I november var jag på en workshop med Miriam Parkman och vi skissade till ryor. Hon hade en utställning ”Miriam Parkmans palett” på Galleri Lux i Östersund, och workshopen var en del av invigningshelgen i samarbete med Länskulturen.
Inspirerande workshop
Det är kul går på workshop, både för att testa något nytt och få ny inspiration. Innan workshopen började hann jag titta på utställningen sen började vi. Det började med att vi gjorde en låda att hålla garntussarna i. Sen gjorde vi garntussar med olika garner och färger som vi sedan fyllde lådan med. Just det enkla sättet att kunna testa olika färgkombinationer och längd på nock.
När vi hade gjort första lådan så fick vi gå en visning av utställningen där Miriam fokuserade särskilt ryorna i utställningen. Det var så inspirerande att få höra hur hon har tänkt med skissningen och sedan vävningen.
Efter det så gjorde jag en låda till, de flesta gjorde en till två lådor till. Den här gången la jag in en blå garntuss som en lite vinkning till Miriams palett och för att testa en färg som jag inte brukar använda.
Vi avslutade med att alla fick visa upp sina lådor och berätta lite hur de tänkt när de gjorde dem. Det var jätteintressant att höra.
När jag kom hem så lekte jag vidare med mina tussar och jag målade nya lådor i akvarellfärg så det är de som är med på bilderna. (Förutom den sista bilden, där kan du se mina lådor till höger). Jag kommer absolut att använda denna skissmetoden flera gånger, inte bara för ryor utan även när jag ”bara” vill testa olika färgkombinationer.
Länkar:
Galleri Lux har en hemsida där du kan läsa om aktuell och kommande utställningar.
Min första Petite Knits som är klar och det blev en Oslo mössa. Detta är en behovsstickning. Jag insåg i november när det lite plötsligt blev minus 20 och jag insåg att jag inte hade någon riktigt varm mössa. Nu har jag det...
Jag gillade mönstret det var enkelt att följa. Jag valde just Oslo mössan för att den var slätstickad och det tycker jag är snyggt. Det är mest slätstickning på rundsticka, det är inte världens roligaste om jag ska vara ärlig. Det var slutresultatet som motiverade mig att bli klar. Det var skönt att största delen av mössan gick att sticka med rundstickan.
Jag är nöjd med resultatet det blev en härlig och varm mössa. Från början kände jag att den blev lite liten men efter att ha använt den några gånger så passar den perfekt. Sen att den har varit misstagen som köpt är bara kul.
Länkar
Petite Knits har en hemsida där man kan köpa mönstren digitalt.
Ibland hittar man böcker som bara fastnar som det känns som att ta ett andetag att läsa men en vecka att processa. En plats på jorden; Om att bygga en stuga och skapa ett liv var en sån bok för mig.
En balans mellan det existentiella och det praktiska
Man skulle kunna se detta som en praktisk beskrivning för hur man bygger ett hus steg för steg. Man kan också se det som en bok som handlar om det existentiella i livet, som att göra mera av det som verkligen betyder något för en i livet.
Boken är indelad i tre olika delar, Mina rum, Våra rum och Nya rum.
”Stora och små platser som sätter sig i kroppen.”
Ur inledningstexten till kapitel 1
I det första kapitlet skriver Markus om det som har gjort att han är där han är idag. Vilka vägar han har valt och varför. Ett stycke har underrubriken, ”Det sitter i händerna”. Där skriver han om det tar tid för rörelse och feeling att sätta sig i händerna, om att låta det ta tid.
I ett annat stycke skriver han om tvivel och att det är i tvivlet som det mänskliga finns. Som han skriver,
”Vem är jag om jag inte känner något, om jag inte tvivlar. Om jag inte hör mitt eget hjärta slå.”
Ur kapitel 1
Ett annat stycke har rubriken ”Sommar på burk” och handlar om att cykla i väg till ett vildhallonsnår och fylla hinkar med hallon för att koka sylt till vintern.
Insprängt i boken finns det stycken där Markus berättar om sina barn och vad han vill lämna vidare till dem. Till exempel som att han vill att hans barn ska uppleva livet fysiskt och inte genom skärmar.
