Etikett: dagblogg april 2023

Nu är det framtaget, och struket, allt material som behövs till stycket jag ska brodera. Det är ett stycke till Myssjö dräkten från Jämtland. Det är inte så mycket som behövs av varje sak men det det är ganska många saker som behövs. Och en sak saknar jag, ett ljusbord. Jag skulle behöva det för att kunna rita över mönstret från papperet till tyget. Men det går att lösa men jag får vänta tills imorgon då solen skiner. Sen kan jag använda ett fönster för att rita över mönstret.

Jag gillar verkligen ordet ”haberdashery”. Det är ett ord som används i Storbritannien för sytillbehör. Jag gillar hur det låter, hab·​er·​dash·​ery.

Det hela började med att jag skulle köpa nålar utan udd för mitt tyllträdningsprojekt. Och då såg jag en sax från Merchant & Mills. En trubbig broderisax, och som ni vet samlar jag på saxar så den bara måste jag ha. Sen hittade jag en magnet för att samla ihop nålar, det är ju superbra att ha. Och den gulliga burken med bivax, man kan inte ha för mycket bivax när man syr för hand.

Jag köpte nålarna från Sajou och de är i gullig förpackning med en katt och en hund som nystar garn. Väldigt nostalgisk och innehåller nästan alla nålar man kan tänka sig behöva, och viktigast för mig nålar utan udd i massor av olika storlekar.

Så nu är det några saker jag behöver göra innan jag börjar brodera. Jag måste framförallt göra iordning mönstret som ska ritas på ett färgat bomullstyg. Det betyder en tur upp på vinden och att plocka fram strykbrädan.

Ibland är det varpen som säger att nu är det dags att ta en paus, så var det ikväll. Jag fick T-R-E trådbrott på varpen, då är det dags att ta en paus eller som för mig att avsluta för kvällen. Jag har satt in nya trådar och när jag har tagit ner väven kommer jag har ett gäng trådar att fästa in.

Jag knypplade en bit idag också men en tråd gick av då också. Det känns som jag har spänningar i kroppen och att det kan bero på det. Det har som jag har skrivit om tidigare varit en jobbig period då många känslor har rörts upp i och med mammas födelsedag i helgen.

Imorgon är en ny dag med nya tag.

Det är Vadstenaknyppling i fyra ord, ”korsa, vrida, korsa, vrida”, mycket förenklat. Jag har börjat knyppla igen, det är Sockerudd med spindel ”som vanligt” det är i så fall det känns. Jag ska knyppta 70 centimeter så jag har en bit kvar.

Jag har lite dubbla känslor när det kommer till knyppling. Jag tycker att det är väldigt roligt men vad ska man göra med spetsen. I detta fallet vet jag, det ska sitta på ett stycke till en folkdräkt men annars, vad ska man göra?

Jag önskar jag hade fler användningsområde. Jag har funderat på vad jag skulle kunna knyppa spets till. Min knyppeldyna är för liten och klen för att knyppa med grövre garn, jag har testat. Jag hade tidigare planer på att knyppla i tjockare lingarn och foga in det i en linnejacka. Men jag måste hålla mig till tunnare garn som 90/2, 60/2 eller 35/2.

Idag har vi pysslat med silkespapper, tyvärr enligt Nova hade vi bara en färg. Man kan göra mycket roligt med silkespapper. Jag påbörjade en stor dahlia i silkespapper. Dahlian är från boken Vinterstjärna & Iskristall av Jennie Lantz & Cecilia Möller Kirchsteiger. Den finns i tre olika storlekar och jag har valt att göra den största då jag ska ha den som väggdekoration på jobbet.

Dahlian består av strutar som man gör av silkespapperet. Jag gjorde ”massor” av strutar, en lite Hinza korg full, sen klistrade jag fast dem på bottenplattan. Jag visste att jag inte hade gjort tillräckligt många strutar för att fylla hela plattan men det blev nog i alla fall mer än hälften. Jag tänker att det borde räcka att jag fyller Hinza korgen en gång till.

