Månad: november 2020

Ny skissbok (No. 1)

När jag läste boken ”Att väva” av Arianna Funk och Miriam Parkman blev jag så sugen på att börja skissa igen med någon reda. Och min vana trogen bestämde jag mig för att binda boken själv och i en teknik jag inte prova på tidigare, ”French stitch” eller orientalisk bindning som den ibland kallas.

Papper

Jag börjar alltid med att välja papper när jag gör böcker. Och dom böcker jag gör har oftast olika sorters papper i läggen, så också denna. Till slut blev det fem olika sorter:

  • Akvarellpapper, inte något fancy men lite tjockare och med lagom mycket gräng.
  • Skisspapper, det ska det vara i en skissbok eller hur.
  • Markerspapper, i två olika storlekar. Och det är för att jag ska komma igång med att använda mina Copic markers som jag köpte i våras.
  • Randatpapper, för att jag hade det hemma och för att ge mig möjligheten att skriva lite längre här och där.
  • Transparant papper, bara för att det är så kul och för att man kan skissa i lager.

Hur många papper då? Jag började med att bestämma hur många lägg jag ska ha, och jag har 4, ibland 5 papper i varje lägg. Jag bestämde mig för 15 lägg, det har tidigare blivit bra i en bok som ska räcka länge.

Sen bestämde jag hur många papper av varje sort jag skulle ha, det blev 20 – 10 av varje sort, till slut blev det 70 ark.

Bindningen

Att testa nya tekniker tycker jag är jättekul så därför blev det att jag testade ”French stitch”. Jag började med att göra hål för bindningen med en syl och därefter började jag att sy. Eftersom jag inte hittade mitt knyppelgarn så därför blev det bomullsgarn 16/2, och det blev inte bra. Först och främst gick det av när jag skulle dra, och när jag var klar med boken tyckte jag bindningen blev jätteslapp. Så jag började om.

Fram med lingarn 16/2 och band i linne som fick följa med i bindningen för att göra bindningen ”fastare”. Jag vaxade lingarnet med bivax för att det skulle glida lättare, och så började jag om.

Omslaget

Till sist dags för omslag, eftersom den här tekniken inte kräver något lim och omslaget knyts fast med banden som fick följa med i bindningen så kan jag ändra mig så därför blev det ett snabbt val. Jag tog helt enkelt det första A3 blocket jag hittade och det var ett block för akrylmålning så det funkade bra.

Tyvärr veck jag lite snålt på två ställen så jag antingen för att dekorera så det inte syns eller så gör jag om omslaget, det får tiden utvisa.

Att komma ihåg till nästa gång

Så här långt var jag så nöjd och så gjorde jag bort mig, och jag är fortfarande sur på mig själv. Jag kom på den briljanta iden att jag skulle skära rent kanten. Och det hade säkert gått bra om jag hade haft en vass kniv men det hade jag inte. Så istället för en rak och snygg kant har jag nu en ganska vågig och hackig kant, jag får se om jag försöker skära den igen med en vass kniv eller om kan jag lever med det.

Det viktigaste nu är att jag faktiskt börjar att skissa i den och använder den som jag har tänkt mig.

Inspiration: November 2020

Jag vill dela med mig av det som inspirerar mig just nu. Den här månaden är det en bok, ett instagramkonto, en garnleverantör och slutligen månadens tema på den ”Story Class” från Ali Edwards jag prenumererar på.

Bok: Sweater quest: My Year of Knitting Dangerously

Mary Tudor i ”Tudor Roses” (2013) av Alice Starmore

Jag har läst boken ”Sweater Quest: My year of knitting dangerously” skriven av Adrienne Martini. Den handlar om det året det tog Adrienne att sticka koftan ”Mary Tudor”. Jag skriver mer om boken HÄR.

Det här var en bok jag inte kunde sluta läsa, och jag blev så sugen på att sticka en mönsterstickad tröja, inte ”Mary Tudor” men någon annan. Det hela slutade med att jag har varit på biblioteket och lånade ”Medeltid och maskor”. Ja, ”Tudor Roses” av Alice Starmore, som också finns på mitt biblioteket, fick stanna kvar på sin hylla efter att jag bläddrat lite i den.

Jag har några projekt jag måste avsluta så det kommer att bli 2021 innan jag kan börja på en ny stickning, men då ligger det i farans riktning att det blir en mönsterstickad tröja, och att jag kommer att testa att sticka i fair isle teknik.

