Etikett: dagblogg

Vid årets vävmässa var det också utgivning av en bok om Väfskolan, den är skapad av Åsa Haggren och Kazuyo Nomura. Jag kunde tyvärr in åka till vävmässan så jag har fått min bok med posten. Jag har varit med och skrivit ett kapitel. Det kommer ett boktips om boken.

Och jag tror att denna boken kom med det häftigaste tackkortet, eller vad sägs om en bit tyg som är en rekonstruktion av Tutankhamuns huvudduk. Den är vävd av Kazuyo 1999.

Jag gick på väfskolan 2003 – 2006 och då var Tutankhamun projektet nästan avslutat, det var i alla fall inget projekt som vi studenter var involverade i. Däremot jobbade Christina Rinaldo vidare och i alla fall en tidigare student.

När vi skulle väva finnväv så ville jag väva ett frimärke och då fick jag väva med ”Tutankhamun garn”. Jag har också sett utställningen ”Tutankhamuns garderob” på biblioteket i Alexandria, det var häftigt.

Det känns som att jag har stickat maniskt i flera veckor, det var nästa det enda jag tänkte på. Nu är den stickningen klar och jag har börjat på Westknits mysteriestickning och jag stickar långsamt, det har blivit några varv per dag, så kravlöst.

Det spelar också in att jag inte känner att jag har flyt i denna stickningen just nu. Jag skulle vilja sticka hela långa varv och det är det inte i denna stickningen just nu. Men det betyder inte att jag kommer att sluta och sticka på något annat, jag vill verkligen sticka denna sjalen. Målet är att den ska vara klar till jul, jag kallar den för polkagrisen. Jag älskar polkagrisar!

idag är det räkmackans dag, jag gillar räkmackor men det blev ingen för mig idag. Men det hindrade mig inte från att ha en riktigt bra lunch. Igår kväll kom jag på att jag skulle cykla till Tysjöarna och äta min lunch där. Tysjöarna är ett naturreservat som ligger bara några kilometer från där jag bor. Det är också ett av mina favoritställen att gå på.

Lunchen förberedde jag under frukosten och den bestod av lunchbakat äpple med kanel och honung, vaniljkvarg och te. Det var helt underbart att sitta i ett av fågeltornen och titta ut över den helt lugna sjön och bara njuta av lugnet och andas in höstluften.

Det både ger och tar energi att göra denna typen av turer, idag kände jag att det gav mer på pluskontot än på minuskontot. Det är det viktiga.

Idag har jag maskat av den sista maskan på tröjan, och fäst några trådar. Nu ska den få bada, det blir nog i helgen.

Jag har också lagt upp en ny stickning, Westknits mysteriestickning 2022. Denna stickningen börjar med att man ska lägga upp tre maskor och så sticka en lång i-cord. Så började mysteriestickningen 2020, men där slutar likheterna. Utan att spoila för mycket så kan jag skriva att ledtråd ett innehåller både uppläggningar och avmaskningar.

Man kan se det som att jag ligger en vecka efter, men det känns jobbigt att tänka så, så jag tänker att stickning är ett hantverk som jag gör helt på mina egna premisser. Det är ett hantverk som jag försöker att hålla så prestigelöst som möjligt, jag stickar inte på beställning, jag stickar det jag känner för och det jag vill. Det innebär också att jag ibland sätter egna deadlines och anmäler mig till teststickningar, men det är för att jag vill och tycker att det är kul just då.

Tre centimeter, det är vad som är kvar innan tröjan är klar, tre centimeter resår. Och det ska jag sticka imorgon. Jag tror att denna tröjan är någon form av personligt rekord, en tröja på 2,5 vecka, det har inte hänt innan. Nu blev jag nojig, bara för att jag skrev det så lär jag ju bryta armen imorgon så jag inte kan avsluta den. Men jag får leva lite farligt och låta det stå kvar.

Och sen när den är klar, då är det dags för uppläggning av Westknits mkal, och då kan jag sluta tjata om att jag snart ska lägga upp den. Det blir skönt för alla inblandade.

Det kändes som jag aldrig skulle bli klar med första ärmen, särskilt eftersom jag repade upp stora delar av den första gången jag stickade.

