Vad ska jag slöjda på semestern? Det är en stor fråga inför varje sommar. I år har jag ett stort projekt och ett UFO som kanske blir klart.
Mysteriestickning
Det är en mysteriestickning som startade 15 juni, och designern har en önskan att man som deltagare inte ska visa eller skriva om det förrän mysteriestickningen är ”klar” 15 juli. Klar inom stora citationstecken då jag kommer inte att vara klar den 15 juli. Men den 15 juli kan jag visa vad jag stickar på.
Jag har bara sticka mysteriestickningar från Westknit och hans mysteriestickningar är upplagda på ett annat sätt än den jag stickar på nu i sommar. I denna mysteriestickningen har vi fått ganska korta ledtrådar, så det har inneburit att jag har faktiskt hunnit brodera också, det trodde jag inte att jag skulle hinna.
Grandrottninge – en jämtländsk brudkudde
Jag har plockat fram en broderi som jag påbörjade under kursen ”kors och tvers i broderi” som jag gick i höstas. Det är ”grandrottningen” som har fått komma fram.
Det är kul att plocka fram ett broderi som fått vila ett tag. Men det innebär också att jag behöver fundera vad jag ska brodera och i vilken ordning. När jag broderar efter en äldre förlaga, särskilt när det är frittbroderi, funderar jag mycket på hur broderiet har växt fram från början.
Med grandrottningen började jag med mittstjärnan och sedan har jag gått vidare till hörnmotiven. Där gäller det också att fundera hur har det här motivet har vuxit fram. För så är det. När man skapar mönster samtidigt som man broderar så växer mönstret fram organiskt och det vill jag återspegla.
Jag blir så sugen på brodera ett helt eget broderi, men först ska grandrottningen bli klar.
Man kan säga mycket om Corona, men en sak som är bra är att det har tvingat oss att tänka utanför boxen. En sån sak är att Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland/Härjedalen nu under hösten har haft en broderikurs helt på distans.
Och den ville jag gå.
Upplägget var enkelt, fem träffar, fem teman. Träffarna var var tredje söndag, så det fanns broderitid emellan.
Yllebroderi
Till den här träffen fick vi materialet till en brudkudde skickad till oss. Då jag redan hade broderat en ”påläggsstjärna” fick jag ”grandrottningen”. Under träffen berättade Ingela Fredell om brudkuddarna, om hur dom har använts historiskt, vem har broderat dom, garner, tyg… Hon gick också igenom hur hon jobbar när hon analyserar en brudkudde.
Sen satt vi och broderade och pratade om både det ena och det andra. Jag hann nästa fästa fast applikationerna på min kudde innan träffen var slut.
Sömat och fest
Den här träffen handlade om en kollektion som Hemslöjdskonsulenterna tog fram 200? och som är designad av Katarina Widegren Flach. Hon inspirerades av äldre bevarade broderier, bland annat Ringvattenbonaden.
Det broderiet vi fick var till en kuddhuva, häxstjärnor som har sitt ursprung i en kuddhuva från Lillhärdal. Det var ett sätt att dekorera kuddar på. När kuddarna låg i skåpsängen så det blev en dekoration för hela rum, och syntes för alla besökare som kom.
Kuddhuvor var särskilt vanliga i Gästrikland och Västmanland, men förekommer i både Jämtland och Härjedalen.
Jämtlandssöm
Tredje träffen och dags för Jämtlandssöm, den som demonstrera är Lena Persson, en fantastisk slöjdare som stickar, broderar, täljer, jobbar i näver…
Kitet vi fick skickat till oss bestod av tyg till ett örngott och garn att brodera med, och nål så klart. Vi fick också en bunt med mönsterblad för att kunna formge ett eget örngott. Jämtlands söm är broderat med bomullstråd på bomullsväv. Bilden längst upp är ett originalbroderi, och där ser du också att originalen har detaljer i guldtråd.
Innan vi började brodera berättade Ingela lite historik, både om jämtlandssöm och om landsskapssömmar.
Landskapssömmar:
Landskapssömmar ”skapades” av hembygds- och hemslöjdsrörelsen oftast runt 1910 – 1930- talen. Jag använder ordet skapades inte för att dom formgavs då, nej utan för att man då bestämde att lokala broderier fick namn som jämtlandssöm, anundsjösöm, järvsöbroderi, delsbobroderi… I flera av fallen har dom bevarade broderierna skapats av en kvinna eller en familj, dom har inte varit sprida i landskapen eller i bygden som namnet kan antyda.
Jämtlandssöm:
Jämtlandssöm är en av dessa tekniker som har sytts av en kvinna. Hon hette Anna Göransdotter, hon föddes och levde största delen av sitt liv i Skärvången som ligger cirka 10 mil nordväst om Östersund. Det man vet om henne är det som står i kyrkoböckerna och det är att hon var handikappad men hade läshuvud.
Men det som finns kvar är hennes hantverk, hennes broderier, och sättet hon gör det på med langettstygn, stjälkstygn och flätsöm.
Broderat på stickat
Fjärde gången var broderat på stickat och det var Katarina Evans som höll i den gången. Det börjad med att Katarina pratade utifrån ett bildspel med broderier. Vi hade också fått till skickat oss material, två bitar stickat, en ribbstickad som var valkad och en slätstickad.
Vi fick också ett häfte i paketet, Ändra av Katarina Brieditis & Katarina Evans utgivet av Hemslöjdens förslag, 2020. Häftet var både för inspiration och för att sy en smock av det ribbstickade tyget.
