Etikett: vävbok

Boktips: Väv efter gamla mönster; på fyra skaft av Lena Nessle

Det här är en bok som nu har några år på nacken, men den gömmer några guldkorn som gör att den fortfarande står i min bokhylla. Det som tilltalade mig när den kom är det som fortfarande tilltalar mig, att inspireras av äldre textilier och göra något nytt, eller i vissa fall en kopia.

Väv efter gamla mönster; på fyra skaft av Lena Nessle, ICA bokförlag, 2003, ISBN: 91-534-2352-6

18 olika vävar

Boken är en ren mönster bok, och mönstren är uppdelade i Mattor, Möbeltyg, Dukar och Handdukar och Värmande ull. Totalt är det 18 mönster med i boken. Det är stor variation på mönstren. Från en ”underbreda” i tuskaft, enfärgad varp och inslag. En ”underbreda” är en förgångare till underlakan som användes på landsbygden. De vävdes av utnöta linne och bomullsvävar. Den mest avancerade väven i boken är en duk i kypertvariant på åtta skaft. Det är också enda väven som inte är vävd med fyra skaft.

Färgning

Det som gör att denna boken sticker ut för mig är att Lena beskriver och visar hur man väver på varp och inslags ikat. Varpikaten används i ett möbeltyg i linne. Tyget är inspirerat av ett bolster och stolsklädsel från Gripsholm. Inslagsikaten är i halvylle till kuddar, västar och kjolar. De mönstren är inspirerade av folkliga tyger från skåne och Finland.

Är detta en bok för din bokhylla?

Är du intresserad av äldre textilier och vill väva den typen av vävar så är detta boken för dig. Vill du väva exakta kopior av äldre tyger kan det vara bra att veta att många av vävarna är förenklade mot förlagan för att man ska kunna väva dem på fyra skaft. Då boken innehåller många olika typer av väva finns det mycket inspiration att hitta. Många av vävarna är vävda med lin i varpen och det kan kännas nervöst, men det går alltid att byta ut linet till bomull, om man skulle vilja det.

Jag har vävt med inspiration från denna boken flera gånger och jag kommer att använda den flera gånger så den kommer att få stå kvar i min bokhylla.

Detta är en bok att hålla utkik efter på antikvariat och loppis.

Boktips: Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell

Jag följer ett antal vävare på Instagram, vävare från USA, Australien, Storbritannien… Det de har gemensamt är att det väver ofta stora vepor med massa strukturer och gärna ryaknutar. Jag har varit nyfiken på hur de väver och hur dem tänker i sin vävning. Därför köpte jag denna boken av Lindsey Campbell som driver företaget ”Hello Hydrangea” och som säljer vävar och har skrivit två böcker om vävning.

Welcome to Weaving; The modern guide av Lindsey Campbell, ISBN: 978-0-7643-5631-5, Schiffer Publishing, Ltd. (Boken är på engelska.)

Boken uppdelad i 7 kapitel eller sektioner som de kallas i boken. Lindsey börjar boken med att ge förslag på hur man kan använda boken och där förklarar hon också innehållet i kapitlen. Boken innehåller 15 olika projekt i olika svårighets grad.

Boken börjar som man kan förvänta sig med en genomgång av olika material och garn som man kan använda. Vilket garn är det bästa varpgarnet? Den typen av frågor svarar Lindsey på. Hon visar också hur man tillverkar en enkel vävram av en kilram. Hon berättar också att man kan köpa färdiga vävramar men jag håller med om att ett bra sätt att börja är att gör en vävram själv, eller leta en på loppis.

Den största delen av boken är att Lindsey visar olika sätt att väva mönster och olika strukturer. Fokus i boken är att väva vepor och det är många tekniker som är väldigt typiska för det. Förutom bastekniker som tuskaft som visar hon olika knutar, hur man väver bilder och olika sätta att väva in paljetter och pärlor. Hon visar också olika sätt att göra toffsar och andra utanpåliggande dekorationer som man kanske inte använder i annan vävning.

