Kategori: Livet

December 2021

December julmånaden, månaden då man ska känna julefrid och pyssla, jag vet inte riktigt alla krav som många sätter på sig själv denna gångna månaden. Min december har inte sett ut så, jag har haft fokus på att bara vara.

Vardag

Nova åker snowracer.

Jag började månaden med att vara sjuk och vabba, och sista dagarna innan min julsemester vabbade jag. Det har varit en viss frustration att någon i familjen har varit sjuk varje dag fram till bara några dagar innan julafton.

Jag påbörjade min julsemester redan 20 december och det var så härligt. Julen firade vi med familjen på vårt lantställe, nyår firade vi hemma. Det har varit konstigt att fira jul utan pappa, utan att fundera på vilka julklappar han önskar sig och vad vi ska ge honom. Eller bara det när det kommer program på tvn som jag vet han hade velat se. Jag skulle vilja titta på ”Året var 1972” och höra hans berättelse om just 1972, höra honom minnas tillbaka.

Hantverk

Jag i min nya turkosa sjal.

Jag har avslutat två projekt under december, en stickad sjal ”Turkosa sjalen” och Julvanten 2021. Den 6 december släpptes första delen till Järbos mysteriestickning, Julvanten 2021. Jag har också stickat på ett par vantar som jag påbörjade för flera år sedan, det kändes som att nu var det dags att de blev klara.

Jag har också vävt, så jag längtar tills jag kan visa upp det projektet som jag vävt på nästan hela 2021. Jag har också gjort planer för nästa års första vävprojekt.

December är en månad då jag förutom att fokusera på här, tänker på året som varit och planerar för året som kommer. Jag ser med tillförsikt fram emot nästa år och hoppas gå några steg mot ett hållbarare liv.

Länkar:

God Jul!

God Jul alla härliga läsare! Jag hoppas så att ni har en härlig julhelg. Själv firar jag med familjen och försöker att ha det så bra som det bara går.

Ängeln broderade jag 1989, och jag skulle inte vara förvånad om det var en av fröknarna på fritis som har pickat upp mönstret och jag som sydde.

November 2021

Hur har november varit? Det känns som jag hela november har längtat efter december. Om inte annat för att slippa ha konversationer som denna, ”-När ska vi öppna adventskalendern? -Om xx antal dagar. -Om tre minuter? -Nej, den 1 december. -Varför!?”.

Det har varit ”vantväder” hela månaden.

Vardag

Jag började november med att vara sjukskriven och vabba, och jag avslutar månaden med en förkylning som har satt sig i min hals. Alla som känner mig vet att prata är en favorit sysselsättning, jag har det också som jobb, att därför hålla tyst det är en utmaning.

Men när vi inte har varit sjuka så har det varit vardag som det ska vara med jobb och förskola. Det har varit en utmaning att veta hur man ska klä på sig, på morgonen snöar det och på eftermiddagen regnar det.

Jag har fortsatt med den resa som jag påbörjat till att må bättre, det är en berg och dalbana och november har det varit mer dalar än berg.

Shawlgraphy, årets mysteristickning på westknit.

Hantverk

Jag bara måste börja med lite skryt. Att jag har redigerat alla bilder till mina oavslutade December Daily album, jag har så nöjd med det. Nu ska bilderna in i albumen med bara att bilderna är klara det är det stora arbetet med det hela.

Jag har också stickat färdigt min ”Shawlgraphy” Westknit KAL sjal. Jag har ännu inte använt den, och det av den enkla anledningen att jag har ungefär 100 trådar att klippa av. De är fästa de ska bara klippas, så det är bara lathet.

Annars har jag varit lite ambivalent, jag hoppar mellan olika påbörjade projekt ut allt efter mitt humör. Det är mest två projekt som jag har stickat på, en mönstrad kofta ”Agnes” och en spetssjal ”Aeolian”.

