Etikett: FO2020

Sjal ”Onboarding”

Den här sjalen kunde ha hetat ”Skype sjalen” lika gärna som ”Onboarding sjalen”. Den är stickad under introduktionen på mitt nya jobb, en introduktion som kallas för ”onboarding”. Innan corona var introduktionen i klassrum eller på kursgård men nu, som allt annat, är den på distans via skype. Jag insåg efter en månad, eller så, att jag lyssnar bättre om jag stickar samtidigt, och jag letade därför efter en sjal som skulle vara super lätt att sticka, och ja, jag kan sticka utan att titta på min stickning.

Detaljer:

  • Mönster: Radiate Shawl av Stephen West
  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 300 gram
  • Stickor: Rundsticka 4 mm, 100 cm
  • Storlek: Något mindre än mönstret

När jag hade hittat mönstret, ”Radiate shawl”, behövde jag ett garn. Jag hade så precis blivit klar med ”Vanten Lägdan” och gillade verkligen garnet i Jämtlandsfårsull från ”Yarns and Barns”. Därför blev det att jag tog med mig Nova dit en lördag och handlade tre härvor grått garn.

Det blev också mängden garn som fick bestämma storleken på sjalen. För jag stickade på under mina Skype föreläsningar, och till slut insåg jag att nu är det inte mycket garn kvar. Som många av Stephen West mönster är det en i-cord kant runt hela sjalen. Det innebär att avmaskningen kräver ganska mycket garn, jag vet inte exakt hur många maskor jag hade på slutet men det var runt 600.

Det var häftigt att blocka den för då insåg jag hur stor den är och hur lång ytterkanten verkligen var.

Efter att den blev klar har jag använt den på jobbet och den är underbar att kunna vira in sig kall dagar på kontoret.

Vira från My maker box

Jag har skrivit tidigare att jag verkligen gillar materialförpackningar, allt man behöver för ett projekt samlat i en behändig liten låda eller påse. I det här fallet en låda.

Innehållet i min första ”My maker box”

Vad är My maker box?

För mig dök det upp som reklam på Instagram, jag klickade vidare och så var två materialsatser på väg till mig, den andra kommer jag skriva om senare, jag lovar.

Det jag har läst mig till på My maker boxs hemsidan är det mor och son som driver det. Allt material är restprodukter från textilindustrin som dom har runt knuten i Boråstrakten, eller återbruk. Dom samarbetar med formgivare och ett mindre snickeri.

Varför valde jag då att lägga mina surt förvärvade pengar på detta? Därför jag tyckte om det, jag gillar idén på återbruk och inte minst designen. Det finns ett antal olika kit att välja på och jag valde dom två som lockade mig mest.

Jag började med den som kändes enklast, eller rättare sagt den som inte kräver att jag städar mitt arbetsbord för att kunna ställa upp symaskinen. Vira, en liten väska som man rullar ihop i skinn.

Då var det bara att börja då!

Trevligt att sitta i soffan och sy.

Det mesta man behöver finns i lådan, men några saker behövde jag leta fram och det var en linjal, sax och syl.

Jag började med att klippa ut bitarna, den stora biten, dom som fickorna skulle sys fast på behövde jag inte klippa den var i rätt storlek. Det jag behövde klippa var den biten som skulle bli ficka och den som skulle hålla fast karbinhaken.

Insidan med den stora fickan och dem två mindre som är i ett stycke.

Jag ske erkänna att jag började med att göra lite fel, jag använde sylen att dra streck med på mocka sidan, och glömde att spegelvända mönstret på fickan. Jag tänkte att jag bara skulle kunna vända på den och jag testade det genom att lägga dit fickan och rulla ihop väska och öppna den. Det jag kom fram till var att om jag vänder på fickan så kommer jag 9 gånger av 10 att öppna den upp och ner. Därför fick det bli som det blev. Men jag tror att om man är vänsterhänt kan det vara bra att vända fickan och spegelvända hela väskan.

Hela väskan skulle sys med skomakarsöm, det är första gången jag testar det så det var riktigt kul. För att göra det hela lättare skulle man limma fast delarna innan man sydde, och det gjorde det.

Det tog inte många timmar att sy och det var så kul när den var klar, nu ska jag bara bestämma vad jag ska använda den till. Just nu lutar det åt en ”utökad” plånbok så det blir lättare att hitta viktiga grejer i handväskan eller ryggsäcken.

Häxstjärnor från Lillhärdal

Jag går en broderikurs på distans som Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland/Härjedalen anordnar. Det är totalt fem tillfällen med olika teman, ett tog avstamp i traditionella broderier i korsstygn. Och det kit som vi fick skickat till oss för att brodera var från kollektionen ”Sömat och fest” som Katarina Widegren-Flach tog fram tillsammans med Hemslöjdskonsulenterna 2008.