Av de 15 projekten som är i böckerna så är 7 stycken vepor, de övriga är de flesta andra inredningsdetaljer, men ett projekt är också ett halsband.

En bläddring i boken.

Är detta en bok för din bokhylla?

Detta är boken för dig som är sugen på att väva den typen av vepor som man ofta ser på sociala media. Utgångspunkten för boken är att du inte har vävt tidigare så alla kan ta upp denna boken och börja väva. Det betyder inte att det inte finns något att hämta för dig som har vävt tidigare, man kan använda den som uppslagsbok. Är du inte sugen på att väva vepor i denna stilen så är detta inte boken för dig, lägg dina pengar på en annan bok istälet.

För mig som är utbildad inom den skandinaviska traditionen kan vissa saker på riktigt störa mig mig i denna boken, egentligen inte bara i denna boken utan varje gång jag ser beskrivningen av hur man väver mönster. Och det är att man först väver mönstret och sedan fyller i runtom, det verkar som att ”gå över ån för vatten”. Men jag borde prova, man ska prova allt en gång (inom vävning i alla fall), och se hur det är att väva, det kanske blir den ”nya vävtekniken” jag ska testa för att få fylla i den rutan i slöjdbingot.

Länkar:

Boktips: Rosengång av Anna Östlund

”Rosengång ; Berättelser, Historik, vävar” av Anna Östlund, Eget förlag, 2012, ISBN: 978-91-637-1635-5. Boken är indelade i tre delar berättelser, historik och vävar. Anna börjar med att berätta om sin mormor som var hennes ingång till vävning. Men också att hon började väva själv först senare. Och att det var vid en vävkurs på Fornby Folkhögskola som idéen till boken kom.

Berättelser om vävning

De berättelser som Anna har med i boken är berättelserna från de vävare som hon lärde känna på den kursen på folkhögskolan. Frågan hon vill besvara är:

Vad är det i vävande som gör att det skapar sådan lust, glädje och engagemang?”

Anna Östlund. Rosengång ; Berättelser, Historik, Vävar. sidan 9

Hon besvara frågan genom nio, som hon skriver, personliga berättelser om elva kvinnor. Det är nio härliga berättelser som visar på hur olika ingångar och tankesätt man har runt vävningen. Att det är så många ger också flera olika svar på frågan och gör detta till en ovanlig vävbok då den handlar lika mycket om vävning som de som väver. De ger också en fördjupning till de vävmönster som finns med i boken eftersom det är dessa kvinnor som har formgivit vävarna i boken.

Historik om rosengång

I kapitlet berättar Anna om rosegångens historia. Anna intervjuar Ulla Berglund Brasch, då hemslöjdskonsulent i Dalarna om rosengång i Dalarna men också om hennes jakt efter nya produkter och det projektet ”Åklä och tria” där bland annat äldre vävar analyserades för att ta fram vävsedlar och beskrivningar. Det är intressant att läsa om projektet och hur Ulla ser på rekonstruktion av äldre vävar. Kapitlet består också av stora tydliga färgbilder på äldre vävar, alla med en kort information om vart täcket är ifrån och lite om hur täckena såg ut i just den bygden.

Vävar – 23 vävsedlar

Det finns 23 vävsedlar i boken. Det är vävar på allt från mattor till väskor. Alla vävar är formgivna av kvinnorna i boken och Anna. Det märks också utifrån att det är olika formspråk och många olika färgskalor. Formspråket är allt från väldigt traditionellt till nyskapande.

Då det har gått ett antal år sedan boken kom ut så är det också många som har vävt ur den och visat på sociala media. En väv som var mycket populär för några år sedan var en matta som heter Ormmatta, formgiven av Yvonne Åkerblom, det är en matta som jag också tycker är mycket fin.

Det är härligt med den mångfald av vävmönster som finns i boken, det finns något för alla.