På jobbet är jag nästan klar med min tredje ”skypesjal”, och jag har beslutsångest om vilket sjal jag ska sticka härnäst. Jag har funderat på om jag ska stickat något annat än en sjal, men det känns som ett bra plagg, det spelar ingen roll hur lång tid det tar innan det är klart. Denna tredje sjalen har jag stickat på sedan mars/april.

Mitt andra pepparkakshus, första gången jag ”limmar” med smält socker.

Dags igen för världsprematurdag

Idag är min femte världsprematurdag som prematurförälder, hur gick det till? Hur kan tiden gå så fort?

Nu börjar jag komma till en punkt att jag inte kommer ihåg alla detaljer från vår neo-resa. Allt jag kunde om respiratorer, cpaper, städa en kuvös, sprutpumpar bara för att nämna några saker är nu ett minne blott. Och det är kanske ett sundhetstecken att det är så.

Idag funderar jag mera på när man slutar vara prematur. När kommer den dagen då den informationen är oviktig att ge? Kommer den dagen att komma? Vad kommer man att skylla på prematuriteten och vad är bara det som ändå skulle ha blivit?

Sen inte att förglömma Nova blir äldre och äldre snart så stor att hon kommer att uttala själv vad hon tycker och tänker om detta också. Hon kommer att få föra narrativet för sin egen historia, och det är också som det ska.

Nova nästa stora milstolpe är när hon ska börja skolan och dit är det 1,5 år lite drygt. Genom de studier som finns så vet jag att man måste vara aktiv som förälder när ens prematur går i skolan. För det finns studier som har visat att många prematurer får det kämpigt i skolan. Men jag tänker också att genom att vara medveten om det och vara lyhörd så ska det också gå bra.

Så går mina funderingar denna världsprematurdag.

Och till alla prematurföräldrar som fick åka hem med sina prematurer krama dem lite extra hårt idag. Och alla tänd ett ljus för alla de som inte fick komma hemma med sina föräldrar och de föräldrar som fick lämna sjukhuset tomhänta. Det kommer jag att göra.

Oktober 2021

Höst, fantastiskt klara höstdagar har varvats med dagar då dimman legat så tät att man knappt ser sig själv.

Detta är månaden jag begravde min pappa. Det var surrealistiskt, men det har det mest som har med hans bortgång känts. Jag har kämpat hela månaden med känslan att jag har missat något eller att jag vill ringa och berätta något för honom.

Nova vid Storsjön

Vardag

Månaden började med att jag började jobba igen efter att första ha sköt om pappa och därefter varit sjukskriven, lite VAB blev det också. Att börja jobba igen var på många sätt härligt, att gå tillbaka till rutin och vardag igen. Sen har det tuffat på, jag har jobbat mer och mera och är nu uppe på 75%.

Vi har försökt att umgås så mycket som möjligt med familjen, det har behövt efter allt som har hänt. Jag har också funderat på mitt liv och försökt att ta bort sånt som jag känner att jag inte orkar med just nu.

Jag har också kommit igång med träningen och börjat träna både styrka och kondition. Det har varit några dagar med träningsvärk, jag har hittat flera muskler som inte har blivit tränade på ett bra tag.

Början på del två.

Hantverk

Oktober är mkal månaden numemr är. Jag har stickat massor. Jag är inte klar än men jag är på del tre av fyra, jag ser så fram emot att få börja använda den.

Det har verkligen varit fokus på stickningen. På jobbet stickar jag vidare på min tredje ”skype”-stickning. Och nu börjar jag närma mig slutet och jag har börjat att se slutet. Det är så nära att jag har börjat att titta på nya mönster att sticka. Jag har några olika jag väljer emellan, garn funderar jag också på, det är några olika som jag skulle vilja testa, men frågan är vilken budget jag ska ge mig själv.

Vid pappas begravning i Föllinge kyrka. Bårtäcket tillhör Hotagens kyrka.

September 2021

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja för september 2021 har inneburit i en händelse som bara kommer att hända en enda gång i mitt liv och något som jag kommer att förknippa september med under resten av mitt liv.

