Etikett: boktips

Boktips: Färga garn och sticka av Anna Bauer & Eva Zethraeus

Fler växtfärgningsböcker till folket! Om ni känner igen namnet Anna Bauer är det troligtvis för att hon har skrivit två helt underbara böcker om Hönsestrick. Eva Zethraeus är yrkesverksam keramiker. Både Anna och Eva har har ateljéer på Konstepidemin i Göteborg och har färgat tillsammans under flera år.

Färga garn och sticka; Naturligt med växter, svampar, lavar och löss av Anna Bauer & Eva Zethraeus, ISBN: 978-91-89215-57-3, Polaris Fakta, 2021

På jakt efter hållbar färg

Boken består av 2/3 färgning och 1/3 stickning. Boken börjar med ett kapitel vars namn är syftet med hela boken ”På jakt efter hållbar färg”. Sedan kommer delen ”Innan du sätter igång”. Det innehåller kapitel med namn som ”Fördomar om växtfärgning”, ”Parametrar som påverkar färgen”, ”Att tänka på för ett bra resultat”…

Färgningsrecept

Sen kommer färgrecepten, men genomgång med av 27 olika växter, svampar, lavar och löss. Det är flesta recepten är på växter. Recepten är en blandning av växter man kan plocka själv och färgämnen som man, med högst sannolikhet, behöver köpa.

Färgrecepten består av ett eller flera recept på färgbad. Det är många garnprover fotade för varje färgrecept. Författarna har skrivit lite kort om varje färgämne, det står också hur ljusbeständigheten är. Flera av färgrecepten har också beskrivit hur man kan göra varianter genom till exempel olika mängder växtmaterial och efterbad.

Stickmönster

Boken innehåller också ett gäng med stickmönster, totalt åtta stycken. Det är alla plaggen är mönsterstickade med två färger. Det är en betoning på tröjor och koftor, men det finns också en kjol och ett par byxor. De flesta mönstren är väldigt storleks inkluderande där största övervidden är ungefär 150 cm, plagget mått. Det är en kofta som inte har en övervidd på runt 150 och den har som största storleken med en övervidd av 126 cm, plagget mått.

Plaggen stickas i olika garner de, flesta i tvåtrådigt ullgarn men några plagg stickas också i entrådigt ullgarn.

Är detta boken för din bokhylla?

Det här är boken för dig som är intresserad av växtfärgning, det är där den stora behållningen i boken ligger. Jag gillar hur författarna har lagt upp färgrecepten med massa olika färgprover färgade både på vitt och grått garn. Fokus är på hållbara färger, och hur man kan ändra färgen genom olika betningar, tillsatser och efterbad.

Jag gillar att den är så pedagogiskt upplagd utan att bli omständlig. Och den gör mig så sugen på att växtfärga i sommar. Jag bara måste testa att beta med rabarberblad.

När det kommer till stickmönstren så blir jag mest sugen på att sticka en kjol. Det är lite häftigt att den ska stickas i en-trådigt ullgarn. Lite läskigt dock med stickor 2,5 mm, det är många maskor på ett varv, men så snygg.

Länkar

  • Anna Bauer har en hemsida där man kan läsa om hennes skapande.
  • Eva Zethraeus har en hemsida där man kan se hennes keramik och läsa om hennes skapande.

(Länkarna var korrekta vid publiceringen 2022-05-03)

Boktips: Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell

Jag följer ett antal vävare på Instagram, vävare från USA, Australien, Storbritannien… Det de har gemensamt är att det väver ofta stora vepor med massa strukturer och gärna ryaknutar. Jag har varit nyfiken på hur de väver och hur dem tänker i sin vävning. Därför köpte jag denna boken av Lindsey Campbell som driver företaget ”Hello Hydrangea” och som säljer vävar och har skrivit två böcker om vävning.

Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell, ISBN: 978-0-7643-5631-5, Schiffer Publishing, Ltd. (Boken är på engelska.)

Boken uppdelad i 7 kapitel eller sektioner som de kallas i boken. Lindsey börjar boken med att ge förslag på hur man kan använda boken och där förklarar hon också innehållet i kapitlen. Boken innehåller 15 olika projekt i olika svårighets grad.

