Etikett: dagblogg augusti 2022

Ibland är det verkligen tydligt att jag är född på 1980-talet och att jag inte bara fick uppleva 80-talet utan också 90-talet som barn. När det kommer till My little pony hade jag inte en massa ponys, det var hos kompisar jag lekte med My little pony. Men jag broderade en ponny.

Jag och min syster var ganska ofta hos vår farmor, det var något som både hon och vi tyckte var jättekul. När vi var där lärde hon mig att brodera, jag broderade bland annat en julbonad och så denna långstyngs tavla. Jag fick välja den själv ur en katalog. Jag vet att jag broderade delar av den men att min farmor avslutade den och jag fick den sen i julklapp 1991.

På många sätt känns den som ett tidsdokument, både långstygn och My Little Pony. Den har varit nerpackad under massor med år och kom fram nu när vi gått igenom allt på vinden. Det jag upptäckte då är att ramen har blivit lite missfärgad så nu har jag tvättat den och jag hoppas att jag har fått bort en del av fläckarna. Det verkar dock som att det blå har börjat skifta färg, det kan det göra på grund av ozon som gör vissa blå pigment rosa.

Det är härligt att få sticka på min regnbåge igen. Idag blev det lite mera sticktid då jag hade några poddar som jag behövde lyssna på. Än så länge är det många maskor på ett varv så det blir inte så många varv stickade på en dag. De flesta dagarna stickar jag inget på den heller.

Jag längtar tills jag kommer lite längre i stickningen så att jag kan börja se hur det kommer att bli. Färgordningen på sjalen har jag gjort utan att tänka så mycket på det. Det var annat på den nedre bården den man börjar med att sticka, då planerade jag väldigt noga. Jag hoppas att det ska bli helt underbart, det jag ser tycker jag ser bra ut.

Jag jobbar med att organisera vävrummet och jag tar mig igenom låda för låda. En av lådorna är en sylåda med insats som Mattias har köpt och jag kan inte bestämma mig för vad som ska få bo i den. Det lutar åt att det kommer att bli en symaskinslåda, men jag funderar på om den är lite för stor.

Det är nu jag måste börja tänka mera som Marie Kondo och plocka fram allt som har med symaskinsömnad att göra och gå igenom det, och det planerar jag att göra men inte idag.

Nu har jag jobbat två dagar och inte minst cykelpendlat två dagar så jag är trött i både kropp och hjärna. Det har varit två underbara dagar att cykla, helt underbart varmt, det var inte ens kallt att cykla hem i regnet och åskan idag.

Då har den kommit och gått, den första arbetsdagen efter semestern. Den där dagen då man känner sig som ny på jobbet i alla fall under någon timme. Den där dagen då man inser att på semestern är man inte aktiv på samma sätt som en dag på jobbet. Det kommer säkert att kännas ännu mera imorgon, jag brukar ha som träningsvärk i hela kroppen dagen efter första arbetsdagen efter längre ledigheter.

Jag har stickat lite idag, både på min skypestickning, jag passade på när jag tittade på några inspelade genomgångar. Sen stickade jag lite hemma, jag har börjat avmaskningen av min ”Runda filten”. Inte lika mycket som jag har stickat under semestern, något annat hade varit konstigt.

Jag spenderade mina sista semesterdagar med familjen hos min mamma. Det var roliga dagar. Min systerdotter hade sitt femårs kalas, och kalas är alltid roligt.

Jag fick bland annat testa systerdotterns enhörningshorn. Till viss del för att försöka spänna ut det då det var mycket litet, men jag fick ge upp då jag började få ont i huvudet.

Vi var också ute i naturen, jag och Nova plockade bär, inga mängder mest för att ha lite fika just då. Det fanns mycket hallon men nästan inga blåbär.

Nu är semestern slut och det är dags för höst, och det känns dubbelt, som det alltid gör den här tiden på året för mig. Jag ser fram emot hösten på många sätt, jag är redo att stänga in mig hemma, tända ljus och dricka kryddiga teer. Samtidigt innebär det också att det blir mörkare och mörkare och regn, massor av regn innan snön kommer, då blir allt ljusare igen.

Idag har vi lyft upp massor av lådor på vinden, och min man konstaterade att jag har väldigt mycket saker i vävrummet, ”Vart kommer allt ifrån?”. Ja det undrar jag också. Just nu är tanken att gå igenom allt och sortera ut och organisera det i lådor. Det som åker upp på vinden är sånt som inte har använts på ett tag som till exempel en hel låda med tyger och garner till yllebroderi. Jag har inte broderat det senaste året men jag vet att jag kommer att vilja brodera i framtiden och då ligger det där och väntar på mig.

Det är skönt att det börjar närma sig sluten, särskilt som min semester och börjar närma sig sitt slut. Jag kommer inte bli helt klar innan jag börjar jobba på måndag men det känns ok för det är inte så långt borta. Sen är det ett arbetsrum och det kommer att ändra innehåll beroende på vad jag jobbar med just då.

Jag har tänk att jag ska växtfärga hela året, eller det är så det känns som in alla fall. Men inget har hänt, men så gjorde det det. Jag har lagt bomullsgarn i sojamjölk, först ska det få ligga i 24 timmar och sen torka och så ska det få bada igen. Jag har inte beställt hur många gånger det ska få bada ännu, men några gånger i alla fall.

Det här betyder att det kanske blir något färgat i sommar trots allt, det skulle kännas bra och spännande att testa något nytt då jag aldrig har växtfärgat bomull tidigare.

Idag har jag fått färska upp mina schack kunskaper. Nova har velat ha ett schackspel i flera månader och denna dagen kunde jag inte hålla emot längre utan ett schack inköptes.

Jag fick fundera ett tag på vad alla pjäserna heter, hur det ska gå och inte minst vart de ska stå på brädet. Det var det lättsamma delen av dagen, nu till den svårare.

Jag har fortsatt min rensning och organisering av vävrummet. Idag har mina ledord varit ”Jag är inte ett arkiv!”. Det som också är svårt är att organisera för då har jag samlat allt i en kategori i en låda och så hittar jag en påse till som ska in i just den lådan.

Eftersom vi har vi har ägnat stor del av sommaren på detta har vi pratat mycket om det också och om våra känslor. Och Mattias uttryckte det bra ”Först är det kaos, sen mera kaos och så helt plötsligt är det ordning på allt”. Det är det jag jobbar för just nu.

Nu har jag flyttat ner från vinden till vävrummet, Mattias har ordnat så att på vinden är det superfint. Nu är det kaos i vävrummet, eller det var det innan jag började där idag, men nu är det ännu värre. På bilden är mitt arbetsbord, jag lovar att det finns ett arbetsbord där under alla saker.

Det är också en massa tuffa beslut att ta, ska detta vara kvar eller ska den doneras eller slängas? Jag har ansamlat så många fina material och saker, men när det har legat i över 10 år är det kanske dags att det får gå vidare till någon som faktiskt kommer att göra något av det? Vart är Marie Kondo när man behöver henne?