Kategori: Vävning

Sol ute, sol på varpen

Känns som jag jobbar med ytterligheter, från en väv i hellinne på fullbredd till en provväv i bomull och ull. Den senare känns väldigt lätt arbetad i jämförelse.

Jag har längtat hela vintern efter att kunna jobba med öppet fönster så jag kan känna vinden som blåser. Idag var det äntligen dags. Och solen som skiner in på varpen, det gör att jag mår så mycket bättre, det är osm att vinterns tunga täcke lättar något.

Det jag ska väva är en beställning så ni får hålla till godo med lite bilder på varpen, men jag kan lova att det blir snyggt!

En gigantisk daldräll

Efter att ha haft en vävstol med en vävbredd på 100 cm så är det häftigt att kunna den nya vävstolen kunna väva 150 cm. Så min vana trogen så köra jag fullt ut. Så första väven i vävstolen blev en hellinne daldräll med en bredd av 146 cm.

Vävning pågår.

Vävarna, det är totalt 3 stycken, är till Anders Knutsson och han skapar helt underbara målningar på dom. Det är spännande att få väva en daldräll där målet är att ha långa flotteringar och inte försöka avbinda dom. Och det är för att dom ska bli tavlor och inte bordsdukar.

Ett litet latmanstrick!

När jag hade gjort framknytning upptäckte jag en tråd som var lite slappare än dom andra, lösningen blev att sätta en papperstuss under just den tråden. Det funkade jättebra!

Så hur är det att väva så brett? Det kräver mer av kroppen, mer kraft för att kunna skyttla och att slå. Det är en teknik med allt. Nästa väv är smalare ska faktiskt bli skönt att få lite omväxling.

Innan vävarna skickades till New York och Anders dansade Nova en liten dans på en.

Min ”nya” vävstol

Nu har den varit i drift ett tag! Vävstolen som varit min i några år nu men den har fått legat till sig i förrådet, i höstas var det äntligen dags.

Jag kallar den för mitt ”slagskepp” för att den tar sån plats i mitt vävrum. Det är den 150 cm bred Cyrus-vävstol från AK:s snickeri i Öxabäck, utrustad med 16 skaft och trampor.

Här håller jag på dra på en varp med min nya redkam.

Det är intressant när man ska sätta upp en vävstol som har legat så länge. Till exempel hade, alla delarna, svällt så det var med möda och ett stämjärn som jag fick bröst och knäbom på plats.

Man inser ju också hur många andra saker man måste köpa nytt. För mig blev det att beställa en ny redkam, för de jag har är 100 cm bred. Några nya skedar har det också blivit. Jag insåg också att det inte följde med så många bomspröt så när jag ändå beställde skeda bestämde jag några buntar spröt.

Men nu är alla delarna på plats, och nya snören från System Texsolv. Bara för att det var kul filmade jag är jag monterade snörena. Titta och njut.

En väldigt uppsnabbad video av när jag monterar snörena och sätter fast ringarna på trampsnörena.

Gluggväv från Vemdalen

Jag har tillsammans med Länshemslöjdskonsulenterna i Jämtland – Härjedalen vävt upp ett antal kopior av fälltäckesväv. Det här var den första, den vävdes till VÄV utställningen på Nordiska museet 2012.

Jag vet inte särskilt mycket om historien runt denna fälltäckesväven. Det jag vet är att Ingela Fredell, hemslöjdskonsulent, hittade den i en hög med äldre trasmattor på hembygdsgården i Vemdalen, Härjedalen.

Kanske funderar du på varför jag kallar det för ”gluggväv”? För visst ser det ut som en plattväv, och du ser alldeles rätt det är en plattväv. Men i Vemdalen har plattväv kallats för gluggväv, ett namn som jag tycker är helt underbart, för det säger något om mönstret för det är ju fullt av gluggar.

Det är väldigt spännande att få dyka ner i analyser av äldre vävar. Jag hittar alltid små ”egenheten”, tänk om man skulle kunna fråga den som vävt om inspiration, vävningsarbetet…

När analysen är klar så är det dags för provvävning och så vävningen av den slutliga väven. I det här fallet en våd av tyg.

Oftast sluta min del här efter leverans till kund. Men i det här fallet fick jag hänga med ett tag till. Under våren – sommaren 2012 visades utställningen VÄV på nordiska museet i Stockholm, det var i samband med Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds 100-års jubileum.

Vill du väva en egen gluggväv från Vemdalen, här kan du ladda ner vävsedeln i .pdf format.

2020 är här

Tänk att 10-talet är över och vi nu är 20-talet här, hur gick det till? Det känns som att det har gått så fort. Och det har hänt så mycket, det största som hänt är Nova, som alldeles snart fyller 3 år. Det har också varit roliga och givande beställningar och utställningar.

Jag laddar i det solljus som visar sig under januari.

Så här efter nyår ser jag många bingoplattor och listor på sånt man planerar att göra under året. Det har jag inte gjort, mitt stora mål för 2020 är att hitta flow, mycket av det försvann under neoresan med Nova under våren 2017 och jag vill hitta tillbaka till det.

