Kategori: Stickning

April 2021

April började härligt med påsk och en långhelg. Sen gick det på som vanligt ända tills denna sista veckan då hela familjen varit förkyld.

Det var en härlig påsk!

Familjen och vardag

Det har verkligen varit april, helt fantastisk väder periodvis och så ett riktigt snöfall, och en massa dagar med lätt snöfall. Men vi fick en helt underbar vecka med tio plusgrader alla dagar.

Vardagen har verkligen varit vardag. Det känns som att varje dag har varit väldigt lika, lämna på förskolan, åka och jobba, åka hem laga middag och så nattning varannan kväll, städa och fixa, lite vi-tid eller egen-tid. Och så helger, som följer sitt eget schema. Men så kom en rejäl förkylning och med det blev det en vecka hemma för hela familjen och covid-tester för mig och maken.

Jag tror alla ser fram emot att komma tillbaka till vardagen förhoppningsvis kan vi börja maj så.

Hantverk

”Winter Light Shawl” som mamma fick present.

Mitt stora projekt som jag avslutat var en sjal som min mamma fick i födelsedagspresent. Hon fick se min Slipstravaganaza och tyckte om den så jag fick idéen att sticka en liknande till henne. Jag har stickat på den ett tag och har vetat vilket datum som är deadline, det blev ändå blockning natten innan överlämnandet.

Första bården på bålen av Novas sommarkofta.

Ett projekt har jag också påbörjat, en sommarkofta till Nova i Hönsestrik. Jag har stickat bålen och påbörjat första ärmen. Temat är insekter, men jag tyckte att insekterna skulle ha något att äta på eller få pollen ifrån så det fick bli en bård med blommor längst ner på bålen. Jag stickar efter mönster som finns i Anna Bauers bok, Hönsestrik forever.

Jag har också bestämt mig för ett semesterprojekt och beställt material till det. Det innebär också att jag har en deadline för Novas sommarkofta 15 juni, det borde jag fixa.

Det grönskar inne och ute

Här ska det bli brytbönor, ”Purple queen”. Nova som valde i butiken, hoppas dom är goda.

All snön är inte helt borta än från gräsmattan men inne växer det i små krukor i väntan på att få komma ut och växa sig stora. Just nu läser jag om jord och gödning, biokol var har du varit i hela mitt liv?!

Nova har skrivit Hanna för första gången.

Sjal, ”Mammas present”

Det är inte ofta det faktiskt blir så att jag tillverkar dem presenter som jag planerat att göra. Men detta är ett undantag, eller jag hoppas mera på starten av en mängd slöjdade presenter.

(På första bilden kan ni se en liten gosedjurskanin, det är Nenne och det är Novas mest älskade ägodel. Den har hängt med sen hon var 4 dagar gammal.)

Detaljer:

  • Mönster: Winter Lights Shawl av Stephen West
  • Garn: 
    • botten: Flora, 03 Ljusgrå (100 gram = 420 meter),
    • mönster frg 1: Flora, 20 Persika (100 gram = 420 meter),
    • mönster frg 2: Flora, 19 Korall (100 gram = 420 meter),
    • mönster frg 3: Flora, 18 Röd (100 gram = 420 meter),
  • Garnåtgång: 2 nystan av varje färg, men det blir en del över.
  • Stickor: Rundsticka 100 cm, 3,5 mm

När jag var klar med ”Slipstravaganza” fick jag så många komplimanger och en som tyckte om den var min mamma. Men att sticka en till likadan ligger inte för mig. Jag hade också köpte Stephen Wests ”Hiberknitalong 2020” som innehåller två mönster. Det ena är Winter lights shawl, och det var den jag bestämde mig för att sticka till mamma.

Färgval

Så svårt att välja färger! Så här blev det till slut. Den här bilden visar hur färgerna ser ut på riktigt.

Det är supersvårt att välja färger, jag letade verkligen efter ett nytt garn att testa men jag landade till slut på att sticka även denna sjalen i Flora som är ett ull/alpacka garn. Och jag tycker att det är ett mycket trevligt gran, både att sticka i och att bära.