Det här är jag (till vänster) tillsammans med min lillasyster och vår pappa. Fotot är taget 1985 eller 1986.

Den 12:e september somnade min pappa in efter att ha kämpat mot cancer i 10 år. Sista året hade han palliativvård. Hans önskan var att få vara hemma den sista tiden och med fantastisk hjälp av vården och min mamma så var det möjligt. Jag var med honom dem sista tio dagarna, det är dagar som var helt fantastisk när han var vaken och vi hann säga allt vi behövde säga, de var också ofattbart jobbiga.

Efter det var jag sjukskriven i två veckor, och när jag skulle börja jobba så blev först Nova och sen jag förkylda så det blev vab sista veckan i september.

Dem två veckorna som jag var sjukskriven försökte jag att aktivera mig, eftersom jag vet att tröttheten som jag känner kan man inte sova bort. Jag började därför göra yoga hemma på app myMOWO. Och särskilt yinyoga, jag kände att jag behövde all hjälp jag kunde få att grunda mig själv och hitta en balans. Det är inget man gör på två veckor, men jag har i alla fall börjat.

Jag försöker göra det lite mysigt i vardagsrummet när jag ska göra yoga. Ljuslyktan är köpt på en hantverksbutik i Uppsala, visst är den fin?!

Jag har hantverkat lite, jag stickade när jag satt med pappa men inget som blev bra. Sen har jag fortsatt sy på mitt lapptäcke i English paper piecing, ett prefekt handarbete när man sitter i soffan.

Här sitter jag och syr i soffan framför tvn.

Nu är det inte många timmar kvar av september, och oktober är här. Oktober innebär att vi ska begrava min älskade pappa. Jag hoppas också att jag kommer att vara tillbaka till jobbet. Westknits mkal drar igång den 8:e det ska bli kul. Sen får vi se, vad mer som kommer att hända.

Hus på Laxsjö kyrkogård. I Laxsjö kyrka var tacksägelse för pappa söndagen 26:e september.

Länkar:

  • myMOWO, appen jag använder för hemträdning.

Augusti 2021

Augusti har mest varit semester, men också en återgång till jobb och förskola. Men vilket sommarlov, två månader har vi varit lediga. En del av mig skulle vilja var ledig hela tiden, men samtidigt så saknar jag mitt jobb och rutinen att gå ditt varje dag och träffa mina kollegor igen.

Nova kastar sten vid en sjö i Jämtland

Vardag

Livet består av stora och små saker, en liten sak som gör mig så glad är att en solros jag har sått har blommat, det är första gången det händer. Men då är det också första gången som jag försådde solrosor inne i slutet av april.

Nova har börjat på en ny förskola. Vi har haft inskolning och det har gått jättebra. Nu ska hon bara hitta sin plats i barngruppen och det vet vi av erfarenhet att det brukar ta sin lilla tid. Sen ska föräldrarna lära sig nya rutiner och vad denna förskolan vill ska finnas på plats.

Min vardag har bestått av först semester och sen arbete. Men också försök att lägga till några saker som får mig att må bra, som att få in mera rörelse och mindfullness i mitt schema. Och samtidigt plocka bort saker som får mig att må mindre bra. Jag har börjat gör yoga hemma med hjälp av en träningsapp, det är härligt.

Hantverk

Jag har vävt och vävt. Men också stickat en massa och sytt färdigt en filt till Nova.

Precis i början på bålen.

Jag stickar vidare på min ”Sommerstrikk” koftan Agnes. jag stickar på bålen och det känns som det tar evigheter. Men jag bara måste bli klar.

Den ”skypestickning” jag stickar på nu.

På jobbet har min ”skypestickning” legat och väntat hela sommaren i sin låda. Man är nog lite vrickad när man längtar tillbaka till en stickning. Som vanligt så kan jag inte låta bli att planera för nästa jobbstickning. Men inget garn eller mönster får köpas innan jag ser slutet på denna, och det är ett tag bort.

