Etikett: sockmadness

Februari och Mars 2021

Hur har februari och mars varit? Man kan utan tvekan säga att jag har varit lite frånvarande av olika anledningar. Det har varit två tuffa månader på olika plan. Nu längtar jag till våren och sommaren och att värmen och ljuset ska komma tillbaka.

Familjen och vardag

Skogsbadade i Tysjöarnas naturreservat i mars.

Februari började med att jag tappade rösten och var förkyld, inte det bästa när dina främsta arbetsuppgifter innebär att du pratar i telefon. Det tog nästan två veckor innan jag var helt på banan igen. Sen har det varit lite VAB, men inte som det brukar vara denna säsongen.

Ju varmare och ljusare det blir desto lättare är det att motivera sig att faktiskt ta sig ut på en tur. Och det har blivit några stycken, några korta andra lite längre. Men någon fördel ska man ha av att bo där man bor, två kilometer i närmsta naturreservat och ännu närmare till en helt vanlig skog.

Nova stortrivs på sin förskola och februari innebar många kalla dagar, men också utflykter till pulkabacken. Men så kom mars och värmen, och det kan inte bli bättre med vattenpölar på hela lekplatsen. Tack och lov att det finns fodrad galon!

Hantverk

Det är svårt att visa något hantverk när det jag väver är hemligt och det jag stickar är ännu hemligare. Men några saker har jag slöjdat som jag kan visa. Bara några dagar in i februari anmälde jag mig till årets socksticknings tävling på Ravelry. Det gjorde att jag stickade klart ett par som jag påbörjade ifjol. Sockarna ”Hallonsaft”, som jag efter det att använde mycket.

Strumporna ”Löss”, som jag stickar på, en för mig nymodighet, en lite strumpsticka.

Jag påbörjade också ett par ”Löss” men dom har jag inte stickat klart än. I mars började den riktiga tävling och den sjätte skickades mönstret ut och jag började sticka. Och jag stickade en socka, och kände att jag inte ville tävla i år. Jag hade inte lust helt enkelt, och då bestämde jag mig för att inte vara med. Och det kändes lite som en befrielse, och den känslan var väldigt talande för att jag gjort rätt val.

Skissen ”Våren kan inte komma fort nog!”

Annars har jag också påbörjat och avbrutit projektet ”#100dayproject”. Det var kul till att börja med, men det bli något jag kom på att jag skulle göra fem minuter innan jag skulle lägga mig så det blev bara en stress. Och jag försöker ta bort allt som skapar stress som jag kan plocka bort och detta blev en sån sak.

Snart vår

Jag tycker den här bilden visar på årstidernas växling, den iskläda sjön till höger. Som får ge vika för värmen och en begynnande vårflod. Detta är Tysjöarnas utlopp i det som blir Semsån, i Tysjöransnaturreservat som ligger i Östersunds stadsdelen Lugnvik.

Jag hoppas april kommer att visa sig vara en riktig fin vårmånad.

Inspiration: Februari 2021

Jag vill del med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det pennor, en dokumentär och två tävlingar, en som alla kan delta i på Ravelry och en som man kan se på Netflix.

Tombow pennor

Några av mina Tombow ABT

I och med #100dayproject har jag börjat använda mina tombow pennor till att skissa med. Jag testar vad jag kan göra med dem hur jag kan använda penseln för att få fram olika effekter.

Jag har inte så många än pennor än, men det kommer säkerligen att bli fler var det lider. Det finns över hundra färger så många att välja på.

Det enda som på riktigt irriterar mig är att färgen på korken inte över stämmer med färgen på bläcket, inte ens nära. Ok, nu var jag hård men jag är inte helt ute och cyklar heller.

Dokumentär: Ett liv i färg Siri Berg

En helgmorgon då Nova ville gå upp orimligt tidigt hittade jag denna dokumentären på SVT play, ”Ett liv i färg – Siri Berg”, (den går att se till och med 19 maj 2021). Den handlar om konstnären Siri Berg. Siri föddes i Stockholm 1921, men bodde i New York fram till sin död i april 2020. Hon flyttade till New York redan 1940, hon började måla på 1960-talet och sedan 1970-talet var hon yrkesverksam konstnär, med många utställningar under åren.

Hennes målningar är abstrakta och jobbade framförallt med minimalistiskt måleri och monokromer, men även med skulpturer. Hon jobbade både i svart/vit och i färg, och vilka färger sen.

