Kategori: Stickning

Repa upp UFOn #1

UFO = Unfinished objekt. Ibland blir det inte som jag har tänkt mig, eller så inser jag att jag inte kommer att gör klart ett projekt, då är det bäst att repa upp. Så nu har jag repat upp tre projekt av två olika anledningar. Förhoppningsvis så hoppas jag att jag har lärt mig något också, men jag tror att jag kommer att repa upp flera projekt i framtiden. (Jag lämnade i alla fall två sockar så ska få ett år på sig att få en kompis, annars blir de också upprepade.)

Julvanten 2020

Julvanten 2020 från Järbo garn

Järbo har haft en mysteriestickning i december, en julvante, jag tror det är femte året i år. Men detta är vanten från ifjol. Mönster släpps i delar först mudden. Så jag stickade två muddar. Sen var det dag för mönsterstickning.

Jag brukar sticka mönsterstickning lösare än enfärgat så jag tänkte att det jag borde kunna sticka på den rekommenderade sticknumret. Jag hade fel, så fel! På bredden funkade det men längden. När det enligt mönstret var dags för avmaskning var jag inte i närheten av toppen av mitt lillfinger.

Det kan vara så att min inspiration försvann då. Men jag har tänkt hela året att jag ska repa upp och sedan sticka om för vantarna är jättefina. Nu är upprepningen klar så nu kan jag börja om med stickningen, men först är det dags för detta årets julvante som startar 6 december.

Florence Nightingale vantar

Dessa vantar skulle min mamma ha fått i julklapp förra året. Anledningen att hon inte fick det var av samma anledning som julvanten. Men här tog jag i när jag valde grovlek på stickorna, jag gick upp från mönstret från 2 mm till 2,5 mm. När jag stickade mudden så allt jättebra men så när jag stickat ett tag på vanten insåg jag att det blir inte bra. Jag stickade i alla fall fram till toppen och det var det bara att se sanningen i vitögat, vanten blir för liten.

Vi får se om inspirationen kommer åter och om mamma vill ha ett par vantar med Florence Nightingale då kanske jag stickar ett par, i en bra storlek. Fina är de hur som helst.

Stickad klänning till Nova

Har du också startat projekt där du efter ett tag känner, ”vad är det för projekt jag har startat?”. Så var det med denna stickade klänning, det är ett mönster från Sandnes och stickas i Lanett. Den stickas i patentstickning, jag ändrade så jag stickade den i briochestickning, det är lite enklare och resultatet ser likadant ut.

Men till ”vad är det för projekt jag har startat?”. Först och främst, en klänning? Nova hade vid två års ålder nästan aldrig klänning, det är i ärlighetens namn samma idag. Så varför lägga en massa tid och jobb på en klänning som ändå ”aldrig” kommer att användas. Och en grå? Nova hade oftast vid två år ålder kläder i klara starka färger. Och kanske det viktigaste, om jag inte bara stickade på denna klänningen så skulle jag aldrig hinna klart den så att Nova i alla fall skulle kunna hinna använda den ett antal gånger innan den skulle vara för liten.

I ärlighetens namn så funderade jag en stund på om jag kunde sticka den till en tröja istället. Men nej, ett projekt jag inte rört på två år kommer inte att bli avslutat. Jag lägger energin på hönsestrikk koftan som jag stickar till Nova istället. Den kommer att bli använd när den är klar.

Härvor på tork.

Repa upp, repa upp…

Det är en speciell känsla att repa upp något på 10 minuter som har tagit åtskilliga timmar att sticka. Jag repar upp och gör härvor. Sedan blöter jag härvorna och hänger dem på tork. Jag anser inte att man behöver tynga dem eller göra annat än att dra ut dem och låta dem hänga och torka.

Så här blir tråden när man stickar flerfärgstickning, det ser lite kul ut när man repar upp.

