Kategori: Vävning

Boktips: 2 böcker om Åkler från Tröndelag

Denna gången vill jag tipsa om två böcker som båda handlar om fälltäcken från Tröndelag. Den ena om södra tröndelag och den andra om norra tröndelag. Båda är också utgivna under samma period 2001 – 2002. Båda är också resultatet av två inventeringar, där man har bett folk att visa upp sina äldre bevarade fälltäcken. Fälltäcke heter åkler på norska.

Södra Tröndelag

Åklær; å kle ei seng å veve et åkle av Anne Grete Sandstad, ISBN: 82-92305-03-3, Trøndersk forlag, 2002

Detta är en riktigt tjock bok som är upplagd så att varje region och område presenteras i ett eget kapitel. Boken börjar dock med en genomgång om hur fälltäckesinventeringen gick till och sedan om bland annat fälltäcken och vävtekniker. Total är det sex vävtekniker med i boken. Många av täckena är vävda i ”skillbragd” eller smålandsdräll som det heter på svenska. De andra tekniker som är med är plattväv, rosengång, daldräll och kypert.

Kapitlen som beskriver ett område eller region är upplagda så att det först är en kort presentation om hur fälltäckestraditionen såg ut precis där. Sedan är det ett antal vävsedlar som alla är för att man ska kunna väva kopior av äldre fälltäcken.

En häftig väv som är med är ett täcke i skillbragd som kallas för 17 skafts täcket, det har 13 mönsterskaft och vävdes i original med 4 botten skaft, men det går att väva med 2 bottenskaft också.

Norra Tröndelag

-Om fellen kunne fortelle…; Åkletradisjon til inspirasjon av Randi Breiset (red.), ISBN: 82-996047-0-2, Nord-Trøndelag Husflidslag, 2001

Boken börjar med att berätta om den fälltäckesinventering som man har gjort. Den går vidare med historik om vävstolar, skinnfällen, hur fälltäcken har använts, hur man har återbrukat dem, material och färger.

Därefter går man igenom de olika vävteknikerna som förekommer i fälltäckena, totalt är det sju stycken. Två känner man igen från södra tröndelag, som plattväv och smålandsväv. Men här finns också tekniker som enkel skillbragd, som är en smålandsväv med 6 mönsterskaft, sjonbragd som man mest kan likna vid dukagång men med heltäckande mönster, och slutligen dubbelväv, damast och båtryor.

Bokens sista del är vävsedlar, man har valt ut en del av de äldre vävarna och tagit fram vävsedlar till dessa. Det är två tekniker som inte har några vävsedlar och det är dubbelväv och båtryor.

Boken innehåller också en engelsk sammanfattning.

Är dessa två böcker något för din bokhylla?

Är man intresserad av folklig vävning i Norge, eller för den delen i Jämtland och/eller Härjedalen innehåller både dessa böcker mycket intressant information.

Om man vill ha många vävnotor så innehåller den från södra tröndelag flest såna, men den om norra tröndelag innehåller den i mitt tycket spännande tekniken sjonbragd. Vävarna innehåller flera olika kvalitéer och är därför också bra att ha om man vill hitta på egna mönster och vill ha några olika kvalitéer att utgå ifrån. Så har jag jobbat med dessa böcker tidiagre, särkilt under min utbildning.

Båda dessa böcker kan vara svåra att hitta på antikvariat men det är värt att hålla utkik efter dem.

Kormatta till Gamla kyrkan

Denna mattan har jag vävt under det kanske tyngsta året i mitt liv. Den har fått fungera som ett avbrott, att gå till vävstolen och bara fokusera på vävning och inte allt annat som hänt i mitt liv. Nu ligger den där den ska vara i Gamla kyrkan i Östersund och det känns så bra.

Detta är den andra kormattan som jag har skapat tillsammans med Katarina Widegren-Flach. Det är Katarina som har formgivit och jag har därefter översatt den till vävning.

