broderat på stickat” som jag bara har sett på Ugglan bokhandel.

Om du vill handla böcker från Ugglan bokhandeln ta kontakt med din lokala bokhandel och hör efter vad dom erbjuder för service. Till min lokala bokhandel mejlar man sin lista och så väljer man om dom ska skicka böckerna eller om man vill hämta utanför dörren.

Akademibokhandeln

Akademibokhandeln har tidigare år inte haft förbokning men det har man i år, men inte alla böcker utan bara några utvalda. Så för vissa av dessa böcker måste man ta sig till en affär.

”Hantverk & hobby” sidorna i katalogen

Akademibokhandelns bokreakatalog innehåller sex böcker som har ett textilhantverks innehåll. Två av dessa hittar du också i flera reakataloger, det är:

  • Johanna Wallin; Sticka nordiska mönster: vantar, mössor och sockar (Finns också hos Ugglan bokhandel)
  • Kerstin Neumüller; Lappat & lagat (Finns också hos Ugglan Bokhandel, Bokus och Adlibris)

Men det är särskilt en bok som jag är intresserad av, och som bara Akademibokhandeln erbjuder och den går tyvärr inte att förboka och få hemskickad och det är:

  • Erika Åberg; Stickat till vardags: tröjor, koftor, vantar och andra värmande plagg

Det som är bra att ha koll på är att Akademibokhandeln inte kommer ha bokrea i alla sin butiker så innan du går iväg till en affär kolla att just den har bokrea.

Adlibris

Nu går vi över till näthandeln, och Adlibris erbjuder många olika titlar på sin bokrea, många hittar du även hos Ugglan bokhandel och Akademibokhandeln.

Två av stickböckerna som Adlibris har i sin rea.

Adlibris har en sida på sin reasida som heter ”Hobby” och där hittar man allt från stickning, sömnad, trädgård, djur… Det finns inte så många hantverksböcker med textilinriktning, men två guldkorn som man är ensam om är:

  • Anna Bauer; Hönsestrik a love story: sticka mönster på ditt sätt
  • Anna Bauer; Hönsestrik forever: sticka fritt med färg och fantasi

En annan intressant bok som dom också har och också är ensamma om är:

  • Loretta Napoleoni; Att sticka för livet

Det var dom böckerna som jag fastnat för med finns flera, men inte så många som jag hoppats på.

Bokus

Så sist men inte minst, Bokus. Tyvärr årets stora besvikelse…

Inte så många böcker att välja på.

Det var med besvikelse jag gick igenom dom böcker med textilhantverk som Bokus erbjuder. Man har slagit ihop ”Hobby & fritid” och det får inte att filtrera på något enkelt sätt så man måste gå igenom alla 241 böcker i kategorin. Och det som slår mig är att Erik Niva har skrivit otroligt många böcker om fotboll, så hade jag tipsat om fotbollsböcker hade jag gått ”all-in” nu. Men detta är något av vad Bokus erbjuder:

  • Kerstin Neumüller; Lappat & lagat (Finns också hos Ugglan Bokhandel, Akademibokhandeln och Adlibris)
  • Saara Huhta, Laura Huhta; Bryt mönstret : sy modernt och stilrent (Finns också hos Adlibris)
  • Juli Tytherleight; Skapa med Mumin (Finns också hos Adlibris)

Totalt är det 10 böcker som har ett textilt hantverk som tema, men det är mycket sy små presenter och jag är inte så intresserad av just den typen av böcker. Så det blev ingen förbokning på Bokus för mig, men jag ville inte hoppa att skriva om dom.

Så vad tänker jag om årets rea?

Jag är kanske inte jätteimponerad, det finns som sagt var några guldkorn som jag har förbokat. Det är en total avsaknad av vävböcker, men det är kanske förväntat det har inte getts ut så många vävböcker på dom stora förlagen senaste åren. Men att det inte finns en enda broderibok, det är lite mera förvånande.

Böcker som jag är särskilt glad över är ”Kerstin Neumüller; Lappat & lagat”, ”Lina Sofia Lundin; Naturlig färgning: mat och kläder i ett kretslopp”, ”Anna Bauer; Hönsestrik a love story: sticka mönster på ditt sätt” och ”Anna Bauer; Hönsestrik forever: sticka fritt med färg och fantasi”.

En katalog som jag inte har sett är ICAs så det ska bli spännande att se om dom erbjuder något som dom andra inte går. Men mina förhoppningar är att det ska finnas en Alfons Åberg bok i den till Nova.

Vilka böcker kommer du att klicka hem eller gå för att köpa under årets bokrea?

Boktips: Prydnadssömmar under medeltiden av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert

Det här är en riktig klassiker som har kommit i flera nyutgåvor, jag är ägare av två av dom. Men det är boktipset handlar om den senaste och fjärde utgåvan som kom 2012. ”Prydnadssömmar under medeltiden” av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert, Kungl. Vitterhetsakademien, 2012, ISBN: 978-91-7402-412-8.

Bilder på tvistsöm.

Nu kanske du sitter och funderar jag har en tidigare utgåva eller hittar en på antikvariet, vad är då skillnaden emellan utgåvorna? Är den så stor? Svaret på den frågan är både ja och nej. Teknikerna som presenteras är dom samma, det som skiljer denna utgåvan från dom tidigare är att Margareta Nockert har varit ansvarig för ombearbetningen, och det har tillfört flera saker. Ett är ett förord som hon har skrivit som presenterar broderi under medeltiden, både historik och teknik. Hon har också till viss del gjort om grupperingarna av teknikerna. Men det största tillägget är bilderna, alla färgbilder och också att exemplen inte bara är hämtade från Historiska museet utan från flera olika museer, som t ex Nationalmuseet i Köpenhamn och Jamtli, Jämtlands läns museum.

Totalt är det 19 tekniker som presenteras och dom går från den enklaste, stjälk- och klyvsöm till betydligt mer komplicerade som olika läggsömmar och intarsiabroderi. Varje teknik presenteras både med en ritad skiss över hur stygnen sys och färgbilder på bevarade textilier, vissa tekniker presenteras med en bild andra med flera olika och olika textilier. Många av textilierna visas med närbilder och några får man även se baksidan av. Varje teknik har också en text, en text som mycket kort beskriver tekniken och sedan historiken, och då särskilt om textilierna som är med i boken, men även andra textilier nämns.

Är det här boken som man ska plocka upp om aldrig har broderat, kanske inte. Men har du lite broderivana och är sugen på att testa några, idag, ovanliga tekniker då är det här helt rätt bok. Jag tycker att den är mycket inspirerande och kan bara sitta och titta i den och känna att jag vill brodera och det nu!

Boktips: Väv Skånska allmogevävnader av Gunvor Johansson

Det här är en av böckerna som av någon anledning alltid ligger högt upp i mina bokhögar eller står synligt i bokhyllan. Jag tittar gärna i den för inspiration. ”Väv skånska allmogevävnader – Drättar, agedynor & jynnen” av Gunvor Johansson, Stiftelsen skånsk hemslöjd, 2005, ISBN: 91-631-6881-2

Framsidan med en av dom textilier som inventerades och färglades.

Efter en kort inledning om hur Malmöhusläns hemslöjdsförening grundas, och hur föreningen under många år jobbade med att inventera och systematisk undersöka äldre textilier. Totalt inventerade man 17’326 textilier, dessa dokumenterades med en bild med garnprover, många av bilderna färglades också.

Därefter kommer ett kapitel om hur dom skånska konstvävnaderna har använts. Vilka material som har använts, hur garnerna är spunna, hur dom är färgade. Gunvor går också igenom märkningar, stoppning i dynorna, baksidor… allt du kan tänka dig. Hon skriver också om skötsel av äldre textilier. En del som jag gillar och är glad att hon tagit med är hur man dokumenterar vävnader och hon ger oss en arbetsordning att följa.

Sen börjar den praktiska delen. Den börjar med tips för vävuppsättningen utifrån att dom skånska konstvävnaderna alla vävs med linvarp och den behöver vara ”ordentligt spänd”.

Kapitlet om viggrölakan.

Boken innehåller beskrivningar av nio olika konstvävnadstekniker. Boken är upplagd så att teknikerna blir mer och mer avancerade.

Den första tekniken är Treskaft, eller tresolv som är en bunden rosengång som vävs med tre skaft. (Det vanliga i till exempel Jämtland är fyra skaft.) Den följs av Halvkrabba, Dukagång, Munkabälte, Krabbasnår, Opphämta, Rölakan, Viggrölakan och sist men inte minst Trensafloss.

Alla har tekniker har en historik, följt av en beskrivning av hur man väver. Därefter kommer det ett eller flera mönster som är från inventeringen som gjordes tidigt 1900-tal. Det är vävnota med varp, inslag och sked, och ett rutmönster som beroende av bindning är ett rent mönster eller har en solvning.

Till dom flesta tekniker får man fler kvalitéer att välja på, och det är en av dom stora behållningarna av boken. Det går att använda som en uppslagsbok för att hitta en bra kvalité till många olika konstvävnadstekniker.