Det som slår mig när jag repar upp dessa stickning och ”räddar” garnet är att det är inte så många tekniker som tillåter det. Det är som den reflektion Celia Dackenberg gör om Penelope, maka till Odysseus. När Odysseus är ute i den Trojanska krigen så säger hon till sina firare att hon inte skulle gifta om sig förrän hon vävt färdigt en svepning. Så hon väver på dagarna och repar upp på nätterna. Den reflektion som Celia gör är att om Penelope hade stickat istället så hade hon kunnat sova på nätterna. För så är det, att repa upp stickat går i ett nafs, att repa upp vävning det tar tid, nästan lika lång tid som det tog att väva det.

Länkar:

  • Julvanten 2020 – design av Maja Karlsson (Järbos hemsidan)
  • Vanten Florence Nightingale – design Lotta Lundin, knittinglotta (mönstret finns på Ravelry.)
  • Sandnes – mönstret till klänningen August hittar du i mönsterkatalog 2003
  • Celia Dackenberg – hittar du på Instagram, hennes böcker finns hos de flesta större bokhandlare.

Shawlography : Westknit MKAL 2021

Den är klar och det samma år som jag påbörjade den, det känns helt underbart. Så nu kan jag lägga ytterligare en sjal till min samling, och det i färger som jag har i min garderob och använder varje dag. Det är som vanligt spännande att sticka en mysteriesjal från Stephen, man kan aldrig räkna ut vad som kommer härnäst.

Detaljer:

  • Mönster: Shawlograohy av Stephen West
  • Garn: 
    • Yaku 4/16 (100 gram = 400 meter)
    • Färger: Chokladebrun 1857, Mörk sennep 1980, Grön med gult 1844, Braendtkarry 1989 och Natur 1003
  • Garnåtgång: 1 nystan + 1 påbörjat nystan av varje färg.
  • Stickor: Rundsticka 125 cm, 3,75 mm
Del ett och start av del två.

Del ett – som en solfjäder

Den första delen kom åttonde oktober, och jag började glad i hågen. Det var verkligen en kul del att sticka, med alla färgerna och kortvarven. När jag stickade tyckte jag att färgerna inte kom fram så bra då de rätstickade ränderna i bottenfärgen täckte mönsterfärgerna. Men min förhoppning var att det skulle ”ordna” sig efter blockning. Del ett kändes som att den var väldigt liten, det var samma sak med förra årets mysteriestickning. Psykologiskt är det bra, till skillnad från ”Speckel and Pop”, mysteriesjalen från 2018??? Då första delen var jättestor och jag tidigt insåg att jag skulle aldrig hinna klart innan del två kom. Det känns alltid bra när man känner sig på bana i alla fall från början.

Del 2 – Nu blir det riktigt roligt

Del två, några riktigt roliga bårder

Här blir det riktigt fantasifullt, eller var säger du om bården med de långa looparna av i-cords. De var ganska enkla att göra men tidskrävande då man skulle sticka ungefär hundra korta i-cords. Ok, det var inte hundra det var typ 45 stycken men det kändes som hundra stycken.

Den avslutande bården på del två var valkar och det är ett gäng med varv i slätstickning och så ett varv där man faktiskt gör valkarna, och det är det roliga att se hur valkarna blir till.

Del Tre – två stora trianglar

Del tre bestod av en bård i brioche, det är en variant av patentstickning som Stephen West gärna har med i sina mönster. Hon hade ett alternativ om man inte ville sticka brioche, men det ville jag.

Den stora stickningen var två stora trianglar, en på varje sida. Trianglarna stickades med kortvarv i två färger.

Stickar på del fyra.

Del fyra – den avslutande bården

Fjärde och sista delen, och dags för den avslutande bården och avmaskning. Hela sjalen avslutades med en bred randig bård i rätstickning med en i-cord som avslutning. Bården stickades med kortvarv, så det var många varv innan den var klar.

Jag ändrade på färgordningen från mönstret. I mönstret står det att man ska varva färgerna A,B,C,D,E,A,B,C,D,E… Jag stickade istället A,B,C,D,E,D,C,B…

Den färga sjalen som blockas

Mina tankar om Shawlography

Jag har blandade känslor inför Shawlography. Jag är nöjd med mitt färgval och garnet är helt underbart. Men formen, jag har inte fått till någon fason på hur jag ska bära den. Den vill helst ligga över ryggen så att ändarna går ner fram på varsin sida. Jag tänker att jag kommer få prova mig fram, ska ha den på jobbet och se om jag kan hitta ett bra sätt. Till saken är att jag brukar vilja linda in mig i en sjal, ungefär som en kåldolme. Jag återkommer med bilder, och kanske en film på Instagram.