Att Siri älskade att undervisa märks i filmen på fler sätt, i hur hon pratar om sin konst men också i samtal med en tidigare student. Siri har bland annat varit lärare i färglära på Parsons i New York under 25 år.

Hennes konst är mycket tilltalande för mig. Jag älskar hur mycket det går att tolka in i hennes konst.

Sock Madness

”Sock Madness Forever” gruppen på Ravelry. (Bild från Ravelry)

Det blir mycket Sock Madness den här månaden. Men så är det varje år i februari när jag har anmält mig, det är som om varenda fiber i min kropp vill sticka sockor. Jag går igenom mitt lager av sockgarner, kollar på materiallistan och se hur många sockar som ska ha pärlor och vilken storlek och hur många, har jag det eller inte. Är det några andra extra tillbehör som behövs? Det är lite att kolla och planera och det är en del av tävlingen.

Redan den 1 februari släpptes första uppvärmningsmönsten, det var faktiskt två i år. Den 10 februari kom nästa och den 20 februari kommer det tredje och sista.

Blown Away: Glasblåsningstävling

Dags för säsong 2 av ”Blown away”. Det är ett tävlingsprogram med glasblåsare. Om det är något jag tycker om så är det att se folk göra det dom är bra på tv. Att det är en tävling gör varken till eller från. ”Blown away” är upplagd som dom flesta tävlingsprogram, det är tio deltagare från början och en försvinner i varje program och det är två kvar och det är dags för final.

Det som tilltalar mig är att få se den kreativa processen och höra hur dom tänker runt uppgifterna, för att sen få se utförande. Eller i alla fall själva glasblåsningens delen, man får inte se monteringen och det skulle jag också vilja se.

Jag har sträcksett båda säsongerna, första när den kom för några år sedan och nu den andra när den kom i slutet av januari.

Du hittar ”Blown away” på Netflix.

Sockar, ”Hallonsaft”

Jag har under några år deltagit i tävlingen ”Sock Madness” som händer på Ravelry. Efter att man har kvalificerat sig blir man placerad i ett lag med ungefär 40 andra stickare. Alla lagen har ett namn och begynnelsebokstaven är olika för alla lagen, alla får vara med och ge förslag på teman för namnen. Dom åren jag har varit med har det varit tropiska blommor, katter, drakar och så ifjol, för att hedra minnet av Adrienne Fong, en av tävlingens moderator och som avled i september 2019, var lagen namngivna efter hennes sockmönster.

Jag var med i team ”Raspberry Lemonade” och därför var det min lagsocka, jag påbörjade självklart ett par och blev klar med en socka och påbörjade skaftet på den andra. Nu inför detta årets ”Sockmadness” kändes det bra att göra klart dom.

Så här såg det utan när jag plockade upp stickningen igen.

Detaljer:

  • Mönster: Raspberry Lemonade av Adrienne Fong
  • Garn: 
    • botten: Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, 2254 Wolke (100 gram = 420 meter),
    • mönster: Qualitas Sock, egenfärgat (100 gram = 416 meter)
  • Garnåtgång: 88 gram (51 gram botten och 37 gram mönster)
  • Stickor: Strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: L

Garn:

”Hallonsaft” stickas med två färger, jag valde att sticka med ett självrandande garn och ett lite melerat garn som jag färgat själv. Till botten valde jag att använda Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, det är ett garn som jag haft länge, flera år och jag har inte hittat ett bra mönster att använda det till, men jag tänkte att till detta skulle det passa riktigt bra. Till mönster valde jag ett blått garn som jag färgat själv och det är som jag skrev lätt melerat. När jag såg färgkombinationen tänkte jag på drottningsylt och den innehåll hallon och blåbär, (och är supergott).

Det gick åt mindre garn än jag trodde det skulle, av bottengarnet Schoppel-Wolle Zauberball Crazy gick det åt 51 gram och av mönstergarnet gick det åt 37 gram, så totalt 88 gram.

Här syns det tydligt hur lång kilen blev.

Mönstret:

Mönstret är väldigt enkelt att följa och det var inga större problem. Med ett undantag och det lika mycket mitt fel som mönstrets. I mönstret står inte hur många varv man ska sticka utan det står mått, och det var inga problem på skaftet, jag stickade och mätte. Sen kom jag till hälen och hällappen, och stickar den tills den mäter 2 1/4 inch. Men min stickfasthet stämmer inte på varv när jag stickar fram och tillbaka utan jag har fler varv per centimeter än det står i mönster. Det som då händer är detta. Jag plockar upp maskor för fotkilen och det blir så många som 27 maskor.