Boken börjar som man kan förvänta sig med en genomgång av olika material och garn som man kan använda. Vilket garn är det bästa varpgarnet? Den typen av frågor svarar Lindsey på. Hon visar också hur man tillverkar en enkel vävram av en kilram. Hon berättar också att man kan köpa färdiga vävramar men jag håller med om att ett bra sätt att börja är att gör en vävram själv, eller leta en på loppis.

Den största delen av boken är att Lindsey visar olika sätt att väva mönster och olika strukturer. Fokus i boken är att väva vepor och det är många tekniker som är väldigt typiska för det. Förutom bastekniker som tuskaft som visar hon olika knutar, hur man väver bilder och olika sätta att väva in paljetter och pärlor. Hon visar också olika sätt att göra toffsar och andra utanpåliggande dekorationer som man kanske inte använder i annan vävning.

Av de 15 projekten som är i böckerna så är 7 stycken vepor, de övriga är de flesta andra inredningsdetaljer, men ett projekt är också ett halsband.

En bläddring i boken.

Är detta en bok för din bokhylla?

Detta är boken för dig som är sugen på att väva den typen av vepor som man ofta ser på sociala media. Utgångspunkten för boken är att du inte har vävt tidigare så alla kan ta upp denna boken och börja väva. Det betyder inte att det inte finns något att hämta för dig som har vävt tidigare, man kan använda den som uppslagsbok. Är du inte sugen på att väva vepor i denna stilen så är detta inte boken för dig, lägg dina pengar på en annan bok istälet.

För mig som är utbildad inom den skandinaviska traditionen kan vissa saker på riktigt störa mig mig i denna boken, egentligen inte bara i denna boken utan varje gång jag ser beskrivningen av hur man väver mönster. Och det är att man först väver mönstret och sedan fyller i runtom, det verkar som att ”gå över ån för vatten”. Men jag borde prova, man ska prova allt en gång (inom vävning i alla fall), och se hur det är att väva, det kanske blir den ”nya vävtekniken” jag ska testa för att få fylla i den rutan i slöjdbingot.

Länkar:

Boktips: Simple weave av Kerstin Neumüller

Av namnet att döma kan man tro att detta är en bok på engelska, men det är missvisande den är på svenska. Kerstin har tidigare gett ut två böcker, denna är dock den första om vävning. Det har kommit härligt många böcker om vävning senaste åren. Denna tar dock ett nytt grepp då det är som underrubriken säger ”Väv utan vävstol”.

”Simple weave; Väv utan vävstol” av Kerstin Neumüller, Natur & Kultur, 2021, ISBN: 978-91-27-17482-5. Simple weave ingår i en serie som heter Hantverka som ”passar dig som är nyfiken på hantverk”. Just nu består serien av tre titlar, jag hoppas Natur & Kultur kommer att utöka serien.

Boken är pedagogiskt upplagd i tre delar och i sin tur är indelade i olika kapitel. Svårhetsgraden ökar också ju längre man kommer i boken.

Del 1: Teknik

Första delen svarar på frågor som ”Vad är väv?” och en ordlista. Sen kommer ett kapitel om att välja garn. Där ger Kerstin som jag tror många behöver höra:

…lägg inte tid på att göra ett projekt med ett projekt med ett material som inte känns helt rätt.

Kerstin Neumüller, Simple weave, sidan 14

Hon går i texten djupare in i hur hon tänker och spinner vidare med tips på att hitta färger och garner som man tycker om.

Delen innehåller också instruktioner för hur man varpar, inte bara på varpa, utan också med stolar och på bord.

Del 2: Väva

I denna delen visat Kerstin hur man väver med bandgrind, vävram och ryggbandsvävstol.

Den största delen av upptas vävning med bandgrind. Det första som gås igenom är hur man väver med en bandgrind, hur man trär den och tips och trix med vävning. Sedan får man på ett enkelt och tydligt beskrivit för sig hur man väver varpripsmönstrade band, fokus ligger på hur man gör olika mönster.

Sen kommer ett kapitel om balanserad väv, i det kapitel beskriver Kerstin också hur hon väver bredare och hur hon tänker vid val av varp och inslag. Här finns också två projekt, ett pennskrin och ansiktspads.

