Etikett: dagblogg

7 november – Hantera tuffa tider

Jag pratade med min syster idag om hur vi hanterar tuffa tider, och det visade sig att vissa saker är lika. Det är att vi upprepar att läsa böcker eller lyssna på samma skiva/artist.

När min pappa fick sin prostatacancerdiagnos 2011 läste jag ”The Twilight saga”. Inte en gång, inte två jag tror att under några månader läste och lyssnade på hela den serien tio gånger i rad. Det var det enda jag kunde läsa eller lyssna på, och nej den blir inte bättre för varje genomlyssning, det blev min snuttefilt under den perioden.

De senaste två åren, från att pappas vård gick över till palliativ vård till mammas cancer som pågår just nu, har jag inte varit så fast i en serie. Jag har läst många böcker för andra eller tredje gången, till och med en fjärde gång. Det jag har märk är att sen i somras är att jag känner ett större och större behov av att vara aktiv. Jag känner också att jag väljer stickningsprojekt som inte är allt för avancerade, Westknits mkal kvalificerar egentligen inte in och det märker jag också för det känns inte lika kul som tidigare år.

Jag har av olika anledningar beställt garn inte inte mindre än fyra projekt så jag inte behöver ha något uppehåll mellan dem. Det känns bra. När jag har garnet kommer jag att märka upp det så att det blir lätt att köra igång när det är dags.

6 november – Tecknade historier

Nova är förkyld så det är lite långsammare här hemma. Nova älskar att rita och hon ritar historier. Hon älskar att berätta dessa historier sen. Sen går hon och ritar vidare, och kommer tillbaka och berättar vidare. Det är helt underbart att höra henne. Det märks att hon bli inspirerad av tv-spel, så blir det när man har en pappa som spelar japanska tv-spel där historian är mycket viktig. Nova gillar också att spela tv-spel.

Jag gillar hur hon kombinerar dessa två och hon hittar på egna historier, det är inte återberättat från något hon har sett. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta med detta. Jag och Mattias kommer att göra det vi kan för att motivera henne till att fortsätta. Jag tror att det viktiga är att hon ska fortsätta ha fri tillgång till papper och pennor/färger, och att vi lyssnar på henne och engagerar oss i hennes berättelser.

5 november – Inte skissbok utan processbok

Idag har jag ägnat en del tid åt att läsa boken Sticka av Lærke Bagger, och jag har blivit super inspirerat. Både av hennes sätt att jobba med garn, det ligger inte långt borta att jag lägger upp en tröja. Jag behöver bara beställa basgarn för det saknade jag.

Men det som jag redan idag har tagit till mig och börjat med är att sluta tänka på mina skissböcker som skissböcker och istället kalla dem för processböcker. Och det gjorde det lättare för mig, mindre prestige jag känner att jag kan använda den till allt möjligt, anteckningar och skisser, allt kan få plats.

Det är en liten förändring men det gjorde stor skillnad för mig. Så nu har jag valt den stora gula boken och den kommer jag att fylla med allt möjligt.

3 november – Yoga och skissboks funderingar

Idag blev en yogadag, det var det min kropp och min hjärna sa att de ville ha, och det skulle de också få. Jag har både gjort klasser som jag har gjort tidigare och testat en helt ny kvällsyoga klass. Nu när jag snart ska lägga mig så har jag mera lugn i både kropp och hjärna.

Under en av dessa klasserna så började jag att tänka på att jag skulle vilja starta en ny skissbok. Jag har några på lager och jag har så svårt att bestämma mig för vilken jag ska välja. Nu har jag hittat två stycken, en A5 som är spiralbunden och en som är A4 som är en bok. Så nu behöver jag bara bestämma mig för vilken jag ska använda just nu. Det som är skönt är att ingen av böckerna är särskilt kostsamma utan de är båda perfekta skiss och kladdböcker.

2 november – Skogsluft

När jag har haft en tuff dag behöver jag få komma ut i naturen, det är där jag kan andas igen och hjärnan bearbetar det som händer.

Idag blev det en tur på Bynäset på Frösön. Jag har aldrig varit dit tidigare så jag tänkte det var på tiden. Idag var det också en bra dag med 8 plusgrader och inte sol men heller inte regn.

Det är en särskild känsla när man står på stranden och hör hur vågorna slår mot stranden.

1 november – Inte alla dagar är dåliga…

…men det här var en dålig dag.

Det är flera saker som har gjort den här dagen till en mindre bra dag, ja till och med en dålig dag. En av sakerna var att jag halkade i en nedförsbacke när jag var ute och sprang och nu har två knä som man kanske lite nostalgiskt skulle kalla för ”sommarknän”. Det är dock inget nostalgiskt med mina knän de gör ont och har plåster. Mina handflator gör också ont, jag slapp dock sår där. Som pricken över i har jag också ett blåmärke på ena armen.