Instagram: Miriam Parkman, @miriamethel

Bilder från Miriam Parkmans Instagram flöde.

Just nu behöver jag färg och det får man i överflöd på Miriam Parkmans instagramkonto. Hon blandar, färdiga vävar, skissar, inspiration, allt i en underbar färgskala.

Något som inspirerar mig är också hur hon jobbar både som handvävare och som formgivare, och att få följa den röda tråden i det hon gör.

Om ni känner igen hennes namn så kan det vara för att hon, tillsammans med Arianna Funk, som har skrivit boken ”Att Väva”.

Garn: Sjöalyckan Silke

Två av Sjöalyckans silke tjocklekar (Nm 5/2 och Nm 20/2) ofärgade

Silke, mycket lyxigt och helt underbart.

Sex olika tjocklekar av silkegarn, sex olika, vad mer kan man begära. Har jag skrivit att det är handfärgat av Anna och Roger som har Sjöalyckan, det blir bara bättre och bättre.

Jag träffade på Sjöalyckan silke första gången på vävmässan i Umeå 2014, utan någon plan köpte jag en härva, man skulle kunna kalla det för vävgodis. Nu i ett projekt kanske jag ska använda silke så jag beställde en härva av deras tjockaste kvalité (Nm 5/2). Och då hände det som så lätt händer jag fastnade vid ordet, ”Broderisilke”, jag som går en broderikurs just nu, det var perfekt, så några spolar av det hamnade i varukorgen. Och så blev jag så nyfiken på kvalitén, Nm 20/2, som jag tänkte skulle vara underbar att kombinera med ull till en sjal i en väv någon gång, så ner med den i varukorgen också.

Så nu ligger dom på mitt arbetsbord och ser underbara ut och jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dom, vad ska jag brodera och väva.

Memory keeping: Cozy – Story Class

Ett utsnitt ur en av mina sidor på temat ”Cozy”

Ali Edwards är en kvinna i USA som formger och säljer produkter för ”memory keeping” eller scrapbooking, kärt barn har många namn.

Hon har också något hon kallar för ”Story Class”. Jag prenumererar så att jag varje månad får en ”klass” och ett digitalt kit för att dokumentera minnen, händelser, vardag… Genom olika teman. Månadens tema var Cozy.

Cozy =

behaglig, trivsam, hemtrevligt, varm och skönt

Jag har gjort två sidor på temat, där jag skriver om vad jag minns som gav mig en behaglig och hemtrevlig känsla, men också hur jag försöker att göra så att min dotter ska få uppleva det.

Min spontana tanken när jag såg temat ”Cozy” var att sitta under en skön yllefilt i soffan med en handarbete i händerna, gärna medans jag tittar på en bra film eller serie.

Boktips: Sweater Quest av Adrienne Martini

Den här boken hittade jag av en slump på Storytel när jag egentligen letade efter en annan bok men titeln gjorde att jag var ”tvungen” att läsa den. ”Sweater quest: My year of knitting dangerously” av Adrienne Martini, Atria Books, ISBN: 978-14-165-9764-3

Boken handlar om det året som Adrienne stickar koftan ”Mary Tudor” designad av Alice Starmore. Boken är utgiven 2010 och hade inte Adrienne skrivit boken då hade i alla fall början varit annorlunda. För när hon börjar sticka finns inte garnet som ska användas att få tag på, hon hittar ett annat garn som passar med då finns inte alla färgerna. Ja, bara att få tag på boken med mönstret är svårt.

Boken handlar delvis om hur stickningen av ”Mary Tudor” framskrider, men själva behållningen är läsa om dom resor hon gör och dom samtal hon har med olika kvinnor inom stickvärlden. Hon träffar bland annat Ann Shayne och Amy R. Singer som båda att skrivit böcker om stickning. I samtalen pratar Adrienne med sina stickkollegor om ämnen som copyright, design, gruppkänsla och samhörighet.

En fråga som hon tar upp flera gånger är om hon ”verkligen” stickar en Alice Starmore eller ej. Detta eftersom hon inte stickar i det garn som står angivet i mönstret och därmed inte i helt rätt färger. Svaren hon får är lika skiftande som stickarna som ger dom.

