flerfärgsstickning

Hur var stickningen?

Det var en mysteriestickning så jag visste inte hur den skulle se ut innan jag började. Jag hade tittat på Wiolas andra modeller och tyckte att de var fina. Att jag gav mig på denna stickningen kan verka lite häftigt och det tyckte jag också, skulle jag ha tålamod nog att avsluta den? Det visade sig att jag hade det.

Hur var då mönstret. Det var både ock om jag ska vara ärlig. Det som irriterade mig mest var att mycket uträkning lämnades åt den som stickade. När man stickade oket stod det bara att man skulle öka ett visst antal maskor och det var inte jämt delbart utan jag upplevde det som ganska komplicerat att räkna ut hur ofta man skulle öka. Med tanke på vad mönstret kostade så hade jag förutsatt att det redan fanns uträknat i mönstret. I övrigt var det ett bra mönster utan så många krusiduller.

Vad tyckte jag då om upplägget av mysteriestickningen. Mönstret var uppdelat i 10 delar. Jag tycker att de första delarna var lite för korta. Särskilt som jag började inse att bålen med största sannolikhet skulle vara bara en del. Jag hade behövt mycket mera tid för den delen än för del två som jag stickade på några timmar. Men det är också det enda som jag hade velat ändra på.

Passform och storlek

Jag stickade storlek xxl och efter blockningen hade jag måtten som angavs i mönstret. Jag tycker att passformen är bra, däremot kanske jag inte är hundra nöjd med min blockning. Jag har dock stora förhoppningar att koftan kommer att forma sig efter mig när jag har använt den ett tag, kanske efter att den har blivit lite blöt i något regn.

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.

Etikett: flerfärgsstickning

Koftan ”Agnes”

Hur var stickningen?

Passform och storlek

Länkar:

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini