Jag kände att jag behövde en lite bok både för att samla tankar men också för att träna att skriva fint. Så jag passade på att få binda en liten bok i en ny teknik.
Jag älskar när jag kan ”slå två flugor i en smäll”. Så var et med detta enkla lilla projekt, jag har ett tag känt att jag vill bli bättre på att skriva snyggt för hand. Inte skrivstil, det ordnade min lågstadielärarinna att jag kan. Men att kunna skriva snygga rubriker och större text.
Jag har ganska många olika sorters pennor, men det behövs träning för att skriva fint, och för att jag ska veta vilka pennor jag tycker bäst om att skriva med.
Inlaga, pärm, mellanlägg och vaxad lintråd med nål.
Jag valde ett ganska tjockt papper till inlagan. Det är tänkt för mixmedia i blöta tekniker, och det kändes bra eftersom jag tänker att jag ska experimentera med att göra färgskiftningar med hjälp av vatten.
Tekniken för att göra detta lilla häfte med två inlägg är från boken ”Papper och Stygn” av Monica Langwe (Hemslöjdensförlag).
Att man binder det med ett mellanlägg i ryggen så mera kan få plats är så smart.
Nu är det bara till att börja öva då…
Det färdiga häftet, redo för dekoration och träning för mig.
För några veckor sedan fick jag frågan om jag ville skriva om Hemslöjdens nya bok ”Sticka mönster” av Ann-Mari Nilsson och det var jag snabb att tacka ja till. Det är den fjärde boken som Hemslöjdens förlag ger ut av Ann-Mari Nilsson, den tredje med stickning som tema, den fjärde är en vävbok.
”Sticka mönster” skiljer sig från Ann-Maris tidigare böcker, här är fokus att få läsaren att skapa själv. Det gör hon genom ett antal mönster i tre olika tekniker: lyfta maskor, ytmönster och klassisk mönsterstickning. Dom som har hennes böcker sedan tidigare kommer att upptäcka att vissa mönster dyker upp igen i denna boken, till exempel mönstret ”skog”. I ”Sticka mönster” får dock ”skog” visa sig som kofta, vantar och mössa. Efter mönstren är det ett antal grundmönster på mössa, vantar, väst, pullover och kofta.
Så vad tycker jag då? Det är en väldigt fin bok med många uppstickade modeller att bli inspirerad av. Om det var något jag tyckte saknades så var det att det inte fanns så många storlekar på grundmönstren, på vantar och mössa bara ”kvinna”, det hade inte skadat med ”herr” och ”barn” också. Och varför valde man att sticka upp ytmönstren i mörkblått?
Men bästa sättet att verkligen känna efter vad man tycker om en hantverksbok är att göra något ur den så jag har börjat sticka ett par vantar. Jag valde att sticka efter ett mönster med lyfta maskor. Jag började med att läsa igenom första kapitlet där Ann-Mari går igenom hur man ska tänka, t ex. om maskorna man ska lägga upp inte går jämnt upp men mönstret. Själv valde jag den enkla vägen och valde ett mönster som gick jämnt upp med antal maskor man skulle lägga upp till vanten. När jag först såg mönstret tänkte jag att jag kommer aldrig lära mig det utantill men det gick fort och lätt när jag hade kommit igång. Det är verkligen roligt att sticka mönster med lyfta maskor. Ann-Maris tips när man stickar mönster med lyfta maskor är att sticka löst, vilket jag inte är så bra på så jag gick upp en storlek på stickorna istället och det blev bra.
Det här är en bok som jag kommer att sträcka mig efter flera gånger. Jag kommer att använda mönsterdelen som ett mönsterbibliotek och använda på andra plagg och det verkar vara tanken med hela boken. Troligtvis kommer jag inte att använda grundmönstren för plagg. Anledningarna till det är flera, jag gillar att ha tumkil på vantar (tycker dom sitter bättre då), ingen av koftorna är i en modell som passar min kroppsform och jag använder inte väst eller pullover. Mössan däremot kommer jag att sticka en som matchar vantarna.