Idag är läget ett annat för 2013 kom det en ny utgåva av ”Tudor roses” och Alice Starmore har återigen börjat sälja garn som hon har tagit fram både kvalité och färger till, så idag är det enkelt att beställa ett materialkit till ”Mary Tudor”.

Spoiler: Något som riktigt irriterade mig var att koftan inte passade när den väl var klar. Hon skriver att hon mäter och kollar att det stämmer mot mönstret, men verkar aldrig reflektera över om måtten passar henne. Hon skriver också att det inte gör något att det är vägen till den färdiga koftan som var behållningen för henne, kul för henne, jag blir fortfarande irriterad.

Något som gör mig lite förbryllad är dock att när jag har forskat vidare på Internet så har jag hittat bilder där Adrienne har den på sig och där hon säger att enda gången hon använder den är när hon förläser om sitt år med stickning. Så jag vet inte då, jag hon krympt eller koftan växt.

Här hittar du en intervju en bloggare TanisKnits gjorde med Adrienne efter att hon läst boken kan du hitta HÄR.

Min tredje världsprematurdag som prematurförälder

Tänk att det snart är 4 år sen jag och Mattias fick flyga ambulansflyg till Umeå och kom hem efter 4 månader (2 månader i Umeå och 2 månader i Östersund) med en liten Nova. Jag har skrivit lite om det i det här inlägget: En av världens prematurer, det inlägget skrev jag 2018, och det har hänt ”några” saker sen dess.

Satuarationsmätaren, ”Bitmosen” kunde också funka som leksak.

Som att säga hejdå till syrgasen och att sedan skicka tillbaka alla tuberna, det var en härlig dag. Men det var lite jobbigt att skicka tillbaka saturationsmätare, trots att jag ville slänga ut den genom ett fönster titt som tätt var den en säkerhet. Så hejdå till ”Bitmosen” och tuberna.

(Att jag efter den perioden fortfarande helst sover på höger sida och längst ut på kanten på sängen, det är något jag jobbar på att träna bort. Det hade varit lättare att träna bort om jag inte just nu har en 3-åring som verkar ägna natten åt att försöka trycka mig ur sängen.)

Det var viktigt att få leka lite med inhalatorn också.

Något annat som vi har sagt hejdå till, är inhalationer. Nova har periodvis, månader itaget, stått på regelbundna inhalationer, upp till fyra gånger per dag. Förra julen (2019) var vi inlagda över jul då Nova fick en dubbelsidig lunginflammation och vi var inlagda 10 dagar, var av 1,5 dygn på IVA. Det var superjobbigt och jag vet inte vad jag ska säga. Men det som var positivt var att man konstaterade att hon inte har förkylningsastma eller astma för den delen och därför inte behöver inhalera. Så hejdå till inhalationerna. (Vi har tillfälligt sagt ”Välkomna tillbaka” för att se om dom kan hjälpa när Nova har hosta vid förkylning).

Idag är Nova 3,5 år korr, hon blir 4 år okorr. den 1 februari. Att hon fyller fyra i februari är något som hon är mycket medveten om och pratar ofta om. Det är svårt att skriva om Novas utveckling, vad vi vet nu är att hon på dom flesta områden är precis där hon ska var utvecklingsmässigt, men att hon också har områden och då motoriska där hon ligger efter. Hon följs därför av sjukgymnast och av ortoped.

Härligt med sommar!

Det har som sagt gått snart 3,5 år sedan vi blev utskrivna från sjukhuset. Det skulle vara fel att säga att jag inte bär med mig det varje dag. Vissa saker har förändrats, jag är inte lika stresstålig länge. Att prata om vår neo-resa går vissa dagar jättebra och andra gånger känns det bara jobbigt, alla minnen som kommer tillbaka.

Vill du läsa mer om prematurer kan jag rekommendera ”Prematurförbundets hemsida” och ”Lilla barnets fond”.  

Häxstjärnor från Lillhärdal

Jag går en broderikurs på distans som Hemslöjdskonsulenterna i Jämtland/Härjedalen anordnar. Det är totalt fem tillfällen med olika teman, ett tog avstamp i traditionella broderier i korsstygn. Och det kit som vi fick skickat till oss för att brodera var från kollektionen ”Sömat och fest” som Katarina Widegren-Flach tog fram tillsammans med Hemslöjdskonsulenterna 2008.

Det färdiga broderiet redo för montering.