Novas sommarfilt blev klar denna månaden, och det var så härligt. Det var något som jag visste skulle användas på direkten. Något som skulle kunna bidra till Novas trygghet när hon ska sova på förskolan.

Blicka framåt

Nu är september snart här, det är bara några timmar kvar. Jag hoppas att det blir en riktigt höstmånad med hög klar luft.

Juli 2021

Semestermånaden

Mycket uteliv under juli

Jag har varit ledig hela Juli och det har varit skönt. Det har varit fantastiskt väder nästa hela månaden. Det har varit skönt de dagarna som inte har varit under 20 grader.

Jag har varit hemma nästan hela månaden med min familj. Vi var en tur till Mattias föräldrar. Svärmor bor nära en sjö, och det var så härligt att bada i en sjö med sandstrand och sandbotten, det var första gången för Nova. Det har badats hemma också i Storsjön, inte lika varmt men så svalkande.

Att säga att allt är bra är att ljuga. Någon som står mig mycket nära är sjuk och det är jobbigt att hantera. Men det är inte min historia att berätta. Men jag kan säga att det är periodvis mycket kämpigt och har varit så sedan i vintras.

Hantverk

Jag har börjat sticka bålen på koftan ”Agnes”.

Jag har stickat och stickat på min kofta, jag är än inte klar men jag börjar se slutet. Eller mest skrämmande ”steekningen” jag har aldrig gjort det innan men någon gång ska vara första, men det ska säkert gå bra, hoppas jag.

Vävt har jag också gjort, ska bli så kul att visa det jag väver när det är överlämnat till kund.

Jag har också gjort en plan för kläder att sy i höst. Det första plagget har jag börjat med, men jag har lite tidsbrist just nu så det går inte fort.

Det var varmt och soligt, ibland lite för mycket för min smak.

Juni 2021

Så hur var juni? Juni har verkligen varit omväxlande om man ser till vädret, från högsommarvärme till ensiffriga temperaturer. Det har varit en riktigt bra månad på många sätt men också väldigt jobbig periodvis, och vi avslutar den med vattkoppor!

På min födelsedag var det helt underbart och jag kunde sitta ute och ha skypemöte.

Vardag och familjen

Juni har varit mycket vardag. Med helt vanliga jobbdagar. Men jag har också haft stora behov av att bara pausa allt och bara andas och känna att jag är här och nu. Denna månaden hände också något som aldrig hänt förut, dom ringde från förskolan och ville att vi skulle hämta Nova som var sjuk, i vattkoppor. Så det var bara att hämta henne. Och om det nu inte en vecka senare dyker upp nu vattkoppor så kan man räkna det totala antalet på både händers fingrar.

Nova på cykeltur i Östersund

Hantverk

Jag har hantverkat en del också. Jag har stickat på en mysteriestickning som jag kommer kunna visa efter den 15 juli enligt designerns önskemål. Det har blivit en del broderat också på den jämtländska brudkudden som jag påbörjade i höstas. På jobbet har jag stickat på en sjal från Stephen West, Herbivore. Jag har vävt vidare också. Just nu känns det som det är så mycket jag inte kan visa just nu, det ska bli så kul när jag kan det.

Efter midsommar började jag min semester och jag ser fram emot en härlig sommar.

Grattis på födelsedagen!

Visst kan en blogg säga grattis på födelsedagen. Det gör i alla fall min blogg. Så grattis Hanna på 39-årsdagen, ett år kvar till 40!!!

Är det nu som ”alla” gör listor med sånt som dom ska ha gjort innan dom fyller 40 år. Det tänkte jag inte göra. Jag vet inte riktigt vad jag känner att jag behöver göra innan jag går in i nästa decennium.

Så vad jag tänker att jag fortsätter skapa, fortsätter vara kreativ och så får vi se vad som händer! Och jag kommer att hoppas att jag får fira min 40-årsdag med hela min familj nästa år. Att vädret kommer att vara så bra att vi kan sitt ute. Det hoppas jag på!

(Vem blir inte glad av en bukett maskrosor)