Motivet är en stilisering av Östersunds skyline med ett berg bakom. Vissa element är inspirerade av altaruppsättningen så som strålarna eller soluppgången, träd finns på altartavlan och de är också inspirerade av träden som Anna Göransdotter broderade i det som vi nu kallar Jämtlandssöm. Prickarna är vi som bor i Östersund, och det är mer exakt 50 stycken. Varje prick representerar också 10 innevånare som bodde i Östersund när staden byggdes, och dessa 500 invånare hjälpte till att bygga kyrkan.

Mattan är vävd i rölakansteknik med en linvarp och ullinslag. Den är vävd i två våder som jag sedan har sytt ihop kant i kant. Mattan är avslutad med en orientaliskfläta.

Jag började med att väva ”stadsbården”. Det fanns flera anledningar till det, det är den som är den mest tekniskt krävande och som därför skulle ta längst tid. Eftersom den innehåller diagonallinjer så är den också svårast att anpassa och det var superviktigt att korset och punkten där strålarna uppgår ifrån skulle mötas vid monteringen.

Den andra våden var den med strålarna. När jag vävde den använde jag mig av det band som fick följa med ”stadsvåden” för att jag skulle veta att korset skulle möte strålarnas start.

Jag är mycket nöjd med mattan. Jag tror och hoppas att den kommer att pryda sin plats i kyrkan under lång tid framåt.

Månadens inspiration – januari

Årets första inspirationsinlägg! Januari är en månad då jag tar ny tag för det nya året. Jag har startat upp nya projekt, och planerar för nya projekt. Jag försöker att sätta någon sorts intention för året. Det som har inspirerat mig särskilt mycket under januari är att få börja planera för sommarens odlingar, ett hantverk jag plockat upp igen, en tomhet och ett nytt försök att komma igång med skissningen igen.

Några av de fröer som jag har, och kanske kommer odla i sommar.

Planera årets odlingar

De första fröerna köpte jag redan 1 december när Nordfrö släppte sin fröer för odlingssäsongen 2022. Då hade jag en idé om vad jag ville odla men det blev några spontan köp. Nu är det dags planera för alla odlingar och se vilka fröer jag behöver köpa till och vilka jag har.

Och det är snart dag att stoppa ner de första fröerna i jorden, jag längtar. De första som ska få komma ner i jorden är chili och palettblad. Sen måste jag planera klart för att veta.

Ni vet att jag älskar bujos, så jag ska starta en trädgårds-bujo. Boken köpte jag förra året men nu är det dags att sätta pennan mot papperet.

Några av de blommor som jag har virkat.

Virkning

Jag har inte virkat på länge men så blev jag så inspirerad av Hogwarts @ Ravelry och de uppgifter som man kan välja på att göra. När jag läste igenom uppgifterna kom jag på saker att virka till nästan alla. Så jag har börjat virka igen och det är så kul.

Något som fascinerar mig är när jag virkar så kan jag nästan aldrig följa ett mönster, jag ska alltid ändra på något. När jag stickar är det nästan tvärtom, då följer jag mönstret nästan slaviskt. Så jag håller på att virka en enhörningskorg, jag har ett mönster men min korg är betydligt större än mönstret så jag har fått förstora alla delarna. Nova är mycket involverad och tycker det är jättekul att hon ska få en enhörningskruka.

I mönstret står det virka tre blommor, jag har snart virkat 10. De små är från original mönstret sen har jag stickat ett gäng som är större. Det viktiga är att de är rosa, jag försökte få in några gula, men då skulle hon ”bli arg”.

En tom vävstol

Min vävstol är tom för första gången på så länge. Jag håller på med monteringen av min senaste väv och när den är klar så är det dags för nästa väv. Men det var så härligt att kunna dammsuga och riktigt göra rent både under och över vävstolen. När man tänker på ”stökiga” hantverk kanske man tänker på träslöjd, tänk vävning istället, för oj vad mycket damm man producerar när man väver.

Akvarellfärgerna som jag har köpt.

