Jag var tvungen att ta tillfället i akt när jag fick falsk snodd i varpen att filma hur man gör för att få bort den. Något positivt ska det väll ändå vara av eländet.
Falsk snodd kan man ibland få i varpar med entrådiga garner, varför kan jag inte svara på. Min erfarenhet är att risken blir större beroende av hur många trådar man har i lang.
Varför det heter falsk snodd är för att trådarna är snodda åt båda riktningarna och man kan därför tvinna upp dem, som jag visar i filmen.
Som vävare har man oftast ett antal skyttlar, inte alla vävare men dom flesta har det. Jag har en hel hög med skyttlar och har testat ännu fler på utbildningar och kurser. Så vad tycker jag gör en bra skyttel och hur väljer jag vilken jag ska använda till vad.
Jag äger rätt många skyttlar av olika slag. Jag har ärvt, fått och köpt. Men för den skulle så betyder inte det att jag använder alla, nej jag har några favoriter och det är de som används hela tiden.
Några av mina favoritskyttlar:
När jag ska väva med lite tjockare ullgarn så är detta skyttlarna jag sträcker mig efter. Jag har vävt så mycket med dessa, bårtäcken, möbeltyg och andra beställningar. Jag älskar att man kan göra stora spolar där det får plats mycket garn, när man har tjock garn så blir det inte så många meter på en ”vanlig” skyttel.
Jag kallar den för ”vanlig” för att det är denna som det finns mest varianter av, både äldre och nyare. Den är bra när man ska väva typ allt. Jag använder den när jag väver med lin och bomull, men också tunnare ullgarn.
Jag har denna i flera olika material, plast och trä, och olika träslag. Jag har flera handgjorda och en är så len som silke, helt underbar.
Det är inte en modell som jag använde jätte ofta men är bra att ha. När jag väver panama och vill att trådarna ska ligga parallellt då använder jag den.
Jag har lagt upp en film jag spelat in på YouTube där jag pratar om skyttlar och försöker besvara frågan, vilka modeller det finns, när man använder dem och hur många behöver man?!
Dags för en ny film på YouTube, den här gången om Plåtbobbiner. Jag har använt mina ofta eftersom jag har vävt mycket mer ullgarn som kommer på härva. Det jag väver nu är också med ullgarn på härva så då passade jag på att spela in hur jag gör.
En notis: Jag lärde mig ”kant-kant-mitt-mitt” när jag gick på Väfskolan vid Högskolan i Borås, och om jag inte missminner mig så är det en teknik som används i Japan när man spolar sidentråd, tanken är att om tråden går av så har man i alla fall en chans att hitta den. (Tunna trådar kan skära in i tråden och därigenom försvinna ner i spolen.) På Väfskolan började den användas under arbetet med ”Tutankhamon garderob”.