I det tredje kapitlet på vävning med bandgrind handlar om inslagsrips. Här börjar också Kerstin sin beskrivning av bildväv. Det fortsätter hon att utveckla i kapitlet om bildväv i vävram. I det kapitlet visar hon på olika sätt att mönstra en bildväv.

Sedan kommer ”Att väv på ryggbandsvävstol”. Det kapitlet innehåller information om hur man sätter upp i en varp i ryggbandsvävstol och sen hur man väver. Detta kapitel innehåller också flera olika projekt i olika kvalitéer.

Delen ”Väva” avslutas med efterbehandlingar, avslutningar och teknik och felsök.

Del 3: Redskap

Det här är den delen som skiljer denna boken från majoriteten av andra vävböcker. ”Gör dina egna väv-verktyg”, Kerstin visar och beskriver hur man tillverkar bandgrindar i både mjölkpaketspapp och i trä. Hon ger också beskrivningar på hur man tillverkar en enkel vävspännare, en vävram och inte minst en ryggbandsvävstol.

Är detta en vävbok för din bokhylla?

Jag gillar denna boken och ser framför mig att jag i sommar kommer att sitta ute och väva i en ryggbandsvävstol.

”Simple weave” är en bra starta-bok, den är ett lätt sätt att känna på vävning som hantverk. Att den också innehåller beskrivning för ryggbandsvävstol gör att man kan väva bredare vävar än band. Eftersom man gör vävstolen själv så kan man göra den så bred som man vill, tänk bara på att ju bredare desto fler trådar och desto längre mer jobb är det.

Något jag uppskattar är att det finns projekt i boken. Jag tycker alltid att det är svårt att komma på vad man ska göra med banden man väver. Projekten som finns med i boken tycker jag också är roliga och användbara.

Så för att svara på frågan, är detta en vävbok för din bokhylla? Är du nyfiken på vävning och vill starta på ett sätt som inte känns övermäktigt, detta är boken för dig. Det är också boken för dig som vill kunna ta med dig vävning när du reser eller varför inte bara ut på balkongen på sommaren.

Jag har i alla fall skrivit upp ”Väva i ryggbandsvävstol” i min slöjdplan för 2022. Kanske kommer det härliga bilder på mig när jag sitter i solen och väver, det är i alla fall målbilden.

Månadens inspiration – oktober

Oktober, en riktigt höstmånad. Jag har valt ut fyra saker som har inspirerat mig särskilt. Det är en färg, en stickning, en bok och stearinljus/blockljus.

Rosa – Oktobers färg

Det är mycket rosa under oktober. Man har lyckats göra oktober till en månad om och mot bröstcancer. Jag som dem flesta känner flera som har kämpat mot bröstcancer, både dem som vunnit kampen och dem som har förlorat.

Jag köper rosa bandet varje år och det har jag gjort varje år. För ett antal år sedan gjorde jag en samling med rosa, den samlingen fick illustrera allt rosa i oktober.

Westknits MKAL

Oktober är det dags för den traditionella mysteriestickningen från Westknits, och jag stickar och stickar. Det här året så hade jag som förhoppning att hinna med att sticka i takt med att mönsterdelarna kom ut. Det har jag inte gjort men det gör inget, för kul är det. Det är så spännande att se vad som kommer här näst, för den här sjalen ser inte ut som förra årets, eller som någon av dem tidigare. Det ska bli kul att få visa hur den ser ut, och i november är det ok att börja visa bilder hur som helst, det ser jag fram emot.

The end of Mr. Y av Scarlett Thomas

Detta är en bok som jag har läst flera gånger, senast var för några år sen och nu är det dags igen. Scarlett Thomas är en av mina favoritförfattare. Jag gillar att man aldrig vet vad som ska hända. Handlingen i denna boken är som ingen annan jag har läst. Jag vill inte skriva så mycket om handlingen, men jag kan säga att den handlar om Ariel som läser en bok som ska vara förbannad.

Jag läser på min Storytel reader. Jag har haft den sedan sommaren 2020 och jag vet inte riktigt hur jag klarade mig utan den. Det hade inte behövt vara exakt en Storytel reader, det skulle kunna ha varit en annan e-boksläsare.

Men till den jag gillar:

  • Det går inte att surfa på Internet, bara läsa böcker.
  • Batteriet räcker jättelänge.
  • Med Storytel finns det otroligt många böcker att välja på.

