All posts by Hanna

Min ”nya” vävstol

Nu har den varit i drift ett tag! Vävstolen som varit min i några år nu men den har fått legat till sig i förrådet, i höstas var det äntligen dags.

Jag kallar den för mitt ”slagskepp” för att den tar sån plats i mitt vävrum. Det är den 150 cm bred Cyrus-vävstol från AK:s snickeri i Öxabäck, utrustad med 16 skaft och trampor.

Här håller jag på dra på en varp med min nya redkam.

Det är intressant när man ska sätta upp en vävstol som har legat så länge. Till exempel hade, alla delarna, svällt så det var med möda och ett stämjärn som jag fick bröst och knäbom på plats.

Man inser ju också hur många andra saker man måste köpa nytt. För mig blev det att beställa en ny redkam, för de jag har är 100 cm bred. Några nya skedar har det också blivit. Jag insåg också att det inte följde med så många bomspröt så när jag ändå beställde skeda bestämde jag några buntar spröt.

Men nu är alla delarna på plats, och nya snören från System Texsolv. Bara för att det var kul filmade jag är jag monterade snörena. Titta och njut.

En väldigt uppsnabbad video av när jag monterar snörena och sätter fast ringarna på trampsnörena.

Gluggväv från Vemdalen

Jag har tillsammans med Länshemslöjdskonsulenterna i Jämtland – Härjedalen vävt upp ett antal kopior av fälltäckesväv. Det här var den första, den vävdes till VÄV utställningen på Nordiska museet 2012.

Jag vet inte särskilt mycket om historien runt denna fälltäckesväven. Det jag vet är att Ingela Fredell, hemslöjdskonsulent, hittade den i en hög med äldre trasmattor på hembygdsgården i Vemdalen, Härjedalen.

Kanske funderar du på varför jag kallar det för ”gluggväv”? För visst ser det ut som en plattväv, och du ser alldeles rätt det är en plattväv. Men i Vemdalen har plattväv kallats för gluggväv, ett namn som jag tycker är helt underbart, för det säger något om mönstret för det är ju fullt av gluggar.

Det är väldigt spännande att få dyka ner i analyser av äldre vävar. Jag hittar alltid små ”egenheten”, tänk om man skulle kunna fråga den som vävt om inspiration, vävningsarbetet…

När analysen är klar så är det dags för provvävning och så vävningen av den slutliga väven. I det här fallet en våd av tyg.

Oftast sluta min del här efter leverans till kund. Men i det här fallet fick jag hänga med ett tag till. Under våren – sommaren 2012 visades utställningen VÄV på nordiska museet i Stockholm, det var i samband med Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbunds 100-års jubileum.

Vill du väva en egen gluggväv från Vemdalen, här kan du ladda ner vävsedeln i .pdf format från Hemslöjdsguiden.

2020 är här

Tänk att 10-talet är över och vi nu är 20-talet här, hur gick det till? Det känns som att det har gått så fort. Och det har hänt så mycket, det största som hänt är Nova, som alldeles snart fyller 3 år. Det har också varit roliga och givande beställningar och utställningar.

Jag laddar i det solljus som visar sig under januari.

Så här efter nyår ser jag många bingoplattor och listor på sånt man planerar att göra under året. Det har jag inte gjort, mitt stora mål för 2020 är att hitta flow, mycket av det försvann under neoresan med Nova under våren 2017 och jag vill hitta tillbaka till det.

Just nu skriver och skissar jag alla idéer jag har så får vi se vad som blir verklighet. Jag har några beställningar jag vet om, några som jag hoppas är på G och så vill jag väva några saker för jag tror att dom kommer bli så bra.

Min favoritskyttel len som silke.

Just nu i vävstolen har jag målarduk till Anders, om allt går som det ska kommer målningarna att visas i Stockholm i vår, men mer om det när det närmar sig.

Det är fösta gången som jag väver så brett, 146 cm, i hellinne. Det kräver mera styrka och än har jag inte hittat samma rytm som när jag väver smalt, men det kommer som med allt annat man tränar på.

(När vi var ute och såg pärlemormolnen på första bilden så sken månen ganska starkt och Novas stora fundering var, ”Var är solen?”. Hon och momma hade precis pratat mycket om solen och månen så det var det som var hennes fokus.)

Omtag – Nytag

När hemsidan blev hackad under vår sjukhusvistelse 2017 raderades också allt jag skrivit, bilderna har jag kvar men inte texterna. Där och då tänkte jag inte så mycket på det, men nu saknar jag faktiskt alla inlägg som försvann.

Det har på många sätt gjort det svårt att börja om, och vad ska jag skriva om. Allt möjligt eller bara vävning? Hur stort kan intresset för mitt liv vara egentligen?

Det är många frågor som snurrar och har snurrat i mitt huvud. Jag har inte alla svaren nu, men jag har börjat blogga, och planerar att det ska bli lite mera regelbundet nu under hösten, och jag kommer att skriva om det som känns kul så får vi se var det slutar.