Just nu skriver och skissar jag alla idéer jag har så får vi se vad som blir verklighet. Jag har några beställningar jag vet om, några som jag hoppas är på G och så vill jag väva några saker för jag tror att dom kommer bli så bra.

Min favoritskyttel len som silke.

Just nu i vävstolen har jag målarduk till Anders, om allt går som det ska kommer målningarna att visas i Stockholm i vår, men mer om det när det närmar sig.

Det är fösta gången som jag väver så brett, 146 cm, i hellinne. Det kräver mera styrka och än har jag inte hittat samma rytm som när jag väver smalt, men det kommer som med allt annat man tränar på.

(När vi var ute och såg pärlemormolnen på första bilden så sken månen ganska starkt och Novas stora fundering var, ”Var är solen?”. Hon och momma hade precis pratat mycket om solen och månen så det var det som var hennes fokus.)

Väv med Hanna på YouTube: Snålframknytning

Nu ligger min andra video uppe på YouTube, lite nervöst är det allt med ett nytt medium. Sen tidigare finns där en film jag gjorde som komplement till Vävmagasinets notis om ”Mekaniskaskedkrokar”.

I denna andra filmen visar jag hur jag gör en ”snålframknytning”, en av mina favorit framknytningar.

Första gången jag kom i kontakt med snålframknytning var på Sätergläntan. Jag läste väv år 2 där och vi hade ett antal kurser tillsammans med ”kortkursare”, alltså personer som gick en kortkurs på vanligt vis en vecka. Kursen hette ”Mångskaftade Linnevävar”, om jag inte helt missminner mig och en av ”kortkursarna” var det som visade snålframknytning. En framknytning som är perfekt för lin. Efter den kursen använder jag alltid den när jag knyter fram lin.

Garn leveranser!

Det känns både helt fantastiskt och lite skrämmande att vara igång med vävningen igen, inte på full fart än, men lite mer än dom senaste två åren. För några veckor sedan fick jag två lite större garn leveranser. Och jag vet, nästan, i vilken ordning jag kommer att väva.

Först blir det en linneväv, och det i en ”massa” färger och det gillar jag, ska sätta mig ner och linda för att hitta en fin randning.

Därefter blir det provvävning för ett projekt som kommer att vävas senare i vår eller två ”bonader”. Provvävningen känns lite extra särskilt som det medför att jag ska ställa upp min stora vävstol, min Öxabäck 150 cm, med 16 skaft och trampor.

Bonaderna ska troligtvis visas på en utställning i april, och den blir något helt nytt, lite utan för bekvämlighetszonen.

Kormatta till Aspås kyrka

I december 2014 var det dags för överlämning av en kormatta till Aspås kyrka i Jämtland. Det var ett särskilt projekt för mig på många sätt. Det var det första projektet där jag och Katarina Widegren-Flach samarbetare. Katarina stod för formgivningen och jag vävde. Det var den största mattan jag hade vävt. Jag fick också färska upp min rölakansteknik, det hade då varit ett tag sedan jag vävde rölakan, och det är så kul.

Kvaliteten är en klassisk rölakansmatta, linvarp och ullinslag. Jag vävde den i trå våder som jag sedan sydde ihop och som avslut orientalisk fläta. Det som är lite speciellt med denna mattan är att den är bågformad för att följa altarringen.

I vävstolen, jag vävde med baksidan upp.

Jag har gjort ett galleri i min profolio på HannaKristine.se, det hittar du HÄR.

Årskrönika 2018

Då var 2018 över, ett helt år, 12 månader, 365 dagar, oj vad fort det har gått! Jag har varit hemma med Nova hela 2018, först vabbade jag och därefter föräldraledig. Oj vad det har hänt mycket med henne, januari förra året kröp hon inte och nu springer hon. Hennes personlighet som växer varje dag, min glada, envisa, nyfikna dotter.

Under tiden jag vabbade var jag mer eller mindre helt kreativt blockerad. Nova var också ganska vårdkrävande, särskilt under nätterna, så all energi gick till det. Jag försökte vara med i ”Sock Madness” sockstickartävlingen på ravelry, jag hann färdigt två par.

Sockarna ”Black Berry” omgång 1, av Sock madness 2018.

Hösten har gått åt till att hitta tillbaka, och helt tillbaka är jag inte men jag har gjort en start. Men några saker har blivit klara eller påbörjade.

Jag och Katarina, Varpverket, vid överlämningen av bårtäcket ”Kyanit” i Lugnviks kyrkan.

Den största är överlämningen av bårtäcket till Östersundsförsamling, det är det tredje och kommer att brukas i Lugnviks, Odensala och Gamla Kyrkan. Täcket är vävt i diamantkypert och bården i en åttaskaftad kypert jag har ritat själv.

En av målardukarna till Anders i vävstolen.

Jag har också vävt målarduk till Anders, bilderna jag har fått sett ser fantastiska ut. Som vanligt hoppas jag att jag får ser dom i verkliga livet, kanske blir det i vår då han ska vara med på Market Fair på Liljevalchs i Stockholm.

Sen har jag vävt några provvävar som jag hoppas kunna dela med mig under nästa år.