Det som är en nackdel är att den är bunden till Storytel och att man måste ha ett abonnemang där. Men om man som jag lyssnar mycket på ljudbok, i vävstolen är det perfekt, och läser e-böcker då uppfyller Storytel mina krav.

Stearinljus/Blockljus

Ljus, ljus och ännu mera ljus. Kan man ha för många. Jag tror inte det. Och vridna eller snurrade ljus är årets stora ljus trend, och för mig är dem nostalgiska. Jag kommer ihåg dem från när dem var populära på 80-talet eller kanske var det 90-talet. Då var det inte ovanligt att se dem som prydnad i någon fin ljusstake. Jag eldar mina, det har gått några redan denna säsongen.

Länkar:

Boktips: Rosengång av Anna Östlund

”Rosengång ; Berättelser, Historik, vävar” av Anna Östlund, Eget förlag, 2012, ISBN: 978-91-637-1635-5. Boken är indelade i tre delar berättelser, historik och vävar. Anna börjar med att berätta om sin mormor som var hennes ingång till vävning. Men också att hon började väva själv först senare. Och att det var vid en vävkurs på Fornby Folkhögskola som idéen till boken kom.

Berättelser om vävning

De berättelser som Anna har med i boken är berättelserna från de vävare som hon lärde känna på den kursen på folkhögskolan. Frågan hon vill besvara är:

Vad är det i vävande som gör att det skapar sådan lust, glädje och engagemang?”

Anna Östlund. Rosengång ; Berättelser, Historik, Vävar. sidan 9

Hon besvara frågan genom nio, som hon skriver, personliga berättelser om elva kvinnor. Det är nio härliga berättelser som visar på hur olika ingångar och tankesätt man har runt vävningen. Att det är så många ger också flera olika svar på frågan och gör detta till en ovanlig vävbok då den handlar lika mycket om vävning som de som väver. De ger också en fördjupning till de vävmönster som finns med i boken eftersom det är dessa kvinnor som har formgivit vävarna i boken.

Historik om rosengång

I kapitlet berättar Anna om rosegångens historia. Anna intervjuar Ulla Berglund Brasch, då hemslöjdskonsulent i Dalarna om rosengång i Dalarna men också om hennes jakt efter nya produkter och det projektet ”Åklä och tria” där bland annat äldre vävar analyserades för att ta fram vävsedlar och beskrivningar. Det är intressant att läsa om projektet och hur Ulla ser på rekonstruktion av äldre vävar. Kapitlet består också av stora tydliga färgbilder på äldre vävar, alla med en kort information om vart täcket är ifrån och lite om hur täckena såg ut i just den bygden.

Vävar – 23 vävsedlar

Det finns 23 vävsedlar i boken. Det är vävar på allt från mattor till väskor. Alla vävar är formgivna av kvinnorna i boken och Anna. Det märks också utifrån att det är olika formspråk och många olika färgskalor. Formspråket är allt från väldigt traditionellt till nyskapande.

Då det har gått ett antal år sedan boken kom ut så är det också många som har vävt ur den och visat på sociala media. En väv som var mycket populär för några år sedan var en matta som heter Ormmatta, formgiven av Yvonne Åkerblom, det är en matta som jag också tycker är mycket fin.

Det är härligt med den mångfald av vävmönster som finns i boken, det finns något för alla.

Jag gillar boken ”Rosengång; Berättelser, Historia, Vävar”. Det är en bok som jag har tipsat många nybörjare om. Varför jag har gjort det är för att jag tycker att rosengång är en bra bindning om man vill väva lite friare mönster. Men för den skulle är den inte bara för nybörjare, och det är där berättelserna är givande och intressanta att läsa. Är du intresserad av rosengång så är det här boken du ska ha.

Andra böcker av Anna Östlund

  • Rosengång i Varmvalsverket, Eget förlag, 2014, ISBN 978-91-637-1636-2
  • Från Januariblues till Decemberröd – 18 kuddar i rosengång, Eget förlag, 2016, ISBN 978-91-639-0257-4
Det grå tyget som boken ligger på ett en provväv i en rosengångsvariant som jag vävde inför ett bårtäcke.