Jag har förstått på sociala media att många har åsikter om den sista avslutande bården, att den skiljer sig för mycket från resten av sjalen. Vissa har också ändrat på den sista bården och bytt ut den mot något annat. Jag kan också tycka att den känns ”tung” men den stör mig inte så mycket att jag kände att jag behövde byta ut den mot en annan bård.

Nu är det bara två saker kvar att göra, klippa alla trådar och sy fast det lilla tygmärket som följde med garnkitet.

Länkar:

Shawlography – Westknits mkal 2021 – Förberedelser

Då var det snart dags igen för Westknits mkal. Jag har tidigare stickat två stycken, Slipstravaganza och Speckle & pop. Två år har jag också köpt mönstret men sen inte stickat sjalarna. Den jag stickade ifjol Slipstravaganza tycker jag väldigt mycket om men färgerna jag valde gör att jag inte använder den så ofta. Jag har därför tänkt annorlunda detta året.

Vad är en mkal?

MKAL står för ”Mystery Knit ALong”, på svenska kallas det oftast för mysteriestickning. Vad det innebär i praktiken är att man får mönstret är uppdelat i flera delar som man får utspritt över en viss tid. Mysteriet består i att man inte vet hur den slutgiltiga stickningen kommer att se ut.

Det man vet innan det drar igång är vilken typ av sak man ska sticka, vilket garn man behöver hur många färger, oftast får man tips om hur man ska välja. Behövs det något mera så får man också veta det. Oftast får man veta allt detta i god tid innan så man har möjlighet att ordna garn och annat som behövs.

Westknits mkal har alltid varit en sjal och det är det i år också. Mönstret och garnpaketen släpptes 1 september och mkalen startar åttonde oktober så gott om tid. Stephen West, som är designern bakom Westknits, har som vanligt varit generös när det kommit till videos om hur man kan tänka vid färgval och visat de garnpaket som han har satt ihop. Ska sägas att hans garnpaket sålde slut på bara några få timmar.

Mina färgval

Mitt garn som det såg ut i paketet när jag öppnade det.

I år har jag kostat på mig ett av Stephens ihopsatta paket. Japp, jag var ute och handlade en halvtimme efter släpet. Det gjorde också att jag kunde tänka utan för boxen när det komemr till färg. Jag fastnar oftast för svart och ett gäng färger. Och jag tycker de sjalarna blir så snygga men jag har fått inse att jag använder dem inte så mycket. Jag hade därför som intention att i år välja en färgskala som jag inte brukar välja. När jag gick igenom alla garnpaketen som fanns så fastnade jag för flera stycken men särskilt ett ”Yaku Brown”.

Garnet är ett i merino ull så det är supermjukt. Det heter Yaku 4/16 och kommer från ett danskt garnföretag som heter CaMaRose och färgerna som ingår i paketet är Chokladebrun 1857, Mörk sennep 1980, Grön med gult 1844, Braendtkarry 1989 och Natur 1003. Det är tillverkat och färgat i Peru. Jag har aldrig stickat med det tidigare så det ska bli spännande att få testa ett helt nytt garn.

I garnpaketet följde det också med lite ”roligheter”. Ett klistermärke, en tygtag som man kan sätta fast på sin färdigstickade sjal, tre stycken ”lazy swatches” och en projektväska, man kunde få en svart eller en alldeles ny färg, man fick inte välja, jag fick en rosa, jippih!

Roligheterna i mitt paket.

Det som imponerade mig var ”lazy swatch”, eller snarare materialet de är gjorda i. Jag tror dem är gjorda i väldigt stabil kartong, kanske med inblandning av trä. Eller om jag säger så här, du få linda hårt för att få dem att vika sig, så hårt att jag tror att garnet går av först.

