Jag har under många år haft som plan att sy en garderob till mig själv som ska funka som en kapselgarderob. Men sen har det inte hänt mycket. Förra våren gick det så långt att jag gjorde en plan och köpte tyg och sen inget mera. Men nu ska jag försöka igen.
Plan för höst 2021
Jag har gjort en enkel plan efter den plan som finns i facebookgruppen ”Sy en garderob med en plan” som jag är med i. Det jag bestämde mig för att svart är min basfärg, och som accent är en liten dovare gul, typ senapsgul.
Min tanke är att försöka använda tygerna jag köpte förra våren, men jag vet att jag kommer behöva komplettera för att få till hela min plan. Några av tygerna är väldigt somriga och jag har inga svarta tyger.
En övergripande plan
En övergripande plan är det jag känner att jag saknar, och det är där som jag lägger energin just nu. Att försöka hitta en stil som jag gillar och som jag känner är hållbar. För att få hjälp på vägen har jag köpt en bok som heter ”Dressed” där man genom att göra ett antar uppgifter tillslut har en övergripande plan. Det är i alla fall tanken.
Jag jobbar just nu med en ”moodboard” men jag har svårt att hitta bilder, kanske för att jag inte riktigt vet vad jag letar efter utan hoppas på att jag vet det när jag hittar det.
Brukar ni också göra saker svårare än de behöver vara, det gör jag hela tiden och det känns som jag gör det nu. Jag tror att jag ska ta en kapaskiva och bara sätta upp allt med nålar så kan jag ändra, ta bort och lägga till som jag känner för det.
Blått är flott, och det är lite blå känslor nu så här på slutet av semestern. Men det är framförallt Novas favoritfärg just nu. Så därför har jag plockat fram en samling med blått.
Min knyppeldyna, den fick jag köpa av min högstadieskola när jag fastnade för knyppling i sjunde klass. Och den är helt underbar, den är liten och nätt. Den går att sätta fast den på pakethållaren, det vet jag av erfarenhet.
Kan man ha får många ritblock? Jag tro inte det. Jag gillar verkligen Canson, de har många olika sorters block, inte minst i kraftpapper. Detta blocket är för mixed media (blötta tekniker) och helt utan gräng.
Denna saxen har jag plockat från min mamma, det är jag ganska säker på och den härstammar nog från 1980-talet. Den börjar bli ganska oskarp så den är i slutet av sitt klippande liv, men den kommer att få hänga med ett bra tag till.
Detta är en nysthållare och snodden kan du ha runt handleden och så är det inga problem att gå med sin stickning eller virkning. Den kommer från min mormor och jag tror att det är från 1950- eller 1960-talen.
Superfloss, ett måste i stickpåsen när jag stickar med pärlor. Superfloss gör det så lätt att få på pärlorna på maskan.
Blått = Indigo, det är så härligt att det har kommit flera böcker om växtfärgning/naturligfärgning dom senaste åren. HÄR hittar du recensionen jag har skrivit om boken ”En handbok om indigo; Färgning & Projekt”.
Det finns så många färger av blått och det är tur att det finns sytråd i massa olika nyanser av blått också.
Ullgarn från det norska spinneriet Hillesvåg. Detta är deras tunna kamgarn Alv14/2 i färgen 8095, lys bondeblå.
Många av de bevarade Jämtländska brudkuddarna är broderade på blå vadmal. Det finns en teori att det beror på att man hade tillgång till begagnade militärrockar som var blå under den perioden då de flesta kuddarna broderades, sent 1700-tal till tidigt 1800-tal. Kudden som jag broderar heter ”Grandrottningen” och det är ett kit som Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland och Härjedalen har tagit fram efter gamla bevarade kuddar.
Jag knypplar ”Sockerudd med spindel” i knyppellin 90/2. Mönstret är från Vadstensspetsar.
Jag gillar böcker som fördjupar sig i ett ämne, eller snarare ett smalt ämne inom ett större ämne. Och det gör denna boken som jag brukar helt enkelt kalla för Indigo. ”En handbok om Indigo; Färgning och projekt” av Kerstin Neumüller och Douglas Luhanko, Natur & Kultur, 2017, ISBN: 978-91-27-14993-9.
Den största delen av boken handlar om indigo och beskriver vad indigo är, hur man odlar det och sedan färgning. Det är ett långt kapitel med recept. Den sista delen är projekt. Boken avslutas med en kort materiallära och en ordlista.