Så då hade jag en färgkarta att välja i. Jag visste att jag ville ha en ljusbotten, därför valde jag ljusgrått. Jag ville helt enkelt testa att sticka en sjal med det, jag brukar nästan alltid välja en mörk bottenfärg. Så till mönsterfärgerna, det skulle vara tre stycken och gärna i tre olika nyanser. Jag ville gärna hålla mig inom samma färgskala och därför blev det rosa-rött.

Stickningen

Precis som Slipstravaganza stickas Winter Light Shawl i olika bårder med olika mönster/tekniker.

Winter lights shawl stickas i olika bårder. Så jag började med den första som är mönstrad med överhoppade maskor. Sen kom en del med bubblor, dom var riktigt roliga att sticka. Därefter skulle det stickas ”honungskakemönster”, det gjorde jag på ”slipstavaganza” så där hade jag vanan inne. Lite mera bubblor, tror det blir mer bubblor i framtiden, Stephen har några fina sjalar med bubblor. Tillslut den avslutande vågiga kanten, när jag hade stickat några varv så hade jag mönstret i huvudet och kunde sticka på utan problem, men med ett visst räknande.

Dessa olika bårder gjorde stickningen kul och varierande. Men visst blev varven längre och längre och den största skillnaden var mellan sista bubbelbården och så kanten då man gick från cirka 400 maskor till över 600 maskor.

Boktips: Mina stickade projekt av Erika Åberg

Jag gillar att skriva och dokumentera, att jag skulle köpa ”Mina stickade projekt” är som gjord för mig. ”Mina stickade projekt” av Erika Åberg, Bokförlaget Semic, ISBN: 978-91-552-6881-7

”Mina stickade projekt” är inte bara för att hålla koll på sina stickade projekt. Det finns också utrymme på att fylla i sina favoritgarner och böcker. Och inte minst att planera sina inköp och resor.

Den är så fin, bara att titta på. Erika har fyllt den med akvarellmålningar och fina penskisser. Att hon också lagt till sidor för att fylla i och mönstra, vantar, sockar och tröjor. Det är något som i alla fall jag använder för att få igång inspirationen.

Första delen av boken är tips och tricks. Och det gäller det mesta som har med stickning och skötsel att göra. Det finns beskrivet hur man stickar en ”Lettisk fläta” eller en spetsmudd, bland annat. Något som jag särskilt gillar är listor, vad sägs om en med namnet ”När du kör fast”? Erika har också tagit med ett kapitel om garn. Och inspiration, både till mönstring och färg.

Den dominerande delen av boken är ”Mina projekt”. Sammanlagt rymmer boken 24 projekt. Där finns det utrymme att fylla i det mesta, det finns också plats skiss och en bit som är rutad. Den räcker inte långt när man stickar en hönstestrik kofta men det finns extra sidor längst bak som är rutade. (Med denna hönsestrikskofta använder jag min bujo för att rita mönster och hålla reda på vart är är.)

Sen kommer ”Listorna”, det finns många. Första är ”mina mått”, det finns plats för ganska många olika personers mått. sen kommer ”Mina garner” både dom köpta och dom man har färgat själv. Färgar du mycket så kommer du nog känna att det var lite få då det bara finns plats för fyra stycken, om du inte färgar känner du nog ”skönt att det bara var ett uppslag”.

Jag som älskar böcker har börjat fylla i ”Mina favoritböcker”. Det finns också en sida som heter ”Böcker jag vill ha”, den kan vara bra att ha när det är dags för födelsedag och jul.

Delen ”Mina reflektioner” tänker jag fundera på ett tag innan jag fyller i. Att svara på ”Jag stickar därför allt” är en ganska stor och viktigt fråga. Det finns också sidor att fylla i sina önskeprojekt, inspiration och inte minst sina utmaningar.

Det finns också möjlighet att planera sitt ”handgjorda år”. Det är upplagt i fyra delar ”I vår”, I sommar”, ”I höst” och ”I vinter”. Jag har börjat med att skriva ner vad jag vill göra i vår. Och jag har börjat fundera på vad jag vill göra i sommar.