Laura Genser

Jag har stickat färdigt en tröja, den första sen jag var tonåring! Alltså den första jag stickar klart jag har påbörjat många. Tröjan jag har stickat är en Laura Genser från Hillesvåg ullvarefabrikk.

Jag köpte ett garnpaket med mönster och garn. Det stickas i ett tjockt ullgarn, Blåne, och stickas med stickor 6 mm. I paketet var det 800 gram, min tröja vägde strax under 700 gram.

Tröjan stickas nästan uteslutande på rundsticka nedifrån och upp. Det är ett väldigt enkelt mönster både att sticka efter och att göra ändringar. Jag gjorde några ändringar. Jag tog bort att rullkanter och stickade resår istället, jag gjorde också ett halvvarv några centimeter före halsresåren på bakstycket för att höja nacken.

Jag är sugen att sticka en till i en annan färg och kanske längre, så det blir mer som en tunika.

Triangelfärgning

Triangelfärgning är ett sätt att provfärga som jag gillar. Det är särskilt spännande att se dom sex mitten nyanserna.

Triangelfärgning består av tre grundfärger som är i spetsarna. Mellan dessa blir det tre färgstegar eller färgvandringar (jag använder uttrycket färgstege) och slutligen i mitten blandas alla tre färger. Det kan verka lite rörigt till att börja med, men det är väldigt strukturerat och enkelt när man har tittat på det en stund.

I exemplet har jag använt mig av Yllefärger från Zenit AB Konsthantverksmaterial, det är riktigt bra färger som jag rekommenderar. Där hittar du också recept för färgning och tryckning.

I toppen har jag färg: Briljantgul 4G (1)

Till vänster: Gul 2G (2)

Till höger: Turkos (11)

Siffrorna i parantes är det nummer färgerna hade tidigare hos Zenit som jag fortfarande använder. Varje triangel får på så sätt en betäkning, det det här fallet 1/2/11. Därefter har varje nyans i triangeln en egen kod beroende på hur många varje delar av varje färg som en nyans har, t ex 104, 203, 113, 212 osv. Varje nyans består av totalt 5 delar färg. (Jag har ett kom-ihåg för den ordningen av färgerna i nyanskoden TVH (topp, vänster och höger), det var förkortningen för utbildningen jag gick i Borås ”TextilVetenskap med inriktning mot Handvävning”.)

Jag färgar oftast en färgtriangel med totalt 21 prover. Så tre grundfärger, tre färgstegar med fyra nyanser emellan grundfärgerna och så sex nyanser i mitten som är en blandning av alla tre grundfärger. (Klart som korvspad.)

Man kan färga i olika styrkor och jag brukar oftast börja med 1%, det blir oftast den klaraste färgen, lätt att sen göra både ljusare och mörkare.

Den kompletta färgtriangeln med alla nyanskoder.
Vänster siffra = toppfärg, mitten siffran = vänsterfärg och höger siffra = högerfärg.
Färgstege mellan toppfärgen och vänsterfärgen.
Färgstege mellan vänsterfärgen och högerfärgen
Färgstege mellan toppfärgen och högerfärgen.
Dom sex proverna i mitten som är en blandning av alla tre färgerna.

Boktips: Handbok i Vävning av Ulla Cyrus-Zetterström

Det finns böcker som jag tycker ska finnas i alla vävares bokhyllor, en av dom är Ulla Cyrus-Zetterströms ”Handbok i Vävning”, ”Bindningslära – konstvävnader”. Den har utkommit i många utgåvor och om man håller utkik så brukar dom dyka upp nu och då på antikvariat. Den utkom första gången 1950, varje utgåva är utökad med nya tekniker, jag rekommenderar därför att du köper en så sen utgåva som möjligt.

Min bok är Sjunde utgåvan, första tryckningen, ISBN 91-27-02413-X. Den är tryckt 1990, jag hade turen att få köpa min när jag gick på Väfskolan i Borås där man hade köpt in flera klassuppsättningar av böcker med syftet att sälja till studenterna.

Varför rekommenderar jag denna boken? Därför att den är heltäckande, den tar upp så väl grunderna som det mer avancerade. Den innehåller grundläggande bindningslära, hur man väver olika typer av konstvävnader, olika beräkningar och sist men inte olika vävredskap och vävuppsättning.

Boken börjar med en del som heter Bindningslära – Konstvävnader. Här gås grunderna igenom hur man läser av ett bindemönster till exempel. Därefter är det grundbindningarnas tur i sedvanlig ordning tuskaft – kypert och satin med sina respektive härledningar.

Sen kommer dom riktigt roliga bindningarna, eller vad sägs om kapitlet ”Bindningar som bildar upphöjningar, fördjupningar eller trådluckor”? Sedan kommer konstvävnader, röllakan, flamsk, rya…

Delen avslutas med ett antal ”Vävnader i färg” bilderna har en tyngdpunkt på konstvävnader.