Det färdiga broderiet redo för montering.

Häxmuseet i Lillhärdal

Förlagan till broderiet finns på Häxmuseet i Lillhärdal, som drivs av Hembygdsföreningen i Lillhärdal, i Härjedalen och är en ”kuddhuva”. Broderiet ska sitta på ena kortsidan på ett örngott, så att det syns när när det ligger i en uppbäddad säng.

Originalet är broderat i rött bomullgarn på linne, men i ”Sömat och fest” tog katarina fram fyra nya färgställningar, en var den gula som jag fick.

Broderi pågår, mittstjärnan är klar och jag jobbar med en av sidostjärnorna.

Korsstygn på räknelinne

Jag har broderat korsstygn på räknelinne förut men det är inte något jag gör varje år, det var kul att få göra det igen. Och visst var det kul. Att det var så litet och att allt var i samma färg gjorde det också lätt att ta med sig och jag har broderat en hel del på lunch- och fikaraster på jobbet.

Att det var en struktur, en upprepning, av dom olika mönsterdelarna gjorde att det inte var några problem att ta fram och brodera en liten stund här och där.

Deadlinen jag hade gett mig själv var nästa kurstillfälle, då vi ska börja med ett nytt broderi, och nästa tillfälle är nu på söndag 15 november. Så man kan lugnt säga att jag hann, att jag vabbade nästan 1,5 vecka gjorde också sitt till.

Finn fem fel, eller rättare sagt sex. Den till höger är broderar efter mönstret.

Jag började med att brodera mittstjärnan, och sedan dom stora stjärnorna på sidorna och så avslutade jag med dom fyra hjärtana. Och dom trodde jag aldrig att jag skulle bli klar med, det blev bara fel hela tiden. Jag tror jag broderade och tog upp lika ofta. Till slut var jag så less så jag ville bara bli K-L-A-R!!!

Så du kan ana min frustration när jag var klar och tittade på broderiet och insåg att jag hade broderat ett hjärta fel. Det är hängena på varje sida som är ett steg fel. Här kunde man ju tänkt att jag skulle ta upp och göra om, men nej, det får vara som det är. Mycket eftersom jag har gjort det på båda sidorna om hjärtat så är det inget jag tänker på. Och så blir det något som är bara mitt.

Och så tänkte jag bjuda på en en bild av mig själv när jag broderar. Lite svårt att fixa själv så Nova fick agera fotograf. När jag frågade om ”mamma syntes i kameran” sa hon ”Ja”. Och här kommer bästa bilden. Håll till godo!

Vanten Lägdan

Vid ett av mina besök på Yarns & Barns fick ett kit till ”Vanten Lägdan” följa med hem i färgen Granit. Det är en riktigt bra vante som funkar super nu i höst. En riktigt bra grej är att det inte är en höger eller vänster vante, härligt stressiga mornar när man ska skynda till förskola och jobb.

Detaljer:

  • Garn: UllRika 2-tr, Granit, (100 gram = 350 meter)
  • Garnåtgång: 50 gram
  • Stickor: strumpstickor, 2,5 mm
  • Storlek: S, förlängd

Började sticka 11 augusti – färdig 29 augusti

Jag stickade storlek S, men jag stickade längre än det stod i mönstret. Mudden stickade jag efter mönster, men jag stickade 5 varv efter mudden innan jag började med ökningen för tumkilen. Handen stickade jag också längre än det stod i mönstret 9,5 cm, blev det innan jag började avmaskningen.

Trots det, så gick det bara åt 5o gram garn, och eftersom garnet var uppdelat på två härvor behövde jag bara nysta en härva och har en härva kvar till något annat projekt.

Det var en riktigt rolig stickning. Samtidigt som jag stickade på dessa vantar stickade jag på en stickning som är krävande, det var skönt att ha en annan stickning som det bara var att sticka, utan att behöva tänka så mycket.

Jag har redan börjat använt dom och det är med största säkerhet dom jag kommer att använda hela hösten ända tills det är dags för vinterhandskarna.

Kronärtskockemössan

Av någon anledning så har jag inte stickat många mössor, men så insåg jag att jag äger ungefär 2 yllemössor och 2 bomullsmössor, var av en är från en tidigare arbetsgivare. Det tänker jag ändra på, med start nu…

Jag bestämde mig för att sticka en ”Artichoke Hat”, designad av Matilda Kruse som driver butiken ”Organic Knitters”.

Detaljer:

  • Garn: Indiecita, 712 (Vinrött), (50gram =~166 meter)
  • Garnåtgång: 41 gram
  • Stickor: Rundsticka 40 cm, 3 mm och 3,5 mm

Började sticka 22 juli – färdig 31 juli (förutom att fästa ändar som tog en vecka till.)

Stickning pågår, anteckningar i min bujo för att hålla ordning på vilket varv jag var på.