Akvarellfärger

Nu har jag gjort det, jag har köpt akvarellfärger. Jag har tittat på dem flera gånger, men det blev lite av ett spontant inköp då det var rea.

Färgerna jag har köpt är från märket ZIG Kuretake och de är handgjorda i Japan. Jag är spänd på att få måla med dem. Färgerna ser helt underbara ut, så nu ska jag leta rätt på mina akvarellpenslar.

Länkar:

(Länkarna var korrekta vid publiceringen 2022-01-26)

Dags att börja väva band igen?

För ganska många år sedan köpte jag en pärm med bandmönster och äldre band från Jämtland, kvinnan som samlat banden heter Nanny Oskarsson. Jag har tidigare delat med mig av bandmönstren här på bloggen, det var när jag blev hackad 2017 som de försvann. Nu funderar jag på olika sätt som jag skulle kunna dela med mig av banden.

Det är en blandning av hur banden är dokumenterade. Några är uppvävt band och mönster, några har ett garnprover och ett rutmönster ytterligare några är bara originalband med en lite lapp med information.

Det arbetet jag startade då för massa år sedan var att väva upp de äldre banden med garner som finns tillgängliga idag. Och det är det som jag nu funderar på att börja om med. Detta för kunna visa banden som de skulle se ut om du väver dem nu. Jag tänker ändå att i de fall då originalbanden finns i pärmen dela med mig av dessa så man får se dessa också.

Min plan är att väva upp några band och göra nerladdningsbara mönster. Som komplement spela in filmer för att visa hur man väver mönster i bandgrind. Hur låter den planen?

Band från Myssjö

Vad ska jag göra?

Börja med att kolla igenom det jag gjorde för en massa år sedan. Vilka band började jag väva på? Digitalisera mönstren och i de fall det saknas gör rutmönster och varpordning. Göra mönster i .pdf format, redo att bli ner laddade. Och så spela in en bunt filmer om bandvävning. Visst låter det som en kul ”att göra lista”?

Så nu har jag något att göra det närmsta året, minst.

Några varpar som väntar på att bli vävda.

Boktips: Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell

Jag följer ett antal vävare på Instagram, vävare från USA, Australien, Storbritannien… Det de har gemensamt är att det väver ofta stora vepor med massa strukturer och gärna ryaknutar. Jag har varit nyfiken på hur de väver och hur dem tänker i sin vävning. Därför köpte jag denna boken av Lindsey Campbell som driver företaget ”Hello Hydrangea” och som säljer vävar och har skrivit två böcker om vävning.

Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell, ISBN: 978-0-7643-5631-5, Schiffer Publishing, Ltd. (Boken är på engelska.)

Boken uppdelad i 7 kapitel eller sektioner som de kallas i boken. Lindsey börjar boken med att ge förslag på hur man kan använda boken och där förklarar hon också innehållet i kapitlen. Boken innehåller 15 olika projekt i olika svårighets grad.

Boken börjar som man kan förvänta sig med en genomgång av olika material och garn som man kan använda. Vilket garn är det bästa varpgarnet? Den typen av frågor svarar Lindsey på. Hon visar också hur man tillverkar en enkel vävram av en kilram. Hon berättar också att man kan köpa färdiga vävramar men jag håller med om att ett bra sätt att börja är att gör en vävram själv, eller leta en på loppis.

Den största delen av boken är att Lindsey visar olika sätt att väva mönster och olika strukturer. Fokus i boken är att väva vepor och det är många tekniker som är väldigt typiska för det. Förutom bastekniker som tuskaft som visar hon olika knutar, hur man väver bilder och olika sätta att väva in paljetter och pärlor. Hon visar också olika sätt att göra toffsar och andra utanpåliggande dekorationer som man kanske inte använder i annan vävning.

Av de 15 projekten som är i böckerna så är 7 stycken vepor, de övriga är de flesta andra inredningsdetaljer, men ett projekt är också ett halsband.

En bläddring i boken.

Är detta en bok för din bokhylla?

