Kategori: Livet

Juli 2021

Semestermånaden

Mycket uteliv under juli

Jag har varit ledig hela Juli och det har varit skönt. Det har varit fantastiskt väder nästa hela månaden. Det har varit skönt de dagarna som inte har varit under 20 grader.

Jag har varit hemma nästan hela månaden med min familj. Vi var en tur till Mattias föräldrar. Svärmor bor nära en sjö, och det var så härligt att bada i en sjö med sandstrand och sandbotten, det var första gången för Nova. Det har badats hemma också i Storsjön, inte lika varmt men så svalkande.

Att säga att allt är bra är att ljuga. Någon som står mig mycket nära är sjuk och det är jobbigt att hantera. Men det är inte min historia att berätta. Men jag kan säga att det är periodvis mycket kämpigt och har varit så sedan i vintras.

Hantverk

Jag har börjat sticka bålen på koftan ”Agnes”.

Jag har stickat och stickat på min kofta, jag är än inte klar men jag börjar se slutet. Eller mest skrämmande ”steekningen” jag har aldrig gjort det innan men någon gång ska vara första, men det ska säkert gå bra, hoppas jag.

Vävt har jag också gjort, ska bli så kul att visa det jag väver när det är överlämnat till kund.

Jag har också gjort en plan för kläder att sy i höst. Det första plagget har jag börjat med, men jag har lite tidsbrist just nu så det går inte fort.

Det var varmt och soligt, ibland lite för mycket för min smak.

Juni 2021

Så hur var juni? Juni har verkligen varit omväxlande om man ser till vädret, från högsommarvärme till ensiffriga temperaturer. Det har varit en riktigt bra månad på många sätt men också väldigt jobbig periodvis, och vi avslutar den med vattkoppor!

På min födelsedag var det helt underbart och jag kunde sitta ute och ha skypemöte.

Vardag och familjen

Juni har varit mycket vardag. Med helt vanliga jobbdagar. Men jag har också haft stora behov av att bara pausa allt och bara andas och känna att jag är här och nu. Denna månaden hände också något som aldrig hänt förut, dom ringde från förskolan och ville att vi skulle hämta Nova som var sjuk, i vattkoppor. Så det var bara att hämta henne. Och om det nu inte en vecka senare dyker upp nu vattkoppor så kan man räkna det totala antalet på både händers fingrar.

Nova på cykeltur i Östersund

Hantverk

Jag har hantverkat en del också. Jag har stickat på en mysteriestickning som jag kommer kunna visa efter den 15 juli enligt designerns önskemål. Det har blivit en del broderat också på den jämtländska brudkudden som jag påbörjade i höstas. På jobbet har jag stickat på en sjal från Stephen West, Herbivore. Jag har vävt vidare också. Just nu känns det som det är så mycket jag inte kan visa just nu, det ska bli så kul när jag kan det.

Efter midsommar började jag min semester och jag ser fram emot en härlig sommar.

Grattis på födelsedagen!

Visst kan en blogg säga grattis på födelsedagen. Det gör i alla fall min blogg. Så grattis Hanna på 39-årsdagen, ett år kvar till 40!!!

Är det nu som ”alla” gör listor med sånt som dom ska ha gjort innan dom fyller 40 år. Det tänkte jag inte göra. Jag vet inte riktigt vad jag känner att jag behöver göra innan jag går in i nästa decennium.

Så vad jag tänker att jag fortsätter skapa, fortsätter vara kreativ och så får vi se vad som händer! Och jag kommer att hoppas att jag får fira min 40-årsdag med hela min familj nästa år. Att vädret kommer att vara så bra att vi kan sitt ute. Det hoppas jag på!

(Vem blir inte glad av en bukett maskrosor)

Maj 2021

Hur har maj varit? Det var så jag påbörjade detta stycket när jag gjorde utkastet i början av maj. Det visade sig vara en svårare fråga att svar på än jag trodde. Maj har haft helt fantastiska höjdpunkter men också djupa dalar.

Familjen och vardag

Maskorosplockning vid vattenkraftverket ”Näsaforsen”.

Maj var en månad utan vab, däremot har jag varit sjuk några dagar. Jag har också varit lite ledig och särskilt sista helgen då jag var ledig torsdag – söndag, då åkte jag och Nova till mina föräldrar på landet. Vi hade tur med vädret och det blev mycket tid ute. Nova fick se sitt första vattenkraftverk, eller som Nova konstaterade ”det är mycket vågor”.