Det får konsekvenser för foten. Enligt mönster ska kilen minskas vartannat varv och den ska vara enfärgad, efter kilen ska man fortsätta sticka sex varv enfärgat innan det är dags för mönster igen. Vad som händer för mig är att min fotkil blir väldigt lång eftersom jag har så många maskor som ska minskas, jag plockar därför bort som sex enfärgade varven efter att fotkilen är färdigstickade. Genom att göra det får jag i alla fall några varv mönster på foten.

Man kan fundera på varför jag inte repade upp och stickade om, och det enkla svaret är att sockan har en bra passform och jag känner därför inget behov att repa upp och sticka om. Men om jag skulle sticka ett till par av Adrienne Fong sockar kommer jag att ha det i åtanke.

Så vad tycker jag?

Här syns den skarpa färgbytet som blev med Schoppel-Wolle Zauberball Crazy efter hälen.

Jag gillar garnerna, Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, får en fin randning, tyvärr gör hälen att det blir en skarp färgrand när man går över till att sticka runt igen. Om det är något som man tycker stör väldigt mycket får man tänka ett steg längre när man väljer mönster och ha det i åtanke, bandhäl är kanske inte bästa valet för att undvika det.

Sockarna sitter bra på foten och dom är mjuka och härliga. Eftersom det blev mycket garn över kommer dom att få kusiner i framtiden, det ska bli kul att se hur dom kommer att se ut.

Olata sockar

Det här är tävlingsockor, runda fyra i Sockmadness. Som synes blev jag inte klar innan rundan eller för den delen tävlingen var över.

Äntligen färdiga sockar!

Mönstret heter ”lacy not lazy socks” och är gjort av imawale imawale. Jag döpte mina till ”Olata sockar”, det var väl vitsigt! (Särskilt som det har tagit mig så lång tid att sticka dom).

Jag har stickat sockgarn, en tråd vit och den andra är självrandande, med långa partier av varje färg. Dom färdiga sockarna matchar nästa färgmässigt men inte helt.

Det är ett roligt mönster. Mönstret är en kombination av lyfta maskor, spetsstickning och flätstickning. Man stickar vartannat varv i en ljus färg och så i en mörk färg. Kanske att det var lite för lite kontrast mellan mina garner för sulans mönster inte blev så tydligt som jag kunde ha önskat.

När det självrandande garnet blev ljusare syntes mönstret inte lika bra längre.

Eftersom jag har stickat på dom under så lång tid så här jag stickat både här och där. Som i en biltvätt, det enda som ställde till problem var att jag var tvungen att köra fram bilen för polering och torkning.

Jag har också stickat på bussen, på lunchen. Och på bästa stället, ute i solen, helt underbart.

Ena hälen stickade jag färdigt i en biltvätt.

Sockmadness SM14

Jag har varit med ett antal gånger nu i tävlingen Sockmadness som hålls på Ravelry. I år var inget undantag.

Tävlingen går ut på att sticka sockar på tid. Och är upplagd i omgångar där det blir färre och färre kvar för varje omgång. I sista omgången är det bara en per låg kvar som tävlar om första platsen.

Tävlingen drog igång i mars med ett par kvalificerade sockar, alla som kan sticka ett par sockar efter kvalificeringsmönstret går vidare och bli placerade i ett lag. År var vi 25 lag, med omkring 40 deltagare i varje lag.

Mitt lag heter ”Raspberry Lemonade” och alla lagen är döpta efter mönster av Adrienne Fong, en tidigare administratör av gruppen som gick bort i september 2019.

Första paret i är var ”Wohin?” av Caoua Coffee. Jag stickade mina i ett spräckligt garn från Adlibris och mörkblått Fabel. Jag kallade mina sockar ”Hålkrus”, för jag tyckte dom ser ut som vävbindningen hålkrus. Det var nära att jag föll på mållinjen men med 7 timmar tillgodo fick jag iväg mejlet.

Nästa par var ”Diamond Duality” av Liz Harris. Jag stickade mitt par i ett egen färgat sockgarn och i svart fabel. Jag kallade mina sockar ”Diamanter kan brinna”.

Det var en riktig utmaning för mig att sticka dom, inte för att mönstret var svårt utan att jag inte litade på det jag egentligen vet. Och det är att jag stickar mönsterstickning lösare än slätstickning, alltså blev det mycket stickat. Skaftet stickade jag tre gånger och jag måste sticka om en socka en gång till. Den socka som blev bra och som passar min fot stickade jag dem enfägade partierna med stickor 2,5 mm och dom mönstrade med 2 mm.

