Det känns som att jag har stickat maniskt i flera veckor, det var nästa det enda jag tänkte på. Nu är den stickningen klar och jag har börjat på Westknits mysteriestickning och jag stickar långsamt, det har blivit några varv per dag, så kravlöst.
Det spelar också in att jag inte känner att jag har flyt i denna stickningen just nu. Jag skulle vilja sticka hela långa varv och det är det inte i denna stickningen just nu. Men det betyder inte att jag kommer att sluta och sticka på något annat, jag vill verkligen sticka denna sjalen. Målet är att den ska vara klar till jul, jag kallar den för polkagrisen. Jag älskar polkagrisar!
Oktober är inte den månaden jag känner mig mest inspirerad av någon anledning, men det känns som mellantid. Det finns inspiration bara inte lika mycket som vanligt men fyra saker har jag ringat in, en bok, två ”appar” och en frukt.
Boken, Det blå garnet av Karin Erlandsson
Jag har läst boken ”Det blå garnet : en bok om att sticka” av Karin Erlandsson och den handlar om stickning. Den börjar med att Karin köper blått garn till en tröja, det är också den ”röda” tråden genom boken. En bok som tar dig med på en resa genom stickningens historia och hur synen på stickning har ändrats genom tiderna. Hon skriver också om stickningen idag och har många tankar om stickning och vad det kan vara. Karin försöker också att besvara frågan varför stickar hon, och vi som läser boken.
Det var en bok som ställde många frågor och jag började fundera mycket. Varför stickar jag och varför? Jag har inte svaren ännu, och jag är inte säkert jag kommer att ha svaren heller. Men det är inte det som är mitt driv i stickningen. Jag försöker att hålla mitt stickning prestigelös och lustfylld, och det räcker för mig.
Knit & Notes hemsida
Knit & Note
En ”app”, ungefär, för stickning, är den bra eller inte? Man får testa gratis i 30 dagar, så det tänker jag göra. Jag har hunnit testa den i några dagar och frågan är varför ska jag betala för Knit & Note när Ravelry finns. Det är den springande punkten.
Vad skiljer dem åt? Knit & Note har ett utseende som en app, medan Ravelry är en hemsida där vissa delar som projektlistan kan visas med en förenklad vy som gör den mer app liknande.
I Knit & Note kan du ladda upp dina egna mönster och på så sätt samla dem. I Ravelry finns det tusentals mönster som kan kan koppla till sina projekt, du kan dock inte lägga in egna mönster bara för dig.
Ravelry har ett stort forum med massor av olika gruppen om allt möjligt, det kan handla om ett visst mönster/designer, byten, samstickningar, nästan allt du kan tänka dig. Knit & Note ska lansera ett forum nu i höst, så det går inte att vet idag hur det kommer att se ut.
Båda har så du kan lägga upp din projekt med all information du kan tänka dig, du kan lägga till lite mer information i Ravelry än Knit & Note. I Knit & Note kan du lägga in varvräknare i dina projekt som du kan döpa till vad du vill. I båda kan du också lägga in ditt garnlager och koppla det till dina projekt. Du kan också lägga in vilka stickor du äger, i Ravelry kan du även lägga in virknålar.
Kostnad du kan använda båda gratis. Knit & Note har olika prisnivåer beroende på hur många funktioner du vill använda, framförallt hur många bilder du vill kunna lägga till i varje projekt, men också för att använda garnlager, kostnaden är mellan $2.99 – $3,99 i månaden. Om du vill kunna lägga in bilder från dator eller mobil i forumet på Ravelry behöver du betala $5 per år.
Nu ska jag testa Knit & Note i de 30 dagar som är gratis efter det kommer jag att bestämma mig för om det är värt att betala för den eller om Ravelry innehåller det jag behöver.
Ugnabakat äpple med kanel och honung, och en klick vaniljyoghurt på toppen.
Äpplen
Jag testade att göra ett ugnsbakat äpple för några veckor sedan, och det var så gott. Nu äter jag det både som frukost och lunch, men inte varje dag. På helgerna har jag börjat äta grötpaj till frukost. Det är i praktiken ugnsbakat äpple med ett lager av havregrynsgröt som gräddas i ugnen. Jag äter det med vaniljkvarg. Jag äter också bara ugnsbakat äpple med vaniljkvarg eller yoghurt.
Det är säsong för svenska äpplen så det är perfekt och äpple och kanel är en helt underbar kombination, särskilt på hösten. Det med en kopp te, det är en härlig morgon.
