Etikett: dagblogg maj 2022

Denna helgen blev inte som planerat, planen var att Nova skulle vara frisk och vi skulle fixa ute. Istället blev det akuten och inläggning över natten. Jag är så tacksam över svensk sjukvård och samtidigt så glad när vi fick beskedet att vi skulle få åka hem på söndagen. Nu väntar en vecka med vab hemma och sen tillbaka till förskola och jobb.

Lördag 21 var en av de få dagarna per år som jag inte stickade, inte vävde, inte broderade… Jag hade med mig ett broderi till sjukhuset men det finns ingen inspiration till att brodera.

Söndag 22 broderade jag dock en hel del. Jag broderat på en Jämtländsk brudkudde döpt till Grandrottningen. Just nu syr jag franska knutar, det är hur många som helst på kudden. Jag hann fylla en och en halv yta.

VAB idag också, både jag och Nova är ganska less på VAB nu. Nova har frågat hela dagen när hon ska gå på förskolan och blir besviken när svaret är måndag. Vi hoppas på måndag i alla fall.

Arbetet med koftan går framåt, idag har jag stickat klart resåren och första framkanten. Så det läskiga att klippa upp den närmar sig med stormsteg.

Lyckas du också med att få sår på vänster pekfinger på mitten falangen? Det lyckas jag med, jag vet inte riktigt hur jag gör det. Eftersom jag behöver ”förstärka” huden på mina fingrar regelbundet, både i stickningen och vävningen har jag testat olika sätt att göra det. Och det bästa som jag har hittat det är Leukoflex. Den är tunn och smidig och håller bra, och det är inga problem att ta bort den, det blir inte kladdigt efter den. (Nej, jag är inte sponsrad, men jag skulle inte ha något emot det.)

Nämen jag fortsätter att vabba, det verkar vara ett riktigt elakt virus som Nova har drabbats av. Man kan säga att min dag har bestått av ”Pippi Yatsy” och resårstickning. Aldrig hört talas om Pippi Yatsy? Det är som vanligt Yatsy fast det är bilder på Pippi med kompisar på tärningarna. Resårstickningen är på koftan som jag stickar på, jag har en centimeter kvar innan avmaskning.

Jag funderar också på sommarens växtfärgning, jag kommer att skriva längre och mer detaljerat om det i ett eget inlägg. Idag har jag bläddrat i böcker och försökt göra en lista, jag har också tittat på garner, jag är också sugen på att färga tyger också.

Jag funderar också på hur jag ska montera proverna, det är något som jag verkligen ser fram emot att ha en fin provbok. Idag fick jag en idé när jag titta på bokbindning på instagram, för förutom att vara fin vill jag att den ska vara praktisk.

Ytterligare en dag med VAB. Idag har jag stickat färdigt det mönstrade partiet på koftan jag stickar och jag har börjat sticka på resåren som avslutar bålen. Jag har också börjat fundera på nästa projekt. Eller kanske näst näst då jag har garn och mönster liggande till en tröja.

Men efter den skulle jag vilja sticka något hur ”Stickat till vardags” av Erika Åberg. Det finns så många fina mönster i den boken. Jag tittar särskilt på några tröjor. Jag funderar också på vilken/vilka färger jag skulle vilja sticka i. Målet är att den ska kunna ingå i den garderob som jag planerar att sy, sticka och väva. Tanken är att det ska bli en garderob med betoning på jobbkläder och sen en liten del som är för fest och hemmaliv.

Jag älskar att planera, ibland mer än att göra det jag planerat, och det gör att det ibland inte blir lika mycket gjort som jag kanske hade önskat. Det är något jag hoppas kunna ändra på.

Gratulerer med dagen Norge!

Jag har vabbat Nova som har en förkylning. Jag har hunnit sticka färdigt ett par sockar ”Senapsblommor” och kommit igång med ett annat UFO som jag gärna skulle vilja bli klar med. Det är en kofta som jag påbörjade förra sommaren och det som är kvar är en liten bit av det mönstrade på bålen och resåren och framkanterna.

Detta är första gången jag ska stecka, stavas det så? Det är i alla fall första gången jag ska klippa upp en ”tröja” mitt fram för att få en kofta. Jag har läst på om några olika metoder och jag tänker att jag ska testa den som Erika Åberg beskriver i sina böcker att först plocka upp och sticka kanterna och sedan klippa. Jag har köpt ett superfint band som jag ska använda på insidan för att täcka klippkanten.

Om du funderar på den lysande spelkontrollen har jag och Nova spelat ett av Novas favoritspel Pikmin 3, jag hoppas att Nintendo kommer med Pikmin 4. Vi har Pikmin och Pikmin 2 men de har inte fallit Nova på läppen, hon har också pikmin för DS och jag har Pikmin Bloom på mobilen, men det ”spelar” mest jag. Det är periodvis mycket Pikmin som du kanske märker.

Idag gick jag in till stan, det har börjat bli en måndagsrutin. Idag som förra veckan gick jag den natursköna vägen vid sjö, och vad det blåste. Det var riktigt kallt, jag ångrade att jag lämnade mössan hemma. Som tur var hade jag vantarna i jackfickan. Men det var skönt att gå lite längre och i mitt tempo.

