Jag är tillbaka till vävstolen igen, det blev ett uppehåll i och med att mamma gick bort. Nästa år blir min vävpall ”Pisa” 20 år. När jag beställde jag den gick jag på Sätergläntan. Då beställde jag en hylla till vävpallen, den var ett extra tillbehör och det kändes lite lyxigt att beställa den. Jag är så glad att jag gjorde den för att jag försvarar en hel del grejer och småsaker. Just nu har jag också spolar där redo att vävas med.

Mina föräldrar firade sin första jul tillsammans 1972 då tog de också de första bilderna vid julgranen. Det är en tradition som sedan har hållit i sig, det har inte varit lätt varje år men det har blivit en bild. Bilder togs i år också det är en tradition som vi inte vill ska försvinna bara för att mina föräldrar nu är döda.

Så är julen här och i år som många år tidigare känns det som att julafton är ett långt maraton, juldagen däremot älskar jag.

Det har varit en helt ok julafton. Det som gjorde den konstig var att det är första julen utan någon förälder i livet. Det känns mer än konstigt. Det är som att rita om en karta.

Juldagen tycker jag bättre om, det är ett lugn på juldagen som inte finns på julafton. Vi har mest bara varit. Barnen har lekt, jag och Nova byggde lego som hon fick i julklapp och sen åt vi rester från julbordet, en juldag som den borde vara.

Nu är det mindre en vecka kvar av detta året, jag skriver på mitt manifest för 2023, det kommer jag att dela med mig av så snart som jag skrivit klart.

Idag har vi gjort julfint. Det var lite spännande då vi inte visste vart hälften av grejerna var, det har alltid varit mamma som dekorerat för advent.

Det blev en upptäcktsresa där jag också hittade min första napp, mina första glasögon från 90-talet och mer medicinsktekniskutrustning än jag önskade. Vi hittade det mesta, men vart gardinerna håller hus är dock ett mysterium, det kan vara så att de ligger i högen med sånt som ska strykas. Men det blir jul utan julgardiner också.

Nu känns det faktiskt som att det ska bli jul. Imorgon ska jag till Laxsjön och köpa färska vörtbröd och efter det blir det nog julmat för hela slanten.

Idag har jag begravt min mamma. Det blev en fin begravning med släkt och vänner. Tyvärr var det några som inte kunde komma på grund av förkylningar, men så är det denna tiden på året.

Begravningar är ett sätt att få säga hej då och minnas. Nova insåg under begravningen att Momma verkligen var död och då blev det jobbigt. Vi pratade om att sakna någon, att vi alltid kommer att sakna Momma och prata om henne. Ett viktigt samtal att ha, alla känslor behöver finnas och det är viktigt att prata om dem så att barn lär sig att sätta ord på vad de känner.

Idag har jag förberett begravningen. Det sista är nog klart nu. Sista samtalet med begravningsbyrån innan imorgon. Jag sitter nu och skriver ut bilder på äldre släktingar som ska dekorera kistan.

Mamma släktforskade mycket under de sista åren av sitt liv och hon pratade mycket om sin släktforskning och allt det gav henne. Hennes forskning var inte inriktad mot att komma så långt bakåt i tiden som möjligt, hon ville veta om människorna. Hon forskade i böcker, brev och foton. Hon ville veta om det land där dessa människorna levde och verkade i.

Jag jobbar med en hemsida där alla kan få tillgång till det hon skrev, för det hade hon velat.

Jag älskar småförvaring, det kan vara små väskor eller burkar. Nu senast köpte jag en burk från märket Muud, den heter Emeli. Den är i lagom storlek och perfekt för stickmarkörer och det får plats ett måttband. Det enda jag önskade att jag kunde ändra på är att bottnen är magnetisk och jag hade önskat att det var locket istället. Det hade varit skönt att inte behöva leta efter en stickmarkör i bottnen, när jag har fyllt den lite mera än nu.

Mina funderingar om min adventskalenderstickning fortsätter, nu funderar jag på att riva upp den och istället sticka en ”mysteriemössa” från Nördic knitting. Första ledtråden kommer på julafton. Jag tror att garnet skulle vara perfekt, kanske att jag skulle behöva komplettera med en färg men jag tror inte det. Jag leker med tanken i alla fall, man kan aldrig ha för många mössor, särskilt inte snygga mössor.

Idag har jag och min syster handlat julmaten. Jag tog inte en enda bild, det gjorde jag dock 2017 då jag handlade med pappa. Otroligt att nu är det andra julen utan pappa och första utan mamma. Saknade är stor.

Under året så har jag haft som plan att göra en gravdekoration av något slag, det har dock inte blivit av. Jag funderar på hur jag ska göra den, jag vill att den ska tåla lite väder och vind. Det är inte dekoration som kommer att stå där för evigt men i alla fall ett gäng månader. Nu leker jag med tanken att göra något som jag kan sätta ditt vid urnnedsättningen i sommar och som kan stå till Allhelgona. Frågan är bara vad?

Just nu lutar det åt en krans i någon form där jag kan blanda växter och blommor i tyg eller garn. Blommorna får inte sloka efter en regnskur. Jag tror att jag måste testa hur en stärkning på potatismjöl fixar regn, annars får jag stärka med lim.

Äntligen, om du skulle fråga Nova, är julgranen inne och dekorerad. Det är härligt med ljusen, och att få se alla saker igen, många med minnen knutna till sig.

Ikväll har jag suttit och förberett min kalender inför första kvartalet, vilket innebär en massa kopierande. Jag kopierar så att jag har flera omgångar av varje månadsuppslag. Anledningen är att jag använder dem till olika saker. Den första för att använda som en vanlig kalender. Sen har jag ett uppslag där jag skriver upp tre bra saker varje dag, och slutligen en där jag skriver upp träning och egentid.

Eftersom jag har börjat planera för sommarens odlingar så kom jag på att jag skulle vilja ha en odlingskalender i min kalender, så det har jag planerat att göra. Min tanke är både att skriva vad jag ska göra varje månad och vad jag faktiskt gör och när.

Idag tog jag min snuva och mitt nu väldigt friska barn, ännu inte 48 timmar efter sista symtom, och åkte iväg och tittade till det hus som jag och min syster kommer att ärva.

Jag har gjort den turen hundratals gånger. Först som barn, sen ungdom, sen hade jag en paus under många år då jag bara åkte dit för att vara och njuta. De senaste fem åren har jag gjort den med mamma och pappa, ibland med båda, ibland med en av dem och ibland har Nova också hängt med. Idag var det jag och Nova som åkte och kollade hur varmt det var inne, bara för att vara säker med tanke på att det är så kallt ute.

Det var helt underbart vackert ute, så där som det är när det är minus 20 ute. Det var skönt att sätta sig i en bil och bara köra. Sen att Nova och jag sjöng Luciasånger en del av vägen gjorde det bara bättre. Stor del av vägen spelade Nova spel på sin platta och jag hann tänka massor, vilket var bra.