Idag skulle mamma ha fyllt 70 år. Det känns overkligt att det inte blev så, hade någon sagt det till mig för två år sedan hade jag aldrig trott dem. För ett år sedan visste vi att första cellgifterna inte funkade och att mamma skulle påbörja en behandling med immunbehandling. Den skulle inte funka heller men det visste vi inte då, just då för ett år sedan trodde vi att det var den behandlingen som skulle göra slut på cancern.

Vi firade henne med att äta en god dessert och mina tankar har varit hos henne nästan hela dagen. Bilden är från sommaren 2021 då vi visste att cancern var tillbaka, men trodde att mamma inte skulle behöva cellgifter.

Jag har ett projekt som skulle ha varit påbörjat för längesedan. För ungefär 10 år sedan sydde jag ett stycke till en folkdräkt till en släkting, sen försvann det och hon vill att jag ska göra ett nytt. Och det har jag inte gjort. Jag har börjat knyppla spetsen men jag har en del kvar där också. Men nu känner jag att jag ska ta tag i det så jag har letat fram allt material som jag behöver. Det enda jag inte kunde hitta var mina uddlösa nålar men de måste finnas någonstans.

Men innan jag kan börja brodera så måste jag krympa tyllen. För som ni ser så krymper tyll lite olika på längden och bredden. Jag vill inte krympa allt på en gång utan bara den biten som jag ska använda, detta utifall att jag skulle vilja ha okrympt tyll till något annat projekt.

(”Nu ska katta ur bjårska” är ett ordspråk på jämtska som vi brukar säga i mina familj när man ska göra ett stortag.)

Ibland är det bara så det finns ingen energi. Det har varit några extra jobbiga dagar då sorgen har känns så ytlig som att den ligger bara under ytan och bara en rispa får den att välla fram.

Ikväll blev det en löptur, för jag vet att det brukar kännas bättre efter det. Sen när jag kom hem gjorde jag ett yogapass. Jag vet inte om det känns så mycket bättre, men det känns inte sämre heller. Nu ska jag ta en lång varm dusch och gå och sova. Jag hoppas imorgon blir lättare.

Imorgon då jag förhoppningsvis får mig upp på vinden för att hämta lite ylletyger som jag har en plan för, och kanske knyppeldynan.

Jag har varit bort från jobbet i mer än två veckor. När jag har varit borta så länge så känns det nästan lite surrealistiskt innan jag är på plats igen, det blir nästan så att jag det känns som en dröm, ”just det jag jobbar verkligen där”. Sen kommer jag till kontoret och möts av en rolig hälsning och allt faller på plats, jag gillar verkligen mitt jobb.

På hantverkssidan har jag inte gjort så mycket idag, jag har gjort mitt pass i vävstolen det är det enda. Det jag dock har gjort är att byta till sommardäck på cykeln och pumpat däcken på Novas cykel, det blir sommarcykelpremiär imorgon. Det känns bra.

Jag har väntat på att denna lådan ska komma i brevlådan, den brukar dyka upp runt den 20:e varje månad. Men mars låda kom först idag 11 april. Det var en bra dag att dyka upp då jag och Nova var lediga.

Vi dök ner i lådan och testade alla saker som var med, temat var Mixed media och det var det verkligen. Det var både akryl och oljefärger med i lådan. Det var också oljepasteller. Och inte minst glitter och roliga ögon.

Oljepasteller gör mig lite nostalgisk. I skolan fick vi en låda med oljepasteller när jag gick på mellanstadiet. Det var nog inga dyra oljepasteller, jag tror de hete ”Guitar” och de hade en speciell doft. Min farmor hade också såna och när jag gick på högskolan som köpte jag också en låda som jag skissade en del med.

Jag och Nova hade väldigt kul med alla materialen och vi hade glitter i hela lägenheten efteråt. Det jag vill testa mera nu är att skissa med oljepastellerna ovanpå akrylfärgerna.