Etikett: dagblogg september 2022

Jag är förkyld igen och idag har inte varit en bra dag. Jag får ont i kroppen så fort som jag blir sjuk, och så även denna dagen. Jag lyckades trots det sticka klart sista ärmen på tomatröda tröjan. Nu ska det fästas ändar och så ska den få bada.

Men jag har en fundering, jag tycker att halsen ser bra ut som den ser ut nu, men det ska egentligen vikas dubbel och sys fast på insidan. Och jag vet inte om jag vill göra det eller behålla den som den ser ut nu. Som jag ser det finns det för- och nackdelar med båda sätten. Jag kan tänka mig att det blir mer styrsel i halskragen om jag viker och syr den. Jag tänkte göra det sista imorgon så jag har några timmar på mig att fundera.

Det kommer ett inlägg med bara tröjan där jag kommer att skriva mera om den, och självklart massor av bilder.

Mattias har vabbat även idag, och Nova har lagt till ögoninflammation på listan av symtom denna förkylning. Jag hoppas att jag och Mattias slipper det.

Min dag har annars bestått av att jobba och så har jag hunnit sticka största delen av en ärm, så nu är det ungefär en tredje del kvar. Det går snabbt när man stickar på stickor 6,5. Det gör att jag planerar för nästa projekt och ”knitkit” är framplockat och redo.

Känns som det inte händer så mycket spännande just nu i mitt liv, det är mest det man kan vänta sig en höst i livet som småbarnsfamilj.

Det har varit en riktigt regnig onsdag, och det behövde komma regn så idag var en bra dag. Mattias har vabbat en hostig och snorig Nova, jag har jobbat hemifrån då jag håller på att tillfriskna från en förkylning som slog till i helgen.

När Mattias nattade gick jag en vända ute, jag behövde andas frisk luft. Det är så härligt att vara ute och gå när det regnar lite lätt ute, i alla fall när man har bra kläder på sig. Men jag måste komma ihåg reflexvästen nästa gång, för det blev mörkt fort.

Jag har också höstfixat med mina blommor inne, och flyttat runt dem så att nu är det växter som inte vill ha vatten varje dag som är i vävrummet. För där blir det vattnat en gång i veckan.

Jag och Nova kokade pumpasoppa till middag, det kändes också som höst. Och när vi åt middag tände jag några stearinljus. Nu är det dags för höstmys.

Idag är det ett år sedan pappa gick bort, och det känns helt overkligt. Hur kan det ha gått ett år. Ibland känns det som att det har gått en vecka och andra stunder som att det har gått 10 år. Vissa saker kommer nog aldrig att försvinna som att jag vill ringa honom var och varannan dag och berätta något. Idag skulle jag ha velat ringa och berättat att Nova har gjort en egen dator på förskolan, ritat alltså, den har massa olika knappar och hon kan berätta vad som händer när man trycker på de olika knapparna. Min favorit är den kattformade knappen som säger mjau när man trycker på den.

Jag har inte gjort något särskilt idag, jag har jobbat och efter det tog jag en lång promenad runt Tysjöarna. Det var helt underbart väder och som balsam för själen.

Idag är det valdagen och jag har börjat använda mina handstickade sockar igen, så nu är det höst. Eller vem försöker jag lura?! Jag har använt mina ullsockar, handstickade och köpta hela sommaren.

Men jag gillar tanken med sockdagjämning som jag har läst om på sociala media, jag vet inte vem som hittade på sockdagjämning, så jag vet inte vem som ska äras.

Jag känner också att jag vill sticka sockar, jag skulle vilja sticka ett par knästrumpor, det skulle vara så mysigt att ha. Jag tror att det blir ett par enkla till att börja med. Men frågan är hur många påbörjade projekt kan man egentligen, och jag skulle vilja göra klart något projekt. Och snart drar höstens stora projekt igång, Westknits MKAL. Så jag känner att jag borde hejda mig.

Idag har det verkligen varit lördag, jag har inte gjort många saker. På hantverks sidan har jag stickat några varv på min tomatröda tröja. Annars har det inte hänt så mycket.

Jag har också en konstig känsla i kroppen och funderar på om det är en förkylning på G. Skulle inte vara förvånande då Nova och Mattias har varit förkylda under veckan som gått.

Imorgon är det valdag, och har du inte redan förtids röstat gå iväg till din valurna imorgon.

Detta är orden jag inte trodde jag skulle skriva eller säga, till min man, han kan ha skrattat lite. Men jag har köpt en selfiepinne, eller selfie-stick. Det kommer betyda att ni kommer få se bilder från andra vinklar och jag ser fram emot att fota med den. Jag valde en ”pinne” som har integrerad stabilisering och som man kan fälla ut så den kan stå själv.

Först fick jag inte fjärrkontrollen att funka, men efter att ha tittat på en film på YouTube kunde jag konstatera att det var en enkelt problem att lösa. Så nu funkar fjärrkontrollen och det är ju den stora vitsen med en selfiepinne, att kunna ta från längre håll än armarna räcker.

På bilden syns mitt stökiga hörn i vävrummet, det som är kvar som jag behöver organisera.

Jag har precis upptäck fanzinet ”Blåfors garn”, och det var på tiden för nu har nummer tre kommit. Jag beställde mitt exemplar direkt från Linda Blåfors Carlsson som är skaparen bakom fanzinet ”Blåfors garn”.

Jag har inte hunnit läsa hela ännu, det känns som en karamell som jag inte vill ska ta slut för fort.

Titta på den fina filuren som Linda har ritat på kuvertet. Jag tänker på Gunilla Skyttla som målade hjärtan på sina kuvert. Jag önskar jag skickade flera brev så jag kunde börja dekorera kuverten på utsidan också.

Det tog tre hela veckor och en måndag på förskolan men idag blev det vab. Förhoppningsvis blir det inte mer än täppt i näsan som Nova har haft idag.

Det känns lite konstigt att vabba eftersom det är mer än tre månader sen sist. Komma in i hur man ska varva vila och aktivitet och vilka aktiviteter som funkar bra när man är lite trött. Det har inneburit spela tv-spel, och jag har insett för 75:e gången att Nova är bättre på ”Mario 3D world” än mig. Vi har också lekt och Nova har spelat på sin platta. Jag har också fått in ett yoga pass, och det känns skönt.

Jag har virkat några dubbelstolpar men det är allt, det är inte mycket kvar nu på sittunderlag nummer två.

(Bilden är från helgen och är på ”stranden” där min mamma bor och det är lågvatten, hoppas det fylls på nu innan vinterkylan kommer. Sjön är den enda som är oreglerad med en reglerad sjö uppströms och en kraftverksdamm nerströms).

Jag har hitta en ny konstnär på Instagram som inspirerar mig, Britchida. Jag valde därför att beställa några klistermärken och de kom idag. Och de är helt underbara, de är så träffsäkra. Som det på bilden. De visar exakt hur jag brukar tänka inför en projekt och även under det ibland. Jag brukar vara tidsoptimist.