Jag har hantverkat en hel del idag. Jag har stickat på mina strumpor, jag har kommit så att jag har påbörjat tån. Med lite tur blir jag klar med den imorgon.

Jag har också vävt vidare och tänkte dela med mig av hur det ser ut när man fuskar. När man gör en genväg som blir en senväg. I den tunna linvarpen jag väver i nu så lyckades jag ha av två trådar i kanten i början. Det jag gjorde var att jag tog en kortare tråd knöt ihop den med originaltråden med en rosett, för att sedan kunna ta upp den och föra fram originaltråden. Det jag borde ha gjort var att ta en ny tråd och tynga den och väva tills jag kan väva in originaltråden. Som ni ser på bilden fick jag göra om och göra rätt, så nu hänger det två trådar på tyngder och när jag vävt så långt att jag kan väva in originaltråden så klipper jag lagningstråden.

Idag drog mamma och jag iväg, Nova var också med och köpte varsin skrivare. Nova fick ingen, hon fick inte heller något med Mario på. Jag och mamma köpte olika modell och märken, allt enligt våra egna preferenser. En av skrivarna är nu installerad den andra står kvar i sin låda, ni får gissa vem som har en en installerad skrivare och vem som fortsätter att använda sin gamla.

Det som slog mig när jag installerade skrivaren var att det var mycket lättare än förra gången eller ännu hellre för 10 – 15 år sedan. Istället för uppåt tre sladdar så är det bara en, elsladden. Kommer ni ihåg ”firewire”? Det är bara när jag håller på med hushållens äldre skrivare som jag stöter på dem, och inga datorer har kvar dem. Jag blir nästan nostalgisk. Och så tacksam att idag är det usb som gäller och såna sladdar har man i drivor.

Jag har stickat en del också, jag håller på med ett par sockar, är på socka två och jag hoppas jag kommer bli klar snart de känns som de perfekta midsommarsockarna. Märks det att jag bor i Jämtland som ens tänker så?

Idag har jag börjat på ”flow” i vävningen. Jag brukar tycka att det tar de första decimetrarna att hitta ”flow”. Jag ska lära känna varpen och inslaget, hur hårt eller löst måste jag slå med slagbommen.

Men nu har jag hittat ”flow”. Skyttlingen går utan stopp. Jag har också börjat bli kompis med min nya skyttel, den känns bättre i handen och jag har fått in känslan för hur mycket kraft jag behöver för att skyttla den.

När jag sitter i vävstolen minns jag första gången jag vävde med lin 25 i varpen och ull 12/1, det var på den tiden man kunde köpa den tjockleken. Det var i alla fall på Bäckedals folkhögskola i Sveg på vårterminen 2002, och jag vävde i en Tallåsen vävstol och jag var inte redo att väva med den varpen. Det gick trådar varannan centimeter den första halvmeterna sen gick det bättre men det gick av massor av varptrådar. Jag vävde ändå runt 1,5 meter på en bred av kanske 70 cm. Tyget har jag kvar det ligger och väntar på att jag ska sy något av det, risken finns att det får vänta 20 år till.

Jag älskar dokumentärer, så länge jag gillar berättarstilen så kan jag titta eller lyssna på dokumentärer om nästan vad som helst. Jag gillar särskilt att få titta på människor som får göra det de är bra på.

Just nu har jag fastnat för dokumentärserien ”Formula 1: Drive to Survive” på Netflix. I serien får man följa Formel 1 cirkusen både förare och team. Innan jag såg första säsongen visst jag nästan inget om Formel 1, jag visste att det fanns och man kör jättefort. Nu vet jag desto mera.

Mera kunskap är alltid kul men det är inte alltid det som är behållningen för mig. I det här fallet är det att få se dessa lag göra det som de är passionerade över och riktigt bra på. Sen kan man inte bli annat än imponerad över de som byter däck det tar mellan 2 till 3 sekunder. Det kräver otroligt mycket träning för att lyckas med det.

Jag väver randigt och med fyra skyttlar, det plus en vävspännare gör att det knappt går att se tyget. Randningen är baserat på ett fynd som finns på Jamtli och det märks när jag väver att det finns en rytm i tyget, det är lätt att komma ihåg mönstret.

Jag har en lapp med randningen men jag märkte att efter bara någon omgång sitter den i huvudet. Och med lite tur så kommer jag att väva in några fel, för så är det ofta i äldre tyger och detta tyg ska efterlikna ett äldre tyg.

Den syns inte så mycket men till höger ligger mitt senaste tillskott bland skyttlarna, det är en 39cm lång skyttel med öppen botten från Schacht. Den är tyngre än mina äldre skyttlar från Glimåkra och jag märker att jag behöver mera kraft för att skyttla den. Men jag tror också att formen spelar roll, den har en form som jag inte riktigt är van vid än och jag tror att jag kommer att trivas bra med den efter lite inkörningstid.