Idag när jag cyklade hem från kontoret så gjorde jag det i solnedgången och klockan var bara 15. Det kändes som att hösten kom över en natt. Det är som att jag förtränger detta varje år, för det är så här det känns varje år.
Jag stickar vidare på Westknit mysteriestickning och har kommit fram till mönsterdel två. Del ett av mönsterdel två var det nästan bara rätstickning och tänkte att detta kommer att flyta på. Men jag hade fel. Det visade sig att lika många räta maskor som det var på första delen, lika många aviga maskor är det på andra delen. Så del två tar längre tid, det är inte samma flyt. En del av mig försöker tänka att nu får jag verkligen träna på att sticka massor av avigmaskor kanske till och med riktigt börja tycka om det, man kan alltid drömma.