Vardag är vardag, jobb, förskola och så går det runt. När våren äntligen kom på riktigt blev det att fixa med odlingarna, både att sätta fröer på friland och att plantera ut det jag förodlat inne. Det ska bli så spännande att se vad som kommer att bli bra och, på klarspråk, vad som kommer att dö.

Hantverk

Jag har nog mest stickat under maj också, precis som april. Men jag har också vävt och sytt.

Jag har mest stickat på min aeolian sjal, jag påbörjade den tidigare i vinter men den har sedan fått legat ett tag. Det är mycket räknande och jag har inte känt mig sugen på en sådan stickning. Men nu är suget tillbaka och det har blivit en bunt av varv stickade under månaden som gått.

Jag väver på en matta som ska vara klar till hösten. Just nu är det mycket grått, och rött. Det ska bli så kul att få visa upp den färdiga mattan.

En sommarfilt har jag också påbörjat, den är till Nova. Jag har några blommor som jag ska sy fast och så några blad, och så kanten. Jag har en förhoppning att det inte ska ta allt för lång tid.

Nu ser jag fram emot juni, och vid midsommar börjar min semester. Hur mycket jag än älskar mitt jobb så ser jag jag verkligen fram emot semestern.

April 2021

April började härligt med påsk och en långhelg. Sen gick det på som vanligt ända tills denna sista veckan då hela familjen varit förkyld.

Det var en härlig påsk!

Familjen och vardag

Det har verkligen varit april, helt fantastisk väder periodvis och så ett riktigt snöfall, och en massa dagar med lätt snöfall. Men vi fick en helt underbar vecka med tio plusgrader alla dagar.

Vardagen har verkligen varit vardag. Det känns som att varje dag har varit väldigt lika, lämna på förskolan, åka och jobba, åka hem laga middag och så nattning varannan kväll, städa och fixa, lite vi-tid eller egen-tid. Och så helger, som följer sitt eget schema. Men så kom en rejäl förkylning och med det blev det en vecka hemma för hela familjen och covid-tester för mig och maken.

Jag tror alla ser fram emot att komma tillbaka till vardagen förhoppningsvis kan vi börja maj så.

Hantverk

”Winter Light Shawl” som mamma fick present.

Mitt stora projekt som jag avslutat var en sjal som min mamma fick i födelsedagspresent. Hon fick se min Slipstravaganaza och tyckte om den så jag fick idéen att sticka en liknande till henne. Jag har stickat på den ett tag och har vetat vilket datum som är deadline, det blev ändå blockning natten innan överlämnandet.

Första bården på bålen av Novas sommarkofta.

Ett projekt har jag också påbörjat, en sommarkofta till Nova i Hönsestrik. Jag har stickat bålen och påbörjat första ärmen. Temat är insekter, men jag tyckte att insekterna skulle ha något att äta på eller få pollen ifrån så det fick bli en bård med blommor längst ner på bålen. Jag stickar efter mönster som finns i Anna Bauers bok, Hönsestrik forever.

Jag har också bestämt mig för ett semesterprojekt och beställt material till det. Det innebär också att jag har en deadline för Novas sommarkofta 15 juni, det borde jag fixa.

Det grönskar inne och ute

Här ska det bli brytbönor, ”Purple queen”. Nova som valde i butiken, hoppas dom är goda.

All snön är inte helt borta än från gräsmattan men inne växer det i små krukor i väntan på att få komma ut och växa sig stora. Just nu läser jag om jord och gödning, biokol var har du varit i hela mitt liv?!

Nova har skrivit Hanna för första gången.

Februari och Mars 2021

Hur har februari och mars varit? Man kan utan tvekan säga att jag har varit lite frånvarande av olika anledningar. Det har varit två tuffa månader på olika plan. Nu längtar jag till våren och sommaren och att värmen och ljuset ska komma tillbaka.

Familjen och vardag

Skogsbadade i Tysjöarnas naturreservat i mars.

Februari började med att jag tappade rösten och var förkyld, inte det bästa när dina främsta arbetsuppgifter innebär att du pratar i telefon. Det tog nästan två veckor innan jag var helt på banan igen. Sen har det varit lite VAB, men inte som det brukar vara denna säsongen.

