Ibland är det bara så det finns ingen energi. Det har varit några extra jobbiga dagar då sorgen har känns så ytlig som att den ligger bara under ytan och bara en rispa får den att välla fram.
Ikväll blev det en löptur, för jag vet att det brukar kännas bättre efter det. Sen när jag kom hem gjorde jag ett yogapass. Jag vet inte om det känns så mycket bättre, men det känns inte sämre heller. Nu ska jag ta en lång varm dusch och gå och sova. Jag hoppas imorgon blir lättare.
Imorgon då jag förhoppningsvis får mig upp på vinden för att hämta lite ylletyger som jag har en plan för, och kanske knyppeldynan.