I tredje rundan var det dags för ”Braidalot” av Dots Dabbles. Jag stickade mina i ett garn från Adlibris och rester av Fabel. Jag kallade mina sockar ”Rosa flätor”. Det som är lite kul med dom är att flera har sagt att dom är så fina, det känns kul att höra.

I runda fyra var det dags för ”Lacy not Lazy Madness Socks” av imawale imawale. Igen stickade jag mina i ett garn från Adlibris och ett vit sockgarn jag hade hemma. Jag kallade mina sockar ”Olata sockar”. Och det är här min tävling tar slut, sticktiden räcker inte till. Jag prioriterade att vara ute med Nova när jag är ledig och var schemalag 7 – 17 på jobbet så orken på kvällarna finns inte där. Men så var det, nästa år så kanske jag kommer förbi runda 4, det skulle vara skoj.

Jag har också två par till som inte är avslutade, det är vår lag socka ”Raspberry Lemonade” av Adrienne Fong. Och en av uppvärmingssockarna Liesl av Sharon Gerstman. Jag kommer att återkomma till dom i framtiden.

Sockmadness 13

Då var det dags igen, årets stora strumpstickningsmaraton eller tävling. Det är mitt tredje år och jag har ingen chans att vinna men det är trevligt och jag får några nya par sockar. Tävlingen sker på Ravelry i en grupp som heter ”Sockmadness forever”, sista dagen att anmäla sig är den 28 februari, som om du är sugen finns det än lite tid att anmäla sig.

Ifjol köpte jag garn efter det årets materiallista, garn till ungefär 13 par, 8 tävlingspar och så en bunt uppvärmings- och bonuspar. Sen stickade jag två par så jag har massa garn kvar och det är det jag tänker använda i år, det är alltså inte tillåtet att köpa mera garn! Du får självklart köpa hur mycket garn du vill, men jag får det inte! Nu har jag skrivit det några gånger så jag borde komma ihåg det.

Årets uppvärmingssockar är ”13 Memories” ett par i ”spets”, man innan jag får börja med bestämde jag mig för att sticka färdigt ett påbörjat par från ifjol. Förra året gick det superbra tills Nova kom igång med krypandet, då kröp hon helt sonika fram till mig och drog ut en sticka, och där slutade mitt ”sockmadness”. I år får vi se hur det går, det får jag återkomma med. Men förhoppningsvis går det bra.

Årskrönika 2018

Då var 2018 över, ett helt år, 12 månader, 365 dagar, oj vad fort det har gått! Jag har varit hemma med Nova hela 2018, först vabbade jag och därefter föräldraledig. Oj vad det har hänt mycket med henne, januari förra året kröp hon inte och nu springer hon. Hennes personlighet som växer varje dag, min glada, envisa, nyfikna dotter.

Under tiden jag vabbade var jag mer eller mindre helt kreativt blockerad. Nova var också ganska vårdkrävande, särskilt under nätterna, så all energi gick till det. Jag försökte vara med i ”Sock Madness” sockstickartävlingen på ravelry, jag hann färdigt två par.

Sockarna ”Black Berry” omgång 1, av Sock madness 2018.

Hösten har gått åt till att hitta tillbaka, och helt tillbaka är jag inte men jag har gjort en start. Men några saker har blivit klara eller påbörjade.

Jag och Katarina, Varpverket, vid överlämningen av bårtäcket ”Kyanit” i Lugnviks kyrkan.

Den största är överlämningen av bårtäcket till Östersundsförsamling, det är det tredje och kommer att brukas i Lugnviks, Odensala och Gamla Kyrkan. Täcket är vävt i diamantkypert och bården i en åttaskaftad kypert jag har ritat själv.

En av målardukarna till Anders i vävstolen.

Jag har också vävt målarduk till Anders, bilderna jag har fått sett ser fantastiska ut. Som vanligt hoppas jag att jag får ser dom i verkliga livet, kanske blir det i vår då han ska vara med på Market Fair på Liljevalchs i Stockholm.

Sen har jag vävt några provvävar som jag hoppas kunna dela med mig under nästa år.

Privat har jag stickat lite, klappat en massa tyg som jag hoppas sy av någon dag. Jag var med i en BOM club så jag har sytt ganska mycket ”English Paper Pieces”, men det är mycket kvar innan det är klart.

Jag syr på en av stjärnorna i BOM cluben jag var med i.

Jag ser fram emot 2019, dom kommer säkert att hända många roliga saker, några vet jag om idag, andra har jag ingen aning om.