Jag gillar boken ”Rosengång; Berättelser, Historia, Vävar”. Det är en bok som jag har tipsat många nybörjare om. Varför jag har gjort det är för att jag tycker att rosengång är en bra bindning om man vill väva lite friare mönster. Men för den skulle är den inte bara för nybörjare, och det är där berättelserna är givande och intressanta att läsa. Är du intresserad av rosengång så är det här boken du ska ha.

Andra böcker av Anna Östlund

  • Rosengång i Varmvalsverket, Eget förlag, 2014, ISBN 978-91-637-1636-2
  • Från Januariblues till Decemberröd – 18 kuddar i rosengång, Eget förlag, 2016, ISBN 978-91-639-0257-4
Det grå tyget som boken ligger på ett en provväv i en rosengångsvariant som jag vävde inför ett bårtäcke.

Boktips: Konsten att väva : En praktisk handbok av Åsa Pärson & Amica Sundström

Äntligen är den här. Ja, den har varit här i över en månad men det är först nu som jag håller i mitt alldeles egna exemplar. ”Konsten att väva : En praktisk handbok” av Åsa Pärson och Amica Sundström, Bonnier Fakta, 2021, ISBN: 978-91-7887-085-1.

Det är en rejäl bok, på många sätt, den är ganska tung och tjock och inte konstigt det med tanke på allt som får plats mellan pärmarna. Boken är uppdelad i åtta kapitel.

Första kapitlet är ”Vävprojekt” och det innehåller 22 vävprojekt för hemmet, som det står på baksidan. Kapitelet börjar med att Åsa skriver om hur hon jobbar när hon komponerar ett tyg, och det är väldigt intressant att läsa. Att bokens vävprojekt har tillkommit i hennes önskan att fylla det torp hon hyr med handvävda textilier, och det gör att dom har ett syfte utöver att vara med i boken. Det är något som jag tycker märks. En detalj som jag tycker ska finnas i flera vävboken är hur många trådar per centimeter garnet har när man lindar det runt en linjal.

Efter det kommer det fyra kapitel, ”Vävstolar & redskap”, ”Material”, ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”.

I dessa fyra kapitel ska du bland annat att läsa om hur du kan tänka när du väljer en vävstol. Det finns en genomgång om vilka redskap du rekommenderas att ha när du börjar väva, men också vad man kan komplettera med efter behov när man vävt ett tag. I kapitlet om material handlar det om naturfibrer och man går igenom kort fårull, lin och bomull.

I dom två kapitlen ”Uppsättning av väven” och ”Vävteori”. I ”Uppsättning av väven” finns det instruktioner på alla moment som ingår i en vävuppsättning, från varpning till vävning och nerklippning. Jag gillar att man också tar upp ergonomi, för som man skriver ”Vävstolen och vävningen är inte alltid det mest ergonomiska för din kropp”. Kapitlet avslutas med ”felsökning”. ”Vävteori” är super om du vill göra egna vävar och vävnotor. Där finns instruktioner för hur du räknar ut hur många trådar du ska ha per centimeter i det garn som du vill använda i din väv. Hur lång och bred din varp ska vara och hur man ska tänka med mönsterindelning. Man går igenom garnnummer, det finns också uträkningar för att räkna ut garnåtgång. Det sista stycket handlar om hur man ska tänka om man har en vävnota och så vill man byta kvalitet på varp och/eller inslag.

För att tydliggöra kapitlet ”Bindningslära” har det fått en annan färg, papperet där är ljusbeige och det syns också när boken är stängd var det kapitlet är. 189 bindningar har man med i kapitlet och alla visas med en provlapp och med ett bindningmönster. Boken går igenom grundbindningarna tuskaft, kypert och satin. Man går också igenom många fler bindningar bland annat sammansatta bindningar, cord och kräppbindningar.

Sjunde kapitlet går igenom ”Konstvävnadstekniker”, man har valt att ha med både plockade och skyttlade tekniker. Även dessa tekniker visas med provvävar och i dom fall det är aktuellt bindmönster.