Min tanke är att använda ”Mina stickade projekt” för att dokumentera och planera för 2021. Jag ska försöka att använda den kontinuerligt under hela året, skulle vara kul att samla mina stickningar under 2021 på ett och samma ställe. Särskilt nu då jag stickar så pass mycket som jag gör.

Februari och Mars 2021

Hur har februari och mars varit? Man kan utan tvekan säga att jag har varit lite frånvarande av olika anledningar. Det har varit två tuffa månader på olika plan. Nu längtar jag till våren och sommaren och att värmen och ljuset ska komma tillbaka.

Familjen och vardag

Skogsbadade i Tysjöarnas naturreservat i mars.

Februari började med att jag tappade rösten och var förkyld, inte det bästa när dina främsta arbetsuppgifter innebär att du pratar i telefon. Det tog nästan två veckor innan jag var helt på banan igen. Sen har det varit lite VAB, men inte som det brukar vara denna säsongen.

Ju varmare och ljusare det blir desto lättare är det att motivera sig att faktiskt ta sig ut på en tur. Och det har blivit några stycken, några korta andra lite längre. Men någon fördel ska man ha av att bo där man bor, två kilometer i närmsta naturreservat och ännu närmare till en helt vanlig skog.

Nova stortrivs på sin förskola och februari innebar många kalla dagar, men också utflykter till pulkabacken. Men så kom mars och värmen, och det kan inte bli bättre med vattenpölar på hela lekplatsen. Tack och lov att det finns fodrad galon!

Hantverk

Det är svårt att visa något hantverk när det jag väver är hemligt och det jag stickar är ännu hemligare. Men några saker har jag slöjdat som jag kan visa. Bara några dagar in i februari anmälde jag mig till årets socksticknings tävling på Ravelry. Det gjorde att jag stickade klart ett par som jag påbörjade ifjol. Sockarna ”Hallonsaft”, som jag efter det att använde mycket.

Strumporna ”Löss”, som jag stickar på, en för mig nymodighet, en lite strumpsticka.

Jag påbörjade också ett par ”Löss” men dom har jag inte stickat klart än. I mars började den riktiga tävling och den sjätte skickades mönstret ut och jag började sticka. Och jag stickade en socka, och kände att jag inte ville tävla i år. Jag hade inte lust helt enkelt, och då bestämde jag mig för att inte vara med. Och det kändes lite som en befrielse, och den känslan var väldigt talande för att jag gjort rätt val.

Skissen ”Våren kan inte komma fort nog!”

Annars har jag också påbörjat och avbrutit projektet ”#100dayproject”. Det var kul till att börja med, men det bli något jag kom på att jag skulle göra fem minuter innan jag skulle lägga mig så det blev bara en stress. Och jag försöker ta bort allt som skapar stress som jag kan plocka bort och detta blev en sån sak.

Snart vår

Jag tycker den här bilden visar på årstidernas växling, den iskläda sjön till höger. Som får ge vika för värmen och en begynnande vårflod. Detta är Tysjöarnas utlopp i det som blir Semsån, i Tysjöransnaturreservat som ligger i Östersunds stadsdelen Lugnvik.

Jag hoppas april kommer att visa sig vara en riktig fin vårmånad.

Sockar, ”Hallonsaft”

Jag har under några år deltagit i tävlingen ”Sock Madness” som händer på Ravelry. Efter att man har kvalificerat sig blir man placerad i ett lag med ungefär 40 andra stickare. Alla lagen har ett namn och begynnelsebokstaven är olika för alla lagen, alla får vara med och ge förslag på teman för namnen. Dom åren jag har varit med har det varit tropiska blommor, katter, drakar och så ifjol, för att hedra minnet av Adrienne Fong, en av tävlingens moderator och som avled i september 2019, var lagen namngivna efter hennes sockmönster.