Detta är boken för dig som är sugen på att väva den typen av vepor som man ofta ser på sociala media. Utgångspunkten för boken är att du inte har vävt tidigare så alla kan ta upp denna boken och börja väva. Det betyder inte att det inte finns något att hämta för dig som har vävt tidigare, man kan använda den som uppslagsbok. Är du inte sugen på att väva vepor i denna stilen så är detta inte boken för dig, lägg dina pengar på en annan bok istälet.

För mig som är utbildad inom den skandinaviska traditionen kan vissa saker på riktigt störa mig mig i denna boken, egentligen inte bara i denna boken utan varje gång jag ser beskrivningen av hur man väver mönster. Och det är att man först väver mönstret och sedan fyller i runtom, det verkar som att ”gå över ån för vatten”. Men jag borde prova, man ska prova allt en gång (inom vävning i alla fall), och se hur det är att väva, det kanske blir den ”nya vävtekniken” jag ska testa för att få fylla i den rutan i slöjdbingot.

Länkar:

Boktips: Simple weave av Kerstin Neumüller

Av namnet att döma kan man tro att detta är en bok på engelska, men det är missvisande den är på svenska. Kerstin har tidigare gett ut två böcker, denna är dock den första om vävning. Det har kommit härligt många böcker om vävning senaste åren. Denna tar dock ett nytt grepp då det är som underrubriken säger ”Väv utan vävstol”.

”Simple weave; Väv utan vävstol” av Kerstin Neumüller, Natur & Kultur, 2021, ISBN: 978-91-27-17482-5. Simple weave ingår i en serie som heter Hantverka som ”passar dig som är nyfiken på hantverk”. Just nu består serien av tre titlar, jag hoppas Natur & Kultur kommer att utöka serien.

Boken är pedagogiskt upplagd i tre delar och i sin tur är indelade i olika kapitel. Svårhetsgraden ökar också ju längre man kommer i boken.

Del 1: Teknik

Första delen svarar på frågor som ”Vad är väv?” och en ordlista. Sen kommer ett kapitel om att välja garn. Där ger Kerstin som jag tror många behöver höra:

…lägg inte tid på att göra ett projekt med ett projekt med ett material som inte känns helt rätt.

Kerstin Neumüller, Simple weave, sidan 14

Hon går i texten djupare in i hur hon tänker och spinner vidare med tips på att hitta färger och garner som man tycker om.

Delen innehåller också instruktioner för hur man varpar, inte bara på varpa, utan också med stolar och på bord.

Del 2: Väva

I denna delen visat Kerstin hur man väver med bandgrind, vävram och ryggbandsvävstol.

Den största delen av upptas vävning med bandgrind. Det första som gås igenom är hur man väver med en bandgrind, hur man trär den och tips och trix med vävning. Sedan får man på ett enkelt och tydligt beskrivit för sig hur man väver varpripsmönstrade band, fokus ligger på hur man gör olika mönster.

Sen kommer ett kapitel om balanserad väv, i det kapitel beskriver Kerstin också hur hon väver bredare och hur hon tänker vid val av varp och inslag. Här finns också två projekt, ett pennskrin och ansiktspads.

I det tredje kapitlet på vävning med bandgrind handlar om inslagsrips. Här börjar också Kerstin sin beskrivning av bildväv. Det fortsätter hon att utveckla i kapitlet om bildväv i vävram. I det kapitlet visar hon på olika sätt att mönstra en bildväv.

Sedan kommer ”Att väv på ryggbandsvävstol”. Det kapitlet innehåller information om hur man sätter upp i en varp i ryggbandsvävstol och sen hur man väver. Detta kapitel innehåller också flera olika projekt i olika kvalitéer.

Delen ”Väva” avslutas med efterbehandlingar, avslutningar och teknik och felsök.

Del 3: Redskap

Det här är den delen som skiljer denna boken från majoriteten av andra vävböcker. ”Gör dina egna väv-verktyg”, Kerstin visar och beskriver hur man tillverkar bandgrindar i både mjölkpaketspapp och i trä. Hon ger också beskrivningar på hur man tillverkar en enkel vävspännare, en vävram och inte minst en ryggbandsvävstol.