Boktips: En handbok om Indigo; Färgning och projekt av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko

Jag gillar böcker som fördjupar sig i ett ämne, eller snarare ett smalt ämne inom ett större ämne. Och det gör denna boken som jag brukar helt enkelt kalla för Indigo. ”En handbok om Indigo; Färgning och projekt” av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko, Natur & Kultur, 2017, ISBN: 978-91-27-14993-9.

Den största delen av boken handlar om indigo och beskriver vad indigo är, hur man odlar det och sedan färgning. Det är ett långt kapitel med recept. Den sista delen är projekt. Boken avslutas med en kort materiallära och en ordlista.

Många sidor Indigo

Det första kapitlet handlar om indigo och besvarar frågan ”vad är indigo” och berättar om indigons historik. Sedan kommer ett kapitel om ”att odla indigoväxter”. Det är tre växter som boken går igenom, Indigofera, Färgpilört och Vejde. Man går igenom olika odlingsråd och hur man skördar. Boken går också igenom något som heter ”Hapa-zome” som är en japanskterm som betyder lövfärgning och som passar mycket bra för just indigoväxter.

Sen kommer kapitlet om själva färgningen och hur man sköter en kyp. För det är det som skiljer ut färgning med indigo från mycket annan växtfärgning, att man kypfärgar. Färgämnet Indigo är inte vattenlösligt och för att få det fästa vid materialet man vill färga så måste man göra något som heter förkypning och man har ett färgbad som är syrefritt. Färgen kommer därför att oxidera fram, det är därför det känns lite magiskt att färga med indigo. När man tar upp det ur färgbadet är materialet gult för att sedan bli grön och slutligen bli blått.

I boken går man igenom alla steg i färgning och inte minst hur man gör sig av med en färgkyp, vad får man spola ned i avloppet och vad ska lämnas in som farligt avfall på kommunala återvinningen.

Recepten

I boken finns det recept för åtta olika indigokypar. Det är alltifrån enkla som man gör på en timme till dem som behöver veckor på sig. Det finns också recept för färgning med andra växter, detta utifrån vilka färgämnen som man kan kombinera med indigo. Det är betning med alun, björklöv, krapp och järn/tannin.

Projekten

Man besvarar och en fråga som jag får, vad ska man färga? Svarar gör man genom att visa på ett gäng projekt under rubrikerna Shibori, Sashiko, olika sätt att lappa och laga, Ikat och blåtryck.

  • Shibori är en färgningsteknik, där man genom att vika, rynka och klämma får fram olika mönster när man färgar.
  • Sashiko är en japansk lagningsteknik som använder sig av förstygn ”för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil”.
  • Lappat och lagat tar sitt avstamp i ”boro” som är ett japanskt ord som beskriver lappade och lagade plagg. Förutom några sätt att laga hål är det också med ett lapptäcke.
  • Ikat och blåtryck här berättar man om ikat och blåtryck men vill man göra själv så får man söka sig till andra källor.

Boken avslutas med några sidor om materiallära och en ordlista.

Avslutningsvis

Jag gillar verkligen boken ”En handbok om Indigo”, jag gillar böcker som fördjupar sig inom ett visst ämne/teknik. Att det finns möjlighet för författarna att sprida ut sig över sidorna. Som i detta fallet få dela med sig av flera olika recept för att färga indigo, och jag blir jättesugen att testa. När jag har färgat indigo har jag använt mig av Gösta Sandbergs recept som finns i boken ”Växtfärgning”. Det jag skulle vilja testa är en naturlig kyp.

Att det finns en kapitel med projekt uppskattar jag också. Jag har mest färgat garner och det skulle vara kul att färga tyg och testa shibori, sashiko och boro. Sashiko har jag tittat på innan och funderat på om jag skulle testa, och boro också för den delen. Men är det värt det att köpa särskilda nålar och garn eller kan man ta det man har hemma?

Avslutningsvis kan jag säga att jag rekommenderar boken ”En handbok om Indigo” till alla som är nyfiken på indigo och vill testa på att färga, eller för den delen att odla indigo.

Boken är inbunden med indigofärgad tråd och med en bindning som gör att boken ligger öppen utan problem

Inspiration: Juni 2021

Det är fyra saker som särskilt inspirerar mig under juni. Det är två sysselsättningar, en bok och ett fabrikat av stickor.

