Etikett: dagblogg november 2022

Jag har stickat på min teststickning i två veckor och igår insåg jag att min stickfasthet inte var korrekt. Den var korrekt på provlappen men troligtvis så håller jag garnet hårdare när jag stickar det färdiga plagget. Så jag har repat upp många timmars stickning och lagt upp igen. Det känns jobbigt, av flera anledningar. En anledning är att behöva börja om, en annan är att jag blir less på mig själv som inte kollade stickfastheten när jag stickat en lite mindre bit av plagget. När man teststickar ett mönster är det superviktigt att stickfastheten stämmer för att materialåtgången ska bli korrekt, samt att måtten på plagget ska stämma.

Gör om, gör rätt!

Ibland är det en sak som gör att alla framsteg man har gjort försvinner. Så är det för mig just nu, och jag har blivit sämre i min utmattning. Jag arbetar för att hitta tillbaka där jag var i förra veckan och må bättre igen.

Livet händer, ibland väldigt fort och då behövs det ett stickningsprojekt som inte kräver så mycket. Och därför blev det uppläggning av Majas mamelucker idag. Det har blivit många timmars stickning idag. Det syns kanske inte då det har resulterat i bara några centimeters stickning, men det är en start.

Nu är jag hemma igen och har stickat på teststickningen igen. Där går det sakta men säkert framåt, jag tror fortsatt på min tidsplan att bli klar med den nu i november så jag kan sticka på adventsstickningen i december.

Idag fick vi punka på bilen, och det var mitt fel. Jag missbedömde avståndet till en trottoarkant och då var det kört. Jag blev inte glad, jag kan ha gråtit på förskolansparkering och bett Mattias att komma och fixa. Vilket han gjorde. Det var en obeskrivlig känsla av kärlek och glädje när jag såg honom komma körande.

Det var skönt att vara tillbaka på jobbet och Nova var glad att vara tillbaka på förskolan. När jag hämtade, med hennes cykel, var det en glad och nöjd Nova som mötte mig.

Hemma hamnade jag i soffan med min stickning samtidigt som Nova ritade. Det är kul att sticka något till Nova, och något som jag tror blir riktigt bra. Målet är att den ska vara klar innan November är slut. Anledningen är att jag har köpt en stickningsadventskalender och den vill jag sticka på under december, och jag har ingen aning om det är tio minuter eller en timmes stickning som behövs varje dag för att ligga i fas under december.

Jag som har vabbat i två dagar och idag tog Mattias över. Men inte förrän jag och Nova hade haft våran morgon. Jag passade på att göra morgonyoga och sen fick jag ett barn i knät. Men allt vad det innebär av ben som liksom är överallt, men mysigt är det.

Idag kom det mera garn i brevlådan, så nu behöver jag inte köpa garn på ett bra tag. Jag har också insett att teststickningen inte kommer att vara mobil förrän om ett tag så nu är jag fundersam på hur jag ska tänka. Ska jag kämpa vidare på Westknits mkal, eller ska jag lägga upp ytterligare en stickning som jag kan ha med mig just nu?! Teststickningen kommer att bli mobil och då kommer jag att vilja ha med mig den, och då kommer jag ha ytterligare ett halvfärdigt projekt liggande. Sen har jag min skypestickning som ligger på jobbet och också skulle ha blivit klar.

Nu lovar jag mig själv dyrt och heligt att inte ta något beslut om detta innan måndag, eller i alla fall inte innan söndagkväll.

Idag vid lunch tog Mattias över vabbandet för några timmar och jag kom ut på långtur. Den höll på att bli väldigt lång men tack vare Google maps vände jag i tid.

Det var härligt att vara ut i säsongens näst första snö, den första kom igår kväll när jag var ute och sprang, så jag fick uppleva den också.