Är detta en vävbok för din bokhylla?

Jag gillar denna boken och ser framför mig att jag i sommar kommer att sitta ute och väva i en ryggbandsvävstol.

”Simple weave” är en bra starta-bok, den är ett lätt sätt att känna på vävning som hantverk. Att den också innehåller beskrivning för ryggbandsvävstol gör att man kan väva bredare vävar än band. Eftersom man gör vävstolen själv så kan man göra den så bred som man vill, tänk bara på att ju bredare desto fler trådar och desto längre mer jobb är det.

Något jag uppskattar är att det finns projekt i boken. Jag tycker alltid att det är svårt att komma på vad man ska göra med banden man väver. Projekten som finns med i boken tycker jag också är roliga och användbara.

Så för att svara på frågan, är detta en vävbok för din bokhylla? Är du nyfiken på vävning och vill starta på ett sätt som inte känns övermäktigt, detta är boken för dig. Det är också boken för dig som vill kunna ta med dig vävning när du reser eller varför inte bara ut på balkongen på sommaren.

Jag har i alla fall skrivit upp ”Väva i ryggbandsvävstol” i min slöjdplan för 2022. Kanske kommer det härliga bilder på mig när jag sitter i solen och väver, det är i alla fall målbilden.

Båtskyttlar

Som vävare har man oftast ett antal skyttlar, inte alla vävare men dom flesta har det. Jag har en hel hög med skyttlar och har testat ännu fler på utbildningar och kurser. Så vad tycker jag gör en bra skyttel och hur väljer jag vilken jag ska använda till vad.

Jag äger rätt många skyttlar av olika slag. Jag har ärvt, fått och köpt. Men för den skulle så betyder inte det att jag använder alla, nej jag har några favoriter och det är de som används hela tiden.

Några av mina favoritskyttlar:

Mattskyttlar

När jag ska väva med lite tjockare ullgarn så är detta skyttlarna jag sträcker mig efter. Jag har vävt så mycket med dessa, bårtäcken, möbeltyg och andra beställningar. Jag älskar att man kan göra stora spolar där det får plats mycket garn, när man har tjock garn så blir det inte så många meter på en ”vanlig” skyttel.

”Vanlig” skyttel

Jag kallar den för ”vanlig” för att det är denna som det finns mest varianter av, både äldre och nyare. Den är bra när man ska väva typ allt. Jag använder den när jag väver med lin och bomull, men också tunnare ullgarn.

Jag har denna i flera olika material, plast och trä, och olika träslag. Jag har flera handgjorda och en är så len som silke, helt underbar.

Dubbel skyttel

Det är inte en modell som jag använde jätte ofta men är bra att ha. När jag väver panama och vill att trådarna ska ligga parallellt då använder jag den.

Film på YouTube:

Jag har lagt upp en film jag spelat in på YouTube där jag pratar om skyttlar och försöker besvara frågan, vilka modeller det finns, när man använder dem och hur många behöver man?!

Boktips: Rosengång av Anna Östlund

”Rosengång ; Berättelser, Historik, vävar” av Anna Östlund, Eget förlag, 2012, ISBN: 978-91-637-1635-5. Boken är indelade i tre delar berättelser, historik och vävar. Anna börjar med att berätta om sin mormor som var hennes ingång till vävning. Men också att hon började väva själv först senare. Och att det var vid en vävkurs på Fornby Folkhögskola som idéen till boken kom.

Berättelser om vävning

De berättelser som Anna har med i boken är berättelserna från de vävare som hon lärde känna på den kursen på folkhögskolan. Frågan hon vill besvara är:

Vad är det i vävande som gör att det skapar sådan lust, glädje och engagemang?”

