Etikett: dagblogg

På kvällen när jag kommer hem och Nova har somnat så finns det inget bättre än att sätta sig med en varm kopp te. Gärna en handdrejad, inte av mig, det lärde jag mig när jag gick en kvällskurs i keramik. Jag köper min keramik jag gör den inte själv.

När jag har min kopp te så skriver jag ofta ett blogginlägg, skriver lite i min anteckningsbok och så går jag och lägger mig.

Så har mina kväller sett ut nu i snart en vecka, det är lätt att tänka att det är så det kommer att se ut för alltid, men så kommer det inte att vara. En dag i taget.

Det är mycket som känns surrealistiskt just nu, ibland känns allt bara overkligt. Men livet pågår hela tiden. Advent är här. Lucia är om två veckor och Nova behöver nya kläder till luciatåget, just nu kan hon inte bestämma sig för pepparkaksgubbe eller ängel. Blommorna behöver vatten, måltider behöver lagas och tvätt behöver tvättas. Samtidigt som tiden känns som det springer fram går den också superlångsamt.

Blomman på bilden är på ett ”experiment” jag klippte ner en suckulent som jag fått i present och då testade jag att sätta ner några blad i jorden. Det var i slutet av juni och nu har jag upptäckt att det har kommit upp några miniblad under ett av bladen. Det ska få vara där tills i vår då ska det få en egen kruka. Och förhoppningsvis kommer det flera miniblad.

Idag är det första advent och jag har lagt upp årets adventskalendersstickning från Uppstickaren. Den börjar med en provisorisk uppläggning, som jag gjorde i ett i ett garn jag hade hemma och så har jag börjat med den två färgade resåren. Jag har ännu ingen aning om vilken typ av produkt detta kommer att bli, det sak bli spännande att se.

Jag och Nova har gjort advents fint här hemma, eller i alla fall börjat. Jag har inga julkänslor i år men det har Nova, och då där det viktig för mig att hon får den jul som hon vill ha.

Just nu behöver jag extra färgklickar i livet, idag var det rosa yllesockar. Det jag inte tänkte på när jag satte på mig dem var att jag också satte på Nova rosa yllesockar från Woolpower.

Det är ganska svart just nu i livet och det beror på att min mamma är svårt sjuk i sin cancer. Det känns så grymt att behöva gå igenom samma sak igen, det är bara 14 månader som pappa gick bort.

Jag och min syster försöker vara med mamma så mycket vi bara kan nu och det betyder mycket prat, mycket stickning och omvårdnad.

Det är svårt att planera något just nu men tankarna kommer när jag springer och snart är det bara en månad kvar så är det 2023. Det ”roliga” i det hela är att jag inte har fått in i det i huvudet att det är 2022 så vi får se vad som händer när det blir 2023.

Det jag tänker är att jag ska göra en ram, en tanke eller ett ord som jag ska ha med mig som ett stöd eller snuttefilt under 2023. Jag tror inte att 2023 är året då jag ska ha en massa mål som jag ska försöka uppfylla. 2023 blir nog ett år som kommer att handla om att landa.

Vissa dagar känns det som att jag pratar i telefon hela tiden. Jag pratar i telefon på jobbet och så såna här dagar då jag pratar i telefon privat också. Det är mycket praktiskt som behöver lösas just nu och då är telefonen mitt verktyg. Jag pratar med stressade, glada, hjälpsamma, mindre glad, jag försöker vara trevlig, oftast är jag det.

(Visst är det en fin bild som Nova har tagit av mig?!)