Det åttonde och avslutade kapitlet heter ”Avslutningar, monteringar & skötsel” och det är ett bra avslut på boken, med både monteringar både för tunnare vävar som skulle fållas och avslut för mattor.

Jag tror att det här kommer att bli en ny vävbok som att bli som en uppslagsbok för vävare, på samma sätt som ”Stora Vävboken” av Laila Lundell har varit under många år.

Boktips: Väv Skånska allmogevävnader av Gunvor Johansson

Det här är en av böckerna som av någon anledning alltid ligger högt upp i mina bokhögar eller står synligt i bokhyllan. Jag tittar gärna i den för inspiration. ”Väv skånska allmogevävnader – Drättar, agedynor & jynnen” av Gunvor Johansson, Stiftelsen skånsk hemslöjd, 2005, ISBN: 91-631-6881-2

Framsidan med en av dom textilier som inventerades och färglades.

Efter en kort inledning om hur Malmöhusläns hemslöjdsförening grundas, och hur föreningen under många år jobbade med att inventera och systematisk undersöka äldre textilier. Totalt inventerade man 17’326 textilier, dessa dokumenterades med en bild med garnprover, många av bilderna färglades också.

Därefter kommer ett kapitel om hur dom skånska konstvävnaderna har använts. Vilka material som har använts, hur garnerna är spunna, hur dom är färgade. Gunvor går också igenom märkningar, stoppning i dynorna, baksidor… allt du kan tänka dig. Hon skriver också om skötsel av äldre textilier. En del som jag gillar och är glad att hon tagit med är hur man dokumenterar vävnader och hon ger oss en arbetsordning att följa.

Sen börjar den praktiska delen. Den börjar med tips för vävuppsättningen utifrån att dom skånska konstvävnaderna alla vävs med linvarp och den behöver vara ”ordentligt spänd”.

Kapitlet om viggrölakan.

Boken innehåller beskrivningar av nio olika konstvävnadstekniker. Boken är upplagd så att teknikerna blir mer och mer avancerade.

Den första tekniken är Treskaft, eller tresolv som är en bunden rosengång som vävs med tre skaft. (Det vanliga i till exempel Jämtland är fyra skaft.) Den följs av Halvkrabba, Dukagång, Munkabälte, Krabbasnår, Opphämta, Rölakan, Viggrölakan och sist men inte minst Trensafloss.

Alla har tekniker har en historik, följt av en beskrivning av hur man väver. Därefter kommer det ett eller flera mönster som är från inventeringen som gjordes tidigt 1900-tal. Det är vävnota med varp, inslag och sked, och ett rutmönster som beroende av bindning är ett rent mönster eller har en solvning.

Till dom flesta tekniker får man fler kvalitéer att välja på, och det är en av dom stora behållningarna av boken. Det går att använda som en uppslagsbok för att hitta en bra kvalité till många olika konstvävnadstekniker.

Den sista delen är färgfoto på Skånska konstvävnadstekniker, och det är totalt 19 sidor med bilder.

När jag läste Väv på Sätergläntan hade jag turen att få gå en kurs för Gunvor Johansson då vi fick testa dom flesta teknikerna som finns med i boken. Sen dess har jag velat väva det igen, det är nog anledningen till att boken alltid ”råkar” ligga framme.

Boktips: Att Väva av Arianna Funk & Miriam Parkman

Det är alltid kul när det kommer nya vävböcker, och en bok som kom i våras är ”Att Väv” av Arianna Funk och Miriam Parkman, Natur & Kultur, ISBN: 978-91-27-16474-1

Att sätta upp en väv

”Att Väva” är en bok som innehåller mycket. Den är skriven av två personer och det är inget som man försöker förtäcka. Det står i början av dom flesta kapitel vem som har skrivit vad. I vissa fall som i färgningskapitlet, skrivet av Miriam, avslutas med en kommentar av Arianna. Samma sak med vävarna. I vissa fall har Arianna och Miriam utgått från samma garner och/eller bindning och gör varsin variant. Det är också en behållning med boken, för det visar på den enorma variations rikedom som finns.