Jag var med i team ”Raspberry Lemonade” och därför var det min lagsocka, jag påbörjade självklart ett par och blev klar med en socka och påbörjade skaftet på den andra. Nu inför detta årets ”Sockmadness” kändes det bra att göra klart dom.

Så här såg det utan när jag plockade upp stickningen igen.

Detaljer:

  • Mönster: Raspberry Lemonade av Adrienne Fong
  • Garn: 
    • botten: Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, 2254 Wolke (100 gram = 420 meter),
    • mönster: Qualitas Sock, egenfärgat (100 gram = 416 meter)
  • Garnåtgång: 88 gram (51 gram botten och 37 gram mönster)
  • Stickor: Strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: L

Garn:

”Hallonsaft” stickas med två färger, jag valde att sticka med ett självrandande garn och ett lite melerat garn som jag färgat själv. Till botten valde jag att använda Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, det är ett garn som jag haft länge, flera år och jag har inte hittat ett bra mönster att använda det till, men jag tänkte att till detta skulle det passa riktigt bra. Till mönster valde jag ett blått garn som jag färgat själv och det är som jag skrev lätt melerat. När jag såg färgkombinationen tänkte jag på drottningsylt och den innehåll hallon och blåbär, (och är supergott).

Det gick åt mindre garn än jag trodde det skulle, av bottengarnet Schoppel-Wolle Zauberball Crazy gick det åt 51 gram och av mönstergarnet gick det åt 37 gram, så totalt 88 gram.

Här syns det tydligt hur lång kilen blev.

Mönstret:

Mönstret är väldigt enkelt att följa och det var inga större problem. Med ett undantag och det lika mycket mitt fel som mönstrets. I mönstret står inte hur många varv man ska sticka utan det står mått, och det var inga problem på skaftet, jag stickade och mätte. Sen kom jag till hälen och hällappen, och stickar den tills den mäter 2 1/4 inch. Men min stickfasthet stämmer inte på varv när jag stickar fram och tillbaka utan jag har fler varv per centimeter än det står i mönster. Det som då händer är detta. Jag plockar upp maskor för fotkilen och det blir så många som 27 maskor.

Det får konsekvenser för foten. Enligt mönster ska kilen minskas vartannat varv och den ska vara enfärgad, efter kilen ska man fortsätta sticka sex varv enfärgat innan det är dags för mönster igen. Vad som händer för mig är att min fotkil blir väldigt lång eftersom jag har så många maskor som ska minskas, jag plockar därför bort som sex enfärgade varven efter att fotkilen är färdigstickade. Genom att göra det får jag i alla fall några varv mönster på foten.

Man kan fundera på varför jag inte repade upp och stickade om, och det enkla svaret är att sockan har en bra passform och jag känner därför inget behov att repa upp och sticka om. Men om jag skulle sticka ett till par av Adrienne Fong sockar kommer jag att ha det i åtanke.

Så vad tycker jag?

Här syns den skarpa färgbytet som blev med Schoppel-Wolle Zauberball Crazy efter hälen.

Jag gillar garnerna, Schoppel-Wolle Zauberball Crazy, får en fin randning, tyvärr gör hälen att det blir en skarp färgrand när man går över till att sticka runt igen. Om det är något som man tycker stör väldigt mycket får man tänka ett steg längre när man väljer mönster och ha det i åtanke, bandhäl är kanske inte bästa valet för att undvika det.

Sockarna sitter bra på foten och dom är mjuka och härliga. Eftersom det blev mycket garn över kommer dom att få kusiner i framtiden, det ska bli kul att se hur dom kommer att se ut.

Slipstravaganza, westknit MKAL 2021

Äntligen klar! Det är andra gången jag stickar en Westknit MKAL, första gången tog det flera år för mig att bli klar, och alla trådar är inte fästa än, så tekniskt sett är den fortfarande inte klar.

Detaljer:

  • Mönster: Slipstravaganza av Stephen West
  • Garn: DROPS Flora, Svart, Gult, Turkos, Petrol, Korall (100 gram = 420 meter)
  • Stickor: Rundsticka 3,5 mm, 100 cm
Den färdiga sjalen som blockas.