Nu har jag samlat ihop det jag enligt mönstret kan behöva och är redo att starta den åttonde oktober.

Garnerna linda runt en lazy swatch.

Länkar:

  • Stephen & Penelope – Här köpte jag mitt garnpaket, de har också andra helt fantastiska garner.
  • Ravelry – Mönstret till Shwalography kan du köpa här
  • CaMaRose – Här hittar du CaMaRose alla återförsäljare, i Sverige och i utlandet.
  • Slipstravaganza – Min färdiga sjal från mkal 2020.

Månadens inspiration – augusti

Det är fyra saker som särskilt inspirerar mig under augusti. Det är fyra helt olika saker, det är en stor del av mig som vill hålla kvar sommaren och en annan som ser fram emot hösten och klara krispiga höstdagar.

Symönster på nätet

Jag älskar att jag kan köpa symönster direkt på nätet och skriva ut på min skrivare. Ingen väntetid. Ok, det betyder också att jag måste tejpa ihop 30 – 40 A4 sidor. Men fördelen är att man slipper det sladdriga mönstret i silkespapper och det är i stabilt 80 grams papper istället, mycket enklare att hantera.

Och det finns så många fina mönster att välja på. Mönstret på bilden är till en ”Puff Shirt” från The Assembly Line. (HÄR hittar du deras hemsida)

Min Agnes kofta i sin korg.

Sticknings MKAL

Efter sommarens MKAL är jag sugen på en ny. Eller jag vet vilken MKAL som jag längtar efter och det är Stephen Wests MKAL som han brukar ha i oktober – november. Stephen har sagt i sociala media att det ska bli en i år också, mer information kommer i september. Det ska bli spännande att se vilken information som kommer då, hur många färger ska det vara och hur ska man tänka med färgvalet. Jag har stickat i lite olika garner och i år funderar jag på att sticka i Finull från Rauma.

Ifjol hete sjalen ”Slipstravaganza” och jag sticka den i svart och starka färger. (HÄR hittar du inläggen jag skrivit om ”Slipstravaganza”)

Garner som jag växtfärgade för några år sedan

Växtfärgning

Jag kommer knappt ihåg när jag växtfärgade senast, kanske 10 år sedan. Men nu är jag så sugen igen. Jag har börjat med att plocka fram alla böcker jag har och jag har också köpt på mig några nya.

Det jag vill testa är nya tekniker, nya betningar, nya sätt att färga på. För att kunna testa så mycket som möjligt har jag börjat göra små fem grams härvor. Men jag har inte börjat färga än men färgningens säsongen är inte över än, är det någonsin det?

Det är helt underbart och jag kan skörda varje dag.

Skörda det jag har sått

Just nu skördar jag varje dag och det är helt underbart. Jag har sallat så det räcker och blir över. Jag har skördat den första kålrabbin och nästa är redo för skörd. Jag väntar på att morötterna och majrovorna ska bli klara. Persiljan är skördad en omgång och infrusen i små paket av sommar, och i vinter kan jag plocka fram dom och strö över soppor och grytor, helt underbart.

Jag har också planer för odlingssommaren 2022, några saker jag vill ändra på. Några grönsaker som jag vill testa och andra som jag inte kommer att odla nästa sommar.

Odlingssäsongen 2021 är inte över än, jag sådde rädisa så sen som förra veckan. Och innan frosten är här så ska vitlöken ner i marken.

Sommerstrikk MKAL 2021

Vad har jag gett mig in på?! Sticka en mönstrad kofta, det har jag aldrig gått i mål med tidigare. Jag har påbörjat flera stycken men jag har inte gjort klart någon.

Upplägget var så att man köpte mönstret på designerns Wiola Designs hemsida, wiola.no. Efter det fick man lite kort information och att man skulle ansöka om inträde i facebookgruppen ”Sommerstrikk”. Det var i facebookgruppen som allt hände. Det var där som mönstret lades ut och det var mycket prat och frågor.