Därefter börjar den vävtekniska delen, med bindningsanalys, Inställningsberäkning, garnnumrering, garnberäkning. Det är också den här delen som på många sätt gör boken unik. Vilken annan bok har ett stycke om ”Tvinningens inverkan vid garnberäkning”, med exempel?

Den sista delen går igenom ”Vävningen och redskap”, allt från hur man sätter upp en väv till hur ett ryckverk och tygbomregulator fungerar.

Ska kanske sägas att det inte finns några färdiga vävsedlar i boken utan hela upplägget är att du själv ska får verktyg för att skapa dina egna vävar, med utgångspunkt från en bindning eller ett garn.

Så iväg och leta på antikvariet. Om jag bara skulle få äga en vävbok är det där här jag skulle välja.

Väv med Hanna på YouTube: Snålframknytning

Nu ligger min andra video uppe på YouTube, lite nervöst är det allt med ett nytt medium. Sen tidigare finns där en film jag gjorde som komplement till Vävmagasinets notis om ”Mekaniskaskedkrokar”.

I denna andra filmen visar jag hur jag gör en ”snålframknytning”, en av mina favorit framknytningar.

Första gången jag kom i kontakt med snålframknytning var på Sätergläntan. Jag läste väv år 2 där och vi hade ett antal kurser tillsammans med ”kortkursare”, alltså personer som gick en kortkurs på vanligt vis en vecka. Kursen hette ”Mångskaftade Linnevävar”, om jag inte helt missminner mig och en av ”kortkursarna” var det som visade snålframknytning. En framknytning som är perfekt för lin. Efter den kursen använder jag alltid den när jag knyter fram lin.

Det här är jag!

Du kanske funderar på vem jag är, hur kom det sig att jag började väva eller kanske något helt annat. Jag hoppas att jag svarar på några frågor, om jag inte svara på det du funderar på skriv din fråga i en kommentar.

Lite kort om mig, jag är 39 år bor i Östersund, där jag också är uppväxt. Jag är sedan 2013 gift med Mattias, och vår familj fulländades med Nova som kom i februari 2017. 

Foto: Emma Bergstrand

I vävstolen sker magi. För mig börjar det ofta på ett rutpapper med röda prickar, genom rutnätet döljer sig trådarna. Att sedan gräva bland trådarna, vilka egenskaper ska det färdiga tyget ha? Som att vara ett barn i en godisbutik. Sedan att få se det växa fram i vävstolen det är underbart. Vävstolen ger mig ett redskap som möjliggör mina idéer.

Foto: Emma Bergstrand


Vävning har alltid fascinerat mig, alla möjligheter. Du kan väva utan nästan några redskap alls lika väl som med en vävstol som tar upp ett helt rum. Möjligheterna är oändliga, det är bara din egen uppfinningsrikedom som sätter gränserna. Det finna alltid något nytt att test, en ny bindning, nytt material, nya kombinationer.

Att våga testa i vävstolen är viktigt för mig att hitta sätt att utveckla min vävning. Att titta bakåt är på samma sätt ett sätt att titta framåt, det finns mycket att lära från äldre textilier, mycket som fallit i glömska. Att titta på gamla textilier är som en upptäcktsresa in i äldre vävares värld, en värld utan samma regler.

Finns det något vackrare än att se en väv växa fram i vävstolen, att se hur tygbommen växer. Att sedan får klippa ner och rulla ut timmar av jobb, det som började som trådrullar eller nystan har förädlats till något mycket mer.

Det är en häftig känsla att sätta saxen i ett tyg som man själv har designat och vävt. Det är lyx, även om man som vävare inte alltid inser det.

Jag är inte bara handvävare utan är också skapare av lyx. Lyx i form av vävar som jag har lagt ner själ och hjärta i skapandet av.

Lättaste sättet att få kontakt med mig är genom att skicka iväg ett mejl till: hanna@hannakristine.se

Sockmadness 13

Då var det dags igen, årets stora strumpstickningsmaraton eller tävling. Det är mitt tredje år och jag har ingen chans att vinna men det är trevligt och jag får några nya par sockar. Tävlingen sker på Ravelry i en grupp som heter ”Sockmadness forever”, sista dagen att anmäla sig är den 28 februari, som om du är sugen finns det än lite tid att anmäla sig.

Ifjol köpte jag garn efter det årets materiallista, garn till ungefär 13 par, 8 tävlingspar och så en bunt uppvärmings- och bonuspar. Sen stickade jag två par så jag har massa garn kvar och det är det jag tänker använda i år, det är alltså inte tillåtet att köpa mera garn! Du får självklart köpa hur mycket garn du vill, men jag får det inte! Nu har jag skrivit det några gånger så jag borde komma ihåg det.

Årets uppvärmingssockar är ”13 Memories” ett par i ”spets”, man innan jag får börja med bestämde jag mig för att sticka färdigt ett påbörjat par från ifjol. Förra året gick det superbra tills Nova kom igång med krypandet, då kröp hon helt sonika fram till mig och drog ut en sticka, och där slutade mitt ”sockmadness”. I år får vi se hur det går, det får jag återkomma med. Men förhoppningsvis går det bra.