Kategori: Broderi

Boktips: Möten av Kazuyo Nomura och Christina Rinaldo

Ibland kommer böcker som man känner en särskild dragning till, en sån är, ”Möten – Textilier från oasen Siwa med omnejd – Egyptens västra öken” av Kazuyo Nomure och Christina Rinaldo, egen utgivning, ISBN: 978-91-519-5402-8

Boken handlar om textilier från oasen Siwa och närliggande byar som ligger nära den libyska gränsen. Boken tar sitt avstamp i den samling textilier som Christina Rinaldo donerade till Världskulturmuseet 2018.

Boken börjar med ett förord och en inledning, en ”Början” och om Siwa som det varit och hur det är nu. Sen kommer två stora delar, en om textilierna i Siwa och en om dom från ”Beduiner i västra öknen”. Boken avslutas med kortare kapitel med annekdoker, och så ett slutord. Sist bilder på ”Christina Rinaldos textilier från Siwa och omnejd”.

Sjalar från Siwa

Kvinnorna i Siwa har två mycket dekorativa sjalar i sin garderob. En ”troket”, det är en broderad sjal som används första gången vid en kvinnas bröllop, sedan använder hon den vid bröllop och andra festligheter.

”Tarfottet” sys av ett tyg som vävs i väverier som ligger i Kerdassa som ligger utanför Giza nära pyramiderna. ”Tarfottet” består av två våder som sys ihop på mitten och sedan broderas det över sömmen.

Troket och Tarfottet som hänger till försäljning i en affär i Siwa 2006.
”Tarfottet” används fortfarande, så här såg det ut 2006 då en kvinna åker på vagnen till en åsnekärra.

Tält i öknen

Boken tar även upp dom häftiga tälten som kvinnorna syr som har en insida av lapptäcken.

Jag har sovit en natt i ett sånt tält, så vackert, och jag kunde inte låta bli att imponeras av arbetet.

”Möten” innehåller så mycket mer, man får följa jakten på vävare i öknen, dom som fortfarande väver på samma sätt som under faraonernas tid. Det är en bok fylld med ”små ljuvligheter” som Christina skulle ha sagt. Blandningen mellan historiska textilier och dom som är i bruk idag var mycket intressant.

Om du vi köpa boken kan du göra det direkt från Kazuyo Nomura, kontakt uppgifter hittar du på hennes hemsida, eller på Medelhavsmuseet.

(Den som tog mig till Siwa var Christina Rinaldo som då var lektor på Väfskolan/Högskolan i Borås där jag studerade vid då. Christina älskade Egypten och särskilt Siwa, så mycket att hon byggde ett hus där när hon gick i pension. Jag är tacksam för att jag fick följa med ditt.)

Påläggsstjärna, brudkudde från Brunflo

Det är andra gången jag skriver ett blogginlägg om den här brudkudden från Jämtland, det första försvann när hannakristine.se blev hackad 2017, som jag sydde färdig i maj 2016. Materialsatsen är från Hemslöjdskonsulenterna och heter ”Påläggsstjärna” och originalet kommer från Brunflo, Östersunds sn.

En av anledningarna till att jag valde den här brudkudden var för att den kändes ”överkomlig”. Den har rätt många applikationer som ger mycket utan jättemycket jobb. Det övriga broderar framförallt med stjälkstygn och så lite plattsöm, ett stygn som jag aldrig blir riktigt nöjd med när jag broderar.

Jag började med att tråckla fast applikationerna, då känns det som det händer mycket. Att kasta fast applikationerna runt kanterna tycker jag underlättar mycket, det gör det lättare när jag sen ska brodera påläggssömmen. Jag tycker annars det är lätt att dra till applikationen när jag broderar.

Den färdiga kransen med den stora påläggsstjärnan i mitten.

Den färdiga brudkudden i sin helhet. Det som inte har hänt sen 2016 är monteringen. Dom äldre kuddarna är monterade med skinnbaksida och det vill jag också att min brudkudde ska ha. Men där har ekonomin satt stopp under föräldraledigheten, men i framtiden ska det bli montering.

Du hittar denna och fler andra kuddar hos Jamtli butiken.

Ett halvt familjeträd

Jag kommer från en släktforskade släkt, kanske är det därför jag så gärna vill brodera ett familjeträd till Nova. Det tog ett tag innan jag hittade ett som jag tyckte var riktigt fint. Det jag valde är från ”Bothy Threads” och heter ”My family Tree”. Jag valde medvetet ett som inte var allt för avancerat, öka oddsen att det är färdigt innan Nova är tonåring.

En liten hand ville vara med på bilden.

Nu är det ett år sedan jag började, så det går inte snabbt. Jag plockar fram det då och då och syr några stygn. Men det är faktiskt lite berest. På en tur till Stockholm broderade jag i väntsalen. Jag har insett att det är två saker som gör att människor vill prata med en, att hantverka (brodera, sticka, sy…) och att ha med sig ett barn.

Vardag i prematurland

Från det att jag åkte in på sjukhus den 30 januari och kom hem 19 veckor senare har min packning när vi ska på sjukhuset ändrats. Numer åker jag aldrig in vid oplanerade besök utan neccesär, bullet journal, handarbete och ombyte.

I fredags var det dags igen, det blev nästan fem timmar på barn och ungdoms mottagningen. Som tur var så fick vi åka hem, jag har ingen längtan tillbaka till sjukhuset.

Handarbetet som fick följa med denna gången var ett broderi som jag påbörjade förra våren, mars närmare bestämt. Det fick då följa med till Washington DC. Lätt att ha med sig på flyget, med färdigklippta garnbitar skulle det inte vara en katastrof om dom skulle ta min lilla sax i säkerhetskontrollen, det gick dock bra med saxen.

Tanken är att det ska bli en liten väska. Mönstret ritade jag när jag var utbytesstudent i Kairo på Helwan universitet 2005. Uppgiften var att inspireras av kelimmönster och förändra dom. Det var en rolig uppgift och jag skissade fram många olika mönster.

Jag broderar på Aidaväv med moulinegarn. Jag tar tre trådar för att det ska fylla bra. Tanken är att ytan ska vara helt fylld med korsstygn. Jag har börjat med mönstret, sen ska det bli en enfärgad botten.