Stycken som dessa blandas med praktiska texter om bygget av stugan. Det handlar om hur Markus letar efter platsen, hur hela familjen hjälper till att bära material och bygga. För att slutligen använda stugan.
Boken avslutas av ett kapitel som handlar om att bygga stugan. Det är en beskrivning i detalj om vilka verktyg och material man behöver och steg för steg hur man bygger.
Boken knyts ihop av Fridas bilder.
Är det här en bok för din bokhylla?
Det jag tar med mig främst från denna boken är det existentiella, alla funderingar om varför man väljer att leva ett liv på det sätt som man gör. Markus förespråkar ett enklare liv men det handlar inte om att omvända dig, det handlar om få dig att funderar över de valen du gjort och gör.
Det jag gillar med byggbeskrivningen är att Markus är noga med att vara tydlig med att man kan börja med en mindre maskinpark, detsamma med material där man får tips på hur man kan hitta billigare material till exempel genom att återanvändning. Jag gillar att han är så tydlig med att man inte behöver köpa varje typ av verktyg som finns i en bygghandel.
När jag hade läst boken blev jag sugen på att bygga ett hus, men det för bli senare. Jag kanske får börja med en kåta som Markus gjorde. Jag vet ett bra ställe att ställa den på under somrarna.
Så jag skulle rekommendera denna boken till de som funderar på sitt ”varför” i livet, eller helt enkelt vill bygga en stuga.
Det finns en dokumentär i tre delar på SVT Play där man kan följa bygget, jag tyckte att den var bra.
Jag har slutat med nyårslöften men det betyder inte att jag har planer för 2024. Jag har gjort lite olika saker inför olika år, allt från Bingobricka till manifest. Inför 2024 tänkte jag göra lite av båda. Det är alltid lite kul med en lite ”tävling” med mig själv. Så nu kör vi…
Det är inte lätt att göra en bingobricka för ett helt år, mycket kommer att ändras inspiration som kommer och går. Det ska bli kul att se vad jag kommer att lära mig och skapa under 2024.
Den här boken har jag många minnen av från min barndom. Jag var mycket historieintresserad och gillade att sy, den här boken innehåller både historik och sömnad! En perfekt kombination.
”Förklädesboken: Gamla och ny Förkläden att sy själv” av Kerstin Lokrantz, Gidlunds, 1981, ISBN: 91-7021-3496
Historia och sömnad
Första kapitlet är ”Lite förklädeshistoria”. Kerstin tar avstamp i de första fynden eller som hon skriver
”Det finns tecken som tyder på att förkläden användes av de nordiska kvinnorna under vikingatiden…”
Förklädesboken: Gamla och ny Förkläden att sy själv, sidan 5
Därefter går hon igenom hur förklädet har använts genom historien från dess. Det är störst fokus på 1800-talet och sekelskiftet 1900. Kerstin tar också upp hur det har sett ut i Norge och Danmark, samt i olika bygder i Sverige. En del handlar också om ”männens praktiska förskinn”. Kapitlet och boken för den delen är fylld av bilder och målningar som illustrerar hur förkläden har sett ut och används under historien.
Förklädes historia avslutas med att konstatera att de användes av skolflickor ända fram till 30-talet. Men att de i de flesta yrkeskårer försvann på 60-talet. Men att de har fortsatt att används inom till exempel restaurangbranschen och i hemmen.
Innan delen med sömnadsmönster och beskrivningar är det ett uppslag med ”bruksanvisning”. Här beskriver Kerstin hur hon har tänkt med sömnaden och att hon inte har velat ändra så mycket på hur de ska sys. Hon beskriver bland annat hur man syr fällsöm som är en vanlig söm i förklädena, särskilt innan zig-zag uppfanns och blev allmän i hushållens symaskiner.
Hon beskriver också hur man ska tänka med diagrammen och hur man förstorar dessa så man kan sy förklädena.
19 Förkläden
Totalt är det mönster till 19 förkläden i boken. Det är tre stycken för barn och fem stycken beskrivs som ”Lättsytt förkläde”. De övriga 11 stycken börjar med en historisk bild som visar vad förklädet är inspirerat av och hur det burits.
Det första förklädet är inspirerat av det som Alice i underlandet bar. Sedan fortsätter det med både klassiska förklädes så som Carl Larsson förkläde och förkläden som man idag bara ser på museum.