Idag hade jag garnpaket i lådan, garn till två projekt. Det första är en teststickning som är hemlig och som ska vara med i en kollektion hösten/vintern 2023, så den kommer jag att kunna visa er först då. Det andra projektet är ett par av Majas mamelucker, för jag tror att de skulle vara helt underbara att ha utanpå löpartightsen när det är kallt ute.

Jag pratade med min syster idag om hur vi hanterar tuffa tider, och det visade sig att vissa saker är lika. Det är att vi upprepar att läsa böcker eller lyssna på samma skiva/artist.

När min pappa fick sin prostatacancerdiagnos 2011 läste jag ”The Twilight saga”. Inte en gång, inte två jag tror att under några månader läste och lyssnade på hela den serien tio gånger i rad. Det var det enda jag kunde läsa eller lyssna på, och nej den blir inte bättre för varje genomlyssning, det blev min snuttefilt under den perioden.

De senaste två åren, från att pappas vård gick över till palliativ vård till mammas cancer som pågår just nu, har jag inte varit så fast i en serie. Jag har läst många böcker för andra eller tredje gången, till och med en fjärde gång. Det jag har märk är att sen i somras är att jag känner ett större och större behov av att vara aktiv. Jag känner också att jag väljer stickningsprojekt som inte är allt för avancerade, Westknits mkal kvalificerar egentligen inte in och det märker jag också för det känns inte lika kul som tidigare år.

Jag har av olika anledningar beställt garn inte inte mindre än fyra projekt så jag inte behöver ha något uppehåll mellan dem. Det känns bra. När jag har garnet kommer jag att märka upp det så att det blir lätt att köra igång när det är dags.

Nova är förkyld så det är lite långsammare här hemma. Nova älskar att rita och hon ritar historier. Hon älskar att berätta dessa historier sen. Sen går hon och ritar vidare, och kommer tillbaka och berättar vidare. Det är helt underbart att höra henne. Det märks att hon bli inspirerad av tv-spel, så blir det när man har en pappa som spelar japanska tv-spel där historian är mycket viktig. Nova gillar också att spela tv-spel.

Jag gillar hur hon kombinerar dessa två och hon hittar på egna historier, det är inte återberättat från något hon har sett. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta med detta. Jag och Mattias kommer att göra det vi kan för att motivera henne till att fortsätta. Jag tror att det viktiga är att hon ska fortsätta ha fri tillgång till papper och pennor/färger, och att vi lyssnar på henne och engagerar oss i hennes berättelser.

Idag har jag ägnat en del tid åt att läsa boken Sticka av Lærke Bagger, och jag har blivit super inspirerat. Både av hennes sätt att jobba med garn, det ligger inte långt borta att jag lägger upp en tröja. Jag behöver bara beställa basgarn för det saknade jag.

Men det som jag redan idag har tagit till mig och börjat med är att sluta tänka på mina skissböcker som skissböcker och istället kalla dem för processböcker. Och det gjorde det lättare för mig, mindre prestige jag känner att jag kan använda den till allt möjligt, anteckningar och skisser, allt kan få plats.

Det är en liten förändring men det gjorde stor skillnad för mig. Så nu har jag valt den stora gula boken och den kommer jag att fylla med allt möjligt.

Idag blev en yogadag, det var det min kropp och min hjärna sa att de ville ha, och det skulle de också få. Jag har både gjort klasser som jag har gjort tidigare och testat en helt ny kvällsyoga klass. Nu när jag snart ska lägga mig så har jag mera lugn i både kropp och hjärna.

Under en av dessa klasserna så började jag att tänka på att jag skulle vilja starta en ny skissbok. Jag har några på lager och jag har så svårt att bestämma mig för vilken jag ska välja. Nu har jag hittat två stycken, en A5 som är spiralbunden och en som är A4 som är en bok. Så nu behöver jag bara bestämma mig för vilken jag ska använda just nu. Det som är skönt är att ingen av böckerna är särskilt kostsamma utan de är båda perfekta skiss och kladdböcker.