Ju varmare och ljusare det blir desto lättare är det att motivera sig att faktiskt ta sig ut på en tur. Och det har blivit några stycken, några korta andra lite längre. Men någon fördel ska man ha av att bo där man bor, två kilometer i närmsta naturreservat och ännu närmare till en helt vanlig skog.

Nova stortrivs på sin förskola och februari innebar många kalla dagar, men också utflykter till pulkabacken. Men så kom mars och värmen, och det kan inte bli bättre med vattenpölar på hela lekplatsen. Tack och lov att det finns fodrad galon!

Hantverk

Det är svårt att visa något hantverk när det jag väver är hemligt och det jag stickar är ännu hemligare. Men några saker har jag slöjdat som jag kan visa. Bara några dagar in i februari anmälde jag mig till årets socksticknings tävling på Ravelry. Det gjorde att jag stickade klart ett par som jag påbörjade ifjol. Sockarna ”Hallonsaft”, som jag efter det att använde mycket.

Strumporna ”Löss”, som jag stickar på, en för mig nymodighet, en lite strumpsticka.

Jag påbörjade också ett par ”Löss” men dom har jag inte stickat klart än. I mars började den riktiga tävling och den sjätte skickades mönstret ut och jag började sticka. Och jag stickade en socka, och kände att jag inte ville tävla i år. Jag hade inte lust helt enkelt, och då bestämde jag mig för att inte vara med. Och det kändes lite som en befrielse, och den känslan var väldigt talande för att jag gjort rätt val.

Skissen ”Våren kan inte komma fort nog!”

Annars har jag också påbörjat och avbrutit projektet ”#100dayproject”. Det var kul till att börja med, men det bli något jag kom på att jag skulle göra fem minuter innan jag skulle lägga mig så det blev bara en stress. Och jag försöker ta bort allt som skapar stress som jag kan plocka bort och detta blev en sån sak.

Snart vår

Jag tycker den här bilden visar på årstidernas växling, den iskläda sjön till höger. Som får ge vika för värmen och en begynnande vårflod. Detta är Tysjöarnas utlopp i det som blir Semsån, i Tysjöransnaturreservat som ligger i Östersunds stadsdelen Lugnvik.

Jag hoppas april kommer att visa sig vara en riktig fin vårmånad.

Januari 2021

Det känns som det jag ”måste” börja med vädret, för oj vad det har snöat, känns som det har snöat meter. Och så två veckor med grader under 20 minus. Det har varit en januari med vinter, mycket vinter.

Familjen och vardag

Trött och vinterblek i väntan på att solen ska komma tillbaka.

Januari 2021 började på många sätt som dom flesta januari med en massa helgdagar och så tillbaka till rutiner. I år var det nästan så jag saknade dom. Nova ville tillbaka till kompisarna på förskolan och jag ville tillbaka till vardagsrutinerna. Och vi hittade tillbaka till våra rutiner och det var härligt att göra det. Fast jag ser fram emot påsken och den långhelg som väntar då.

Jobbmässigt har det varit som ”vanligt”, jag har jobbat på kontoret med dom få av mina kollegor som också är där. Mattias fortsätter att jobba hemma, allt är sig lika. Arbetsuppgifterna varierar lite men det mesta rullar på i vana spår.

Hantverket

Min påbörjade Aeolian.

Jag har mest stickat hela månaden. Jag blev klar med sjalen Slipstravaganza. Jag har också påbörjat en ny, Aeolian, den andra som jag stickar men den här gången är det den stora storleken. Jag har också en mötesstickning på jobbet som har växt lite under januari, det är Botanical sjal designad av Westknits.

Grönskan (Botanical), sjalen jag stickar på under skypemöten på jobbet.

Vävstolen har mer eller mindre fått vila under hela januari, det är först nu på slutet som jag har varpat och påbörjat pådragningen av nästa varp. Jag har dock ägnat mig åt lite planering och att göra dom slutliga uträkningarna för nästa väv.

Pysslat har jag också gjort med glitter och glasspinnar, det var kul!

Glasspinnar som snart ska hänga i ett fönster här hemma.

Nu ser jag framemot att ljuset sakna men säkert återvänder och med det lite mera energi. Februari innebär också att Nova fyller år, hon blir fyra år den första, så det kommer att bli firanden flera olika dagar.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

November 2020

November började kanske inte på bästa sätt för den började med regn och förkylning. Men den började också med att planera för advent och julpyssel.