Anna Östlund. Rosengång ; Berättelser, Historik, Vävar. sidan 9

Hon besvara frågan genom nio, som hon skriver, personliga berättelser om elva kvinnor. Det är nio härliga berättelser som visar på hur olika ingångar och tankesätt man har runt vävningen. Att det är så många ger också flera olika svar på frågan och gör detta till en ovanlig vävbok då den handlar lika mycket om vävning som de som väver. De ger också en fördjupning till de vävmönster som finns med i boken eftersom det är dessa kvinnor som har formgivit vävarna i boken.

Historik om rosengång

I kapitlet berättar Anna om rosegångens historia. Anna intervjuar Ulla Berglund Brasch, då hemslöjdskonsulent i Dalarna om rosengång i Dalarna men också om hennes jakt efter nya produkter och det projektet ”Åklä och tria” där bland annat äldre vävar analyserades för att ta fram vävsedlar och beskrivningar. Det är intressant att läsa om projektet och hur Ulla ser på rekonstruktion av äldre vävar. Kapitlet består också av stora tydliga färgbilder på äldre vävar, alla med en kort information om vart täcket är ifrån och lite om hur täckena såg ut i just den bygden.

Vävar – 23 vävsedlar

Det finns 23 vävsedlar i boken. Det är vävar på allt från mattor till väskor. Alla vävar är formgivna av kvinnorna i boken och Anna. Det märks också utifrån att det är olika formspråk och många olika färgskalor. Formspråket är allt från väldigt traditionellt till nyskapande.

Då det har gått ett antal år sedan boken kom ut så är det också många som har vävt ur den och visat på sociala media. En väv som var mycket populär för några år sedan var en matta som heter Ormmatta, formgiven av Yvonne Åkerblom, det är en matta som jag också tycker är mycket fin.

Det är härligt med den mångfald av vävmönster som finns i boken, det finns något för alla.

Jag gillar boken ”Rosengång; Berättelser, Historia, Vävar”. Det är en bok som jag har tipsat många nybörjare om. Varför jag har gjort det är för att jag tycker att rosengång är en bra bindning om man vill väva lite friare mönster. Men för den skulle är den inte bara för nybörjare, och det är där berättelserna är givande och intressanta att läsa. Är du intresserad av rosengång så är det här boken du ska ha.

Andra böcker av Anna Östlund

  • Rosengång i Varmvalsverket, Eget förlag, 2014, ISBN 978-91-637-1636-2
  • Från Januariblues till Decemberröd – 18 kuddar i rosengång, Eget förlag, 2016, ISBN 978-91-639-0257-4
Det grå tyget som boken ligger på ett en provväv i en rosengångsvariant som jag vävde inför ett bårtäcke.

Maj 2021

Hur har maj varit? Det var så jag påbörjade detta stycket när jag gjorde utkastet i början av maj. Det visade sig vara en svårare fråga att svar på än jag trodde. Maj har haft helt fantastiska höjdpunkter men också djupa dalar.

Familjen och vardag

Maskorosplockning vid vattenkraftverket ”Näsaforsen”.

Maj var en månad utan vab, däremot har jag varit sjuk några dagar. Jag har också varit lite ledig och särskilt sista helgen då jag var ledig torsdag – söndag, då åkte jag och Nova till mina föräldrar på landet. Vi hade tur med vädret och det blev mycket tid ute. Nova fick se sitt första vattenkraftverk, eller som Nova konstaterade ”det är mycket vågor”.

Vardag är vardag, jobb, förskola och så går det runt. När våren äntligen kom på riktigt blev det att fixa med odlingarna, både att sätta fröer på friland och att plantera ut det jag förodlat inne. Det ska bli så spännande att se vad som kommer att bli bra och, på klarspråk, vad som kommer att dö.

Hantverk

Jag har nog mest stickat under maj också, precis som april. Men jag har också vävt och sytt.

Jag har mest stickat på min aeolian sjal, jag påbörjade den tidigare i vinter men den har sedan fått legat ett tag. Det är mycket räknande och jag har inte känt mig sugen på en sådan stickning. Men nu är suget tillbaka och det har blivit en bunt av varv stickade under månaden som gått.

