Etikett: adrienne martini

Inspiration: November 2020

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en bok, ett instagramkonto, en garnleverantör och slutligen månadens tema på den ”Story Class” från Ali Edwards jag prenumererar på.

Bok: Sweater quest: My Year of Knitting Dangerously

Jag har läst boken ”Sweater Quest: My year of knitting dangerously” skriven av Adrienne Martini. Den handlar om det året det tog Adrienne att sticka koftan ”Mary Tudor”. Jag skriver mer om boken HÄR.

Det här var en bok jag inte kunde sluta läsa, och jag blev så sugen på att sticka en mönsterstickad tröja, inte ”Mary Tudor” men någon annan. Det hela slutade med att jag har varit på biblioteket och lånade ”Medeltid och maskor”. Ja, ”Tudor Roses” av Alice Starmore, som också finns på mitt biblioteket, fick stanna kvar på sin hylla efter att jag bläddrat lite i den.

Jag har några projekt jag måste avsluta så det kommer att bli 2021 innan jag kan börja på en ny stickning, men då ligger det i farans riktning att det blir en mönsterstickad tröja, och att jag kommer att testa att sticka i fair isle teknik.

Instagram: Miriam Parkman, @miriamethel

Just nu behöver jag färg och det får man i överflöd på Miriam Parkmans instagramkonto. Hon blandar, färdiga vävar, skissar, inspiration, allt i en underbar färgskala.

Något som inspirerar mig är också hur hon jobbar både som handvävare och som formgivare, och att få följa den röda tråden i det hon gör.

Om ni känner igen hennes namn så kan det vara för att hon, tillsammans med Arianna Funk, som har skrivit boken ”Att Väva”.

Garn: Sjöalyckan Silke

Två av Sjöalyckans silke tjocklekar (Nm 5/2 och Nm 20/2) ofärgade

Silke, mycket lyxigt och helt underbart.

Sex olika tjocklekar av silkegarn, sex olika, vad mer kan man begära. Har jag skrivit att det är handfärgat av Anna och Roger som har Sjöalyckan, det blir bara bättre och bättre.

Jag träffade på Sjöalyckan silke första gången på vävmässan i Umeå 2014, utan någon plan köpte jag en härva, man skulle kunna kalla det för vävgodis. Nu i ett projekt kanske jag ska använda silke så jag beställde en härva av deras tjockaste kvalité (Nm 5/2). Och då hände det som så lätt händer jag fastnade vid ordet, ”Broderisilke”, jag som går en broderikurs just nu, det var perfekt, så några spolar av det hamnade i varukorgen. Och så blev jag så nyfiken på kvalitén, Nm 20/2, som jag tänkte skulle vara underbar att kombinera med ull till en sjal i en väv någon gång, så ner med den i varukorgen också.

Så nu ligger dom på mitt arbetsbord och ser underbara ut och jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dom, vad ska jag brodera och väva.

Memory keeping: Cozy – Story Class

Ett utsnitt ur en av mina sidor på temat ”Cozy”

Ali Edwards är en kvinna i USA som formger och säljer produkter för ”memory keeping” eller scrapbooking, kärt barn har många namn.

Hon har också något hon kallar för ”Story Class”. Jag prenumererar så att jag varje månad får en ”klass” och ett digitalt kit för att dokumentera minnen, händelser, vardag… Genom olika teman. Månadens tema var Cozy.

Cozy =

behaglig, trivsam, hemtrevligt, varm och skönt

Jag har gjort två sidor på temat, där jag skriver om vad jag minns som gav mig en behaglig och hemtrevlig känsla, men också hur jag försöker att göra så att min dotter ska få uppleva det.

Min spontana tanken när jag såg temat ”Cozy” var att sitta under en skön yllefilt i soffan med en handarbete i händerna, gärna medans jag tittar på en bra film eller serie.

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.