Jag började med att sy smocken , men jag vet inte om jag sydde fel, men det blev inte som jag tänkt mig. Jag började att sy maskstygn på den slätstickade lappen men om jag ska vara ärlig så hittade jag aldrig inspirationen och den kommer med största säkerhet bli liggande ett bra tag, och sen får vi se.
Eget Arbete
Det riktigt roliga var det sista projektet det egna arbetet. Vi blev erbjudna att få 15 minuter egen tid med Katarina för att gå igenom dom skisser vi skulle ha skickat in innan. Min skiss föreställer Nova på storsjönsstrand och allt är i olika grå toner utom hon som är en senapsgul overall som skiner som solen.
Jag fick riktigt många bra tips och har kommit så långt att jag har fått hem materialet, nu ska jag bara hitta häftpistolen så jag kan göra igång.
Nu kör hemslöjdskonsulenterna en ny omgång och anmälan är öppen till 11 februari. Här hittar du den.
Då var det dags igen att sammanfatta ett helt år, 2020, kanske det mest speciella året för hela mänskligheten på lång tid. För det har blivit upp och ner vända världen, och för oss alla har det inneburit stora förändringar och många är det nog som har omvärderat sina liv.
Mitt 2020 började bra, vi var hemma hela familjen efter Novas tur på sjukhuset med lunginflammation. Vi hade julklappsöppning i trettonhelgen istället. Och våra liv gick på i sina vana banor.
Lämna på förskolan, jobba och så med avbrott för helg. Jag som alla andra började följa ”Corona rapporterna” men det kändes långt bort med Kina, sen blev det närmare med nord Italien och så var det här, här på hemmaplan.
Och så mycket förändrades under våren, hur vi jobbade, det blev mycket VAB. Jag hade ett jobb som krävde att man var på plats och det var bara att åka dit.
Att inte kunna träffa sin föräldrar är konstigt, att ställa in påsken blev nödvändigt. Våren gick…
Äntligen kom sommaren som ett avbrott, det gick att träffas ute och vi kunde efter att ha isolerat oss i början av semestern åka till ”landet”, där mina föräldrar bor.
Nova på nya förskolan.
Hösten innebar fler förändringar, framförallt för Nova och för mig. Nova byte förskola, en mycket närmare vårt hem. Och jag, jag byte jobb. Jag gick från att jobba deltid på en kemtvätt till att jobba heltid på en statlig myndighet. En stor omställning som jag har jobbat mig fram till och som känns jättebra.
Senhösten och förjulsvintern innebar att den andra vågen av Corona blev verklighet, kontoret som jag nyss börjat jobba i tömdes då alla jobbar hemma utom några få. Och någonstans kom också oron för vilken jul vi skulle få, kunde vi fira den som vanligt eller ej?
Men hantverk då?
Jag har stickat, broderat och vävt, bland annat.
Stickat är något jag har gjort mycket, det var längesen som jag stickat så mycket som under 2020.
Det har blivit vantar, sockar och en mössa. Och en påbörjad sjal.
Vanten Lägdan från ”Yrans and Barns”.
Under hösten/vintern gick jag en broderikurs på distans, så då broderade jag en hel del. Det är en träff kvar och då ska vi börja med ett helt ”eget” broderi, det ska bli så kul.
Kuddhuva från Lillhärdla, Härjedalen var en av uppgifterna på kursen.
Vävt har jag också gjort, det som jag har skrivit om är den bärsjal jag vävde till en tävling under sommaren. En tävling där jag blev ihop parad med Helena som syr av sjal”rester”. Hon sydde bland annat två superfina klänningar med detaljer i mitt handvävda tyg.
Helena med sitt barn som visar klänningar och sjal.
Det var lite om mitt 2020, nu ser jag fram emot 2021…
November började kanske inte på bästa sätt för den började med regn och förkylning. Men den började också med att planera för advent och julpyssel.
Covid-19 eller förkylning – det är frågan
Den 6:e gjorde jag mitt första och förhoppningsvis enda Covid-19 test. Jag gjorde det på inrådan från sjukvården, för min spontana tanke är alltid att allt är lugnt och ingen fara så jag tänkte inte ens på att ta ett test. (Någon annan gång kanske jag berättar jag om dom andra gångerna, och att dom alla gånger har resulterat i att jag har blivit inlagd på sjukhus.)
Efter några dagarna fick jag svar och jag hade inte Covid-19. Men resten av månaden har färgats av förkylningar, jag har varit frisk men övriga familjemedlemmar har en hosta som inte riktigt vill släppa.
Snö, regn, snö, is…
Vädret i november går att sammanfatta med omväxlande. Så många mornar jag har gått ut genom dörren och det har varit ljumna vindar. Och det har känts lite konstigt. Jag har hellre snö än en massa is som vi har nu. Men just nu är det i alla fall minusgrader och frost, en bra start på adventstiden.
Jag har broderat mycket
Broderikursen jag går har fortsatt hela november, ja den fortsätter ända till i januari. Jag började november med att brodera ”Häxstjärnor” och efter kurstillfället den 15:e har jag broderat på ett örngott med ”Jämtlandssöm”
Jag har broderat så mycket att mitt vänstra långfingret börjat få en liten förhårdnad. Det är bara att inse att det är länge sen som jag broderade så mycket som jag gör nu.