Jag väver på en matta som ska vara klar till hösten. Just nu är det mycket grått, och rött. Det ska bli så kul att få visa upp den färdiga mattan.

En sommarfilt har jag också påbörjat, den är till Nova. Jag har några blommor som jag ska sy fast och så några blad, och så kanten. Jag har en förhoppning att det inte ska ta allt för lång tid.

Nu ser jag fram emot juni, och vid midsommar börjar min semester. Hur mycket jag än älskar mitt jobb så ser jag jag verkligen fram emot semestern.

Boktips: Konsten att väva : En praktisk handbok av Åsa Pärson & Amica Sundström

Äntligen är den här. Ja, den har varit här i över en månad men det är först nu som jag håller i mitt alldeles egna exemplar. ”Konsten att väva : En praktisk handbok” av Åsa Pärson och Amica Sundström, Bonnier Fakta, 2021, ISBN: 978-91-7887-085-1.

Det är en rejäl bok, på många sätt, den är ganska tung och tjock och inte konstigt det med tanke på allt som får plats mellan pärmarna. Boken är uppdelad i åtta kapitel.

Första kapitlet är ”Vävprojekt” och det innehåller 22 vävprojekt för hemmet, som det står på baksidan. Kapitelet börjar med att Åsa skriver om hur hon jobbar när hon komponerar ett tyg, och det är väldigt intressant att läsa. Att bokens vävprojekt har tillkommit i hennes önskan att fylla det torp hon hyr med handvävda textilier, och det gör att dom har ett syfte utöver att vara med i boken. Det är något som jag tycker märks. En detalj som jag tycker ska finnas i flera vävboken är hur många trådar per centimeter garnet har när man lindar det runt en linjal.

Efter det kommer det fyra kapitel, ”Vävstolar & redskap”, ”Material”, ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”.

I dessa fyra kapitel ska du bland annat att läsa om hur du kan tänka när du väljer en vävstol. Det finns en genomgång om vilka redskap du rekommenderas att ha när du börjar väva, men också vad man kan komplettera med efter behov när man vävt ett tag. I kapitlet om material handlar det om naturfibrer och man går igenom kort fårull, lin och bomull.

I dom två kapitlen ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”. I ”Uppsättning av väven” finns det instruktioner på alla moment som ingår i en vävuppsättning, från varpning till vävning och nerklippning. Jag gillar att man också tar upp ergonomi, för som man skriver ”Vävstolen och vävningen är inte alltid det mest ergonomiska för din kropp”. Kapitlet avslutas med ”felsökning”. ”Vävteori” är super om du vill göra egna vävar och vävnotor. Där finns instruktioner för hur du räknar ut hur många trådar du ska ha per centimeter i det garn som du vill använda i din väv. Hur lång och bred din varp ska vara och hur man ska tänka med mönsterindelning. Man går igenom garnnummer, det finns också uträkningar för att räkna ut garnåtgång. Det sista stycket handlar om hur man ska tänka om man har en vävnota och så vill man byta kvalitet på varp och/eller inslag.

För att tydliggöra kapitlet ”Bindningslära” har det fått en annan färg, papperet där är ljusbeige och det syns också när boken är stängd var det kapitlet är. 189 bindningar har man med i kapitlet och alla visas med en provlapp och med ett bindningmönster. Boken går igenom grundbindningarna tuskaft, kypert och satin. Man går också igenom många fler bindningar bland annat sammansatta bindningar, cord och kräppbindningar.

Sjunde kapitlet går igenom ”Konstvävnadstekniker”, man har valt att ha med både plockade och skyttlade tekniker. Även dessa tekniker visas med provvävar och i dom fall det är aktuellt bindmönster.

Det åttonde och avslutade kapitlet heter ”Avslutningar, monteringar & skötsel” och det är ett bra avslut på boken, med både monteringar både för tunnare vävar som skulle fållas och avslut för mattor.

Jag tror att det här kommer att bli en ny vävbok som att bli som en uppslagsbok för vävare, på samma sätt som ”Stora Vävboken” av Laila Lundell har varit under många år.