Idag är det ett år sedan pappa gick bort, och det känns helt overkligt. Hur kan det ha gått ett år. Ibland känns det som att det har gått en vecka och andra stunder som att det har gått 10 år. Vissa saker kommer nog aldrig att försvinna som att jag vill ringa honom var och varannan dag och berätta något. Idag skulle jag ha velat ringa och berättat att Nova har gjort en egen dator på förskolan, ritat alltså, den har massa olika knappar och hon kan berätta vad som händer när man trycker på de olika knapparna. Min favorit är den kattformade knappen som säger mjau när man trycker på den.
Jag har inte gjort något särskilt idag, jag har jobbat och efter det tog jag en lång promenad runt Tysjöarna. Det var helt underbart väder och som balsam för själen.