Välja färger

Stickningen drog igång 15 juni och innan dess låg fokuset på att välja vilka färger man skulle sticka i. Det är alltid svårt att välja när man inte vet hur den slutliga koftan ser ut. Men Wiola gjorde det mycket enklare genom att ge fyra olika färgförslag. Förslagen var mestadels i Finullsgarn från Rauma men även andra garner, tyvärr fanns inte alla färger tillgängliga i Sverige så jag fick komponera ihop en egen färgkombination. Då Wiolas färgkombinationer hette Maj, Juni, Juli och Augusti, och min är en kombination mellan Juli och Augusti så kallar jag den för ”Tidigt i Augusti”.

Att Wiola berättade hur hon hade valt färgerna gjorde det också enklare. En bottenfärg, två ljus mönsterfärger, fyra mönsterfärger som går från ljust till mörkt och sista mönsterfärgen som är en ljusare nyans av bottenfärgen.

Dom färger som jag slutligen använde. Längst upp är bottenfärgen, och därefter mönsterfärger 1 – 7.

Stickningen påbörjas

Stickningen var uppdelad på 10 delar, det var ungefär 3 dagar mellan delarna. Oket var uppdelat på sex delar och de övriga 4 delarna var vänster ärm, höger ärm, bål och knappkanter.

Att sticka oket var riktigt roligt, varje del hade olika färger och olika mönster. Det var riktigt spännande att se vad som skulle stickas.

När oket var stickat så var det dags för ärmarna. Då fick jag ett riktigt bra tips som jag inte har tänkt på tidigare och det var att ha stickningen i en påse. Det är underlättade mycket att samla hela stickningen i så inte allt bara hängde och dinglade. Jag hålla tiden fram till andra ärmen därefter hann jag inte med, men jag hade inte heller trott att jag skulle hinna med. Nu stickar jag på bålen, det är långa varv så det tar tid. Den kommer att bli jättefin, och jag ser verkligen fram emot att få den klar så jag kan använda den.

Stickningen har fått följa med under hela sommaren i sin korg.

Nästa inlägg kommer när koftan är klar så får ni se ”Agnes” i all sin härlighet. (Wiola döpte om den från ”Sommerstrikk” till ”Agnes” i slutet av stickningen)

Juli 2021

Semestermånaden

Mycket uteliv under juli

Jag har varit ledig hela Juli och det har varit skönt. Det har varit fantastiskt väder nästa hela månaden. Det har varit skönt de dagarna som inte har varit under 20 grader.

Jag har varit hemma nästan hela månaden med min familj. Vi var en tur till Mattias föräldrar. Svärmor bor nära en sjö, och det var så härligt att bada i en sjö med sandstrand och sandbotten, det var första gången för Nova. Det har badats hemma också i Storsjön, inte lika varmt men så svalkande.

Att säga att allt är bra är att ljuga. Någon som står mig mycket nära är sjuk och det är jobbigt att hantera. Men det är inte min historia att berätta. Men jag kan säga att det är periodvis mycket kämpigt och har varit så sedan i vintras.

Hantverk

Jag har börjat sticka bålen på koftan ”Agnes”.

Jag har stickat och stickat på min kofta, jag är än inte klar men jag börjar se slutet. Eller mest skrämmande ”steekningen” jag har aldrig gjort det innan men någon gång ska vara första, men det ska säkert gå bra, hoppas jag.

Vävt har jag också gjort, ska bli så kul att visa det jag väver när det är överlämnat till kund.

Jag har också gjort en plan för kläder att sy i höst. Det första plagget har jag börjat med, men jag har lite tidsbrist just nu så det går inte fort.

Det var varmt och soligt, ibland lite för mycket för min smak.

Inspiration: Juni 2021

Det är fyra saker som särskilt inspirerar mig under juni. Det är två sysselsättningar, en bok och ett fabrikat av stickor.

Odling

Odling och jag är lite dubbelt, jag drar upp lika många växter som jag sedan dödar. Förodling är kul att se dom första späda plantorna titta upp. Nu är det mest på plats där det ska få växa sig stora och fina. Det jag älskar är att jag kommer att få skörda och äta från en planta som jag dragit upp från frö. Det är en underbar känsla.