Alla förkläden har mönstren uppritade på rutnät där varje ruta motsvarar 5 cm, men alla mått är också utskrivna. Det finns ingen tygåtgång angiven, däremot övriga tillbehör man kan behöva och hur mycket snedslå som behövs. Det finns också tydliga sömnads instruktioner till varje förkläde.
De fem förkläden som beskrivs som lättsydda är sydda av raka bitar och här får man också en instruktion på hur bitarna ska klippas ur tyget. Sömnadsbeskrivningen illustreras med teckningar som visar exakt hur man ska sy.
Är det här en bok för din bokhylla?
Jag gillar den här boken och jag har tidigare sytt flera förkläden ut den. Bland annat mitt pepparkaksförkläde som jag sydde i ett brunt tyg med orangea snedslå som en vink åt 1970-talet. Det är en bra blandning på förklädena, det är förkläden som man utan problem skulle sy för att använda hemma vid matlagning och kanske trädgårdsarbete. Jag skulle vilja ha ett trädgårdsförkläde, det insåg jag nu när jag bläddrar i boken.
Seden finns det också förkläden som mer hör hemma på museum. Jag som hela mitt liv har bott nära och även jobbat på Jamtli Historieland där man klär ut sig till olika historiska figurer kan se en användning för dem där.
Att boken gavs ut 1981 märks för det finns några skillnader från böcker som ges ut idag med mönster. Till exempel är alla mönster skrivning till en högst oklar storlek medium, utan några instruktionen för hur man ändrar på storleken. Det är också olika viktigt med storleken, vissa förkläden knyter man i ryggen men andra knäpps med knappar, och då blir det viktigare med storleken. Idag hade man nog också förväntat sig någon form av tygåtgångsuträkning. Inget av det här förvånar mig för det är ofta så i äldre böcker.
Jag tycker att det är en intressant bok som jag tycker är inspirerande. Och kanske ska jag ta och sy mig ett trädgårdsförkläde som jag ha när jag sköter min lilla men naggande goda trädgård.
Nu under sommaren så blir det en del resor. Det är både kortare och längre, sen ska man inte glömma resorna till och från jobbet. Så resa med ett hantverk det är något som sker nästan varje dag. Och sedan i våras så reser jag med en virkning. Och så här tänker jag när jag ska resa med min virkning.
Sommarens virkning ute på resa
Jag virkar just nu på en filt som heter Crojo Retro som är designad av Sue Maton som driver virkföretaget The Mercerie. Crojo Retro består av blommor och blad. Blommorna virkar jag i häpnadsvärda 18 färger och bladen i tre. Det var ett lätt beslut att bestämma vilka som i det här skede skulle bli min resevirkning och vilken del som skulle få vara hemma. Så jag packade 18 färger…, nej det gjorde jag inte.
Det är bladen som är min resevirkning. För att ytterligare underlätta så har jag valt att serievirka. Det betyder att jag har virkat över 200 prickar i samma ljusgröna nyans. Och nu virkar jag runt alla dessa prickar med en klargrön färg. Till sist så ska prickarna virkas ihop sju och sju till blad.
Ur ett reseperspektiv har det funkat jättebra. Jag har lärt mig mönstret jag ska virka och virkat i en och samma färg. Det har gjort det lätt att ta fram på tåget och i bilen.
Vad har jag då med mig?
Förutom själva virkningen, som är packad i olika plastpåsar från IKEA, har jag med mig virknål, sax och en nål utan udd.
Plastpåsarna är ziplock påsar så de är lätta att stänga. Jag har en stor som får plats med alla saker. Sedan har jag flera mindre för att hålla reda på smådelarna som jag virkar på.
Virknålen är en av mina favoriter från Clover, den ligger skönt i handen och är lagom spetsig.
Saxen är en liten en från HiyaHiya. Den är perfekt för att klippa av en tråd men inte för mer än det. På saxen har jag satt fast en liten virkad blomma att sätta nålen i. Men på en av sommarens resor hamnade vi på Limmo design och Nova skulle absolut ha en magnetisk nålhållare, jag fick den senare av henne så den sitter nu på blomman och håller fast nålen så fint.