Covid-19 eller förkylning – det är frågan

Den 6:e gjorde jag mitt första och förhoppningsvis enda Covid-19 test. Jag gjorde det på inrådan från sjukvården, för min spontana tanke är alltid att allt är lugnt och ingen fara så jag tänkte inte ens på att ta ett test. (Någon annan gång kanske jag berättar jag om dom andra gångerna, och att dom alla gånger har resulterat i att jag har blivit inlagd på sjukhus.)

Efter några dagarna fick jag svar och jag hade inte Covid-19. Men resten av månaden har färgats av förkylningar, jag har varit frisk men övriga familjemedlemmar har en hosta som inte riktigt vill släppa.

Snö, regn, snö, is…

Vädret i november går att sammanfatta med omväxlande. Så många mornar jag har gått ut genom dörren och det har varit ljumna vindar. Och det har känts lite konstigt. Jag har hellre snö än en massa is som vi har nu. Men just nu är det i alla fall minusgrader och frost, en bra start på adventstiden.

Jag har broderat mycket

Jag broderar på en gran i jämtlandssöm.

Broderikursen jag går har fortsatt hela november, ja den fortsätter ända till i januari. Jag började november med att brodera ”Häxstjärnor” och efter kurstillfället den 15:e har jag broderat på ett örngott med ”Jämtlandssöm”

Jag har broderat så mycket att mitt vänstra långfingret börjat få en liten förhårdnad. Det är bara att inse att det är länge sen som jag broderade så mycket som jag gör nu.

Ja, november har känts grå och lite motig!

Nu ser jag fram emot december och jul!

Min tredje världsprematurdag som prematurförälder

Tänk att det snart är 4 år sen jag och Mattias fick flyga ambulansflyg till Umeå och kom hem efter 4 månader (2 månader i Umeå och 2 månader i Östersund) med en liten Nova. Jag har skrivit lite om det i det här inlägget: En av världens prematurer, det inlägget skrev jag 2018, och det har hänt ”några” saker sen dess.

Satuarationsmätaren, ”Bitmosen” kunde också funka som leksak.

Som att säga hejdå till syrgasen och att sedan skicka tillbaka alla tuberna, det var en härlig dag. Men det var lite jobbigt att skicka tillbaka saturationsmätare, trots att jag ville slänga ut den genom ett fönster titt som tätt var den en säkerhet. Så hejdå till ”Bitmosen” och tuberna.

(Att jag efter den perioden fortfarande helst sover på höger sida och längst ut på kanten på sängen, det är något jag jobbar på att träna bort. Det hade varit lättare att träna bort om jag inte just nu har en 3-åring som verkar ägna natten åt att försöka trycka mig ur sängen.)

Det var viktigt att få leka lite med inhalatorn också.

Något annat som vi har sagt hejdå till, är inhalationer. Nova har periodvis, månader itaget, stått på regelbundna inhalationer, upp till fyra gånger per dag. Förra julen (2019) var vi inlagda över jul då Nova fick en dubbelsidig lunginflammation och vi var inlagda 10 dagar, var av 1,5 dygn på IVA. Det var superjobbigt och jag vet inte vad jag ska säga. Men det som var positivt var att man konstaterade att hon inte har förkylningsastma eller astma för den delen och därför inte behöver inhalera. Så hejdå till inhalationerna. (Vi har tillfälligt sagt ”Välkomna tillbaka” för att se om dom kan hjälpa när Nova har hosta vid förkylning).

Idag är Nova 3,5 år korr, hon blir 4 år okorr. den 1 februari. Att hon fyller fyra i februari är något som hon är mycket medveten om och pratar ofta om. Det är svårt att skriva om Novas utveckling, vad vi vet nu är att hon på dom flesta områden är precis där hon ska var utvecklingsmässigt, men att hon också har områden och då motoriska där hon ligger efter. Hon följs därför av sjukgymnast och av ortoped.

Härligt med sommar!

Det har som sagt gått snart 3,5 år sedan vi blev utskrivna från sjukhuset. Det skulle vara fel att säga att jag inte bär med mig det varje dag. Vissa saker har förändrats, jag är inte lika stresstålig länge. Att prata om vår neo-resa går vissa dagar jättebra och andra gånger känns det bara jobbigt, alla minnen som kommer tillbaka.

Vill du läsa mer om prematurer kan jag rekommendera ”Prematurförbundets hemsida” och ”Lilla barnets fond”.