Etikett: skåne

Boktips: Väv Skånska allmogevävnader av Gunvor Johansson

Det här är en av böckerna som av någon anledning alltid ligger högt upp i mina bokhögar eller står synligt i bokhyllan. Jag tittar gärna i den för inspiration. ”Väv skånska allmogevävnader – Drättar, agedynor & jynnen” av Gunvor Johansson, Stiftelsen skånsk hemslöjd, 2005, ISBN: 91-631-6881-2

Framsidan med en av dom textilier som inventerades och färglades.

Efter en kort inledning om hur Malmöhusläns hemslöjdsförening grundas, och hur föreningen under många år jobbade med att inventera och systematisk undersöka äldre textilier. Totalt inventerade man 17’326 textilier, dessa dokumenterades med en bild med garnprover, många av bilderna färglades också.

Därefter kommer ett kapitel om hur dom skånska konstvävnaderna har använts. Vilka material som har använts, hur garnerna är spunna, hur dom är färgade. Gunvor går också igenom märkningar, stoppning i dynorna, baksidor… allt du kan tänka dig. Hon skriver också om skötsel av äldre textilier. En del som jag gillar och är glad att hon tagit med är hur man dokumenterar vävnader och hon ger oss en arbetsordning att följa.

Sen börjar den praktiska delen. Den börjar med tips för vävuppsättningen utifrån att dom skånska konstvävnaderna alla vävs med linvarp och den behöver vara ”ordentligt spänd”.

Kapitlet om viggrölakan.

Boken innehåller beskrivningar av nio olika konstvävnadstekniker. Boken är upplagd så att teknikerna blir mer och mer avancerade.

Den första tekniken är Treskaft, eller tresolv som är en bunden rosengång som vävs med tre skaft. (Det vanliga i till exempel Jämtland är fyra skaft.) Den följs av Halvkrabba, Dukagång, Munkabälte, Krabbasnår, Opphämta, Rölakan, Viggrölakan och sist men inte minst Trensafloss.

Alla har tekniker har en historik, följt av en beskrivning av hur man väver. Därefter kommer det ett eller flera mönster som är från inventeringen som gjordes tidigt 1900-tal. Det är vävnota med varp, inslag och sked, och ett rutmönster som beroende av bindning är ett rent mönster eller har en solvning.

Till dom flesta tekniker får man fler kvalitéer att välja på, och det är en av dom stora behållningarna av boken. Det går att använda som en uppslagsbok för att hitta en bra kvalité till många olika konstvävnadstekniker.

Den sista delen är färgfoto på Skånska konstvävnadstekniker, och det är totalt 19 sidor med bilder.

Två av färgbilderna, dessa två är vävda i munkabälte.

När jag läste Väv på Sätergläntan hade jag turen att få gå en kurs för Gunvor Johansson då vi fick testa dom flesta teknikerna som finns med i boken. Sen dess har jag velat väva det igen, det är nog anledningen till att boken alltid ”råkar” ligga framme.