Många sidor Indigo
Det första kapitlet handlar om indigo och besvarar frågan ”vad är indigo” och berättar om indigons historik. Sedan kommer ett kapitel om ”att odla indigoväxter”. Det är tre växter som boken går igenom, Indigofera, Färgpilört och Vejde. Man går igenom olika odlingsråd och hur man skördar. Boken går också igenom något som heter ”Hapa-zome” som är en japanskterm som betyder lövfärgning och som passar mycket bra för just indigoväxter.
Sen kommer kapitlet om själva färgningen och hur man sköter en kyp. För det är det som skiljer ut färgning med indigo från mycket annan växtfärgning, att man kypfärgar. Färgämnet Indigo är inte vattenlösligt och för att få det fästa vid materialet man vill färga så måste man göra något som heter förkypning och man har ett färgbad som är syrefritt. Färgen kommer därför att oxidera fram, det är därför det känns lite magiskt att färga med indigo. När man tar upp det ur färgbadet är materialet gult för att sedan bli grön och slutligen bli blått.
I boken går man igenom alla steg i färgning och inte minst hur man gör sig av med en färgkyp, vad får man spola ned i avloppet och vad ska lämnas in som farligt avfall på kommunala återvinningen.
Recepten
I boken finns det recept för åtta olika indigokypar. Det är alltifrån enkla som man gör på en timme till dem som behöver veckor på sig. Det finns också recept för färgning med andra växter, detta utifrån vilka färgämnen som man kan kombinera med indigo. Det är betning med alun, björklöv, krapp och järn/tannin.
Projekten
Man besvarar och en fråga som jag får, vad ska man färga? Svarar gör man genom att visa på ett gäng projekt under rubrikerna Shibori, Sashiko, olika sätt att lappa och laga, Ikat och blåtryck.
Shibori är en färgningsteknik, där man genom att vika, rynka och klämma får fram olika mönster när man färgar.
Sashiko är en japansk lagningsteknik som använder sig av förstygn ”för att förstärka, laga eller hålla samman ett eller flera lager textil”.
Lappat och lagat tar sitt avstamp i ”boro” som är ett japanskt ord som beskriver lappade och lagade plagg. Förutom några sätt att laga hål är det också med ett lapptäcke.
Ikat och blåtryck här berättar man om ikat och blåtryck men vill man göra själv så får man söka sig till andra källor.
Boken avslutas med några sidor om materiallära och en ordlista.
Avslutningsvis
Jag gillar verkligen boken ”En handbok om Indigo”, jag gillar böcker som fördjupar sig inom ett visst ämne/teknik. Att det finns möjlighet för författarna att sprida ut sig över sidorna. Som i detta fallet få dela med sig av flera olika recept för att färga indigo, och jag blir jättesugen att testa. När jag har färgat indigo har jag använt mig av Gösta Sandbergs recept som finns i boken ”Växtfärgning”. Det jag skulle vilja testa är en naturlig kyp.
Att det finns en kapitel med projekt uppskattar jag också. Jag har mest färgat garner och det skulle vara kul att färga tyg och testa shibori, sashiko och boro. Sashiko har jag tittat på innan och funderat på om jag skulle testa, och boro också för den delen. Men är det värt det att köpa särskilda nålar och garn eller kan man ta det man har hemma?
Avslutningsvis kan jag säga att jag rekommenderar boken ”En handbok om Indigo” till alla som är nyfiken på indigo och vill testa på att färga, eller för den delen att odla indigo.
Boken är inbunden med indigofärgad tråd och med en bindning som gör att boken ligger öppen utan problem
Vad har jag gett mig in på?! Sticka en mönstrad kofta, det har jag aldrig gått i mål med tidigare. Jag har påbörjat flera stycken men jag har inte gjort klart någon.
Upplägget var så att man köpte mönstret på designerns Wiola Designs hemsida, wiola.no. Efter det fick man lite kort information och att man skulle ansöka om inträde i facebookgruppen ”Sommerstrikk”. Det var i facebookgruppen som allt hände. Det var där som mönstret lades ut och det var mycket prat och frågor.
Välja färger
Stickningen drog igång 15 juni och innan dess låg fokuset på att välja vilka färger man skulle sticka i. Det är alltid svårt att välja när man inte vet hur den slutliga koftan ser ut. Men Wiola gjorde det mycket enklare genom att ge fyra olika färgförslag. Förslagen var mestadels i Finullsgarn från Rauma men även andra garner, tyvärr fanns inte alla färger tillgängliga i Sverige så jag fick komponera ihop en egen färgkombination. Då Wiolas färgkombinationer hette Maj, Juni, Juli och Augusti, och min är en kombination mellan Juli och Augusti så kallar jag den för ”Tidigt i Augusti”.