Färgval

Innan jag började sticka funderade jag mycket på vilka färger jag skulle sticka i och jag skrev ett inlägg om det som du hittar HÄR.

Så började det

Det jag gillade med denna sjalen var att första delen var så pass liten att jag hann med att sticka den på tiden innan, bonus del 2, kom. Och det var väldigt motiverande för att hålla igång stickningen.

Del 1 – Bikakemönster

Första delen var ett bikakemönster, det var också här som man egentligen skulle välja vilken färg som skulle vara nummer 1, 2 osv. Jag valde hur som helst att sticka det i gult och rosa. Med den svarta kanten blev det riktigt klatschigt!

Del 1 med bikakemönster

Del 2 (bonus) – Kolumner

Här ändrade jag mig lite med färgerna och la till en mörkturkos som jag först inte tänkt använda men jag tyckte att den skulle funka bra till denna, lite lugnare mellan delen. Jag tycker att jag oftast inte har några problem att läsa och förstå ett stickmönster men när jag skulle plocka upp maskorna för att sticka denna delen fattade jag inget! Tack och lov fanns det en video på YouTube som jag kunde titta på. Det är lite ovanligt att det skulle vara hål mitt i sjalen så jag försökte få instruktionen att funka så att jag skulle plocka maskor på alla kanter, och det skulle man inte.

Kolumner, Diamanter, Checks och Trianglar

Del 3 – Diamanter

Sen startade jag del 3, och tog en paus. Så kan det bli när man går en broderiekurs. Men efter ett tag behövde jag bara få sticka och bli klar med den.

Det var en kul del att sticka, jag valde att skaka om färgerna och jag följer inte den färgordning som står i mönstret. Jag tog den ordning som jag tyckte skulle vara bäst utan att tänka på vad mönstret egentligen säger.

Del 4 – Checks

Det här kändes också som en mellanrand och jag valde att ha samma färger som i del 2. Jag tyckte om hur del 2 såg ut så därför var det ett lätt att välja att ta samma färg för denna delen.

Del 5 – Trianglar

Det är inte i alla mönster som man får sticka 26 små trianglar, och det var så kul. Massa små korta trianglar vävda med kort varv. Det är också delar som denna som tilltalar mig extra med Westknits mönster, mera sånt.

Del 6 – Chevrons

Så äntligen sista delen den avslutande bården. Och så på första varvet skulle det ökas från hanterbara ~450 maskor till mer än 900 maskor. Varje varv tog en evighet! I mönstret står det att man kan välja att göra en smalare bård med tre färg ränder istället för sex. Men jag kände att sjalen behövde den bredare bården så det fanns aldrig en tanke på att göra den smalare varianten.

Långa varv på slutet!
För att inte tala om avmaskningen som är en stickad i-cord kant.

Så nu är det klar, jag har börjat använda den och den är helt underbar. Det också kul med alla reaktioner som jag har fått från dom som sett den, jag känner mig så fin när jag har den.

Inspiration: Januari 2021

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en typ av stickning, en tygbutik och så årets ord.

Spetsstickning

Min första Aeolian som jag stickade 2011.

Under hösten har jag stickat ganska mycket, det har varit inte så avancerade stickningar men ganska stora, med två färdiga Westknits sjalar. Jag stickade också en mössa i spetsstickning, och det gav mer smak.

Det som fascinerar mig med spetsstickning har något med hur mönster formas olika beroende av hur minskningarna görs. Omslagen som skapar hålen och hur man kan bestämma storleken på hålen genom att göra en eller flera omslag efter varandra. Och ”nuppor” som ger en textur och som är så kul och enkla att sticka. Och dom här tre sakerna tillsammans gör att stickningen blir så kul och inspirerande.

Och inte att förglömma när man har stickat klar och man får blocka den, och helt plötsligt kommer mönstret till sin rätt. Det som på stickorna ser ut som en trasa med struktur, ser efter blockningen ut som en dröm.