Det komiska i det hela är att jag halkade förra veckan också, men då var det på blöta löv, såret jag fick då är nästan läkt nu.

Nu skulle man kunna tolka det här på två sätt. Ett att universum försöker säga åt mig att sluta springa, eller att jag inte ska ta genvägar och använda mig av den utrustning som jag har. För idag stod mina nya dubbade löparskor kvar i hallen. Eftersom jag inte tänker sluta så får jag hädanefter använda de dubbade skorna även om jag tror att det inte är halt och inte ta genvägar.

Jag avslutar dagen på bästa möjliga sätt, medicinsk yoga och efter det te och pepparkakor.

Nu får resten av november gärna vara bättre än denna dagen.

31 oktober – Livets aviga

Idag när jag cyklade hem från kontoret så gjorde jag det i solnedgången och klockan var bara 15. Det kändes som att hösten kom över en natt. Det är som att jag förtränger detta varje år, för det är så här det känns varje år.

Jag stickar vidare på Westknit mysteriestickning och har kommit fram till mönsterdel två. Del ett av mönsterdel två var det nästan bara rätstickning och tänkte att detta kommer att flyta på. Men jag hade fel. Det visade sig att lika många räta maskor som det var på första delen, lika många aviga maskor är det på andra delen. Så del två tar längre tid, det är inte samma flyt. En del av mig försöker tänka att nu får jag verkligen träna på att sticka massor av avigmaskor kanske till och med riktigt börja tycka om det, man kan alltid drömma.

30 oktober – Smala ränder och reflexer

Idag har jag satt fast nya reflexer på cykeln. Det känns bra nu när det blir mörkare och mörkare. Jag har också sett till att alla lampor har batterier och lyser. Jag har dubbla lampor, det känns skönt att ha om jag skulle upptäcka sent att batterierna är slut så kan jag plocka fram reserverna.

Jag har också jobbat i vävstolen, vävt lite tagit bort falsksnodd ganska mycket. Jag har också spelat in när jag gör det, jag är dock inte helt nöjd med ljudet. Jag hoppas kunna fixa det så att jag kan lägga ut det på YouTube.

En sak som jag har fixat, som har irriterat mig länge och det är skrivaren. Min dator har inte velat hitta skrivaren så jag har skrivit ut via telefonen, inte helt smidigt. Idag tog jag i alla fall tag i det och nu funkar det!

29 oktober – Internationella Psoriasisdagen

Jag har haft psoriasis i hela livet, inte riktigt hela men jag fick min diagnos när jag var 9 år, så kanske sen jag var 6 år. Idag över 30 år senare har jag inte så stora problem med den. Min psoriasis bor i min hårbotten för att ibland ta turer på min kropp, oftast utlöst av en hård etikett eller annat slitage.

Under de åren som jag har haft psoriasis har det hänt saker inom forskningen och behandlingar. Jag kommer ihåg när Fenuril kom, ett tag fanns det Fenuril med kortison, den gillade jag. Nu finns det flera olika krämer med karbamid. Jag har varit med och testat kutanlösning med d-vitamin. Jag har haft kortison i de flesta beredningsformerna det säljs i, jag har utvecklat en överkänslighet som nu verkar ha försvunnit eftersom jag har valt att inte använda kortison på många år.

Jag är en av de som har psoriasis det är så det är, jag har tur att jag har en mild variant, det enda jag behöver tillgång till är en bra mjukgörare. Och inte fuska med den, särskilt inte nu när vintern är i antågande.

28 oktober – Höstljus

I morse när jag sprang fick jag använda min nya pannlampa för första gången. För av någon anledning så tycker inte kommunen att lamporna ska vara tända på morgonen. Pannlampan funkade bra och efter lite mer än två varv hade solen kommit upp så långt att jag kunde släcka pannlampan.

Det är nu på säsongen som jag plockar fram alla ljus jag kan hitta. Det är så mysigt att tända ljus på morgonen eller för den delen på kvällen. På söndag börjar vintertiden och då blir det ljusare på morgonen och mörkare på kvällen. Jag ska vara ärlig att jag är inget förespråkare till att ändra tiden. Jag tycker att den kroppsliga omställningen är jobbig och jag ser inte fördelarna. Till sommaren blir det tillslut ljust dygnet runt och på vintern mörkt dygnet runt.

Apropå mörker så är helgens projekt att montera reflexer och lampor på cykeln. För snart kommer det vara mörkt när jag cyklar till och från jobbet, vare sig det är vintertid eller ej.

(Bilden är från förra året, i år har inte salladen hunnit bli riktigt lika stor).