Att Wiola berättade hur hon hade valt färgerna gjorde det också enklare. En bottenfärg, två ljus mönsterfärger, fyra mönsterfärger som går från ljust till mörkt och sista mönsterfärgen som är en ljusare nyans av bottenfärgen.
Dom färger som jag slutligen använde. Längst upp är bottenfärgen, och därefter mönsterfärger 1 – 7.
Stickningen påbörjas
Stickningen var uppdelad på 10 delar, det var ungefär 3 dagar mellan delarna. Oket var uppdelat på sex delar och de övriga 4 delarna var vänster ärm, höger ärm, bål och knappkanter.
Att sticka oket var riktigt roligt, varje del hade olika färger och olika mönster. Det var riktigt spännande att se vad som skulle stickas.
När oket var stickat så var det dags för ärmarna. Då fick jag ett riktigt bra tips som jag inte har tänkt på tidigare och det var att ha stickningen i en påse. Det är underlättade mycket att samla hela stickningen i så inte allt bara hängde och dinglade. Jag hålla tiden fram till andra ärmen därefter hann jag inte med, men jag hade inte heller trott att jag skulle hinna med. Nu stickar jag på bålen, det är långa varv så det tar tid. Den kommer att bli jättefin, och jag ser verkligen fram emot att få den klar så jag kan använda den.
Stickningen har fått följa med under hela sommaren i sin korg.
Nästa inlägg kommer när koftan är klar så får ni se ”Agnes” i all sin härlighet. (Wiola döpte om den från ”Sommerstrikk” till ”Agnes” i slutet av stickningen)
Jag har varit ledig hela Juli och det har varit skönt. Det har varit fantastiskt väder nästa hela månaden. Det har varit skönt de dagarna som inte har varit under 20 grader.
Jag har varit hemma nästan hela månaden med min familj. Vi var en tur till Mattias föräldrar. Svärmor bor nära en sjö, och det var så härligt att bada i en sjö med sandstrand och sandbotten, det var första gången för Nova. Det har badats hemma också i Storsjön, inte lika varmt men så svalkande.
Att säga att allt är bra är att ljuga. Någon som står mig mycket nära är sjuk och det är jobbigt att hantera. Men det är inte min historia att berätta. Men jag kan säga att det är periodvis mycket kämpigt och har varit så sedan i vintras.
Hantverk
Jag har börjat sticka bålen på koftan ”Agnes”.
Jag har stickat och stickat på min kofta, jag är än inte klar men jag börjar se slutet. Eller mest skrämmande ”steekningen” jag har aldrig gjort det innan men någon gång ska vara första, men det ska säkert gå bra, hoppas jag.
Vävt har jag också gjort, ska bli så kul att visa det jag väver när det är överlämnat till kund.
Jag har också gjort en plan för kläder att sy i höst. Det första plagget har jag börjat med, men jag har lite tidsbrist just nu så det går inte fort.
Det var varmt och soligt, ibland lite för mycket för min smak.
Jag har många saxar, så många så att jag under en period kallades för ”scissors girl” av mina kompisar. Jag gillar verkligen saxar och jag kan inte har för många.
Jag har valt ut mina favoriter. (Det är två stycken favoriter som jag inte kunde hitta dom ligger i några projektpåsar, någonstans.)
Denna saxen uppfyller flera saker som jag verkligen gillar. Den är kompakt och den kommer med ett skydd. Det är utan oro som jag kan slänga ner den i en projektpåse.
När det kommer till små saxar är detta en favoritform, som en lite fårsax. Just denna saxen var också helt hysteriskt billig, under 20 lappen kostade den.
Knapphålssaxen, saxen du inte visst att du saknade innan du har en. Det är inte det mest avancerade knapphålssaxen dem har en skruv som gör att man kan ställa in dem, det har inte min.
Kan man ha får många super spetsiga broderi saxar? I think not!
Kanske inte saxen som finns i varje syskrin. Det är en pelikansax, och den används för att klippa ner luggen när man väver rya/flossa. En liten kul detalj är att när jag beställd den från Bergman och Johansson så sammanföll det med en beställning från en större mattfirma och jag fick därför möjligheten att få en med röda hänklar istället för en i bara metall.
Älskar denna, den bor vid min vävstol. Jag har försökt att hitta den igen i någon butik eftersom jag skulle vilja ha flera. Så är det någon som vet vart jag kan köpa en, berätta, snälla.