Häxmuseet i Lillhärdal

Förlagan till broderiet finns på Häxmuseet i Lillhärdal, som drivs av Hembygdsföreningen i Lillhärdal, i Härjedalen och är en ”kuddhuva”. Broderiet ska sitta på ena kortsidan på ett örngott, så att det syns när när det ligger i en uppbäddad säng.

Originalet är broderat i rött bomullgarn på linne, men i ”Sömat och fest” tog katarina fram fyra nya färgställningar, en var den gula som jag fick.

Broderi pågår, mittstjärnan är klar och jag jobbar med en av sidostjärnorna.

Korsstygn på räknelinne

Jag har broderat korsstygn på räknelinne förut men det är inte något jag gör varje år, det var kul att få göra det igen. Och visst var det kul. Att det var så litet och att allt var i samma färg gjorde det också lätt att ta med sig och jag har broderat en hel del på lunch- och fikaraster på jobbet.

Att det var en struktur, en upprepning, av dom olika mönsterdelarna gjorde att det inte var några problem att ta fram och brodera en liten stund här och där.

Deadlinen jag hade gett mig själv var nästa kurstillfälle, då vi ska börja med ett nytt broderi, och nästa tillfälle är nu på söndag 15 november. Så man kan lugnt säga att jag hann, att jag vabbade nästan 1,5 vecka gjorde också sitt till.

Finn fem fel, eller rättare sagt sex. Den till höger är broderar efter mönstret.

Jag började med att brodera mittstjärnan, och sedan dom stora stjärnorna på sidorna och så avslutade jag med dom fyra hjärtana. Och dom trodde jag aldrig att jag skulle bli klar med, det blev bara fel hela tiden. Jag tror jag broderade och tog upp lika ofta. Till slut var jag så less så jag ville bara bli K-L-A-R!!!

Så du kan ana min frustration när jag var klar och tittade på broderiet och insåg att jag hade broderat ett hjärta fel. Det är hängena på varje sida som är ett steg fel. Här kunde man ju tänkt att jag skulle ta upp och göra om, men nej, det får vara som det är. Mycket eftersom jag har gjort det på båda sidorna om hjärtat så är det inget jag tänker på. Och så blir det något som är bara mitt.

Och så tänkte jag bjuda på en en bild av mig själv när jag broderar. Lite svårt att fixa själv så Nova fick agera fotograf. När jag frågade om ”mamma syntes i kameran” sa hon ”Ja”. Och här kommer bästa bilden. Håll till godo!

Höst 2020

Är hösten slut nu, eller bara fortsätter den?!

Det här har varit hösten då Nova har upptäckt årstider. Många gånger har hon sagt,

”Det är höst nu”

Nova 3 år

Det har hänt mycket bakom kulisserna i höst. Men det mesta som har hänt har inte har haft något med hantverk att göra.

Nova har börjat på en ny förskola som ligger nära där vi bor, och hon trivs jättebra. Tyvärr ska den helrenoveras och då ska alla barnen gå på Lövsta som ligger i en helt annan stadsdel. Det har varit ganska mycket media om den flyttcirkus som blir, inte bara för förskolebarnen utan också för skolbarnen på flera skolor.

Mattias blev intervjuad i P4 om flytten, och som han sa ”Det känns ganska jobbigt”.

Klicka på bilden för att komma till P4 för att hör några föråldras synpunkter. Bland annat Mattias.

För mig har hösten också inneburit att jag har börjat på mitt nya arbete. Jag har gått från att jobba hos en privat arbetsgivare till en större myndighet. Det har varit en omställning, på ett bra sätt. Bara det att introduktionsutbildningen var på nästa två månader, kändes fantastiskt, men också så mycket att lära sig.

Det har också inneburit att jag har dragit ner på mitt vävande för tillfället, jag väver men inte lika mycket. Det har varit ett svårt beslut men när det väl var fattat kändes det helt rätt.

Jag har slöjdat också, jag har framförallt stickat mycket. Oktober är också månaden för Westknits mysteriestickning, så mycket sticktid på just den. Men jag går också en broderikurs så det har blivit en hel del broderat också, jag har broderat yllebroderi och korsstygn, än så länge.

Jobbet i vävstolen har som sagt vad saktat av men det händer saker, jag har både vävt ner en väv och påbörjat vävuppsättning på nästa väv.

Solvningen av en varp

Nu får vi se om det blir en vit vinter än. Vi hade vinter några dagar i oktober men den försvann lika fort som den kom.