Jag håller på att lära mig när det är dags att så olika växter så det ska bli bra. I år har jag inte lyckats helt, vissa saker har blivit satta för tidigt, som tomaterna, sockerärtor och brytbönor. Gurkorna vet jag inte om dom blev satta för sent, men det blev som det blev. Förhoppningen är att jag kommer få skörda någon gurka.

En annan nyhet för mig är kålrabbi, det är är en grönsak jag tycker är väldigt god att äta men jag har inte odlat egen själv. Jag tycker det är så spännande så jag måste titta på dom nästan varje dag.

Stor magi av Elizabeth Gilbert

Jag älskar att läsa. Jag läser varje dag och jag läser allt möjligt. Jag har en läsplatta för e-böcker, att ha tillgång till tusentals böcker på direkten är fantastiskt för mitt läsande.

Boken som jag har läst nu heter ”Stor magi”, att leva ett kreativt liv av Elizabeth Gilbert. Om du har sett filmen, ”Love, eat, pray” med Julia Roberts så bygger den på Elizabeths bok, som handlar om en period i hennes liv. Den boken har jag inte läst, filmen har jag dock sett. Men tillbaka till ”Stor magi”. Det kändes som att det talar direkt till mig. Det som tilltalar mig är hur hon skriver om kreativitet och skapande. Att det kräver mod att skapa. Just det fick mig att börja tänka hur modig är jag och hur mycket mod som krävs för att skapa det som jag skulle vilja skapa.

Det kanske är en liten spark i baken, och det är kanske det jag behöver.

Min pågående ”kontorsstickning” som jag stickar med Hiyahiya bamboo.

Hiyahiya stickor

Det senaste året har jag stickat mycket. Och detta gäller alla hantverk jag sysslar med, jag vill ha redskap som jobbar med mig och inte mot mig. Därför testar jag gärna olika märken för att hitta redskap som passar mig, och det gäller även stickor. Just nu stickar jag med Hiyahiya stickor av olika modeller.

Jag har testat både rundstickorna som består av ändstickor och kablar, strumpstickor och ”Flyers”. Dom har tre olika varianter, ”Bamboo”, ”Steel” och ”Sharp”. ”Bamboo” som är som namnet låter bambu stickor, jag har en omgång ändstickor och dom är riktigt behagliga att sticka med. Skillnaden mellan ”Steel” och ”Sharp” är att ”Sharp” är mycket spetsiga och är gjorda för att sticka spetsstickning.

En liten detalj som jag gillar med dom kablar som jag har köpt är att dom är ledade, så stickan vrider sig inte.

Flyers är väldigt korta ”rundstickor”, det är egentligen fel att kalla dom ”rundstickor”. Dem är 20 cm långa och har två spetsar som är ungefär 5 cm långa som sitter ihop med en kabel som är ungefär 10 cm. Det gör att man kan sticka strumpor med tre stickor istället fem. Dem är riktigt härliga att sticka med.

Det första jag har spunnit på flera år.

Spinna ull

Jag lärde mig att spinna när jag gick på Bäckedals folkhögskola, sen har jag spunnit lite då och då. Och nu känner jag att sug efter att spinna igen. Men jag har ingen spinnrock, och inte plats för någon heller, (kanske för en e-spinner, jag bara säger det). Men sländor har jag, och det har fungerat för mänskligheten under många många år, så det ska inte få hindra mig.

Jag har införskaffat ull från Limmo-design, 100 gram så nu har jag något att jobba med, för att möta suget att få spinna. Jag har börjat spinna lite på min turkiska slända och det är kul. Och i det här fallet är det att spinna som är målet inte garnet som blir, det är bara en bonus.

Maj 2021

Hur har maj varit? Det var så jag påbörjade detta stycket när jag gjorde utkastet i början av maj. Det visade sig vara en svårare fråga att svar på än jag trodde. Maj har haft helt fantastiska höjdpunkter men också djupa dalar.

Familjen och vardag

Maskorosplockning vid vattenkraftverket ”Näsaforsen”.

Maj var en månad utan vab, däremot har jag varit sjuk några dagar. Jag har också varit lite ledig och särskilt sista helgen då jag var ledig torsdag – söndag, då åkte jag och Nova till mina föräldrar på landet. Vi hade tur med vädret och det blev mycket tid ute. Nova fick se sitt första vattenkraftverk, eller som Nova konstaterade ”det är mycket vågor”.