Boken börjar med ett kapitel om hur man sätter upp en väv. Utgångspunkten är ”väv en handduk” i bomullsgarn 8/2, en bra nybörjarprojekt. Det blir en snabbgenomgång som innehåller mycket matnyttigt. En sak jag tycker är bra att varje delmoment börjar med, vad du behöver. Att kapitel avslutas med felsökning, är också bra, för vad gör du när du hittar ett solvfel, skedfel, om en tråd går av…

Går det att sätta upp en väv som total nybörjare efter instruktionen är jag inte rätt person till att bedöma. Men att ha den som handledning när man har gjort det någon gång eller för längesen det tror jag på.

Något att ha i tanken är att många moment kan göras på flera sätt, och inget är mer rätt än det andra, vissa sätt går snabbare än andra men slutprodukten blir den samma.

Framknytningen som är med i boken är den som jag använder oftast.

Att väva en väv

Den största delen av boken består av olika projekt, några är skyttlade tekniker men några är också konstvävnader så som röllakan, rya och flossa. Att den innehåller konstvävnads tekniker är det som gör den här boken intressant för mig för det är inte många vävböcker som gör det och inte så detaljerat som i ”Att Väva”.

Delen om flossa fick mig att fantisera om en sängmatta till Nova

Att formge en väv

Miriam när hon skissar, just blandningen av pennor, färg och garn känner jag igen.

Ett kapitel handlar om formgivning och jag tycker det är riktigt bra. En sak som fångade mitt intresse är när Miriam skriver att ”vävnotor är också skisser”, för visst är det så. I mina skissböcker från när jag pluggade är det blandat skisser och vävnotor.

Det är intressant att läsa om formgivning som är anpassad för vävning och olika tekniker. För att skiss för vävning kräver oftast lite kunnande om just vävning. Att skissa för vävning börjar ofta, i alla fall för mig, i en av två riktningar. En är att skissa med en specifik teknik eller bindning i åtanke eller skissa fritt och därefter bestämma hur skissen ska vävas och det tycker jag Miriam beskriver bra.

När jag läste det blev jag sugen på att börja skissa igen, skaffa en skissbok och börja om. Det känns som det är något jag glömt bort dom senaste åren.

Att färga garn

I färgningskapitlet beskrivs hur du färgar orka och turkost garn.

Jag älskar att färga därför blir jag så glad när det fanns ett kapitel om färgning. Och inte om färgning ”efter konstens alla regler” som Miriam själv skriver. Utan hon beskriver ett sätt att färga garn som går mer på känsla, erfarenhet och blanda färger tills man är nöjd. Och som hon skriver funkar det bra när man ska färga några hekto. Ska du färga mer får det bli efter konstens alla regler.

”Att väva” är boken jag saknade när jag började väva. Med det sagt så hittar jag mycket inspiration i den idag också, och jag har börjat skissa på en väv.

Boktips: Väv en väv av Malin Selander

Malin Selander har skrivit många vävböcker, dom första kom ut på 50-talet. Hon kanske är mest känd för sin ”Swatches”, fyra böcker med tygprover, en röd, en gul, en blå och en grön, dessa kan kosta uppemot 1500,- styck på antikvariat.

Jag hoppas så att någon ska skriva en bok om Malin och hennes skapande, den skulle jag köpa på direkten.

Men nu till boken ”Väv en väv”.

”Väv en väv”, publicerades 1986 av LTs förlag, ISBN 91-36-02169-5

Den innehåller en stor mängd vävar, det är allt från inredningstyger så som dukar, draperier, mattor, plädar… till tyger till kläder, väskor och halsdukar.

Det jag gillar med Malins vävar är att det är hur hon jobbar med färger och olika material som skiljer sig mycket från andra vävböcker. Hon vill också locka till eget skapande och skriver själv att det är första gången som hon skriver ut fabrikant och färgnummer på garnerna.