Men nu är den klar och den blev bra. Längden blev bra och mudden blev bra. Det blev helt enkelt en bra ärm. Nu har jag startat på ärm två, än så länge har jag kommit ungefär två centimeter, men det känns så bra. Det känns som nu är det nerförsbacke, mindre en ärm kvar innan tröjan är klar.

I vanliga fall är det i detta läget som jag börjar planera för nästa projekt, det är som inbyggt. Så är det denna gången också men jag har ett nytt projekt som jag ska lägga upp. Det betyder att jag behöver hindra mig själv från att leta mönster och beställa garn. Det finns så många fina mönster och garner.

Ikväll tog jag mig ut på en löprunda, jag har inte sprungit sedan jag var förkyld. Det var skönt att känna att det inte var kroppen som bestämde längden, jag sprang de fem kilometer som jag hade bestämt mig för innan jag gav mig ut.

När jag springer är det ordning på mina tankar och denna gången kom jag titeln på en bok, om jag någon skulle skriva en. Den skulle heta ”Springa och Sticka; min väg ur utmattning”. För det är det jag hoppas, jag hoppas att min kombination av konditionsträning och handarbete kan vara en del av min väg ur denna utmattningen.

Ikväll var det en otrolig fullmåne, det var helt underbart att se den när den dök upp mellan träden. Det har regnat till och från hela dagen, men som tur var så hade det slutat när jag var ute på min runda.

Det spelar ingen roll hur stort eller litet mitt arbetsbord är, det är alltid, eller i alla fall nästan alltid totalt kaos på det. Jag vet ganska bra vad som finns där på bordet, men om jag ska vara ärlig så blir jag stressad av att det är så stökigt. Det är stressande med högarna och att jag inte kan arbeta på bordet som jag skulle vilja.

Jag skulle vilja ha ett rent bord nästan hela tiden och att bara det som jag använder just nu är där. Som nu när jag har spolmaskinen på bordet, eftersom jag använder den regelbundet i väven jag väver nu.

Jag har också en del prydnadssaker på bordet. Jag har hittat en hylla som jag tycker är väldigt fin och skulle passa bra på min vägg. Men när jag skulle köpa den så fick jag svaret att det var säljstopp och att jag fick vänta några veckor för att se om den gick att köpa då. Om jag fick upp mina prydnadssaker så skulle jag få mer plats på bordet.

Hur ser ditt arbetsbord ut? Vill du ha ordning och reda, eller kreativt kaos?

För fem år sedan var det en helt underbar höstdag. Jag vabbade Nova med allvarligt sjuk barn intyg. Nova är extemprematur och hade syrgasbehandling i hemmet tills hon var 18 månader (14,5 mån korr.). I oktober 2017 kunde hon ibland vara utan syrgas när hon var vaken. Jag kommer ihåg hur skönt det var att kunna ta kortare utflykter utan att behöva ta med syrgastuben.

Det är bara fem år sen men det känns som en livstid sedan, all medicinsk utrustning som vi hade med oss. Eller hur man var tvungen att planera och räkna på syrgas åtgång och vilken tub man skulle ta med sig när man skulle ut på något, kortare eller längre.

En känsla som finns kvar är tacksamheten till sjukvården, och inte minst Nova som klarade den kamp som hon fick utkämpa i början av sitt liv, det var inte självklart under ett antal månader.

Idag blev bålen klar på tröjan jag stickar just nu. Lagom till det så la Elin, Wool & Beyond, ut mönstret till ärmarna. Jag hade först planerat att sticka klart bålen, och sen ta en paus och börja sticka på Westknits mysteriestickning, men nu stickarna jag i alla fall en ärm.

Det var kul att plocka upp maskorna på det dubbelstickade bärstycket eftersom det blev nästan osynligt. Efter att ha stickat långa varv på bålen är det kul att gå över till att sticka korta varv, det känns att stickningen växer fortare. Det ska bli spännande att se hur lång tid det kommer att ta att sticka klart denna första ärmen.

När det kommer till sockstickning så pratar man om ”Second sock syndrom”, vilket är att när man har stickat första sockan så blir det inte av att man stickar socka nummer två. Undrar om det gäller även med ärmar?