Ikväll var det final i ”På spåret” det är det enda programmet som jag faktisk ser när det sänds. Jag började säsongen med att titta med mamma och jag har avslutat den med att titta med Mattias. Jag verkligen gillar ”På spåret” jag sitter där i soffan och gissar städer och ropar ut när jag kan svaren på frågorna.

Det är också bra att ha en slätstickning som man kan sticka på utan att man behöver fundera så mycket. Det blev ett gäng varv och några centimeter stickade. Jag har inte mätt hur långt jag har stickat ännu på bålen ännu så jag tänker att jag har stickat hälften, det känns bra. Ibland är det skönt att leva i förnekelse.

Sockmadness är en tävling som sker på Ravelry, man stickar sockar på tid. Tävlingen börjar med en kvalificering, man har 14 dagar på sig att sticka ett bestämt par sockar. Efter kvalificeringen blir man uppdelade i lag på ungefär 40 personer i varje. Själva tävlingen sker i sju omgångar och det är ett bestämt antal som går vidare från varje omgång, i sista omgången är det en varje lag kvar som tävlar mot varandra.

Idag kom kvalificeringsmönstret till årets sockmadness, det är superfint. Mönstren man stickar är designade specifikt för tävlingen, så det är kul. Kvalificeringssockarna har ett motiv av en flicka som flyger med 32 stycken ballonger. Ballongerna är runt skaftet och ska stickas med intarsiastickning. Direkt när jag såg det så kände jag att jag kommer inte att sticka dessa sockor, det finns ingen inspiration till det, hur fina de än är. Jag fortsätter att sticka på min tröjor.

Bilden är på ett par sockar jag stickade under förra årets tävling.

Vi har haft plusgrader nu i några dagar och jag längtar efter våren. En del av mig vill att våren ska komma nu men jag vet också att det inte är bra, i alla fall om man tänker på våra glaciärer.

Idag när jag gick från jobbet vid 16.30 var det ljus ute och det var helt underbart. Jag ser fram emot våren så mycket, i år ska bli året då jag tar med mig frukosten ut och äter den på altanen på framsidan i morgonsolen.

Jag är just nu i en period då min inspiration kommer väldigt oregelbundet. Ena dagen finns det inte inspiration till att göra något och nästa dag så bara sprutar inspirationen ur öronen på mig. Det är det tur att jag har en massa slätstickning att sticka och en massa ränder att väva. Och när inspirationen finns beställer jag garn till nästa stickprojekt. (Jag måste verkligen ordna en bra förvaring för mina garner som har ett bestämt projekt.)

Blåsippan på bilden är från förra året då jag och Nova hittade blåsippor på Jamtli.

Jag och min man har aldrig firat Alla hjärtans dag särskilt mycket. Inte blev det bättre när Nova var nära att dö sin första Alla hjärtans dag.

Men det finns en några små saker som jag älskar lite särskilt idag.

• Oket på tröjan jag stickar på nu är klart och det är bara att köra på med slätstickning.
• Nova hade gjort en hjärtdekoration på förskolan, och när vi kom hem så visade hon mig hur jag skulle göra min egen steg för steg.
• Jag la en helt underbar fuktmask ikväll när jag och Mattias tittade på ett avsnitt av ”Last of Us”.

Hoppas ni hade den Alla hjärtans dag som ni önskade varesig om ni firade eller inte.

Nu har vårt besök åkt hem och jag är tillbaka i mina rutiner, det innebär att jag väver på kvällarna. Jag har haft det lite slitigt i vävstolen, det märks när jag inte mår bra för då har jag fler varptrådar som går av. Nu känns det som att jag och vävstolen är kompisar igen. Imorgon blir det spolning av vävspolar, jag tror jag kommer att spola extra många spolar då så jag klarar mig resten av veckan.

Min stickning pågår också, när jag satt idag och stickade så insåg jag helt plötsligt att mitt nystan var slut. Jag hade helt missat det. Ikväll har jag därför spolat garn, härvorna är på 50 gram och jag nystar en i taget. Jag kände mig väldigt avslappnad när jag satt och nystade med fötterna på mitt underbara fotstöd. Jag nystade med ena handen och i den andra hade jag en tekopp. Jag har kaos på mitt arbetsbord, endera veckan kommer jag att ta tag i det. Men just när jag satt och nystade kände jag att det spelade ingen roll, det är som det är.

Jag har stickat vidare idag, det blir mer stick tid när vi har besök. Det är spännande att sticka när man inte har detalj bilder då är det bara att lita på mönstret. Det kommer att bli en väldigt snygg tröja om jag får säga det själv.

Jag har också beställt garn till min nya jobbstickning så nu bara måste jag sticka klart den jag stickar på nu. Det jag ser som en stor fördel med den nya jobbstickningen är att deb är portabel så jag kan sticka på den på fikaraster och lunchen, min nuvarande är inte portabel.

När garnet har kommit så ska jag berätta mera.

Provlappen jag stickade igår blev bra, bra på så sätt att masktätheten stämde och jag gillade kvaliten. Så nu har jag börjat sticka på tröjan som ska bli. Det är första gången som jag stickar en sån här tunn tröja, jag tror att jag kommer att använda den mycket. Jag gillar garnet jag valde i ull/alpacka och färgen är underbar, men mycket svårt fotograferad.

Men jag har inte bara stickat idag jag har också gjort om Novas käpphäst till en käppenhörning. Det blev väldigt akut så det vara bara att köra igång. Jag och Nova hjälptes åt, och Nova har godkänt resultatet.

Idag har jag stickar en provlapp. Det ska bli en teststickning till Wool & Beyond. Jag brukar alltid mäta en gång innan jag har tvättat provlappen bara för att jag är nyfiken på om masktätheten stämmer. Denna lappen behöver dra ihop sig lite för att den ska bli helt perfekt.

Jag stickar i ett för mig helt nytt garn, det är i alpacka och ull, och alldeles underbart.

Nu är det bara det jobbiga att vänta på att provbiten ska torka.

Ikväll sitter jag i soffan och stickar. Vi har besök så jag har sällskap här i tv-soffan. Jag stickar på mina mamelucker, jag stickar vidare på mudden som ska bli 20 centimeter. Jag har stickat snart 15 cm så jag har ungefär 5 centimeter kvar.

Jag har en kundkorg med garn på en internetbutik så jag tänker beställa, jag är bara lite i valet och kvalet om färgen. Det är svårt att ta steget utanför det kända. Nästa vecka så kommer jag att påbörja en teststickning, jag längtar tills det garnet kommer.

Alla har olika sätt att ha vävspolar nära till hands när de väver, jag trycker fast mina under dyna till vävpallen. Jag har skrivit om min vävpall tidigare, jag har en Pisa pall som fyller 20 år i vår. Det vet jag av två anledningar, ett är att jag köpte den i en större sambeställning när jag slutade Sätergläntan. Den andra anledningen är att pappa har skrivit Hanna 2003 med glödpenna. Min pappa var superduktig på kalligrafi och det syns även på min vävpall.

Nu hade jag inte tänkt att skriva om min vävpall utan att jag äntligen har lärt mig randningen jag väver just nu utantill. Det tar lite olika lång tid beroende på hur många ränder och färger det är. Nu sitter i alla fall denna och det gör att det går mycket snabbare att väva.