En sax i formen av en hund från Hiyahiya, supergullig och funkar bara för att klippa trådar. Att den kan hänga på hantverkskorgen, ”älsk” på det.
Zick-Zack sax, kanske inte saxen jag använde så ofta men den är bra att ha.
Självöppnande sax från Fiskars, handsparande då den är fjädrande. Jag har gått igenom ett antal och jag har en för tyg och en för papper. (Jag tror att Fiskars ändrat designen en del, denna är nog 15 år)
Denna saxen är speciell för mig eftersom jag fick den av min svärmor när vi var inlagda på neo i Umeå och jag började sy på ett lapptäcke till Nova. Det var en bra projekt som jag kunde sitta och sy på vid kuvösen.
Här ser ni formen på pelikansaxen
Jag kommer att fortsätta köpa saxar, man kan aldrig ha för många. Jag har några jag tittar på som jag funderar på att köpa, bland annat saknar jag en riktig skräddarsax.
Så hur var juni? Juni har verkligen varit omväxlande om man ser till vädret, från högsommarvärme till ensiffriga temperaturer. Det har varit en riktigt bra månad på många sätt men också väldigt jobbig periodvis, och vi avslutar den med vattkoppor!
På min födelsedag var det helt underbart och jag kunde sitta ute och ha skypemöte.
Vardag och familjen
Juni har varit mycket vardag. Med helt vanliga jobbdagar. Men jag har också haft stora behov av att bara pausa allt och bara andas och känna att jag är här och nu. Denna månaden hände också något som aldrig hänt förut, dom ringde från förskolan och ville att vi skulle hämta Nova som var sjuk, i vattkoppor. Så det var bara att hämta henne. Och om det nu inte en vecka senare dyker upp nu vattkoppor så kan man räkna det totala antalet på både händers fingrar.
Nova på cykeltur i Östersund
Hantverk
Jag har hantverkat en del också. Jag har stickat på en mysteriestickning som jag kommer kunna visa efter den 15 juli enligt designerns önskemål. Det har blivit en del broderat också på den jämtländska brudkudden som jag påbörjade i höstas. På jobbet har jag stickat på en sjal från Stephen West, Herbivore. Jag har vävt vidare också. Just nu känns det som det är så mycket jag inte kan visa just nu, det ska bli så kul när jag kan det.
Två av dem saker jag jobbat med under juni.
Efter midsommar började jag min semester och jag ser fram emot en härlig sommar.
Vad ska jag slöjda på semestern? Det är en stor fråga inför varje sommar. I år har jag ett stort projekt och ett UFO som kanske blir klart.
Mysteriestickning
Det är en mysteriestickning som startade 15 juni, och designern har en önskan att man som deltagare inte ska visa eller skriva om det förrän mysteriestickningen är ”klar” 15 juli. Klar inom stora citationstecken då jag kommer inte att vara klar den 15 juli. Men den 15 juli kan jag visa vad jag stickar på.
Jag har bara sticka mysteriestickningar från Westknit och hans mysteriestickningar är upplagda på ett annat sätt än den jag stickar på nu i sommar. I denna mysteriestickningen har vi fått ganska korta ledtrådar, så det har inneburit att jag har faktiskt hunnit brodera också, det trodde jag inte att jag skulle hinna.
Den stora hörnblommman, som består av flera applikationer.
Grandrottninge – en jämtländsk brudkudde
Jag har plockat fram en broderi som jag påbörjade under kursen ”kors och tvers i broderi” som jag gick i höstas. Det är ”grandrottningen” som har fått komma fram.
Det är kul att plocka fram ett broderi som fått vila ett tag. Men det innebär också att jag behöver fundera vad jag ska brodera och i vilken ordning. När jag broderar efter en äldre förlaga, särskilt när det är frittbroderi, funderar jag mycket på hur broderiet har växt fram från början.
Mittstjärnan, men så många franskaknutar.
Med grandrottningen började jag med mittstjärnan och sedan har jag gått vidare till hörnmotiven. Där gäller det också att fundera hur har det här motivet har vuxit fram. För så är det. När man skapar mönster samtidigt som man broderar så växer mönstret fram organiskt och det vill jag återspegla.
Jag blir så sugen på brodera ett helt eget broderi, men först ska grandrottningen bli klar.
Det är fyra saker som särskilt inspirerar mig under juni. Det är två sysselsättningar, en bok och ett fabrikat av stickor.
