Idag på fotoutmaningen #fångafebruari skulle man fånga frasen ”Man saknar inte kon…”. Det var en svår fras för mig. Jag kommer inte på något lättsamt, något som jag enkelt kan fota. Utan istället så börjar jag titta ner i en stängd låda i mitt inre som är jobbig. I den lådan har jag mina stora känslor av saknad efter mamma och pappa. Allt det jag saknar och önskar jag kunde ha gjort om.
Jag skulle ha velat prata mera med dem. Jag önskar att jag hade tvingat mig in på sjukhuset när pappa låg inne sommaren 2021 och allt var coronastängt.
Jag önskar att jag hade varit mer med mamma när hon fortfarande var pigg i oktober/november 2022.
Men summan av kardemumman är att jag inte kan ändra på något det är som det är. Så jag stänger den lådan och går vidare till en annan dag.