När jag har haft en tuff dag behöver jag få komma ut i naturen, det är där jag kan andas igen och hjärnan bearbetar det som händer.
Idag blev det en tur på Bynäset på Frösön. Jag har aldrig varit dit tidigare så jag tänkte det var på tiden. Idag var det också en bra dag med 8 plusgrader och inte sol men heller inte regn.
Det är en särskild känsla när man står på stranden och hör hur vågorna slår mot stranden.
…men det här var en dålig dag.
Det är flera saker som har gjort den här dagen till en mindre bra dag, ja till och med en dålig dag. En av sakerna var att jag halkade i en nedförsbacke när jag var ute och sprang och nu har två knä som man kanske lite nostalgiskt skulle kalla för ”sommarknän”. Det är dock inget nostalgiskt med mina knän de gör ont och har plåster. Mina handflator gör också ont, jag slapp dock sår där. Som pricken över i har jag också ett blåmärke på ena armen.
Det komiska i det hela är att jag halkade förra veckan också, men då var det på blöta löv, såret jag fick då är nästan läkt nu.
Nu skulle man kunna tolka det här på två sätt. Ett att universum försöker säga åt mig att sluta springa, eller att jag inte ska ta genvägar och använda mig av den utrustning som jag har. För idag stod mina nya dubbade löparskor kvar i hallen. Eftersom jag inte tänker sluta så får jag hädanefter använda de dubbade skorna även om jag tror att det inte är halt och inte ta genvägar.
Jag avslutar dagen på bästa möjliga sätt, medicinsk yoga och efter det te och pepparkakor.
Nu får resten av november gärna vara bättre än denna dagen.