Den sista delen är färgfoto på Skånska konstvävnadstekniker, och det är totalt 19 sidor med bilder.

När jag läste Väv på Sätergläntan hade jag turen att få gå en kurs för Gunvor Johansson då vi fick testa dom flesta teknikerna som finns med i boken. Sen dess har jag velat väva det igen, det är nog anledningen till att boken alltid ”råkar” ligga framme.

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.

Boktips: Möten av Kazuyo Nomura och Christina Rinaldo

Ibland kommer böcker som man känner en särskild dragning till, en sån är, ”Möten – Textilier från oasen Siwa med omnejd – Egyptens västra öken” av Kazuyo Nomure och Christina Rinaldo, egen utgivning, ISBN: 978-91-519-5402-8

Boken handlar om textilier från oasen Siwa och närliggande byar som ligger nära den libyska gränsen. Boken tar sitt avstamp i den samling textilier som Christina Rinaldo donerade till Världskulturmuseet 2018.

Boken börjar med ett förord och en inledning, en ”Början” och om Siwa som det varit och hur det är nu. Sen kommer två stora delar, en om textilierna i Siwa och en om dom från ”Beduiner i västra öknen”. Boken avslutas med kortare kapitel med annekdoker, och så ett slutord. Sist bilder på ”Christina Rinaldos textilier från Siwa och omnejd”.

Sjalar från Siwa

Kvinnorna i Siwa har två mycket dekorativa sjalar i sin garderob. En ”troket”, det är en broderad sjal som används första gången vid en kvinnas bröllop, sedan använder hon den vid bröllop och andra festligheter.

”Tarfottet” sys av ett tyg som vävs i väverier som ligger i Kerdassa som ligger utanför Giza nära pyramiderna. ”Tarfottet” består av två våder som sys ihop på mitten och sedan broderas det över sömmen.

Troket och Tarfottet som hänger till försäljning i en affär i Siwa 2006.
”Tarfottet” används fortfarande, så här såg det ut 2006 då en kvinna åker på vagnen till en åsnekärra.

Tält i öknen

Boken tar även upp dom häftiga tälten som kvinnorna syr som har en insida av lapptäcken.

Jag har sovit en natt i ett sånt tält, så vackert, och jag kunde inte låta bli att imponeras av arbetet.

”Möten” innehåller så mycket mer, man får följa jakten på vävare i öknen, dom som fortfarande väver på samma sätt som under faraonernas tid. Det är en bok fylld med ”små ljuvligheter” som Christina skulle ha sagt. Blandningen mellan historiska textilier och dom som är i bruk idag var mycket intressant.

Om du vi köpa boken kan du göra det direkt från Kazuyo Nomura, kontakt uppgifter hittar du på hennes hemsida, eller på Medelhavsmuseet.

(Den som tog mig till Siwa var Christina Rinaldo som då var lektor på Väfskolan/Högskolan i Borås där jag studerade vid då. Christina älskade Egypten och särskilt Siwa, så mycket att hon byggde ett hus där när hon gick i pension. Jag är tacksam för att jag fick följa med ditt.)

Boktips: Att Väva av Arianna Funk & Miriam Parkman

Det är alltid kul när det kommer nya vävböcker, och en bok som kom i våras är ”Att Väv” av Arianna Funk och Miriam Parkman, Natur & Kultur, ISBN: 978-91-27-16474-1

Att sätta upp en väv

”Att Väva” är en bok som innehåller mycket. Den är skriven av två personer och det är inget som man försöker förtäcka. Det står i början av dom flesta kapitel vem som har skrivit vad. I vissa fall som i färgningskapitlet, skrivet av Miriam, avslutas med en kommentar av Arianna. Samma sak med vävarna. I vissa fall har Arianna och Miriam utgått från samma garner och/eller bindning och gör varsin variant. Det är också en behållning med boken, för det visar på den enorma variations rikedom som finns.

Boken börjar med ett kapitel om hur man sätter upp en väv. Utgångspunkten är ”väv en handduk” i bomullsgarn 8/2, en bra nybörjarprojekt. Det blir en snabbgenomgång som innehåller mycket matnyttigt. En sak jag tycker är bra att varje delmoment börjar med, vad du behöver. Att kapitel avslutas med felsökning, är också bra, för vad gör du när du hittar ett solvfel, skedfel, om en tråd går av…

Går det att sätta upp en väv som total nybörjare efter instruktionen är jag inte rätt person till att bedöma. Men att ha den som handledning när man har gjort det någon gång eller för längesen det tror jag på.