Odling

Odling och jag är lite dubbelt, jag drar upp lika många växter som jag sedan dödar. Förodling är kul att se dom första späda plantorna titta upp. Nu är det mest på plats där det ska få växa sig stora och fina. Det jag älskar är att jag kommer att få skörda och äta från en planta som jag dragit upp från frö. Det är en underbar känsla.

Jag håller på att lära mig när det är dags att så olika växter så det ska bli bra. I år har jag inte lyckats helt, vissa saker har blivit satta för tidigt, som tomaterna, sockerärtor och brytbönor. Gurkorna vet jag inte om dom blev satta för sent, men det blev som det blev. Förhoppningen är att jag kommer få skörda någon gurka.

En annan nyhet för mig är kålrabbi, det är är en grönsak jag tycker är väldigt god att äta men jag har inte odlat egen själv. Jag tycker det är så spännande så jag måste titta på dom nästan varje dag.

Stor magi av Elizabeth Gilbert

Jag älskar att läsa. Jag läser varje dag och jag läser allt möjligt. Jag har en läsplatta för e-böcker, att ha tillgång till tusentals böcker på direkten är fantastiskt för mitt läsande.

Boken som jag har läst nu heter ”Stor magi”, att leva ett kreativt liv av Elizabeth Gilbert. Om du har sett filmen, ”Love, eat, pray” med Julia Roberts så bygger den på Elizabeths bok, som handlar om en period i hennes liv. Den boken har jag inte läst, filmen har jag dock sett. Men tillbaka till ”Stor magi”. Det kändes som att det talar direkt till mig. Det som tilltalar mig är hur hon skriver om kreativitet och skapande. Att det kräver mod att skapa. Just det fick mig att börja tänka hur modig är jag och hur mycket mod som krävs för att skapa det som jag skulle vilja skapa.

Det kanske är en liten spark i baken, och det är kanske det jag behöver.

Min pågående ”kontorsstickning” som jag stickar med Hiyahiya bamboo.

Hiyahiya stickor

Det senaste året har jag stickat mycket. Och detta gäller alla hantverk jag sysslar med, jag vill ha redskap som jobbar med mig och inte mot mig. Därför testar jag gärna olika märken för att hitta redskap som passar mig, och det gäller även stickor. Just nu stickar jag med Hiyahiya stickor av olika modeller.

Jag har testat både rundstickorna som består av ändstickor och kablar, strumpstickor och ”Flyers”. Dom har tre olika varianter, ”Bamboo”, ”Steel” och ”Sharp”. ”Bamboo” som är som namnet låter bambu stickor, jag har en omgång ändstickor och dom är riktigt behagliga att sticka med. Skillnaden mellan ”Steel” och ”Sharp” är att ”Sharp” är mycket spetsiga och är gjorda för att sticka spetsstickning.

En liten detalj som jag gillar med dom kablar som jag har köpt är att dom är ledade, så stickan vrider sig inte.

Flyers är väldigt korta ”rundstickor”, det är egentligen fel att kalla dom ”rundstickor”. Dem är 20 cm långa och har två spetsar som är ungefär 5 cm långa som sitter ihop med en kabel som är ungefär 10 cm. Det gör att man kan sticka strumpor med tre stickor istället fem. Dem är riktigt härliga att sticka med.

Det första jag har spunnit på flera år.

Spinna ull

Jag lärde mig att spinna när jag gick på Bäckedals folkhögskola, sen har jag spunnit lite då och då. Och nu känner jag att sug efter att spinna igen. Men jag har ingen spinnrock, och inte plats för någon heller, (kanske för en e-spinner, jag bara säger det). Men sländor har jag, och det har fungerat för mänskligheten under många många år, så det ska inte få hindra mig.

Jag har införskaffat ull från Limmo-design, 100 gram så nu har jag något att jobba med, för att möta suget att få spinna. Jag har börjat spinna lite på min turkiska slända och det är kul. Och i det här fallet är det att spinna som är målet inte garnet som blir, det är bara en bonus.