Vardag är vardag, jobb, förskola och så går det runt. När våren äntligen kom på riktigt blev det att fixa med odlingarna, både att sätta fröer på friland och att plantera ut det jag förodlat inne. Det ska bli så spännande att se vad som kommer att bli bra och, på klarspråk, vad som kommer att dö.

Hantverk

Jag har nog mest stickat under maj också, precis som april. Men jag har också vävt och sytt.

Jag har mest stickat på min aeolian sjal, jag påbörjade den tidigare i vinter men den har sedan fått legat ett tag. Det är mycket räknande och jag har inte känt mig sugen på en sådan stickning. Men nu är suget tillbaka och det har blivit en bunt av varv stickade under månaden som gått.

Jag väver på en matta som ska vara klar till hösten. Just nu är det mycket grått, och rött. Det ska bli så kul att få visa upp den färdiga mattan.

En sommarfilt har jag också påbörjat, den är till Nova. Jag har några blommor som jag ska sy fast och så några blad, och så kanten. Jag har en förhoppning att det inte ska ta allt för lång tid.

Nu ser jag fram emot juni, och vid midsommar börjar min semester. Hur mycket jag än älskar mitt jobb så ser jag jag verkligen fram emot semestern.

Sjal ”Grönskan”

Min andra skypesjal är klar! Att ha ett kontorsjobb under coronatider innebär mängder av skypemöten och utbildningar. Och jag kan inte bara sitta och bara lyssna. Därför stickar jag, det får inte vara något som faktisk kräver något räknande eller aktivt tänkande. Så jag väljer mönster med den inställningen. Den första skypesjalen jag stickade kallade jag ”Onboarding” eftersom den stickade jag under introduktionen som heter ”Onboarding”.

När jag skulle välja ett nytt mönster valde jag ”Botanic Shawl” av Stephen West. Det är lite mer avancerat än den första sjalen eftersom den har två färger och man stickar två varv med ena färgen och två varv med det andra.

Detaljer:

  • Mönster: Botanic Shawl av Stephen West
  • Garn: 
    • botten: DROPS Flora, 06 Black (100 gram = 420 meter),
    • mönster frg 1: Schoppel-Wolle Zauberball®, 2244 Zauberwald (100 gram = 420 meter)
  • Garnåtgång: 3 nystan av bottengarnet och 1 nystan av mönstergarnet.
  • Stickor: Rundsticka 100 cm, 3,5 mm

Garnval

Att välja mönstergarn var enkelt jag ville använda samma som är använt i sjalen som är med i mönstret. Inte nödvändigtvis i samma färg men ett Zauberball. Det finns ganska många färger att välja på så det var inte ett lätt val, till slut föll valet på en grön.

Mycket av effekten kommer automatiskt med mönstergarnet som har mycket långa bitar i varje färg och mjuka färgövergångar. Det syns särskilt på den stora delen med lyfta maskor. Jag gillar särskilt hur garnet blir jättemörkgrönt så att mönster ser ut att försvinna.

Bottengarnet blev en favorit från Drops, Flora som är ett blandgarn alpacka/ull och som jag tycker är skönt att sticka med och det är behagligt att ha på sig. Jag började med att välja mönstergarn och sen varde jag färg till bottengarnet och jag valde svart, det kanske känns som en simpelt val men det var det jag trodde skulle bli bäst. Och jag tycker nu när den är klar att det blev riktigt bra med svart i botten.

Stickning

Jag började sticka på den i slutet av september 2020, sen har jag stickat under möten men också under lunchen, särskilt på slutet då jag bara vill bli klar.

Den är på många sätt väldigt ”rätt på”. Man börjar med i ena spetsen och så ökar man i ena sidan så det blir en liksidig triangel. Den största delen av sjalen stickar man i ett mönster som har ett enkelt mönster med lyfta maskor. Slutbården stickas utan lyfta maskor.