Odling
Odling och jag är lite dubbelt, jag drar upp lika många växter som jag sedan dödar. Förodling är kul att se dom första späda plantorna titta upp. Nu är det mest på plats där det ska få växa sig stora och fina. Det jag älskar är att jag kommer att få skörda och äta från en planta som jag dragit upp från frö. Det är en underbar känsla.
Jag håller på att lära mig när det är dags att så olika växter så det ska bli bra. I år har jag inte lyckats helt, vissa saker har blivit satta för tidigt, som tomaterna, sockerärtor och brytbönor. Gurkorna vet jag inte om dom blev satta för sent, men det blev som det blev. Förhoppningen är att jag kommer få skörda någon gurka.
En annan nyhet för mig är kålrabbi, det är är en grönsak jag tycker är väldigt god att äta men jag har inte odlat egen själv. Jag tycker det är så spännande så jag måste titta på dom nästan varje dag.
Stor magi av Elizabeth Gilbert
Jag älskar att läsa. Jag läser varje dag och jag läser allt möjligt. Jag har en läsplatta för e-böcker, att ha tillgång till tusentals böcker på direkten är fantastiskt för mitt läsande.
Boken som jag har läst nu heter ”Stor magi”, att leva ett kreativt liv av Elizabeth Gilbert. Om du har sett filmen, ”Love, eat, pray” med Julia Roberts så bygger den på Elizabeths bok, som handlar om en period i hennes liv. Den boken har jag inte läst, filmen har jag dock sett. Men tillbaka till ”Stor magi”. Det kändes som att det talar direkt till mig. Det som tilltalar mig är hur hon skriver om kreativitet och skapande. Att det kräver mod att skapa. Just det fick mig att börja tänka hur modig är jag och hur mycket mod som krävs för att skapa det som jag skulle vilja skapa.
Det kanske är en liten spark i baken, och det är kanske det jag behöver.
Min pågående ”kontorsstickning” som jag stickar med Hiyahiya bamboo.
Hiyahiya stickor
Det senaste året har jag stickat mycket. Och detta gäller alla hantverk jag sysslar med, jag vill ha redskap som jobbar med mig och inte mot mig. Därför testar jag gärna olika märken för att hitta redskap som passar mig, och det gäller även stickor. Just nu stickar jag med Hiyahiya stickor av olika modeller.
Jag har testat både rundstickorna som består av ändstickor och kablar, strumpstickor och ”Flyers”. Dom har tre olika varianter, ”Bamboo”, ”Steel” och ”Sharp”. ”Bamboo” som är som namnet låter bambu stickor, jag har en omgång ändstickor och dom är riktigt behagliga att sticka med. Skillnaden mellan ”Steel” och ”Sharp” är att ”Sharp” är mycket spetsiga och är gjorda för att sticka spetsstickning.
En liten detalj som jag gillar med dom kablar som jag har köpt är att dom är ledade, så stickan vrider sig inte.
Flyers är väldigt korta ”rundstickor”, det är egentligen fel att kalla dom ”rundstickor”. Dem är 20 cm långa och har två spetsar som är ungefär 5 cm långa som sitter ihop med en kabel som är ungefär 10 cm. Det gör att man kan sticka strumpor med tre stickor istället fem. Dem är riktigt härliga att sticka med.
Det första jag har spunnit på flera år.
Spinna ull
Jag lärde mig att spinna när jag gick på Bäckedals folkhögskola, sen har jag spunnit lite då och då. Och nu känner jag att sug efter att spinna igen. Men jag har ingen spinnrock, och inte plats för någon heller, (kanske för en e-spinner, jag bara säger det). Men sländor har jag, och det har fungerat för mänskligheten under många många år, så det ska inte få hindra mig.
Jag har införskaffat ull från Limmo-design, 100 gram så nu har jag något att jobba med, för att möta suget att få spinna. Jag har börjat spinna lite på min turkiska slända och det är kul. Och i det här fallet är det att spinna som är målet inte garnet som blir, det är bara en bonus.
Visst kan en blogg säga grattis på födelsedagen. Det gör i alla fall min blogg. Så grattis Hanna på 39-årsdagen, ett år kvar till 40!!!
Är det nu som ”alla” gör listor med sånt som dom ska ha gjort innan dom fyller 40 år. Det tänkte jag inte göra. Jag vet inte riktigt vad jag känner att jag behöver göra innan jag går in i nästa decennium.
Så vad jag tänker att jag fortsätter skapa, fortsätter vara kreativ och så får vi se vad som händer! Och jag kommer att hoppas att jag får fira min 40-årsdag med hela min familj nästa år. Att vädret kommer att vara så bra att vi kan sitt ute. Det hoppas jag på!