”I tidigare böcker har jag med vilja uteslutit de uppgifterna eftersom jag har den åsikten att man inte skall kopiera ”ordagrant” utan ”hitta på själv”.

Vävnotorna är enkla att läsa och Malin har skrivit en inledning till varje vävnota, den innehåller lite olika saker för dom olika vävarna. Det kan vara hur hon har tänkt runt material, färg, bindning, tekniska vävaspekter och/eller enkla förändringar man kan göra med trampning. Det känns som att syftet med dessa inledningarna är att ge vävaren möjligheten att göra väven till sin egen. Att Malin är vävlärare märks, det är pedagogiskt och tydligt.

Det lite rolig detalj med min bok är att jag har den efter Kerstin Bagge som satt i styrelsen för ”Riksvävarna” samtidigt som mig, Kerstin bodde i Örebro. Och i boken finns ett positiv i ett kuvert med texten ”Malins favoritbild ur boken Väv en Väv 1986”. Jag undrar hur den hamnade där, vad som är historien bakom det, och vad ska jag göra med det, kanske ska det vara på Länsmuseet i Örebro där resten av Malins Samlingar finns. Ska skriva upp det på göra listan: Kolla om dom är intresserade av det, vem vet?!

(Bilden längst upp föreställer duken ”Linjespel” och det är min favoritväv ur boken).

Boktips: Handbok i Vävning av Ulla Cyrus-Zetterström

Det finns böcker som jag tycker ska finnas i alla vävares bokhyllor, en av dom är Ulla Cyrus-Zetterströms ”Handbok i Vävning”, ”Bindningslära – konstvävnader”. Den har utkommit i många utgåvor och om man håller utkik så brukar dom dyka upp nu och då på antikvariat. Den utkom första gången 1950, varje utgåva är utökad med nya tekniker, jag rekommenderar därför att du köper en så sen utgåva som möjligt.

Min bok är Sjunde utgåvan, första tryckningen, ISBN 91-27-02413-X. Den är tryckt 1990, jag hade turen att få köpa min när jag gick på Väfskolan i Borås där man hade köpt in flera klassuppsättningar av böcker med syftet att sälja till studenterna.

Varför rekommenderar jag denna boken? Därför att den är heltäckande, den tar upp så väl grunderna som det mer avancerade. Den innehåller grundläggande bindningslära, hur man väver olika typer av konstvävnader, olika beräkningar och sist men inte olika vävredskap och vävuppsättning.

Boken börjar med en del som heter Bindningslära – Konstvävnader. Här gås grunderna igenom hur man läser av ett bindemönster till exempel. Därefter är det grundbindningarnas tur i sedvanlig ordning tuskaft – kypert och satin med sina respektive härledningar.

Sen kommer dom riktigt roliga bindningarna, eller vad sägs om kapitlet ”Bindningar som bildar upphöjningar, fördjupningar eller trådluckor”? Sedan kommer konstvävnader, röllakan, flamsk, rya…

Delen avslutas med ett antal ”Vävnader i färg” bilderna har en tyngdpunkt på konstvävnader.

Därefter börjar den vävtekniska delen, med bindningsanalys, Inställningsberäkning, garnnumrering, garnberäkning. Det är också den här delen som på många sätt gör boken unik. Vilken annan bok har ett stycke om ”Tvinningens inverkan vid garnberäkning”, med exempel?

Den sista delen går igenom ”Vävningen och redskap”, allt från hur man sätter upp en väv till hur ett ryckverk och tygbomregulator fungerar.

Ska kanske sägas att det inte finns några färdiga vävsedlar i boken utan hela upplägget är att du själv ska får verktyg för att skapa dina egna vävar, med utgångspunkt från en bindning eller ett garn.

Så iväg och leta på antikvariet. Om jag bara skulle få äga en vävbok är det där här jag skulle välja.