Något att ha i tanken är att många moment kan göras på flera sätt, och inget är mer rätt än det andra, vissa sätt går snabbare än andra men slutprodukten blir den samma.

Framknytningen som är med i boken är den som jag använder oftast.

Att väva en väv

Den största delen av boken består av olika projekt, några är skyttlade tekniker men några är också konstvävnader så som röllakan, rya och flossa. Att den innehåller konstvävnads tekniker är det som gör den här boken intressant för mig för det är inte många vävböcker som gör det och inte så detaljerat som i ”Att Väva”.

Delen om flossa fick mig att fantisera om en sängmatta till Nova

Att formge en väv

Miriam när hon skissar, just blandningen av pennor, färg och garn känner jag igen.

Ett kapitel handlar om formgivning och jag tycker det är riktigt bra. En sak som fångade mitt intresse är när Miriam skriver att ”vävnotor är också skisser”, för visst är det så. I mina skissböcker från när jag pluggade är det blandat skisser och vävnotor.

Det är intressant att läsa om formgivning som är anpassad för vävning och olika tekniker. För att skiss för vävning kräver oftast lite kunnande om just vävning. Att skissa för vävning börjar ofta, i alla fall för mig, i en av två riktningar. En är att skissa med en specifik teknik eller bindning i åtanke eller skissa fritt och därefter bestämma hur skissen ska vävas och det tycker jag Miriam beskriver bra.

När jag läste det blev jag sugen på att börja skissa igen, skaffa en skissbok och börja om. Det känns som det är något jag glömt bort dom senaste åren.

Att färga garn

I färgningskapitlet beskrivs hur du färgar orka och turkost garn.

Jag älskar att färga därför blir jag så glad när det fanns ett kapitel om färgning. Och inte om färgning ”efter konstens alla regler” som Miriam själv skriver. Utan hon beskriver ett sätt att färga garn som går mer på känsla, erfarenhet och blanda färger tills man är nöjd. Och som hon skriver funkar det bra när man ska färga några hekto. Ska du färga mer får det bli efter konstens alla regler.

”Att väva” är boken jag saknade när jag började väva. Med det sagt så hittar jag mycket inspiration i den idag också, och jag har börjat skissa på en väv.

Boktips: Väv en väv av Malin Selander

Malin Selander har skrivit många vävböcker, dom första kom ut på 50-talet. Hon kanske är mest känd för sin ”Swatches”, fyra böcker med tygprover, en röd, en gul, en blå och en grön, dessa kan kosta uppemot 1500,- styck på antikvariat.

Jag hoppas så att någon ska skriva en bok om Malin och hennes skapande, den skulle jag köpa på direkten.

Men nu till boken ”Väv en väv”.

”Väv en väv”, publicerades 1986 av LTs förlag, ISBN 91-36-02169-5

Den innehåller en stor mängd vävar, det är allt från inredningstyger så som dukar, draperier, mattor, plädar… till tyger till kläder, väskor och halsdukar.

Det jag gillar med Malins vävar är att det är hur hon jobbar med färger och olika material som skiljer sig mycket från andra vävböcker. Hon vill också locka till eget skapande och skriver själv att det är första gången som hon skriver ut fabrikant och färgnummer på garnerna.

”I tidigare böcker har jag med vilja uteslutit de uppgifterna eftersom jag har den åsikten att man inte skall kopiera ”ordagrant” utan ”hitta på själv”.

Vävnotorna är enkla att läsa och Malin har skrivit en inledning till varje vävnota, den innehåller lite olika saker för dom olika vävarna. Det kan vara hur hon har tänkt runt material, färg, bindning, tekniska vävaspekter och/eller enkla förändringar man kan göra med trampning. Det känns som att syftet med dessa inledningarna är att ge vävaren möjligheten att göra väven till sin egen. Att Malin är vävlärare märks, det är pedagogiskt och tydligt.

Det lite rolig detalj med min bok är att jag har den efter Kerstin Bagge som satt i styrelsen för ”Riksvävarna” samtidigt som mig, Kerstin bodde i Örebro. Och i boken finns ett positiv i ett kuvert med texten ”Malins favoritbild ur boken Väv en Väv 1986”. Jag undrar hur den hamnade där, vad som är historien bakom det, och vad ska jag göra med det, kanske ska det vara på Länsmuseet i Örebro där resten av Malins Samlingar finns. Ska skriva upp det på göra listan: Kolla om dom är intresserade av det, vem vet?!

(Bilden längst upp föreställer duken ”Linjespel” och det är min favoritväv ur boken).