Boktips: Konsten att väva : En praktisk handbok av Åsa Pärson & Amica Sundström

Äntligen är den här. Ja, den har varit här i över en månad men det är först nu som jag håller i mitt alldeles egna exemplar. ”Konsten att väva : En praktisk handbok” av Åsa Pärson och Amica Sundström, Bonnier Fakta, 2021, ISBN: 978-91-7887-085-1.

Det är en rejäl bok, på många sätt, den är ganska tung och tjock och inte konstigt det med tanke på allt som får plats mellan pärmarna. Boken är uppdelad i åtta kapitel.

Första kapitlet är ”Vävprojekt” och det innehåller 22 vävprojekt för hemmet, som det står på baksidan. Kapitelet börjar med att Åsa skriver om hur hon jobbar när hon komponerar ett tyg, och det är väldigt intressant att läsa. Att bokens vävprojekt har tillkommit i hennes önskan att fylla det torp hon hyr med handvävda textilier, och det gör att dom har ett syfte utöver att vara med i boken. Det är något som jag tycker märks. En detalj som jag tycker ska finnas i flera vävboken är hur många trådar per centimeter garnet har när man lindar det runt en linjal.

Efter det kommer det fyra kapitel, ”Vävstolar & redskap”, ”Material”, ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”.

I dessa fyra kapitel ska du bland annat att läsa om hur du kan tänka när du väljer en vävstol. Det finns en genomgång om vilka redskap du rekommenderas att ha när du börjar väva, men också vad man kan komplettera med efter behov när man vävt ett tag. I kapitlet om material handlar det om naturfibrer och man går igenom kort fårull, lin och bomull.

I dom två kapitlen ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”. I ”Uppsättning av väven” finns det instruktioner på alla moment som ingår i en vävuppsättning, från varpning till vävning och nerklippning. Jag gillar att man också tar upp ergonomi, för som man skriver ”Vävstolen och vävningen är inte alltid det mest ergonomiska för din kropp”. Kapitlet avslutas med ”felsökning”. ”Vävteori” är super om du vill göra egna vävar och vävnotor. Där finns instruktioner för hur du räknar ut hur många trådar du ska ha per centimeter i det garn som du vill använda i din väv. Hur lång och bred din varp ska vara och hur man ska tänka med mönsterindelning. Man går igenom garnnummer, det finns också uträkningar för att räkna ut garnåtgång. Det sista stycket handlar om hur man ska tänka om man har en vävnota och så vill man byta kvalitet på varp och/eller inslag.

För att tydliggöra kapitlet ”Bindningslära” har det fått en annan färg, papperet där är ljusbeige och det syns också när boken är stängd var det kapitlet är. 189 bindningar har man med i kapitlet och alla visas med en provlapp och med ett bindningmönster. Boken går igenom grundbindningarna tuskaft, kypert och satin. Man går också igenom många fler bindningar bland annat sammansatta bindningar, cord och kräppbindningar.

Sjunde kapitlet går igenom ”Konstvävnadstekniker”, man har valt att ha med både plockade och skyttlade tekniker. Även dessa tekniker visas med provvävar och i dom fall det är aktuellt bindmönster.

Det åttonde och avslutade kapitlet heter ”Avslutningar, monteringar & skötsel” och det är ett bra avslut på boken, med både monteringar både för tunnare vävar som skulle fållas och avslut för mattor.

Jag tror att det här kommer att bli en ny vävbok som att bli som en uppslagsbok för vävare, på samma sätt som ”Stora Vävboken” av Laila Lundell har varit under många år.

Boktips: Prydnadssömmar under medeltiden av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert

Det här är en riktig klassiker som har kommit i flera nyutgåvor, jag är ägare av två av dom. Men det är boktipset handlar om den senaste och fjärde utgåvan som kom 2012. ”Prydnadssömmar under medeltiden” av Anne Marie Franzén och Margareta Nockert, Kungl. Vitterhetsakademien, 2012, ISBN: 978-91-7402-412-8.

Bilder på tvistsöm.

