Idag är det världsprematurdagen, jag har varit prematurförälder i mer än 5 år nu. När Nova var liten så pratade jag mer om att hon var prematur och det hängde nog ihop med att det var mer läkarbesök och annat som hängde ihop med prematuriteten. Nu är det inte så många besök av den typen kvar, det som hänger kvar är några besök inför skolstarten till hösten, de som är i nationella prematuruppföljningen.
Idag är Nova fem år och hon blir sex år i februari. Jag kommer nog alltid att ha stunder då minnena kommer över mig, att hon kan ha varit så liten och att hon klarade den kampen. Att vi efter fyra månader på sjukhus kunde ta med henne hem. Nu är hon som vilken annan femåring som helst, hon är sig själv, hon är Nova, SuperNova.