MyMowo
Jag har haft MyMowo i mitt liv i nästan två år och jag har använt den till och från. Nu har jag börjat använda den igen det finns en massa bra och lugna pass som är som gjorde för mig nu. Jag har bland annat testa Yoga Nidra ett antal dagar istället för att sova för att se vad som är skillnaden i hur jag mår, jag är faktiskt piggare när jag har gjort Yoga Nidra, och jag somnar lättar på kvällen.
Jag har också fastnat för medicinskt yoga och yin yoga, det är klasser som jag gjort tidigare men nu hittat tillbaka till och jag känner att det ger energi. Min målsättning, om man nu kan kalla det för det, är att landa i mig själv och få återhämtning.
idag är det räkmackans dag, jag gillar räkmackor men det blev ingen för mig idag. Men det hindrade mig inte från att ha en riktigt bra lunch. Igår kväll kom jag på att jag skulle cykla till Tysjöarna och äta min lunch där. Tysjöarna är ett naturreservat som ligger bara några kilometer från där jag bor. Det är också ett av mina favoritställen att gå på.
Lunchen förberedde jag under frukosten och den bestod av lunchbakat äpple med kanel och honung, vaniljkvarg och te. Det var helt underbart att sitta i ett av fågeltornen och titta ut över den helt lugna sjön och bara njuta av lugnet och andas in höstluften.
Det både ger och tar energi att göra denna typen av turer, idag kände jag att det gav mer på pluskontot än på minuskontot. Det är det viktiga.
Idag har jag maskat av den sista maskan på tröjan, och fäst några trådar. Nu ska den få bada, det blir nog i helgen.
Jag har också lagt upp en ny stickning, Westknits mysteriestickning 2022. Denna stickningen börjar med att man ska lägga upp tre maskor och så sticka en lång i-cord. Så började mysteriestickningen 2020, men där slutar likheterna. Utan att spoila för mycket så kan jag skriva att ledtråd ett innehåller både uppläggningar och avmaskningar.
Man kan se det som att jag ligger en vecka efter, men det känns jobbigt att tänka så, så jag tänker att stickning är ett hantverk som jag gör helt på mina egna premisser. Det är ett hantverk som jag försöker att hålla så prestigelöst som möjligt, jag stickar inte på beställning, jag stickar det jag känner för och det jag vill. Det innebär också att jag ibland sätter egna deadlines och anmäler mig till teststickningar, men det är för att jag vill och tycker att det är kul just då.
Tre centimeter, det är vad som är kvar innan tröjan är klar, tre centimeter resår. Och det ska jag sticka imorgon. Jag tror att denna tröjan är någon form av personligt rekord, en tröja på 2,5 vecka, det har inte hänt innan. Nu blev jag nojig, bara för att jag skrev det så lär jag ju bryta armen imorgon så jag inte kan avsluta den. Men jag får leva lite farligt och låta det stå kvar.
Och sen när den är klar, då är det dags för uppläggning av Westknits mkal, och då kan jag sluta tjata om att jag snart ska lägga upp den. Det blir skönt för alla inblandade.
Nu har den varit klar ett tag och jag har lite blandade känslor inför den så därför har detta inlägget dröjt. Men här är den nu min tomatröda tröja i all sin härlighet.
Detaljer
Mönster: Favorittgenser 287-3 av Rauma garn
Garn:
Iris (Rauma garn), färg: 0259 Röd, (130 m = 50 gr)
Garnåtgång: ~350 gram, storlek XXL
Stickor: 5,5 mm och 6,5 mm
Hur var den att sticka
Det var ett spontant beslut att sticka denna tröjan. Jag hittade garnet på rea efter som det är en kvalité som skulle utgår, den har nu utgått. Det är ett riktigt supermysigt garn i alpacka, ull och nylon.
Jag stickade en provlapp och insåg att jag fick gå upp en halv storlek på stickorna. Det var bara resåren längst ner på ärmarna som jag inte kunde sticka på någon rundsticka jag hade utan jag fick ta fram strumpstickorna.
Det var en enkel tröja att sticka. Man börjar att sticka halskragen som är i resår, så stickar man oket, kroppen och så ärmarna. Ärmarna har en liten roligt form som gör dem härligt ballongiga, det var de som lockade mig till denna tröjan.
Förutom att vara snabbstickad så var det minimalt med montering, förutom att fästa trådar skulle kragen vikas dubbel och sys fast på insidan. Jag var ett tag tveksam om jag skulle göra det eller låta det var, jag är glad att jag valde att göra det. Det gav tröjan lite mer fason.
Är det min favorit tröja?
