Etikett: dagblogg 2022

Det kändes som jag aldrig skulle bli klar med första ärmen, särskilt eftersom jag repade upp stora delar av den första gången jag stickade.

Men nu är den klar och den blev bra. Längden blev bra och mudden blev bra. Det blev helt enkelt en bra ärm. Nu har jag startat på ärm två, än så länge har jag kommit ungefär två centimeter, men det känns så bra. Det känns som nu är det nerförsbacke, mindre en ärm kvar innan tröjan är klar.

I vanliga fall är det i detta läget som jag börjar planera för nästa projekt, det är som inbyggt. Så är det denna gången också men jag har ett nytt projekt som jag ska lägga upp. Det betyder att jag behöver hindra mig själv från att leta mönster och beställa garn. Det finns så många fina mönster och garner.

Ikväll tog jag mig ut på en löprunda, jag har inte sprungit sedan jag var förkyld. Det var skönt att känna att det inte var kroppen som bestämde längden, jag sprang de fem kilometer som jag hade bestämt mig för innan jag gav mig ut.

När jag springer är det ordning på mina tankar och denna gången kom jag titeln på en bok, om jag någon skulle skriva en. Den skulle heta ”Springa och Sticka; min väg ur utmattning”. För det är det jag hoppas, jag hoppas att min kombination av konditionsträning och handarbete kan vara en del av min väg ur denna utmattningen.

Ikväll var det en otrolig fullmåne, det var helt underbart att se den när den dök upp mellan träden. Det har regnat till och från hela dagen, men som tur var så hade det slutat när jag var ute på min runda.

Det spelar ingen roll hur stort eller litet mitt arbetsbord är, det är alltid, eller i alla fall nästan alltid totalt kaos på det. Jag vet ganska bra vad som finns där på bordet, men om jag ska vara ärlig så blir jag stressad av att det är så stökigt. Det är stressande med högarna och att jag inte kan arbeta på bordet som jag skulle vilja.

Jag skulle vilja ha ett rent bord nästan hela tiden och att bara det som jag använder just nu är där. Som nu när jag har spolmaskinen på bordet, eftersom jag använder den regelbundet i väven jag väver nu.

Jag har också en del prydnadssaker på bordet. Jag har hittat en hylla som jag tycker är väldigt fin och skulle passa bra på min vägg. Men när jag skulle köpa den så fick jag svaret att det var säljstopp och att jag fick vänta några veckor för att se om den gick att köpa då. Om jag fick upp mina prydnadssaker så skulle jag få mer plats på bordet.

Hur ser ditt arbetsbord ut? Vill du ha ordning och reda, eller kreativt kaos?

För fem år sedan var det en helt underbar höstdag. Jag vabbade Nova med allvarligt sjuk barn intyg. Nova är extemprematur och hade syrgasbehandling i hemmet tills hon var 18 månader (14,5 mån korr.). I oktober 2017 kunde hon ibland vara utan syrgas när hon var vaken. Jag kommer ihåg hur skönt det var att kunna ta kortare utflykter utan att behöva ta med syrgastuben.

Det är bara fem år sen men det känns som en livstid sedan, all medicinsk utrustning som vi hade med oss. Eller hur man var tvungen att planera och räkna på syrgas åtgång och vilken tub man skulle ta med sig när man skulle ut på något, kortare eller längre.

En känsla som finns kvar är tacksamheten till sjukvården, och inte minst Nova som klarade den kamp som hon fick utkämpa i början av sitt liv, det var inte självklart under ett antal månader.

Idag blev bålen klar på tröjan jag stickar just nu. Lagom till det så la Elin, Wool & Beyond, ut mönstret till ärmarna. Jag hade först planerat att sticka klart bålen, och sen ta en paus och börja sticka på Westknits mysteriestickning, men nu stickarna jag i alla fall en ärm.

Det var kul att plocka upp maskorna på det dubbelstickade bärstycket eftersom det blev nästan osynligt. Efter att ha stickat långa varv på bålen är det kul att gå över till att sticka korta varv, det känns att stickningen växer fortare. Det ska bli spännande att se hur lång tid det kommer att ta att sticka klart denna första ärmen.

När det kommer till sockstickning så pratar man om ”Second sock syndrom”, vilket är att när man har stickat första sockan så blir det inte av att man stickar socka nummer två. Undrar om det gäller även med ärmar?

Idag jobbade jag eftermiddag så jag ägnade förmiddagen åt lugnare aktivitet. Efter lämningen på förskolan gick jag min runda i skogen. Jag spelade in en film som jag la ut i stories på Instagram, det är första gången, lite nervöst. Det jag berättade där var det jag redan skrivit om här, att jag är sjukskriven på deltid för utmattning. Och att jag har lovat min läkare att vara aktiv under min sjukskrivning, jag får max sova en timme.

Jag känner till forskningen och det logiska bakom det, men det är svårt när kroppen skriker åt en att sova. Samtidigt vet jag att jag inte blir piggare av att sova när jag sover på dagen, jag vaknar och är lika trött som innan. Så det är bättre att ta en tur ute eller göra yoga.

Och det är härligt att vara ute och gå. Det regnade inte på mig idag när jag var ut men det hade regnat så alla träd var fyllda av vattendroppar. Det tillsammans med solens strålar gjorde min runda delvis helt magisk.

Jag har ätit en kanelbulle, en stor, den var jättegod. Jag har också gjort en massa andra saker. Jag har inte minst nått målet jag hade idag med min stickning, att sticka tills jag kommer fram till resåren på bålen. Jag har också hunnit bytt till tunnare stickor och stickar ett varv. Nu ska jag sticka en hel den resår, jag har dock inget mål för när det ska vara klar.

Och vi ska inte glömma att Westknits mysteriestickning börjar imorgon, det blir svårt att prioritera. Tröjan har dock ett datum som jag måste förhålla mig till, det tror jag är bra, för då har jag en deadline. Mysteriestickningen har ingen deadline.

Sent i våras sådde jag och Nova några solrosor, de kom tillsammans med en Bamsetidning. De såddes sent, så sent att jag aldrig trodde att de skulle hinna slå ut. Men nu verkar det som att en av dem kommer att blomma. I alla fall om vädret håller i sig, det skulle vara så kul om den hann slå ut.

Idag har annars sett ut som en ganska vanlig måndag, jag har också hunnit sticka en del. Jag har stickat lite mer än hälften av bålen innan det är dags för mönstring. Jag har inte läst hur det ska mönstras, det kommer jag att göra när det är dags. Denna stickningen är så kul och jag tror att det kommer att bli riktigt bra.

Det känns som jag har varit på höstens första långpromenad idag. Det är i alla fall första promenaden efter mina båda förkylningar. Det kändes så skönt! Vädret var helt underbart och jag gick min vanliga runda som jag kan utan och innan, det kändes också bra. Att tankarna kunde vandra som de ville utan att jag behövde fundera så mycket på vart fötterna tog mig.

Jag har stickat en hel del idag också. Jag har börjat sticka runt igen på bålen. Nu är det en bit innan det är dags för lite mönstring ännu. Det blir bra och jag gillar att man gör lite montering eftersom så man har inte allt kvar när man har stickat klart, stort plus på det.