Idag fick vi punka på bilen, och det var mitt fel. Jag missbedömde avståndet till en trottoarkant och då var det kört. Jag blev inte glad, jag kan ha gråtit på förskolansparkering och bett Mattias att komma och fixa. Vilket han gjorde. Det var en obeskrivlig känsla av kärlek och glädje när jag såg honom komma körande.
Det var skönt att vara tillbaka på jobbet och Nova var glad att vara tillbaka på förskolan. När jag hämtade, med hennes cykel, var det en glad och nöjd Nova som mötte mig.
Hemma hamnade jag i soffan med min stickning samtidigt som Nova ritade. Det är kul att sticka något till Nova, och något som jag tror blir riktigt bra. Målet är att den ska vara klar innan November är slut. Anledningen är att jag har köpt en stickningsadventskalender och den vill jag sticka på under december, och jag har ingen aning om det är tio minuter eller en timmes stickning som behövs varje dag för att ligga i fas under december.