Det enkla svaret är nej. När jag har den på mig får jag flashbacks till min första stickade tröja i mohair, en tröja som jag älskade och använde mycket. Jag hade troligtvis älskat denna tröjan när jag var 10 år gammal också. Men jag älskar den inte idag. Men det kanske är för mycket att begära av en tröja.
Den är väldigt mysig och jag har använt den hemma till mina myskläder, till det är den underbar. Det är så jag kommer att använda den som en myströja.
Det som gör att den inte är en favorit är att den känns oformlig. Den har inget bak eller fram, och det gör saker med formen. Samtidigt som det är bra för ett mysplagg, det är bara att dra på sig utan att fundera så mycket.
Kommer den att bli använd, svar ja jag kommer troligtvis att slita ut den om den inte ”dör” i en tvättmaskin eller torktumlare. Kommer jag att använda den på jobbet, nej det kommer jag troligtvis inte. Den har dock gjort att jag återigen har tagit en funderare på vilken typ av plagg jag väljer att sticka och varför, och vad jag skulle vilja sticka.
Det kändes som jag aldrig skulle bli klar med första ärmen, särskilt eftersom jag repade upp stora delar av den första gången jag stickade.
Men nu är den klar och den blev bra. Längden blev bra och mudden blev bra. Det blev helt enkelt en bra ärm. Nu har jag startat på ärm två, än så länge har jag kommit ungefär två centimeter, men det känns så bra. Det känns som nu är det nerförsbacke, mindre en ärm kvar innan tröjan är klar.
I vanliga fall är det i detta läget som jag börjar planera för nästa projekt, det är som inbyggt. Så är det denna gången också men jag har ett nytt projekt som jag ska lägga upp. Det betyder att jag behöver hindra mig själv från att leta mönster och beställa garn. Det finns så många fina mönster och garner.
Ikväll tog jag mig ut på en löprunda, jag har inte sprungit sedan jag var förkyld. Det var skönt att känna att det inte var kroppen som bestämde längden, jag sprang de fem kilometer som jag hade bestämt mig för innan jag gav mig ut.
När jag springer är det ordning på mina tankar och denna gången kom jag titeln på en bok, om jag någon skulle skriva en. Den skulle heta ”Springa och Sticka; min väg ur utmattning”. För det är det jag hoppas, jag hoppas att min kombination av konditionsträning och handarbete kan vara en del av min väg ur denna utmattningen.
Ikväll var det en otrolig fullmåne, det var helt underbart att se den när den dök upp mellan träden. Det har regnat till och från hela dagen, men som tur var så hade det slutat när jag var ute på min runda.
Det spelar ingen roll hur stort eller litet mitt arbetsbord är, det är alltid, eller i alla fall nästan alltid totalt kaos på det. Jag vet ganska bra vad som finns där på bordet, men om jag ska vara ärlig så blir jag stressad av att det är så stökigt. Det är stressande med högarna och att jag inte kan arbeta på bordet som jag skulle vilja.
Jag skulle vilja ha ett rent bord nästan hela tiden och att bara det som jag använder just nu är där. Som nu när jag har spolmaskinen på bordet, eftersom jag använder den regelbundet i väven jag väver nu.
Jag har också en del prydnadssaker på bordet. Jag har hittat en hylla som jag tycker är väldigt fin och skulle passa bra på min vägg. Men när jag skulle köpa den så fick jag svaret att det var säljstopp och att jag fick vänta några veckor för att se om den gick att köpa då. Om jag fick upp mina prydnadssaker så skulle jag få mer plats på bordet.
Hur ser ditt arbetsbord ut? Vill du ha ordning och reda, eller kreativt kaos?
Mitt nu städade arbetsbord, med en mocktail och min pågående stickning, bland annat.
För fem år sedan var det en helt underbar höstdag. Jag vabbade Nova med allvarligt sjuk barn intyg. Nova är extemprematur och hade syrgasbehandling i hemmet tills hon var 18 månader (14,5 mån korr.). I oktober 2017 kunde hon ibland vara utan syrgas när hon var vaken. Jag kommer ihåg hur skönt det var att kunna ta kortare utflykter utan att behöva ta med syrgastuben.
Det är bara fem år sen men det känns som en livstid sedan, all medicinsk utrustning som vi hade med oss. Eller hur man var tvungen att planera och räkna på syrgas åtgång och vilken tub man skulle ta med sig när man skulle ut på något, kortare eller längre.
En känsla som finns kvar är tacksamheten till sjukvården, och inte minst Nova som klarade den kamp som hon fick utkämpa i början av sitt liv, det var inte självklart under ett antal månader.