Det enda jag behövde hålla koll på var när jag skulle lägga in en ny rand med lyfta maskor. Den första ökningen efter den är annorlunda än alla andra ökningar.

Slutresultatet

Jag har gjort en enda liten ändring och det är att slutbården har 11 repetitioner istället för 12. Varför kanske du frågar dig? Snålhet är svaret! Efter 11 repetitioner tog mönstergarnet slut, alltså nystan nummer ett. Enligt mönster ska det gå åt två nystan så jag hade två nystan, men bara tanken att påbörja nystan nummer två kändes jobbigt. Särskilt som jag i så fall skulle vara tvungen att nysta av en hel del för att komma fram till den färgrepetition där jag skulle börja på. Så därför blev den 11 och inte 12.

Så, där kom också svaret på varför jag har skrivit ett nystan i garnutgången istället för två, det är ingen felskrivning utan den räckte med ett. Och jag skulle ljuga om jag inte skrev att jag har varit fundersam under stickningen om jag har stickat fel eftersom jag hade så mycket garn kvar. Jag har räknat maskor och mät så många gånger och storleken stämmer med mönstret.

Jag är mycket nöjd med sjalen och jag kommer säkert att använda den mycket som typ halsduk, den har en bra form för det.

Är ni nyfikna på vad som kommer här näst så kan jag berätta att det blir en till sjal från Stephen West.

Stickförvaring

Förra året (2020) hade Tant Kofta en KAL (Knit A Long) där man skulle sticka en nålrulle. Och en sån stickade jag och blev sugen på en stickrulle så jag började sticka.

Den stora stickrullen och den mindre nålrullen.

Jag kom på att jag inte skulle bara ha en spets utan tre, det var kul att sticka dessa spetsar och räkna ut hur stora dom skulle vara. Spetsarna var, som sagt var, riktigt roliga att sticka, det var sen det blev långtråkigt. Fram och tillbaka i rätstickning, det kändes som det aldrig skulle ta slut. Det var anledningen att det blev en paus i stickningen innan den till slut blev klar.

Stora delar stickade jag och tittade på serien ”The English Game” på Netflix så jag kommer därför att för alltid förknippa den med fotboll.

Detaljer

  • Mönster: Tant Koftas ”Nålrulle” av Lotta Blom 
  • Garn: Ask ullgarn, lys rosa (100 gram = 315 meter) (Hillesvåg ullvarefabrikk)
  • Garnåtgång: cirka 90 gram (den vävde 88 gram efter valkning)
  • Stickor: 3 mm
  • Storlek: Mycket större än en nålrulle

Eftersom jag hade stickat en nålrulle i samma garn kunde jag använda den för att räkna ut den färdiga storleken. Som slutbehandling skulle stickrullen valkas i tvättmaskinen så att den skulle krympa mycket det visste jag. Efter lite räknande på nålrullen kom jag fram till att 90 maskor skulle ge en bra bredd. Längden räknade jag ut att den skulle vara 1,5 gånger bredden, till slut stickade jag den 50 cm lång. Det var dem proportionerna jag använde på nålrullen och jag tyckte om dom.

Avmaskningen och snoddarna är stickade med i-cord. Jag plockade upp tre maskor i varje spets och stickade fast snoddarna. Jag gillar att kunna sticka fast så mycket som möjligt att inte behöva sy. Därför fäster jag också trådarna vartefter jag plockar in dom i stickningen, finns inget så tråkigt som att fästa trådar.

Till i-corden tog jag det garn jag hade och det var ett vävgarn som jag färgat i massor av färger. Jag ville ha en randig snodd som var samma som på nålrullen. När jag hade stickad färdigt allt valkade jag hela härligheten i 60 grader i tvättmaskinen. Den fick inte gå ensam utan den fick sällskap av ett gäng handdukar och en och annan trosa.

Dom slutliga måtten blev 46 cm + spetsar lång och 26 cm bred. Eftersom jag inte mätte så noga innan valkning så kan jag inte räkna ut exakt hur mycket den krympte.

Är du också sugen på att sticka en egen nål- eller stickrulle gå in på Instagram och @tantkofta så hittar du hela beskrivningen där.