Jag har köpt material till tre sjalar och det är dom jag tänker börja med. Den jag har börjat med är en ”Aeolian” av Elizabeth Freeman, den har jag stickat tidigare men i en annan kvalité. Dom andra jag planerar att sticka är ”Waiting for Rain” av Sylvia McFadden och ”Branching out” av tincanknit. Det är tre helt olika spetssjal och det är olika saker med dom som lockar.

Historiska rum

Historiska rum på Facebook

Historiska rum är en tygbutik som har sin bas i Visby men säljer framför allt genom Facebook. Dom har specialiserat sig på tyg för att sy historiska dräkter, vad det innebär är att alla tygerna är i naturmaterial, dom har kvalitéer som dom är ensamma om. Som till exempel verken som är ett tyg med linnevarp och ullinslag.

Jag har använt mig av tyget från Historiska rum i flera olika projekt. I den kvalitén jag tidigare jag har använt mig av, ylleflanell, finns det många färger och i färger som har passat precis till mina projekt.

När man ska beställa är det lite svårt att bestämma sig för det finns så många olika kvalitéer och färger att välja på. Nu senast som jag beställde var det till ett broderi med applikationer och det slutade med att jag beställde flera färger och kvalitéer. (Jag kommer att visa var så säker).

One Little Word: Näring

Då var det dags igen, att välja ett ord för år 2021. Ifjol hade jag inget ord men 2018 hade jag Fokus och 2019 var det Tid. För 2021 har jag valt Näring. Anledningen till det är flera. En är att jag vill tänka mera på vad jag stoppar i mig i form av mat. Men, och det är kanske det viktigaste, att titta på mitt liv och se vad som ger näring och göra mer av det, och försöka plocka bort sånt som tar näring.

För att jobba med mitt ord, och för att få motivation har jag anmält mig till en online workshop som löper under hela året. Varje månad får man en uppgift som man ska göra utifrån sitt ord. Januaris uppgift var att utforska sitt ord och skriva vad man såg framför sig under 2021.

Det ska bli kul att göra uppgifterna under året och i december se, blev det som jag tänkt, vad har ändrats och vad är sig likt.

Sjal ”Onboarding”

Den här sjalen kunde ha hetat ”Skype sjalen” lika gärna som ”Onboarding sjalen”. Den är stickad under introduktionen på mitt nya jobb, en introduktion som kallas för ”onboarding”. Innan corona var introduktionen i klassrum eller på kursgård men nu, som allt annat, är den på distans via skype. Jag insåg efter en månad, eller så, att jag lyssnar bättre om jag stickar samtidigt, och jag letade därför efter en sjal som skulle vara super lätt att sticka, och ja, jag kan sticka utan att titta på min stickning.

Detaljer:

  • Mönster: Radiate Shawl av Stephen West
  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 300 gram
  • Stickor: Rundsticka 4 mm, 100 cm
  • Storlek: Något mindre än mönstret

När jag hade hittat mönstret, ”Radiate shawl”, behövde jag ett garn. Jag hade så precis blivit klar med ”Vanten Lägdan” och gillade verkligen garnet i Jämtlandsfårsull från ”Yarns and Barns”. Därför blev det att jag tog med mig Nova dit en lördag och handlade tre härvor grått garn.

Det blev också mängden garn som fick bestämma storleken på sjalen. För jag stickade på under mina Skype föreläsningar, och till slut insåg jag att nu är det inte mycket garn kvar. Som många av Stephen West mönster är det en i-cord kant runt hela sjalen. Det innebär att avmaskningen kräver ganska mycket garn, jag vet inte exakt hur många maskor jag hade på slutet men det var runt 600.

Det var häftigt att blocka den för då insåg jag hur stor den är och hur lång ytterkanten verkligen var.

Efter att den blev klar har jag använt den på jobbet och den är underbar att kunna vira in sig kall dagar på kontoret.

Årskrönika 2020

Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.

Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.

Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.

Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…

Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.

Nova på nya förskolan.

Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.

Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?

Men hantverk då?

Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.

Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.

Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.

Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.

Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.

Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.

Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.

Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.

Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.