Nålen är en vanlig uddlös broderinål som funkar bra med garnet.
Länkar
Hos The Mercerie kan du hitta en gratis webbkurs för att virka Crojo retro.
Juni har varit en månad med både 30 graders värme och bad, men också en siffriga grader och tjocktröja. Det har varit en månad då ett efterlängtat sommarlov har startat. Det har också varit en månad med många jobbiga tankar.
Vardag
Månaden började som vanligt med jobb och förskola. Eller egentligen började månaden med att jag hade semester två dagar. Nova har verkligen längtat efter sommarlov och vi började räkna ner ganska tidigt. Det som är kul är att det har flyttat in flera barn i området som är i samma ålder som Nova och det har varit kul.
Nova har gjort sin sista dag på förskolan och efter sommarlovet börjar hon i förskoleklass. Jag har påbörjat en lång ledighet och det känns som jag verkligen behöver det efter åren som varit. Det är svårt att tänka på, men förra sommaren planerade vi vår semester efter mammas behandlingar. Detta för att jag verkligen vill vara med henne på sjukhuset som sällskap och stöd.
Vi har också förberett mamma och pappas övernattningslägenhet för försäljning, det är mer känslor i det än man kan tro.
Hantverk
Det känns som det inte har hänt så mycket, jag har vävt och jag har virkat. Förutom det har jag pysslat med Nova. Jag har också gjort en Flip Flop Journal och testat Gel Plate Printing.
Jag har jobbat på i mina odlingar och det har varit kul att se hur det mesta i alla fall har grott fint och växer för fullt.
(Blomman på bilden är en citron som blommar hos min svärmor).
Idag har Nova och jag varit runt och fixat med saker inför att vi ska åka bort och allt har hamnat i väskor. Totalt kommer vi ha tre ryggsäckar med oss. Jag har inte packat på det mest platseffektiva sättet men jag tänker också att det är inte tågluffning som står på schemat utan en resa på några timmar. Eftersom det är första gången som jag och Nova reser lite längre med tåg så vet jag inte riktigt vad jag behöver ta med mig och vad som kan bli kvar hemma så jag packar lite mera än jag tror mig behöva.
Sen har mammas lägenhet fotograferats idag inför försäljning, och första luktärten blommar. Det har varit en härlig sommardag.
Det ska bli kul att se odlingarna när jag kommer hem om en vecka. Vad blommar då? Är mangolden så stor att jag kan börja skörda? Och inte minst har sockerärtorna börjat klättra efter nätet de har som stöd eller ej.
Det var inte bara min virknål som försvann i helgen. Utan även min lilla sax och den nålhållare som jag hade virkat försvann. Som tur var så hade jag en till och nu har jag virkat en ny liten blomma som jag använder som nålhållare.
Annars har jag ägnat dagen åt att fixa mammas lägenhet så att den är fin imorgon när den ska fotas inför försäljning. Det är inte bara jag utan det är en lagsport med min syster, hennes man och inte minst min älskade Mattias. Det är jobbigt men det kommer att bli bra.
Och mitt i allt det så försöker jag att packa till mig och Nova som ska åka bort en vecka på tisdag. Det är första gången som Nova och jag åker iväg så länge själva och första gången som Nova åker tåg så länge själv. Det blir ett litet äventyr.
Idag har jag tappat bort en virknål, den är spårlöst borta. Det känns som att jag har letat överallt, men jag vet att det inte stämmer för då hade jag hittat den. Det kan vara så att jag har haft hjälp av ett barn, mitt eget eller ett syskonbarn. Det ska bli spännande att se var den dyker upp sen, det blir säkert en aha upplevelse.
Jag och Nova har påbörjat en ny bok idag och jag har börjat fundera på enklaste sättet att göra en egen. Det skulle vara kul att göra en egen istället för en färdig från nätet. Så det har jag experimenterat med lite idag. Sen jag har funderat på vilket sätt som är lättast att göra det på. Canva är inte det bäst sättet, tur att jag har Photoshop.
Virknålen har jag löst genom att plocka fram en annan jag hade.
Myntan i tet odlar jag själv och det blir mycket mynta nu för att den inte ska ta över hela krukan med örter som jag har på framsidan. Tur att det är gott.