Privat har jag stickat lite, klappat en massa tyg som jag hoppas sy av någon dag. Jag var med i en BOM club så jag har sytt ganska mycket ”English Paper Pieces”, men det är mycket kvar innan det är klart.

Jag syr på en av stjärnorna i BOM cluben jag var med i.

Jag ser fram emot 2019, dom kommer säkert att hända många roliga saker, några vet jag om idag, andra har jag ingen aning om.

Tips för provvävning

Just nu har jag en provväv i vävstolen och jag tänkte dela med mig av mina tips om provvävning. Vad brukar jag tänka på, varför tar jag dom beslut jag gör inför, under och efter en provväv. Och jag hoppas på att göra er sugna på att provväva.

Provvävning av en Jämtlandsdräll 
Cottolin 22/2 i varp och botteninslag och lin 16/2 som mönsterinslag.

Till att börja med bestämmer jag vad jag vill ha ”ut av” provväven. Är det en teknik jag ska testa eller garn, eller både och. Kanske är det också en eller fler efterbehandlingar som ska testas. När jag vet det så kan jag bestämma hur bred och lång jag ska göra varpen.

Så här bestämmer jag bredden: Jag brukar inte göra en provväv bredare än 40 cm. Desto bredare den slutliga väven ska vara desto bredare gör jag provväven. Anledningen till det är att jag vill att provväven ska överstämma med den färdiga väven så mycket som möjligt. Om den färdiga väven har en skedbred på 120 cm så kan det bli väldigt missvisande att göra en provväv som är 20 cm. Det är av flera anledningar, en är att man kan spänna en smal varp mycket hårdare än en bred, det är också lättare att slå till en smalare väv än en bred. Det gör att det är lätt att provväven är vävd med hårdare spänd varp och slagen hårdare. 

Om man ändå vill göra en mycket smal provväv är det viktigt att ha det i beaktande och inte överspänna varpen och vara väldigt noggrann med inslagstätheten. Det som ändå kan uppstå är att det ändå inte går att få samma inslagstäthet i den färdiga väven, en lösning på det är att byta sked till ett steg glesare, t ex från 35/10 till 30/10.

Så här bestämmer jag längden: Hur många prover vill jag väva och hur långa? Min vanliga vävlängd för ett prov är 30 cm. Sen är det lite en fråga om hur kostsamt är varpgarnet, om det inte är förfärligt kostsamt lägger jag på en bra bit, det är inte ovanligt att jag får en idé som jag vill testa när jag provväver.

När det är dags att väva så har jag oftast en plan, vilka inslag/mönster jag vill prova. Men jag försöker också komma på några oväntade varianter. Vad händer om jag väver mönster med enkelt, dubbelt, treduddelt… garn? Eller byter ut några varptrådar. Jag tänker inte bara på själva projektet som provväven är tänkt för utan också för framtiden. Jag vet inte hur ni är men jag har några garner som jag suktar efter att få prova, så om jag sätter upp en provväv där dom kan passa tar jag ofta möjligheten att väva med dom.

Testrutan är sydd med rödtråd och för att den ska synas riktigt bra fick den ha kvar sin färg.

Testruta: På prover som ska tvättas syr jag en testruta som är 10×10 cm, det gör jag i vävstolen under spänning. Det gör det lätt att mäta krymp sen, och om provet blir liggande så vet jag att det rutan alltid är sydd 10×10 cm i vävstolen. När jag syr rutan använder jag mig av en böjdnål, det underlättar när man ska sy i den spända väven.

Och sen då? Hur ska den slutliga produkten behandlas? Ska den tvättas i maskin på 60 grader, kemtvättas, kanske bara pressas eller kanske skickas i väg på beredning? (Om du ska skicka din provväv på beredning eller rugga den själv så kan du inte ha en sydd provruta, utan mät hela biten innan och efter). Det bästa är om du kan dela din bit eller i alla fall behåller en del som råväv att ha som referens sen i vävstolen. Här kan man också experimentera med olika efterbehandlingar, kanske tvätta ett tyg som egentligen ska handtvättas på 60 grader eller varför inte 90 grader? Vem vet det kanske blir jättebra?!

Mitt sista tips är dokumentera! Skriv upp allt du kan tänka dig vilja veta om du skulle använda just den provväven till något i framtiden. Just nu är jag i en mellantid när det kommer till hur jag ska dokumentera i framtiden. Tidigare har jag blandat ganska hejvilt. Vissa provvävar har fått lappar fastsatta på sig med all information och andra har hamnat i pärmar. Båda systemen har sina fördelar och nackdelar. I en pärm blir det lätt ordning och reda, lätt att bläddra i osv. I ett lösbladssystem blir det att proverna far runt på ett annat sätt, samtidigt gillar jag det taktila letandet som blir, händerna som styr och inte ögonen lika mycket. Sen är det en utrymmesfråga, pärmar tar rätt mycket plats, men får oftast ner fler prover i en låda och behöver inte heller fundera så mycket på att dom ska passa i en plastficka. 

Så provväv, se provvävarna som dina skatter, något att njuta av ofta och hämta inspiration av.