Vad tyckte jag då?

Garnet

Det är första gången jag stickar med Indiecita, det är något jag velat länge så det var kul att äntligen blev så. Jag upplevde det som en enkelt garn att sticka med. Det är ett mjukt garn, ska kanske säga att jag väldigt sällan tycker att ett garn är stickigt så kanske inte den bästa bedömaren.

Kanske inte det garn jag väljer nästa gång jag ska sticka spets då jag tycker att mönstret inte kommer fram lika bra som jag förväntat mig.

En färdig mössa som ligger dubbelvikt på mitt knä för att få till rätt form.

Mönstret

Det var inga problem att följa mönstret. Den rekommenderade uppläggningen är “Tubular cast-on”. Jag har gjort den uppläggningen en gång ,och det som var bra med det var att när jag sökte efter “Tubular cast-on” så fick jag upp fler beskrivningar av ett sätt där man skulle använda virknål och en bit skräpgarn. Tack vare min begränsade kunskap så kände jag att det fanns ett annat sätt, och då hittade jag att ”Organic Knitters” lagt ut en film på YouTube med en beskrivning, så en lite sak jag kan sakna är en lite hänvisning till den filmen i mönstret.

Mössan består av en mönsterrapport, på längden. Det jag tror många uppskattar är att det finns både ett diagram och skrivet mönster varv för varv. Det var bara för mig att sticka varv efter varv i diagrammet, hoptagningen finns också med så när diagrammet var stickat var det klart.

Passform

Jag tycker att mössan sitter riktigt bra, jag har ett huvudomfång av 56 cm. När det kommer till mössor vill jag att dom ska sitta riktigt bra, dom får inte glida upp så man måste dra ner dom hela tiden.

När jag såg bilderna på mönstret störde jag mig lite på ihoptagningen, jag har följt mönster men jag upplever inte att min mössa har ”flärpar” som jag tycker den på mönster har.

Nu är jag redo för höstrusket, jag hoppas det kommer sent i år, tidigast oktober.

”Sommarens första ros” – en ringsjal

Nu i sommar så ställde jag upp i min första vävtävling, ”Scandinavian Warp- and Scrap Makers Show Off”. Anmälningstiden var redan i december och då kändes det som eoner av tid fram till början av juni då jag senast skulle leverera en ”scrap” till sömmerska som jag är i team med.

Tävlingen startar

Just att tävlingen var en teamtävling var det som lockade mig, och jag hamnade i team med Helena ”VeryBerryStore”. Det var en till vävare i vårt team men hon drog sig ur på grund av tidsbrist.

Tävlingen började med att vi röstade fram fyra inspirationsbilder som vi tävlande skulle välja emellan, och därefter valde vi i vårt team en bild av en kvist med rosa blommor. Att välja gick fort men jag hade väv i vävstolen så det var först i vår som den var ledig.

Den här väven innebär en massa, första, för mig. Jag kallfärgade varpen, vävde i bindningen rosenkrans och inte minst det är första gången jag väver en ringsjal.

Färgning och vävning av sjalen

Jag började med att beställa garn, och ändra mig och så plockade jag fram andra garner ur mitt lager, så till slut blev det en blandning av nya och ”gamla” garner. När jag varpade kom jag på att jag ville ha en mörkare varp i kanterna och ljusare på mitten, så så fick det bli. Jag varpade fyra flätor, det är för att jag drar på med tyngder och då är det lättare med flera inte så breda flätor.

Varpen valde jag att kallfärga, och det fick ske i garaget. Jag använder en metod där man lägger det man vill färga i en sodablandning, där får den ligga i 30 minuter. Färgar gör jag med reaktivfärg som jag löser i vatten. Så jag la ut en stor bit byggplast och la ut varpflätorna dom den. Sedan var det bara att hälla på färgen där jag ville ha den. Sen gör jag en kokong av plasten, sen är det bara att vänta i 24 timmar. Därefter skölja, skölja, skölja…

När färgen är gjord är det bara vävningen kvar.

Bindningen jag valde var ”Rosenkransen” som är en kypertvariation på 8 skaft och trampor. När och hur den fick sitt namn vet jag inte men i dom vävböcker jag har heter den ”Rosenkransen”, ett passade namn. Den kräver att man har tungan rätt i mun när man man trampar vissa partier men man kommer snabbt in i det.

Till inslag valde jag lin, för det är ett material som jag gillar. Lin 16/1 finns också i en uppsjö av färger, vilket är bra eftersom jag ville få en ombreeffekt där färgen skulle gå från grått till rosa, gärna ganska skarpt rosa.

När jag var färdig skickade jag en bit till Helena som sydde två underbara klänningar av scarpen. Tyget jag vävt använde hon till framstycket till vuxenklänningen och till ärmar på barnklänningen. Hon sydde också flera lösa blommor som man kan använda för att piffa upp vilket plagg man vill.

