Etikett: östersunds församling

Kormatta till Gamla kyrkan

Denna mattan har jag vävt under det kanske tyngsta året i mitt liv. Den har fått fungera som ett avbrott, att gå till vävstolen och bara fokusera på vävning och inte allt annat som hänt i mitt liv. Nu ligger den där den ska vara i Gamla kyrkan i Östersund och det känns så bra.

Detta är den andra kormattan som jag har skapat tillsammans med Katarina Widegren-Flach. Det är Katarina som har formgivit och jag har därefter översatt den till vävning.

Motivet är en stilisering av Östersunds skyline med ett berg bakom. Vissa element är inspirerade av altaruppsättningen så som strålarna eller soluppgången, träd finns på altartavlan och de är också inspirerade av träden som Anna Göransdotter broderade i det som vi nu kallar Jämtlandssöm. Prickarna är vi som bor i Östersund, och det är mer exakt 50 stycken. Varje prick representerar också 10 innevånare som bodde i Östersund när staden byggdes, och dessa 500 invånare hjälpte till att bygga kyrkan.

Mattan är vävd i rölakansteknik med en linvarp och ullinslag. Den är vävd i två våder som jag sedan har sytt ihop kant i kant. Mattan är avslutad med en orientaliskfläta.

Jag började med att väva ”stadsbården”. Det fanns flera anledningar till det, det är den som är den mest tekniskt krävande och som därför skulle ta längst tid. Eftersom den innehåller diagonallinjer så är den också svårast att anpassa och det var superviktigt att korset och punkten där strålarna uppgår ifrån skulle mötas vid monteringen.

Den andra våden var den med strålarna. När jag vävde den använde jag mig av det band som fick följa med ”stadsvåden” för att jag skulle veta att korset skulle möte strålarnas start.

Jag är mycket nöjd med mattan. Jag tror och hoppas att den kommer att pryda sin plats i kyrkan under lång tid framåt.

Årskrönika 2018

Då var 2018 över, ett helt år, 12 månader, 365 dagar, oj vad fort det har gått! Jag har varit hemma med Nova hela 2018, först vabbade jag och därefter föräldraledig. Oj vad det har hänt mycket med henne, januari förra året kröp hon inte och nu springer hon. Hennes personlighet som växer varje dag, min glada, envisa, nyfikna dotter.

Under tiden jag vabbade var jag mer eller mindre helt kreativt blockerad. Nova var också ganska vårdkrävande, särskilt under nätterna, så all energi gick till det. Jag försökte vara med i ”Sock Madness” sockstickartävlingen på ravelry, jag hann färdigt två par.

Sockarna ”Black Berry” omgång 1, av Sock madness 2018.

Hösten har gått åt till att hitta tillbaka, och helt tillbaka är jag inte men jag har gjort en start. Men några saker har blivit klara eller påbörjade.

Jag och Katarina, Varpverket, vid överlämningen av bårtäcket ”Kyanit” i Lugnviks kyrkan.

Den största är överlämningen av bårtäcket till Östersundsförsamling, det är det tredje och kommer att brukas i Lugnviks, Odensala och Gamla Kyrkan. Täcket är vävt i diamantkypert och bården i en åttaskaftad kypert jag har ritat själv.

En av målardukarna till Anders i vävstolen.

Jag har också vävt målarduk till Anders, bilderna jag har fått sett ser fantastiska ut. Som vanligt hoppas jag att jag får ser dom i verkliga livet, kanske blir det i vår då han ska vara med på Market Fair på Liljevalchs i Stockholm.

Sen har jag vävt några provvävar som jag hoppas kunna dela med mig under nästa år.

Privat har jag stickat lite, klappat en massa tyg som jag hoppas sy av någon dag. Jag var med i en BOM club så jag har sytt ganska mycket ”English Paper Pieces”, men det är mycket kvar innan det är klart.

Jag syr på en av stjärnorna i BOM cluben jag var med i.

Jag ser fram emot 2019, dom kommer säkert att hända många roliga saker, några vet jag om idag, andra har jag ingen aning om.

En hel timme i vävstolen

Nu när jag är ”föräldraledig” så tänkte jag att jag skulle kunna hitta tid att göra lite experiment i vävstolen, men att hitta tid att sitta i vävstolen är svårare. Men så ikväll hände det, jag och maken hade planerat in en timme i vävstolen för mig. Det var så härligt! Kanske låter konstigt att vi har planerat det, men jag har svårt att göra saker borta från Nova som inte har direkt med henne att göra. 

Målet är nu att väva ur det som sitter i vävstolen, en ylleväv som jag påbörjade i höstas innan allt jobbigt började. Senaste gången jag rörde den var dagen innan vi blev uppflugna med ambulans till NUS/Umeå. 

Det är inte alls långt kvar att väva så snart kan jag börja på något nytt. Men det blir inget jätteprojekt, i alla fall inte till att börja med för jag räknar inte med några timmar åt gången i vävstolen. Det blir när Nova sover eller är med pappa.

(Föräldraledigt står inom citationstecken eftersom jag fortfarande vabbar, jag ser så fram emot att kunna börja min föräldraledighet eftersom det också skulle innebär att Novas lungor är så friska att hon inte behöver syrgas).