Nu kanske du sitter och funderar jag har en tidigare utgåva eller hittar en på antikvariet, vad är då skillnaden emellan utgåvorna? Är den så stor? Svaret på den frågan är både ja och nej. Teknikerna som presenteras är dom samma, det som skiljer denna utgåvan från dom tidigare är att Margareta Nockert har varit ansvarig för ombearbetningen, och det har tillfört flera saker. Ett är ett förord som hon har skrivit som presenterar broderi under medeltiden, både historik och teknik. Hon har också till viss del gjort om grupperingarna av teknikerna. Men det största tillägget är bilderna, alla färgbilder och också att exemplen inte bara är hämtade från Historiska museet utan från flera olika museer, som t ex Nationalmuseet i Köpenhamn och Jamtli, Jämtlands läns museum.

Totalt är det 19 tekniker som presenteras och dom går från den enklaste, stjälk- och klyvsöm till betydligt mer komplicerade som olika läggsömmar och intarsiabroderi. Varje teknik presenteras både med en ritad skiss över hur stygnen sys och färgbilder på bevarade textilier, vissa tekniker presenteras med en bild andra med flera olika och olika textilier. Många av textilierna visas med närbilder och några får man även se baksidan av. Varje teknik har också en text, en text som mycket kort beskriver tekniken och sedan historiken, och då särskilt om textilierna som är med i boken, men även andra textilier nämns.

Är det här boken som man ska plocka upp om aldrig har broderat, kanske inte. Men har du lite broderivana och är sugen på att testa några, idag, ovanliga tekniker då är det här helt rätt bok. Jag tycker att den är mycket inspirerande och kan bara sitta och titta i den och känna att jag vill brodera och det nu!

Boktips: Väv Skånska allmogevävnader av Gunvor Johansson

Det här är en av böckerna som av någon anledning alltid ligger högt upp i mina bokhögar eller står synligt i bokhyllan. Jag tittar gärna i den för inspiration. ”Väv skånska allmogevävnader – Drättar, agedynor & jynnen” av Gunvor Johansson, Stiftelsen skånsk hemslöjd, 2005, ISBN: 91-631-6881-2

Framsidan med en av dom textilier som inventerades och färglades.

Efter en kort inledning om hur Malmöhusläns hemslöjdsförening grundas, och hur föreningen under många år jobbade med att inventera och systematisk undersöka äldre textilier. Totalt inventerade man 17’326 textilier, dessa dokumenterades med en bild med garnprover, många av bilderna färglades också.

Därefter kommer ett kapitel om hur dom skånska konstvävnaderna har använts. Vilka material som har använts, hur garnerna är spunna, hur dom är färgade. Gunvor går också igenom märkningar, stoppning i dynorna, baksidor… allt du kan tänka dig. Hon skriver också om skötsel av äldre textilier. En del som jag gillar och är glad att hon tagit med är hur man dokumenterar vävnader och hon ger oss en arbetsordning att följa.

Sen börjar den praktiska delen. Den börjar med tips för vävuppsättningen utifrån att dom skånska konstvävnaderna alla vävs med linvarp och den behöver vara ”ordentligt spänd”.

Kapitlet om viggrölakan.

Boken innehåller beskrivningar av nio olika konstvävnadstekniker. Boken är upplagd så att teknikerna blir mer och mer avancerade.

Den första tekniken är Treskaft, eller tresolv som är en bunden rosengång som vävs med tre skaft. (Det vanliga i till exempel Jämtland är fyra skaft.) Den följs av Halvkrabba, Dukagång, Munkabälte, Krabbasnår, Opphämta, Rölakan, Viggrölakan och sist men inte minst Trensafloss.

Alla har tekniker har en historik, följt av en beskrivning av hur man väver. Därefter kommer det ett eller flera mönster som är från inventeringen som gjordes tidigt 1900-tal. Det är vävnota med varp, inslag och sked, och ett rutmönster som beroende av bindning är ett rent mönster eller har en solvning.

Till dom flesta tekniker får man fler kvalitéer att välja på, och det är en av dom stora behållningarna av boken. Det går att använda som en uppslagsbok för att hitta en bra kvalité till många olika konstvävnadstekniker.

Den sista delen är färgfoto på Skånska konstvävnadstekniker, och det är totalt 19 sidor med bilder.

När jag läste Väv på Sätergläntan hade jag turen att få gå en kurs för Gunvor Johansson då vi fick testa dom flesta teknikerna som finns med i boken. Sen dess har jag velat väva det igen, det är nog anledningen till att boken alltid ”råkar” ligga framme.