Det färdiga resultatet

Så här fint blev det, det var ett kul projekt. Att det är första gången både för mig och för arrangörerna har märkts bakom kulisserna där det har ställts frågor som inte alltid har fått tydliga och klara svar. Vid tävlingar i framtiden kommer jag att ta med mig erfarenheten från denna och det kommer att göra det, om inte annat, smidigare för mig.

Kollaget jag gjorde för att presentera sjalen.
(Bilderna på Helena med barn är fotad av Johannes Berlin.)

Olata sockar

Det här är tävlingsockor, runda fyra i Sockmadness. Som synes blev jag inte klar innan rundan eller för den delen tävlingen var över.

Äntligen färdiga sockar!

Mönstret heter ”lacy not lazy socks” och är gjort av imawale imawale. Jag döpte mina till ”Olata sockar”, det var väl vitsigt! (Särskilt som det har tagit mig så lång tid att sticka dom).

Jag har stickat sockgarn, en tråd vit och den andra är självrandande, med långa partier av varje färg. Dom färdiga sockarna matchar nästa färgmässigt men inte helt.

Det är ett roligt mönster. Mönstret är en kombination av lyfta maskor, spetsstickning och flätstickning. Man stickar vartannat varv i en ljus färg och så i en mörk färg. Kanske att det var lite för lite kontrast mellan mina garner för sulans mönster inte blev så tydligt som jag kunde ha önskat.

När det självrandande garnet blev ljusare syntes mönstret inte lika bra längre.

Eftersom jag har stickat på dom under så lång tid så här jag stickat både här och där. Som i en biltvätt, det enda som ställde till problem var att jag var tvungen att köra fram bilen för polering och torkning.

Jag har också stickat på bussen, på lunchen. Och på bästa stället, ute i solen, helt underbart.

Ena hälen stickade jag färdigt i en biltvätt.

Sockmadness SM14

Jag har varit med ett antal gånger nu i tävlingen Sockmadness som hålls på Ravelry. I år var inget undantag.

Tävlingen går ut på att sticka sockar på tid. Och är upplagd i omgångar där det blir färre och färre kvar för varje omgång. I sista omgången är det bara en per låg kvar som tävlar om första platsen.

Tävlingen drog igång i mars med ett par kvalificerade sockar, alla som kan sticka ett par sockar efter kvalificeringsmönstret går vidare och bli placerade i ett lag. År var vi 25 lag, med omkring 40 deltagare i varje lag.

Mitt lag heter ”Raspberry Lemonade” och alla lagen är döpta efter mönster av Adrienne Fong, en tidigare administratör av gruppen som gick bort i september 2019.

Första paret i är var ”Wohin?” av Caoua Coffee. Jag stickade mina i ett spräckligt garn från Adlibris och mörkblått Fabel. Jag kallade mina sockar ”Hålkrus”, för jag tyckte dom ser ut som vävbindningen hålkrus. Det var nära att jag föll på mållinjen men med 7 timmar tillgodo fick jag iväg mejlet.

Nästa par var ”Diamond Duality” av Liz Harris. Jag stickade mitt par i ett egen färgat sockgarn och i svart fabel. Jag kallade mina sockar ”Diamanter kan brinna”.

Det var en riktig utmaning för mig att sticka dom, inte för att mönstret var svårt utan att jag inte litade på det jag egentligen vet. Och det är att jag stickar mönsterstickning lösare än slätstickning, alltså blev det mycket stickat. Skaftet stickade jag tre gånger och jag måste sticka om en socka en gång till. Den socka som blev bra och som passar min fot stickade jag dem enfägade partierna med stickor 2,5 mm och dom mönstrade med 2 mm.

I tredje rundan var det dags för ”Braidalot” av Dots Dabbles. Jag stickade mina i ett garn från Adlibris och rester av Fabel. Jag kallade mina sockar ”Rosa flätor”. Det som är lite kul med dom är att flera har sagt att dom är så fina, det känns kul att höra.

I runda fyra var det dags för ”Lacy not Lazy Madness Socks” av imawale imawale. Igen stickade jag mina i ett garn från Adlibris och ett vit sockgarn jag hade hemma. Jag kallade mina sockar ”Olata sockar”. Och det är här min tävling tar slut, sticktiden räcker inte till. Jag prioriterade att vara ute med Nova när jag är ledig och var schemalag 7 – 17 på jobbet så orken på kvällarna finns inte där. Men så var det, nästa år så kanske jag kommer förbi runda 4, det skulle vara skoj.

Jag har också två par till som inte är avslutade, det är vår lag socka ”Raspberry Lemonade” av Adrienne Fong. Och en av uppvärmingssockarna Liesl av Sharon Gerstman. Jag kommer att återkomma till dom i framtiden.